I dag är det som bekant (?) Tredjedag Jul (helgdag här i Sverige från kristnandet fram till 1772), även kallad Johannes Evangelistens dag. Dagen firas på EFS i Njutånger med "julgemenskap" från klockan 14 och framåt.
Kollektbön: O Herre, barmhärtige Gud! som genom dina heliga apostlar låtit förkunna din Sons Evangelium i världen: Giv nåden att vi i tron må stadigt förbli vid deras lära och få syndernas förlåtelse, såsom de oss har tillsagt på dina vägnar. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen. Epistel 1 Johannesbrevet 1:9-2:6 EvangeliumJohannesevangeliet 21:19-24
Predikan - se Luthers Kyrkopostilla (äldre upplagor) eller Nohrborgs postilla, som har predikningar även för Tredje- och Fjärdedag Jul, Påsk och Pingst.
Slutbön Herre Jesus Kristus, du som vill att var och en ska förbli i den kallelse du kallat honom till, och så låta sitt ljus lysa att din himmelske Fader därigenom må bli prisad: Vi beder dig om din heliga nåd, att vi må leva efter din vilja, och tåligen lida vad oss däröver kan påkomma. På det vår tro därigenom må bli stärkt och att vi må behålla ett gott samvete och få en evig salighet. Du som lever och regerar med Fadern och den Helige Ande, en sann Gud ifrån evighet till evighet. Amen.
Jag vet ingen psalm som så väl förenar juldagens och annandagens budskap som Arve Brunvolls Du Ord från alla tider. I en brevväxling för några år sedan har han generöst visat uppskattning av min inte alltid helt följsamma översättning, som jag djärvs publicera här. Vi ber idag för alla Kristusvittnen, särskilt de plågade och pinade, över hela världen - och särskilt i bältet från Mellanöstern till Nordkorea.
1. Du Ord för alla tider och evig Gud av Gud, du Liv för allt som lever, från dej går ljuset ut, ett himmelskt ljus som skiner i denna mörka värld. O vilken nåd och glädje att du, Guds Son, är här!
2. Vem såg din glans och trodde att himlen var ditt hem, när du i stallet bodde i lilla Betlehem? Jo, herdarna på marken som dej i krubban fann har med Maria tackat för frälsning i ditt namn.
3. Var fanns ditt gudomsvälde, var fanns din frälsarhand, när nådens barn man fällde med sten och svärd och brand? Vi såg din styrka, Herre, vi trodde, Jesus Krist, när Lammets pris och ära var deras sång till sist.
4. Låt dina vittnen visa till dej med hand och mun och dina under prisa intill den dag och stund då folk av alla släkten skall stå inför din tron och till din ära höja en evig jubelton! Text: Arve Brunvoll 1978, sv. övers. A.H. Musik: William Ferguson 1919
Tacksam över juldagen som började med midnattsgudstjänst i Iggesunds vita kyrka (jo, den höll som sig bör på till efter 12-slaget ;o) och fortsatte med julotta i Njutångers kyrka. Sen blev det mycket sovet - men också ätet med svärmor och familjen (julbordet räckte även idag, men musten måste kompletteras ;o).
Imorgon är en annan dag. Annandagens och martyrernas vänner samlas till gudstjänst även då.
Och på onsdag firas Tredjedag Jul eller Johannes Evangelistens dag med "julgemenskap" i Njutångers bönhus (den s k "Efs-kyrkan") kl 14.00. (Vi bryr oss inte om att Gustav III avskaffade helgen 1772). Hanna Lundqvist läser traditionsenligt julevangeliet. Har någon en sång eller ett vittnesbörd tillämpas "öppen scen". Alla är hjärtligt välkomna!
Som norsk salme av biskop Bernt fyller "Guds folk for sin Konge skal kveda" 100 år i år. Men som "Magnificat", Marias lovsång, är den 20 gånger så gammal. Egentligen är ju Maria Joakimsdotter psalmens författare, driven av den helige Ande, och Bernt "bara" en översättare till norska (och jag till svenska). Men i vilket fall ska Gud ensam ha äran även på Fjärde söndagen i advent som i år tillika är julafton (Magnificat som är dagens evangelietext passar verkligen inte illa en julafton!):
1. Guds folk för sin Konung ska sjunga, kring jorden dess jubel må runga. Sitt folk han från synden vill frälsa, med lovsång vi honom må hälsa. 2. Guds under begrunda vi borde, till frälsning för oss han dem gjorde. Så ofattbart rik är hans gåva, hans heliga namn må vi lova! 3. Hans kärlek den är utan ände mot dem som till honom sej vände, från släkte till släkte han bär dem, sin nåd och sin trofasthet lär dem. 4. Men mänskor med högmodets tankar, vars hjärtan av maktlystnad bankar, som agnar för vinden han skingrar, som sand mellan allmaktens fingrar. 5. Han nedstörtar stora och rika, men ska aldrig någonsin svika de små i de dystraste öden, som suckar till honom ur nöden. 6. I kärlek han hungrande mättar och sorgtyngda hjärtan han lättar, sitt ansikte milt mot oss vänder, sin frid och välsignelse sänder. 7. Vår Gud vill vi lova och ära som kom för att synderna bära. Ja, du som oss skapar och frälsar, ditt folk dej med lovsånger hälsar! GOD JUL!
Ja, vem kan förstå detta outsägligt stora? Baptistledaren (och Spurgeons efterträdare) William Young Fullerton har i varje fall uttryckt det ovanligt väl:
1. Vem kan förstå att den som änglar hyllar kom för att ge oss kärlek rik och stor, att han, den gode Herden, ville söka varenda en som hopplöst vilse for? Jag vet ändå: han föddes av Maria, när djurens krubba blev hans första hem, han slet i Nasaret som alla andra, som världens Frälsare han levde mitt bland dem. 2. Vem kan förstå vad han för oss har lidit, för att ge ljus i dödens mörka dal, och hur hans hjärta krossades på korset till liv för oss som vållade hans kval? Jag vet ändå att han bar våra bördor, att i hans sår vår frid och hälsa är, att han ger mod åt en förkrossad ande, för han är världens Frälsare och han är här. 3. Vem kan förstå hans Andes verk i världen, hur han som av vår skam var överhöljd, en dag av folk ur alla jordens länder blir känd och älskad, trodd och efterföljd? Jag vet ändå: allt kött ska se hans frälsning, hans Frälsarnamn åt folken ska ge hopp. Rättfärdighetens sol ska evigt skina, för världens Frälsare är solen som går opp. 4. Vem kan förstå hur många som vill prisa den på vars bud det ondas makt ska fly, vem kan förstå hur mångas hopp som uppfylls när Domaren vi ser på himlens sky? Jag vet ändå att skyarna ska skälva av myriader mänskorösters sång, att ny blir både himmelen och jorden när världens Frälsare blir världens Kung en gång.
Ur den danska salmebogen från 2002 saxar jag den här brorson-psalmen inför julen:
1. Kom med nu än en gång, vi vill med bön och sång i Anden oss förena och sjunga vad vi menar, vår rikedom ska bara vår Herre Jesus vara! 2. Du sorgsne, lyssna du, kom med till stallet nu, låt inte sorg dej dränka, Gud vill sin Son dej skänka, vår rikedom ska bara vår Herre Jesus vara! 3. Du stolte, böj dej ned med hjärtats ödmjukhet och se allt smått och slitet, din Gud är nöjd med litet, vår rikedom ska bara vår Herre Jesus vara! 4. Du fattige, kom hit, säg: jag är mer än rik, jag största vinsten vunnit, jag den i stallet funnit, vår rikedom ska bara vår Herre Jesus vara! 5. Du rike, vänd dej om, se Herrens fattigdom, se till att inte glömma hans fattiga små lemmar, vår rikedom ska bara vår Herre Jesus vara! 6. Ni gamla, kom igen till själens bäste vän, gå också med, ni unga, för att av hjärtat sjunga: vår rikedom ska bara vår Herre Jesus vara! 7. Och varje äkta par i dessa julens dar de unga väg ska visa och så Guds kärlek prisa, vår rikedom ska bara vår Herre Jesus vara! 8. Och ni, ni kära små ska inte glömda stå! I Herrens hus och hemma häv upp er ljusa stämma: vår rikedom ska bara vår Herre Jesus vara! 9. Så ska ej korsets tvång, ej döden själv en gång oss från vår Jesus föra, nej, det ska de få höra, vår rikedom ska bara vår Herre Jesus vara!
I många hundra år, fram till 1772, var denna dag helgdag i Sverige, "Den helige Thomas dag" eller Tomasmäss. Kollektbönen löd enligt 1695 års psalmbok: O Herre, barmhärtige Gud, som genom dina heliga apostlar har låtit förkunna din Sons evangelium i världen: Giv nåden att vi i tron stadigt förblir vid deras lära och får syndernas förlåtelse, som de har tillsagt oss på dina vägnar. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre. Amen.
Episteln på denna dag var Ef. 2:19-22: Så är ni nu inte mer gäster och främmande, utan helga manna medborgare och Guds husfolk, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där Jesus Kristus är översta hörnstenen. På vilken hela byggnaden tillhopafogad växer till ett heligt tempel i Herranom. På vilket också ni blir meduppbyggda, Gud till ett hemman genom Anden.
Psalmförslag för denna dag i 1697 års koralbok var följande (här presenterade i moderniserad form):
Evangelietext var naturligtvis Joh. 20:24-31 (om hur Jesus visar sig för Tomas efter uppståndelsen) och slutbönen löd:
Herre Gud, himmelske Fader, som genom din Son skaffat oss arma syndare hjälp och undsättning: var oss nådig och hjälp att vi kan vakta oss för otro och av hjärtat förlita oss på ditt ord och löfte. O du Jesus Kristus Guds Son, som icke ville låta den otrogne Tomas förbli i en sådan synd, utan nådigt hjälpte honom: giv din helige Ande i våra hjärtan så att vi aldrig tvivlar på din nåd, utan genom en fast tro på din barmhärtighet når en evig salighet. Amen.
Hade den herrnhutiska sången När på Tomas Segerfursten tänker funnits 1697, hade den förhoppningsvis också föreslagits och sjungits denna dag! Som jag fick fira med att spela på tre skolavslutningar i Iggesund och bjudas på god julmiddag av min hustrus missionsförsamling inne i stan.
Här kommer danske Kingos fina uppmaning inför julen, skriven till fjärde söndagen i advent (utifrån Filipperbrevet 4:4-7) - en psalm som i Odd Nordstogas tonsättning blivit mycket omtyckt (om omtryckt!) i Norge, men som där även blivit mycket sjungen i "vår egen" J F C Haeffners tonsättning (se alt. koral nedan). Varför inte också här? (Bifogar för rättvisans skull även dansken Laubs koral).
Alt. koral:
Alt. koral:
1. Upp, gläd er alla, gläd er nu, ja, gläds åt julens glädjebud, i Herren Jesus gläd er! Och se hur nära himlen är, när han som håller världen kär i kött och blod sej kläder!
2. Betryck och bitterhet, försvinn! Guds glädje må vi släppa in, så att han glad får lyssna till hjärtats bön och tack och tro, ja, får hans glädje i oss bo ska sången aldrig tystna.
3. Gud, låt din frid, som högre är än vårt förstånd kan fatta här, vårt hjärta väl bevara i Kristus Jesus, så att vi kan få en jul med glädje i som aldrig bort ska fara!
Jag tycker mycket om den gamla innerliga mollmelodin till "Gör porten hög, gör dörren bred". Kan en sjunga adventspsalmen "Gläd dig du Kristi brud" i moll, så går det bra även i detta fall. Ändå tycker jag att Miguel Robaina till den förra psalmen skapat en klämmig durkoral, väl värd att använda som alternativ:
Idag skickar Jesus en hälsning till Johannes Döparen som påminner mycket om den här gamla läsarsångens innehåll - det är nog ingen tillfällighet utan sången är skriven utifrån dagens evangelium:
1. Jag sjunga vill för Gud en sång, för annars blir mej tiden lång. När det blir tyst om vännen kär mitt hjärta så bedrövat är. 2. En sång gör sorgsna hjärtat gott, om jag får nåd till detta blott: fullkomligt glömma bort mej själv och sköljas ren i nådens älv. 3. O kärlekshav, du nådens flod, här kan en stackare få mod, som av sin synd är svag och skrämd, förföljd av Moses och beklämd. 4. De blinda ser, de halta går, de döva hörseln återfår, de stumma talets gåva får och folket i förundran står. 5. Spetälska får en renad kropp och döda väcks till livet opp, för dem som trycks av fattigdom predikas evangelium. 6. Visst är jag oren, kall och död, men här finns räddning ur all nöd, ty Jesus allt för mej gjort gott, jag dubbelt fått för varje brott. 7. Vad har vi nu att lära här? Jo, hör, min vän, hur än vi är, så kan vi hjälpas, botas, ja! Vår Gud ske pris! Halleluja!
Här kommer en lätt bearbetad version av Paul Nilssons fina adventspsalm:
1. Han kommer i sin kyrka vid psalmers lov och fröjdeljud, min andes tröst och styrka, min konung och min frälsnings Gud. I dag han lovar vara densamme som igår och för oss uppenbara ännu ett nådens år. På nytt hans ord mej leder till platsen vid vid hans fot, ett bord han mej bereder och tar mej där som gäst emot.
2. Se nådens gåvor rika för den i anden fattig är! Han frälsning ska predika, han mättar allt min själs begär. Det hjärta som var krossat blir läkt av Jesu hand, från trälen oket lossat, från fången bojans band, den som i blindhet famlar han skänker evigt ljus och vilsna barn församlar och leder till sin Faders hus.
3. O du som Sion vårdar, sänd över oss din Ande ned, i dina helga gårdar oss för din ankomst själv bered, ge nya sabbatsstunder till vila för vår själ, gör nya nådesunder, befria syndens träl, lös varje bunden tunga och helga så din brud, att evigt hon får sjunga ditt lov, o Frälsare och Gud.
Text: Paul Nilsson 1905 (39 år), bearb. 2017 Musik: 1400-talet / Hans Kugelmann 1540
Prästen Christian Braw har skrivit många fina psalmer de senaste decennierna. Bland annat denna om Johannes Döparen:
1. Johannes kommer alltid först, fast Jesus själv är först och störst, men Döparen bereder allt som Herren honom har befallt. 2. Med Ordet ger han sig i kast med vanda synders tunga last, med sanningen han river av vår otros slöja, svek och krav. 3. Ja, också nu skall Ordet få som svärd i våra hjärtan gå och skilja vad som blandats har av gott och ont hos en och var. 4. Johannes lär oss lämna det, som hindrar Guds rättfärdighet, och sedan leder han oss fram, han säger: ”Se, där är Guds Lamm!” 5. Tack, Gud, som Döparen har sänt! Låt nu hans uppgift i advent bli fullföljd med ditt starka Ord. Då blir det riktig jul på jord. Text och copyright: Christian Braw efter Luk. 3:1-15 (publ. med tillstånd)
Kantorn och läraren Nikolaus Herman på 1500-talet skrev och tonsatte många psalmer för skolbarn som efterhand blev uppskattade även av vuxna (jfr Hans Christian Andersens "Eventyr fortalte for börn" som efterhand helt enkelt blev "Eventyr"). En av hans bästa psalmer är den här om Johannes Döparen (tyvärr kan hans egen melodi inte publiceras här p g a krångel med notprogrammet:
1. Vår Herre Jesus prisar vi
för löftet genom Malaki:
Johannes Döparen blev sänd
att göra Herrens ankomst känd.
2. I ökentrakten vid Jordan
han döpte människor och sa:
"Guds rike är snart här, så kom,
bekänn er synd, till Gud vänd om!"
3. Man frågar om han Kristus är.
Han svarar: "Snart han kommer här,
men Frälsaren det är jag ej,
för han fanns till långt före mej."
4. När Jesus kommer vägen fram,
Johannes säger: "Se Guds Lamm,
som alla världens synder bär,
han Guds Utvalde hos oss är."
5. "Det är en ära alltför stor
för mej att knyta upp hans skor.
Med eld och Ande döper han,
från vetet agnar skilja kan."
6. Du sänt Johannes Döparen,
den store förelöparen,
så hjälp oss minnas vad han lär,
då får du äran, Jesus kär!
Så här på Lucia-dagen (och med tanke på Lucias öde) kan man verkligen stämma in i Margareta Melins något stämningsbrytande (men blott alltför sanna) psalm "Advent är mörker och kyla":
Norrmannen och stiftsprosten i Oslo Gustav Jensen har också han skrivit en fin psalm för tredje adventssöndagen:
Alt. koral:
1. Herre, du Herre ska växa och jag ska bli mindre. Om än mitt offer är litet, jag gläds i mitt inre. Ringaste vän fröjdas med brudgummen än, när det till bröllopet ringer. 2. Du kommer ovanifrån och är upphöjd för alla. Himlarnas himlar dej Herre och Konung ska kalla. Jag är av jord. Tänk, så långt nere jag bor! Tänk, hur i synd jag kan falla! 3. Dock vill du, Herre, i himmelens rike mej glädja. Gärna du ser mej i högtidens festsal inträda, kallar mej vän, vill i barmhärtighet än frälsningens dräkt mej ikläda. 4. Väx för mitt hjärta, Guds Son med en krubba till läger! Väx för min ande, Guds Ord som all andekraft äger! Frigjord från mitt, fullkomligt salig med ditt, lär mej att gå dina vägar! 5. Väx för de tallösa släkten dit kyrkan du sänder! Herre, låt alla få se dina sårmärkta händer, samlas i bön, samlas till högtid så skön, glädjas med brudgum och vänner!
Idag får ni danske Thomas Kingos adventspsalm på tredje advents-temat (Johannes Döparens förkunnelse). Psalmen är alldeles nyligen översatt till svenska för, så vitt jag vet, första gången.
1. Store Gud och Frälserman, vem är den som liknas kan vid din gudoms stora kraft? Ingen har från Adam haft sådan far av evighet, sådan mor, vi ser ju det, ingen här din like vet. 2. Döparen, o store Gud, som gick före med ditt bud att bereda väg åt dej, han så ödmjuk möter mej, kallar sej en annans röst, ropande i väst och öst, sänd med både dom och tröst. 3. Han ej värdig känner sej att ta av en sko på dej. Vad är då jag Adams barn? Skugga, stoft och damm och skarn! Jag är inte värd att stå på den jord du trampat på eller i din förgård gå. 4. Men, du skott från Davids rot, jag vill dej med bön och bot reda plats i hjärtats rum, som du vill i varje tum. Gör det du som gör det bäst, kom dit in och var min gäst, ge en salig julefest!
Så här förkunnar Herren Jesus i dagens evangelium:
"Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor ska förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter ska skakas. Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”
Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte ska inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den ska komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.”
Men så här förkunnar förre ärkebiskopen teol dr K-G Hammar:
https://vimeo.com/35616571 "När det gäller tidens slut så är jag ju mycket johanneisk i den bemärkelsen att själva poängen är ju att Jesus återvänder ständigt i varje nytt nu, och utmanar oss på det viset. I varje medmänniska återvänder. Det är liksom själva... att göra en slags världshistoria med Jesu återkomst, det ligger rätt fjärran för mig. Men det är narrativt det också, ju. För mig. Och berättelsen finns ju där, trosbekännelsen har ju detta, men den ska vi också förstå narrativt. Inte som att vi tror på trettio olika punkter."
K-G anser sej alltså därmed vara "mycket johanneisk" i sin förkunnelse. Vaddå "johanneisk"??? What about Joh. 5:29-30: "Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen." Eller Joh. 6:39-40: "Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.” Eller Joh. 12:48: Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den sista dagen. Eller 1 Joh. 2:28: "Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver vända oss bort i skam vid hans ankomst." Eller 1 Joh. 3:2-3: "Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren." Eller 1 Joh. 4:17: "I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen." Johannes skulle ha baxnat om han fått höra att Hammar räknar sej som "johanneisk". Johannes är definitivt inte "hammarsk"!
Men det är ju inte bara Kristi återkomst som ligger fjärran för Hammar att betrakta som en händelse i historien. Det gäller naturligtvis även jungfrufödelsen och uppståndelsen (kom även ihåg hans ökända statements i Kyrkans Tidning apropå evangeliernas skildringar av Jesu liv: "Kristus är en tankekonstruktion" och "Vad som egentligen hände kan vi lämna därhän"):
"För mig är det inte speciellt viktigt vad som hände för 2000 år sedan. För det gör inte så stor skillnad för mig. Därför att när man sa att Jesus måste ha lidit och dött för våra synder och uppstått för vår rättfärdiggörelses skull o.s.v. så är det insatt i en världsbild som är präglad av skapelse, syndafall och återställelse som vi ju måste tolka mytologiskt, alltså måste vi också tolka Jesusberättelsen mytologiskt. Och då är ju det intressanta i vad mån denna berättelse tolkar våra liv dagligen och stundligen, inte exakt hur han uppstod den gången. --- Det är vi som drar slutsatser av denna gudsnärvaro på olika sätt. Jag tror alltså inte att Gud bestämde att bryta igenom nån slags gräns i Jesus på ett annat sätt än att vi som kristna har uppfattat det och denna berättelse har uppstått. Det är det provisoriska religionsfilosofiska förhållningssätt jag har, därför att det skapar ännu större problem om man säger att just på en punkt bröt Gud igenom. --- Jag tror alltså på gudsnärvaron, och jag tror på att vi i vår tradition har den här berättelsen, som i och för sig är unik i betydelsen det här med korset och uppståndelsen, men det behöver inte betyda FÖR MIG att det har skett en unik historisk händelse rent referentiellt i betydelsen något som refererar till nånting som jordisk verklighet eller så. Men det är vårt sätt att berätta det på. Buddha han föddes ju också med jungfrufödelse. Det har ju alla stora gjort, så konstigheterna finns ju överallt, va. Och varför just vår berättelse ska vara mer referentiell än alla andra berättelser kan jag inte heller få in i min arma skalle. Men jag skulle ju vilja att vi hade ett mer generöst klimat, så att säga, jag menar att om den ene har ett behov av att tro på det ena sättet och den andre på andra sättet, ja, so what? I Nya testamentet tycks det finnas plats för många olika sätt att förhålla sig. Om man nu ser det här narrativt."
Tänk er Hammar som konverterad flykting förhörd av Migrationsverket om sin kristna tro! Eller Dagen-läsarens påpekande: varför ska man kräva kristen tro av kyrkans vaktmästare när man inte kräver det av kyrkans ärkebiskop? (Hans Lindholm reagerade kraftigt mot detta, men Dagen-läsaren hade ju rätt). Att Hammar i samtal med Dalai Lama kallade sej själv för "en liten buddhist" är kanske mer signifikativt än någon kunde ana. Kristen tro står han i varje fall inte för utan är samma andas barn som "biskop" Spong, om än något mer förfinad.
Gud sej förbarme. Också över mej. För nu är det advent och jag tror att vi ska ta till oss Mästarens predikan trots allt. Både till dom - även över våra miljösynder - och tröst. Han som kom i Herrens namn och som ska komma i makt och härlighet kommer till oss också nu - i ord och sakrament. "Ja, han kommer, alltid nära / stund för stund i kyrkans år. / Konungen som skyn ska bära / redan bland oss går." (SvPs 425). "Döm mitt hjärta här i tiden / innan världen döms av dig, / och när tiden är förliden / i ditt domslut fria mig." (SvPs 354).
Norrmannen Landstad får sjunga för oss idag på Andra söndagen i advent på norsk folkmelodi från Bergen, bearbetad av den tyske organisten där: Friedrich Wilhelm Ferdinand Vogel. Jag gjorde en egen översättning, inte bara för att psalmbokens text var copyrightskyddad utan för att jag ville få fram Landstads jubelton ännu tydligare (om än en fröjd med bävan):
Alt. koral (den i svenska psalmboken):
1. Jag lyfter upp till Gud min sång ännu en gång från dessa jordens dalar. Vår Herre Kristus hämtar mej snart hem till sej i himlens höga salar. Med blixtens fart han kommer snart, då hörs hans pris på annat vis när Guds basuner talar.
2. När jag ser träden skjuta blad, jag blir så glad, för då blir det ju sommar! När himmelrikets blomster gror, så glad jag tror att snart Guds rike blommar. Hans kyrka är hans brud så kär, har lampan tänd och själen vänd mot Konungen som kommer.
3. Jag hör hans underbara röst med frid och tröst från höga himlar tona: "Jag kommer, se, jag kommer snart! Håll det du har så ingen tar din krona. Var glad, min brud, jag är din Gud, vårt bröllop står, med mej du får som himladrottning trona!"
4. I Anden ser sej bruden om och säger: "Kom! Hans glädje är för alla!" Och den som hör det, säger: "Kom, till Gud vänd om, låt Anden på dej falla! Din inre törst han stillar först, det räcker till för vem som vill, när livets vatten svallar!"
5. Se, ny blir himlen, ny vår jord, det är Guds ord, hans löfte underbara! O se, Guds tält bland mänskor är, han själv är där
och bor ibland sin skara! Det gamla fort ska vika bort, all sorg ska fly för glädje ny. O tänk att där få vara! *6. Ja, amen, evigt lov och pris på alla vis och visdom, makt och styrka tillhör dej, Gud, i evig tid, som gett oss frid och gjort oss till din kyrka! Halleluja! Med glädje ska vi minnas det i evighet och dej i sanning dyrka!
Så här under reformationsåret 2017 kan det väl passa bra att låta reformationsdagspsalmens författare Svante Alin ("Framfaren är natten") leda oss i bön inför Andra söndagen i advent. Och vi låter 100-årsjubilerande Suomi leda oss i själva koralen.
1. O Jesus, gör oss väl beredda att möta dig var dag och stund. I faror, förut aldrig sedda, behåll oss kvar på ordets grund. Snart jord och himmel skall förgå; ditt ord allena skall bestå. 2. När tidens tecken oss bebådar att evig sommar börjat gry, när våra ögon snart dig skådar i majestät på himlens sky, så giv att vi i tron består och arv med dig i himlen får.
Den här psalmen behöver ingen särskild presentation, eller hur? Möjligen tycker någon att den inte är någon riktig adventspsalm. Men i 1937 års psalmbok stod den under rubriken "Advent". Himmelriket är nära!
Lite danskt gemyt nu - Grundtvigs sång om det nya kyrkoåret är både barnslig och pedagogisk i bästa mening:
1. Var välkommet, Herrens år, som har kommit till oss! Julens natt, då vår Herre blev född, blev himmelens glans över jorden strödd. Välkommet, nyår, som har kommit hit!
2. Var välkommet, Herrens år, som har kommit till oss! Påskens morgon, då Herren uppstod, i graven så trång livets träd slog rot. Välkommet, nyår, som har kommit hit!
3. Var välkommet, Herrens år, som har kommit till oss! Pingstens dag, då Guds Ande kom ner, då kom den som kraft i vår svaghet ger. Välkommet, nyår, som har kommit hit!
4. Var välkommet, Herrens år, som har kommit till oss! Herrens år med vår Guds välbehag oss fyller med glädje var Herrens dag. Välkommet, nyår, som har kommit hit!
Jag tänkte fira Finlands 100-årsdag genom att presentera en adventspsalm som jag fått via Finland. Nu visar det sej att sången till sitt ursprung är rikssvensk, men visst klingar den lite finländskt? (Både med Jonas Anderssons i Finland något bearbetade koral härifrån Iggesundstrakten och med Nylanders originalmelodi som på länken nedan sjungs av en norsk ungdomskör!).
Nå, även svenska och norska folkmelodier går som regel i moll, så det så. Men nu får den fina väckelsesången oavsett ursprung ljuda i vår adventstid och vi tackar Gud för det östra broderfolkets 100 år och för god grannsämja under längre tid än så. Finsk koralversion av Jonas Anderssons i Ölsund koral:
1. Jesus kommer till ditt hjärta, klappar på som ofta förr. Måste han ännu med smärta stå förgäves vid din dörr? Nu han nalkas, ärans Konung, vill du hylla honom, säg? Strör du palmer eller törne, öppnas porten eller ej? 2. Jesus kommer och han hyllas på sitt segertåg ännu. Av hans glädje får vi fyllas, hylla honom även du! Nu han nalkas, ärans Konung... 3. Se, han kommer nu, så stanna, möt din Frälsare och sjung, ja, med hjärtats hosianna hylla honom, kungars Kung! Nu han nalkas, ärans Konung...
Här kommer kyrkans nyårspsalm av Edvard Evers - med den melodi som kyrkokören i Nederluleå Gammelstad brukade sjunga under min barndoms 70- och 80-tal, då Ursula Grönlund ledde kören.
1. När vintermörkret kring oss står, då gryr på nytt vårt kyrkoår, med nåd och tröst från världens ljus, från konungen av Davids hus.
2. I dag densamme som i går, han bryter bojor, helar sår. Mot själens armod, folkens nöd han bjuder världen livets bröd.
3. Guds folk, inför din konung träd, med helga offer honom gläd; ditt liv åt ärans konung vig: sin salighet han bjuder dig.
4. Han kallar oss till helig strid mot mörkrets makt, för ljus och frid. Säll den hans maning följa vill, ty honom hör Guds rike till.
5. Snart denna världens tid förgår, då gryr Guds kyrkas jubelår. Av nåd oss då, o Herre, giv med allt ditt folk ett evigt liv.
För 50 år sedan - samma år som Iggesunds S:ta Maria byggdes alltså - skrev redaktör Sven Larson - som själv blev nära 100 år - denna fina adventspsalm till en härlig tysk 1700-talskoral. Och 1986 togs den in i psalmboken, och fortfarande sjungs den gärna: "På hans rike aldrig skall / någon ände vara."
Observera min gamle orgellärare i Mellansel, Håkan Dahlén, och hans pigga preludium i första klippet från Själevad!
Gott Nytt kyrkoår! Eftersom Britt G Hallqvists goda bearbetning av psalmen Gläd dig du Kristi brud är copyrightskyddad, lägger jag här in min egen, i anslutning till både 1819/1937 års version och 1695 års ("bekänn dig uppenbarlig / ty världen är så farlig" som det tänkvärt står på vår väggbonad (v. 6)):
Alt. dalakoral från Mora (står ej i psalmboken):
1. Gläd dej, du Kristi brud, och möt din Herre Gud. Den stora dag du skådat som Guds profeter bådat. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära. 2. En åsna honom bär, men segerrik han är. Hans prakt är mycket ringa, men döden kan han tvinga. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära. 3. Saktmodig, mild och god, han ger de svaga mod. Stor nåd han hit vill föra, den ska hans brud tillhöra. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära. 4. Låt hjärtat öppna sej, bjud Kristus hem till dej! I dag vill han dej gästa och sitt förbund befästa. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära. 5. Höj glädjerop till skyn vid denna glada syn: här kommer Sions förste, bland konungar den störste. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära. 6. Strö kvistar på hans led, lägg mjuka kläder med! Bekänn hans namn så salig, fast världen än är farlig. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära. 7. Och spenabarnens ljud med dej ska lova Gud och hedningarnas skara ska glad och frälsad svara: Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.
Så här lät psalmen på 1600-talet: Fröjda dig, du Christi brud! Emot din Herra och Gud: Förhanden är hans nåde, som de profeter spådde. Hosianna, heder och ära skall denna wår Konung wara.
En åsna honom bär, som dock en Konung är. Hans prakt är ganska ringa, dock kan han döden twinga. Hosianna, heder och ära...
Han är saktmodig och god, både i sinne och mod: salighet har han att föra; det skall hans brud tillhöra. Hosianna, heder och ära...
Låt upp din´ portar widt, Christum bjud hem till dig: han aktar hos dig gästa, din salighet till bästa. Hosianna, heder och ära...
Gack ut af din paulun och se en gladlig syn: här rider ärones Konung; Gläd dig, du dotter Sion! Hosianna, heder och ära...
Strö qwistar på hans wäg och spar din´ kläder ej: bekänn dig uppenbarlig´ ty werlden är så farlig. Hosianna, heder och ära...
Din´ barn stora och små skola göra likaså; den ganska hedna skara skall sjunga utan fara: Hosianna, heder och ära...
Fick tips om den fina melodin Charlotte sjunger till den snarlika sång som inspirerade mej till den mer kyrkoårsanknutna nedan. Men för att inte baka in två adventssöndagar i varje strof (ifall en bara vill sjunga om en söndags tema) kör jag repris på texten istället - så sätter den sej bättre i minnet:
1. //: När första ljuset brinner, då rider Jesus in. Han kommer på en åsna, den kungen, han är min! :// 2. //: När andra ljuset brinner, då ropar Jesus: "Kom, för nu är tiden inne att tro och vända om!" :// 3. //: När tredje ljuset brinner, då går Johannes fram. Han visar oss på Jesus och säger: "Se Guds Lamm!" :// 4. //: När fjärde ljuset brinner, då ser vi Herrens mor. Snart ska Maria föda och glädjen ska bli stor! ://
Så här såg det ut vid bönhuset i Njutånger igår, där barnkören skulle öva inför luciafesten där som blir redan den 10 december kl 18 ("Andra advent"), eftersom vi ska sjunga på S:t Olofsgården på Luciadagen och på Lyckbackens äldreboende den 15 december. Nästan som en liten turné ;o).
Men julens sånger och psalmer tål att nötas på! (Nej, jag fick inte hängdrivan i huvet).
Nu börjar adventskalendern! Advent ligger sent i år och det är fortfarande några dagar kvar av det gamla kyrkoåret. Men man kan väl få börja sångöva? I dagens lucka finns den mest berömda adventspsalmen av alla (i Sverige får man väl tillägga), men språkligt reviderad. Får man göra så? Ja, prova och döm själv!
OBS! Bearbetad form! För den obearbetade texten, se SvPs1986 nr 103!
1. Bered en väg för Herren, berg, sjunk, och djup, stå opp! Han kommer, han som fjärran var sedd som världens hopp. Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han som kom i Herrens namn! 2. Guds folk, för dig han träder en evig konung opp. Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp. Guds löften är ju sanna, nu ropa: Hosianna! Välsignad vare han som kom i Herrens namn! 3. Gör dina portar vida för Herrens härlighet. Se, folken kring dig bidar att nå din salighet. Kring jordens länder alla ska denna lovsång skalla: Välsignad vare han som kom i Herrens namn! 4. Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt, dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt. Med Andens svärd han strider och segrar när han lider. Välsignad vare han som kom i Herrens namn! 5. Du folk, från Herren viket i syndig lust och flärd, märk väl, det helga riket ej är av denna värld, ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet. Välsignad vare han som kom i Herrens namn! 6. Den tron som han bestiger är i hans Faders hus. Det välde han inviger är kärlek blott och ljus. Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar. Välsignad vare han som kom i Herrens namn!
I söndags var det en välbesökt gudstjänst i Efs-bönhuset ("Efs-kyrkan") i Njutånger. Temat var "Frälsningen" och Zack Lindahl predikade om att 1) höra Guds ord 2) lyssna till Guds ord 3) tro på Guds ord och 4) bevara Guds ord. Jag fick spela till psalmerna "Halleluja, sjung om Jesus", "Ge Jesus äran", "I tro under himmelens skyar", "Livets Ande, kom från ovan" och "O gränslösa frälsning". Själv sjöng jag "Och varje mänska ska leva i frihet", "Ring samman till himmelen (Oh Peter go ring them bells)" och "Jag är med er alla dagar". Sigrid ledde mötet och allmänna förbönen (samt förbönen för Zack), Margareta och Zack ledde den enskilda förbönen (inkl smörjning med olja), allt under det att församlingen sjöng "Herre, till dig får jag komma" och "Herre, låt mig få vila i dig".
Imorgon kl 17 blir det bibelstudium på Efs-kyrkan - Andra Petrusbrevet kap. 2-3. Det är alltid aktuellt, inte minst så här vid kyrkoårets slut! Lyssna gärna, ännu en gång eller för första gången, till hela det korta, allmänkyrkliga brevet, här i två olika men goda översättningar. Och hör hur Jesus genom Petrus "talar stundom varning, stundom tröst":
Ska vi vara ärliga är inte många av Luthers 95 teser från den 31 oktober 1517 särskilt mycket att hänga i julgranen. De bästa är väl den första och den sista, plus 62:an: "Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd."
Luthers psalmer däremot, skrivna vid något mognare ålder, är väl värda att läsas och sjungas. De ger en bred bild av hans - och Kyrkans - budskap.
Ni som inte kommer till Gold Nugget i Iggesund ikväll (kl. 18.00) för att sjunga psalmer 500 år efter att Martin Luther publicerade sina teser, kan ju alltid kolla in Luthers egna psalmer nedan, ibland med hans egna melodier.
Nu gäller bara att i Luthers efterföljd fortsätta sprida evangeliet - och gärna sätta det på vers och ny musik! Reclaim the church! Reformation 2017!
I. PSALTAREN Psaltaren 46 VÅR GUD ÄR OSS EN VÄLDIG BORG
1. Vår Gud är oss en väldig borg, han är vårt vapen trygga. På honom i all nöd och sorg vårt hopp vi nu vill bygga. Mörkrets furste stiger ned, hotande och vred, han rustar sej förvisst med våld och argan list. Likväl vi mer ej fruktar. 2. Vår egen kraft ej hjälpa kan, vi vore snart förströdda. Men med oss står den rätte man, vi står, av honom stödda. Frågar du vad namn han bär? Jesus Krist det är! Han är den Herren Gud som, klädd i segerskrud, sin tron för evigt grundat. 3. Och vore världen än så stor och full av mörkrets härar, dock, när ibland oss Herren bor, alls intet oss förfärar. Världens furste är ju dömd och hans kraft är tömd. Han på ett huvudhår oss skada ej förmår. Ett ord kan honom fälla. 4. Guds ord och löfte skall bestå, det oss till frälsning blivit. I kampen vill han med oss gå, sin Ande han oss givit. Därför är vi väl till mods, fast vi vågar gods och ära, liv och allt: ske blott som Gud befallt. Guds rike vi behåller. Psaltaren 67 GUD ÖVER OSS FÖRBARMAR SEJ
1. Gud över oss förbarmar sej och kallar oss för sina. I kärlek stor mot dej och mej hans ansikte ses skina, så vi hans vägar känna må, hans helga vilja lära, så hela jorden må förstå hans frälsning och hans ära och lovets offer bära. 2. Så må vi glada lova dej, o Gud, med själ och tunga ja, hela världen fröjda sej, med lust och glädje sjunga, ty, Herre, du är allas hopp, fast vi i synd sågs falla, du skyddar, stärker själ och kropp, ditt namn får vi åkalla, du gode Far för alla. 3. Ja, Herre, tack att du igen gav lön för mångas möda! Se, jorden burit rikligen sin frukt och goda gröda. Välsigna varje folk och land och hjälp oss glada dela allt gott du givit med varann, förlåt vad vi setts fela och hela världen hela! Psaltaren 124 OM GUD EJ VARIT MED OSS NU
1. Om Gud ej varit med oss nu, det måste klart bekännas, om Gud ej varit med oss nu, så hade allt fått lämnas. Vi är så fattiga och få, att vi av dem som stormar på med marken skulle jämnas. 2. Ja, hade Gud så låtit ske så hade de i vrede med hälen tryckt oss alla ner i stridens första skede, då liksom flodens vilda fors förfärlig vältrat över oss vår fiende den lede. 3. Men lovad vare Herren Gud, som frälste oss ur faran! För vi kom loss, vår själ slapp ut som fågeln ut ur snaran. Vår hjälp, den är i Herrens hand, som skapat himmel, hav och land, och sista ordet har han.
Psaltaren 130 UR DJUPEN ROPAR JAG TILL DIG
1. Ur djupen ropar jag till dig, o, Herre, för att klaga. I nåd vänd örat hit till mig, låt bönen dej behaga. För om du synder räkna vill och låta dom och straff slå till, vem kan bestå då, Herre? 2. För mej finns ingen annan råd än be att du förlåter, fly undan synden till din nåd och så få livet åter. För ingen kan berömma sej, vi måste alla frukta dej och av din nåd få leva. 3. Dej ska jag hårt mej hålla till, på min förtjänst ej bygga. Hos dej min ro jag finna vill, vid dina löften trygga. För vad du sagt mej i ditt ord, det är min tröst på denna jord, det längtar jag få höra. 4. Ja, efter dej nu längtar jag, kom, Herre, till min sida. Om än det inte strax blir dag, jag vill din hjälp förbida. Som väktarn efter morgonen jag längtar efter hjälparen. På honom ska vi hoppas! 5. Fastän min synd och skuld är stor, är Herrens nåd dock större. Hans makt befriar, så vi tror, och öppnar för oss dörren. Den gode herden är ju han som ska befria dem han vann från alla deras synder. II. KYRKOÅRET NU MÅ VÄL ALLA GLÄDJA SEJ 1. Nu må väl alla glädja sej, här är stor fröjd å färde! Gud visar nåd mot dej och mej, ja, hela vida världen! Oss alla har han sagt det till att han barmhärtig vara vill, så mycket som vi kostat!
2. Jag under satan fången låg, mej själv ej kunde hjälpa. Den synd som rådde i min håg i grund mej ville stjälpa. Min synd mej till förtvivlan drev, min samvetsdom ohygglig blev och helvetet stod öppet.
3. Men Gud i sin barmhärtighet mej såg i mitt elände. Han led med mej, all nöd han vet, och hjälp från höjden sände. Ja, fast jag full av synder var, var han min kärleksfulle Far och gav sitt allra bästa.
4. Till ende Sonen sade han: Jag måste mej förbarma. Far ner i syndens mörka land och lös dess fångar arma från deras synd och stora nöd, ja, fräls dem från en evig död och låt dem med dej leva.
5. Sin Fader Sonen lydig var, kom till mej här på jorden. En jungfrus sköte honom bar, vår bror med skaparorden. Sin kärlek ville han mej ge och frälsa mej från allt det ve, som jag förtjänat lida.
6. För mej sitt liv, sitt dyra blod han ville inte spara, så för den dom mej förestod jag skulle skyddad vara. Han blev hos Gud min löftesman och i hans död min synd försvann. Så är jag frälst och salig.
7. Han till sin Far i himmelen från jorden återvände och till mitt bistånd Hjälparen, den helge Ande, sände, som i min nöd ska trösta mej, i svaghet mäktig visa sej och i all sanning leda.
*8. Så vare pris i evighet och lov förutan ände Guds eviga barmhärtighet som oss den hjälpen sände och slog i Jesu Kristi död synd, helvete och dödens nöd. Vem kan oss nu fördärva? Jul FRÅN HIMLEN KOMMER JAG MED BUD
1. (Ängeln): "Från himlen kommer jag med bud till alla människor från Gud. Ett glädjebud från himlens höjd jag sjunger ut med lust och fröjd:
2. Ett barn är fött åt er i dag, en Frälsare i Davids stad. Ja, den ni väntat är nu här, och Herren själv det barnet är.
3. Om ni förstår mitt budskap rätt, så ska ni finna vägen lätt: ett nyfött barn på krubbans strå, det är det tecken ni ska få."
4. (Alla): Kom, låt oss allesammans då med herdarna till staden gå! Med egna ögon får vi se vad Herren Gud oss velat ge.
5. Du himlabarn, välkommen hit! Fastän din dräkt var ren och vit kom du till dammet här hos mej! Hur ska jag kunna tacka dej?
6. Om världen vore än så stor och prydd med guld och pärlemor, så vore den för ful och trång att bli din vagga ens en gång.
7. Och ändå vilar du så här, du barn som mej och världen bär. För min skull är du född att dö och vilar på en bädd av hö.
8. Med detta du mej lära vill att himlen hör de minsta till. All världens makt och sköna ting kan inte föra oss dit in.
9. Min Herre Jesus, hör min röst: gör dej en vagga i mitt bröst. Om du för alltid där vill bo, så har jag evig tröst och ro.
10. Ja, fyll min själ så att jag ej i evighet kan glömma dej! Jag vill så gärna dagen lång få sjunga just för dej min sång.
*11. Pris vare Gud till evig tid, som sände oss sin Son med frid! Vi sjunger nu med änglars kör den nya sång som aldrig dör. ETT BARN ÄR FÖTT PÅ DENNA DAG
1. Ett barn är fött på denna dag, så var Guds välbehag. Det föddes av en jungfru skär, Guds Son det barnet är. Här vilar du i ringhet klädd på fattigdomens bädd. Välkommen var, o Herre kär! Vår gäst du vorden är.
2. Om världen ännu större var, av pärlor prydd och klar, så vore den dock alltför klen till säng åt dig allen. Dock vilar du i ringhet klädd på fattigdomens bädd. Välkommen var, o Herre kär! Vår gäst du vorden är.
FRÅN HIMLEN ÄNGLASKARAN KOM
1. Från himlen änglaskaran kom som herdarna berättat om. Var inte rädd! En ängel sa: Ett barn är fött åt er idag! 2. Och i en krubba är det lagt, i Davids stad, som Mika sagt. Er Frälsare det barnet är, Messias, Herren själv är här! 3. Så gläds åt detta som nu skett, att Gud med er har blivit ett! Han föddes med ert kött och blod, som liten bror så varm och god. 4. Kan synd och död då segra mer? Ni har ju Herren själv hos er. Nu helvetet och satan gnyr, den Gud som tjänar er de skyr. 5. Så sätt all tro och lit till den som fötts åt er som Frälsaren! Trots allt som vållar sorg och ve han aldrig vill er överge. 6. Han varje mänska handen räckt, ni är ju nu med honom släkt! Förmer än änglaliv är det, så tacka Gud i evighet! DEJ VARE LOV, O JESUS KRIST
1. Dej vare lov, o Jesus Krist, som mänska blev, fast utan brist. En jungfru i sin kropp dej bar, stor glädje bland Guds änglar var. Ära vare Gud! 2. Den högste Faderns ende Son kom hit till krubbans hö och strå. Han som det högsta goda är blev kött och blod i ringhet här. Ära vare Gud! 3. Maria i sitt sköte bar Guds Son som före världen var. Det barn hon fick har i sin hand båd jord och himmel, hav och land. Ära vare Gud! 4. Nu Ljuset av Guds Ljus gått opp och ger åt världen liv och hopp. Det lyser oss i mörkret så att vi som ljusets barn kan gå. Ära vare Gud! 5. Sann mänska och sann Gud han är som kom till oss på jorden här. Han tar oss ur bedrövelsen och leder oss till himmelen. Ära vare Gud! 6. Fast utan synd blev han oss lik, nu gör hans fattigdom mej rik. Guds rikes skatt jag redan får och en gång bland hans änglar står. Ära vare Gud! 7. Allt detta har han oss berett och i sin kärlek åt oss gett. Så gläd dej nu, du kristenhet, och sjung Guds lov i evighet: Ära vare Gud! Kyndelsmässodagen NU FÅR DIN TJÄNARE I FRID
1. Nu får din tjänare i frid från världen fara, för att hos dej till evig tid lycklig vara, som ditt ord har lovat mej - min död en sömn har blivit.
2. Guds ende Son, min Frälsare jag nu har skådat. Att jag min Herre skulle se Gud mej bådat. Han det rätta livet är och nåden mitt i nöden.
3. Se, alla människor kan få hos honom frälsning. Och ut i världen skall nu gå fridens hälsning genom Herrens eget ord som kallar till Guds rike.
4. Sitt ljus bland folken han allt mer nu låter skina. Sin frid och härlighet han ger åt de sina. Han är alltid hos sitt folk, han är dess fröjd och glädje. Påsk I DÖDENS BAND LÅG HERREN KRIST
1. I dödens band låg Herren Krist, sitt liv för oss han givit. Uppstånden är han nu förvisst, han vår förlossning blivit. Därför får vi nu med fröjd lovprisa Gud i himlens höjd och sjunga halleluja. Halleluja!
2. På jorden vi ej någon fann som kunde döden tvinga, ty över oss låg syndens bann och rena fanns här inga. Därav döden fått sin makt, ja, den sej alla underlagt, men nu dess välde krossats. Halleluja!
3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist, för oss sitt blod har gjutit och sonat all vår synd och brist och dödens välde brutit. Fastän döden synes svår, nu blott dess skugga återstår, sin udd har den förlorat. Halleluja!
4. Förunderligt att skåda var hur döden stred mot livet. Men livet seger vunnit har, uppslukad döden blivit. Såsom Skriften oss har sagt: Guds död har krossat dödens makt, den ska oss inte skrämma. Halleluja!
5. Här är vårt rätta påskalamm som åt oss skänker livet, för vår skull det på korsets stam av kärlek är utgivet. Tryggt dess blod vårt hjärta gör, det håller döden utanför, fördärvarn oss ej skadar. Halleluja!
6. Så firar vi vår höga fest med hjärtans fröjd och gamman, där Herren Kristus är vår gäst och gläder allesamman. Han är själv den solen klar som blivit för oss uppenbar och skingrat syndens mörker. Halleluja! JESUS KRISTUS FRÄLSAREN
1. Jesus Kristus, Frälsaren, övervann fienden. Han är uppstånden och döden är hans fånge. Kyrie eleison! 2. Syndfri själv han offrad var, för oss Guds vrede bar. Han oss försonat, Guds nåd all världen skonat. Kyrie eleison! 3. Död, synd, liv och nåd och makt, i hans hand allt är lagt. Han frälsar alla som honom vill åkalla. Kyrie eleison! Pingst KOM, HELGE ANDE, HERRE GUD
*1. Kom, helge Ande, Herre Gud, ge lust att hålla dina bud. Vår köld, vår tröghet övervinn, o, kom i våra hjärtan in! Du helga kraft, med nådens sken gör viljan god, gör själen ren, så livets väg vi glada går och du vårt hjärtas lovsång får. Halleluja! Halleluja!
*2. Du helga ljus, all sannings port, lär oss på varje tid och ort att känna Gud och den han sänt. Gör Sonens höga namn bekänt. Förklara Faderns välbehag och falska läror från oss tag. Det ord är fast, det ord är visst, som lär oss tro på Jesus Krist. Halleluja! Halleluja!
*3. Du helga eld, all världens tröst, låt kärlek brinna i vårt bröst. Du glädjens källa, fyll vårt blod i jordisk nöd med himmelskt mod. På korsets väg oss styrk och led, mot frestelsen med kraft bered, så att vi djärvt i striden går och genom döden livet når. Halleluja! Halleluja!
DEJ HELGE ANDE BEDER VI
1. Dej, helge Ande, beder vi att med din kraft du står oss bi under prövotider
och svåra strider, särskilt i den yttersta, när det mot slutet lider. O Gud, förbarma dej!
2. O ädla ljus, gör med ditt sken vår tro på Jesus sann och ren, och den själv uppliva att frukter giva. Hjälp oss att i denna tro till änden fasta bliva. O Gud, förbarma dej!
3. O kärlekseld, uppvärm vårt sinn´! Allt hat, all ljumhet övervinn! Lär oss leva nära som syskon kära i försonlighet och frid och Kristi sinne bära. O Gud, förbarma dej!
4. O högsta tröst i all vår nöd, oss uppehåll i liv och död! Låt oss ej försaka att bedja, vaka och betänka, att en gång vi döden måste smaka. O Gud, förbarma dej!
III. KATEKESEN Första huvudstycket: Tio Guds bud HÖR HÄR DE HELGA TIO BUD 1. Hör här de helga tio bud, som genom Moses Herren Gud oss gav på berget Sinai. Ja, tala, Gud, så lyssnar vi. 2. Jag, Herren Gud, din Gud är en, från andra gudar håll dej ren, till mej sätt all din tro och lit, mej lyd och älska med all flit. 3. Mitt helga namn missbruka ej, ditt tal ska vara ja och nej. Åkalla mej i nödens stund och prisa mej av hjärtats grund. 4. Min vilodag ska helgas väl, till sabbatsro för kropp och själ. Ditt eget verk låt stilla stå, mitt ord i dej må verka då. 5. Glöm ej att hedra mor och far den tid du ännu har dem kvar, för att du länge leva må och för att det dej väl skall gå. 6. Stå inte efter andras liv, förhindra ilska, hat och kiv. Sök själv ej hämnd, ha tålamod, var också mot din ovän god. 7. Du skall ej heller göra hor, ty därpå följer plåga stor. Men trogen mot den maka var, som Herren Gud dej givit har. 8. Du skall ej stjäla. Håll dej fri från ocker och bedrägeri. Själv på ett ärligt sätt dej föd och hjälp din nästa i hans nöd. 9. Bär aldrig falska vittnesbörd, tyd till det bästa allt du hör. Var rädd om andras goda namn, sprid inte ut all brist och skam. 10. Din nästas hustru, hus och hem, begär ej, ha ej lust till dem, men gör emot en annan så, som du vill att dej själv skall gå. _ _ _ 11. Gud dessa bud oss givit har, så att vår synd blir uppenbar, men också för att vi ska ge den tjänst och kärlek Gud vill se. 12. Hjälp oss till det, o Jesus kär, som Medlaren hos Fadern är. Vår kärlek är så kall och tom, men du tog på dej lagens dom.
Andra huvudstycket: Trons artiklar VI TROR PÅ EN ALLSMÄKTIG GUD
*1. Vi tror på en allsmäktig Gud, av vars Ande, genom Ordet, allt skapat är och på vars bud allt var mycket gott på jorden. Oss en Fader vill han vara, och utav sin goda vilja ska han alltid oss bevara, aldrig oss ifrån sig skilja. På allt hans öga än ger akt och inget övergår hans makt.
*2. Vi tror också på Jesus Krist, Faderns Son, vår Herre kära. Av evighet han är förvisst som sin Far i makt och ära. Genom Andens kraft allena honom rena jungfrun födde. Han att oss med Gud förena bland oss levde, led och blödde. För oss han sprängde dödens band och sitter på Guds högra hand.
*3. Vi tror på Anden, helig, mild, som oss i en helig kyrka med fridens band förena vill och med nådens gåvor styrka. Synden blir ifrån oss tagen, stillad blir då själavåndan. Vi står upp den sista dagen, då ju Jesus är uppstånden. Ett evigt liv ska komma då. Gud låter oss sin glädje få. Amen. GUD TREENIG, STÅ OSS BI
*Gud Treenig, stå oss bi! Låt inget oss fördärva. Gör vår själ från synden fri och låt oss himlen ärva. Var oss nära, så att vi i dej vår styrka finner, ja, Satan övervinner och fram till målet hinner. Lär oss du att älska dej och så som oss vår nästa. Gör tro och hopp befästa. Låt allt bli till det bästa. Amen, amen, låt så ske! Halleluja, halleluja! BEHÅLL OSS, HERRE, VID DITT ORD 1. Behåll oss, Herre, vid ditt ord! Försvara själv din svaga hjord mot dem som går med trots och hån i kamp mot Jesus Krist, din Son! 2. Låt se din makt, o Jesus kär, som alla herrars herre är, och hjälp din arma kristenhet, så tackar vi i evighet! 3. O kraftens Ande, ren och god, ditt folk giv endräkt, frid och mod! Hos oss i nöd och död förbliv och för oss till ett evigt liv! Tredje huvudstycket: Herrens bön VÅR FADER SOM I HIMLEN ÄR
1. Vår Fader som i himlen är, du vet vad vi behöver här. Men milt du bjuder oss att be dig om allt det som du vill ge. Så må vår bön av hjärtat gå och inte blott i ord bestå.
2. Giv att din sanning ren och klar med kraft må läras hos envar, så att vi falska läror skyr och bort från syndens snaror flyr. Ditt namn blir helgat bland oss här var gång vi lever som du lär.
3. Ditt rike komme till oss nu men också när vårt liv är slut. Kom, led oss med din Ande god, i oss förnya håg och mod, så att vi helt må frälsta bli från satans våld och tyranni.
4. Din vilja, Herre, ske nu den på jorden som i himmelen, så vi i lydnad tåligt står hur än det oss i livet går. Avvärj och hindra kött och blod som står din helga vilja mot.
5. Giv oss idag ett dagligt bröd och hjälp oss i all brist och nöd. Bevara oss för kiv och strid, för sjukdom och för olyckstid. Till arbete och bön oss stärk, välsigna våra händers verk.
6. Förlåt oss, Gud och Fader huld, vår stora synd och svåra skuld, som också vi vill utan knot förlåta dem som ont oss gjort, så vi din frid i hjärtat får och frid ibland oss alla rår.
7. I frestelse oss ej inled men hjälp oss mot vår ovän vred, så vi mot honom fasta står och ej från dina budord går. Beväpna oss med stadig tro och med din Andes tröst och ro.
8. Från allt den onde kan och vet fräls oss av din barmhärtighet. Bistå oss i vår sista nöd och rädda oss från evig död. Vår arma själ tag hem och giv av nåd hos dig ett evigt liv.
9. Amen, det är: det skall så ske! Stärk du vår tro att den som ber i Jesu namn och på ditt ord får höra: Ske dig som du tror! Ja, allt varom vi nu dig bett är lika visst, som om det skett. Fjärde huvudstycket: Dopets sakrament NÄR TILL JORDAN VÅR HERRE DROG 1. När till Jordan vår Herre drog Guds vilja där fullgjordes: Han av Johannes dopet tog och med Guds Ande smordes. Ett nådens bad bereddes då, som vi må saligt kalla: han vill från synd oss rena två, han vill oss frälsa alla från att i domen falla. 2. Guds vilja där blir uppenbar i gärningen och orden. Guds röst från himlen ljuder klar och vittnar, att på jorden det Sonen är som frälsning ger och som hans själ behagar, och Anden som där sändes ner med helig kraft ledsagar hans gärning alla dagar. 3. Vi alla ska betänka det som Gud i Skriften säger, så varje kristen mänska vet vad i sitt dop hon äger. Ett livets bad det vattnet är, men vatten ej allena: med ordet är ju Anden där, som samvetet kan rena och oss med Fadern ena. 4. Vår Herre Krist de sina bjöd gå ut kring världen vida att ordet om hans liv och död till jordens ändar sprida. I dopet nåd av Gud vi får att synden övervinna, att i hans stränga dom bestå, att frid och frälsning finna och sist till himlen hinna. 5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt, i ordet hör vi lova åt den som tror och som blir döpt det nya livets gåva. Så må i tron vi fatta mod: oss inget ska fördärva, för Kristus kom att med sitt blod oss barnarätt förvärva. Guds rike får vi ärva.
Femte huvudstycket: Altarets sakrament GUD VARE LOVAD, SOM I KRAFT AV ORDET
1. Gud vare lovad, som i kraft av ordet mättar oss vid nattvardsbordet! Brödet är Kristi kropp och vinet blodet, låt oss smaka där din godhet! Herre, förbarma dej! Med den kropp din mor Maria bar, kroppen du för alla offrat har, med ditt heliga blod, hjälp oss, Herre, ge oss mod. Herre, förbarma dej! 2. Offret, för oss utgjutet och utgivet, genom döden ger oss livet. Gud kunde inget större åt oss skänka, det är mer än vi kan tänka. Herre, förbarma dej! Vilket djup av kärlek som dej drev, med ditt blod vår skuld betalad blev! Vilket under du gjort: för oss öppnat himlens port! Herre, förbarma dej! 3. Låt oss din nåds välsignelse få äga, så vi går på dina vägar, tjänar vår nästa väl i tro och kärlek, över nåden ej drar smälek. Herre, förbarma dej! Ta ej bort din Ande från oss, Gud, gör oss trogna mot ditt ord och bud, ge din världs kristenhet glädje, liv och enighet. Herre, förbarma dej!
[Anders Frostensons översättning är bättre - men upphovsrättsskyddad]
JESUS KRISTUS ÄR VÅR HÄLSA
1. Jesus Kristus är vår hälsa, han oss alla ville frälsa. Med sin pina och sin död han löste oss ur helvetsnöd. 2. För att honom ej förgäta får vi här hans kropp att äta, gömd i dessa bröd så små; hans blod i vinet likaså. 3. Vid sitt bord han vill oss trösta med att vi är återlösta. Allt han offrade vi får när vi till Herrens nattvard går. 4. Ingen har han vägrat kalla, kärleksfull han bjuder alla fram till nådens rika bord, så låt oss lyssna till hans ord! 5. Men man skall sej ärligt pröva, ej sitt samvete bedöva. Om du fram i otro går ej liv, men död och dom du får. 6. Därför nu din nöd begrunda, tvivla sedan ingalunda på att nådens ord är sant: du finner här dess underpant. 7. All vår synd på sej han lade: "Kom, ja kom till mej", han sade, "du som tunga bördor bär, din trötta själ får vila här." 8. I hans löfte får du hålla trots den nöd din synd kan vålla. Den som känner synden svår till detta bordet värdig går. 9. Den som så hos Gud fått gästa fylls av kärlek till sin nästa. Så får andra glädje av vad Herren Kristus här oss gav. 10. Outsägligt rika gåva! Gud Treenig vill vi lova: Tack i tid och evighet för en så stor barmhärtighet!
IV. ÖVRIGT
JAG HAR DEN ÄDLA KVINNAN KÄR
EN SÅNG OM DEN HELIGA KRISTNA KYRKAN (Upp. 12). 1. Jag har den ädla kvinnan kär, kan henne aldrig glömma. Jag med mej bär allt hon mej lär, vill henne högt berömma. Hon är min vän, och om jag än bekymrad var i olycksdar, så bistår mej den sköna med all den kärlek, trofasthet jag alltid har fått röna. Min själs behov hon vet. 2. En gyllne krona kvinnan bär, tolv stjärnor kronan hyser. Som solen hennes kläder är, de när och fjärran lyser. På månen så ses kvinnan stå i denna skrud med glans från Gud, men tärs av födslovärkar, hon bär ju fram den höge Son som evigt, väl att märka, ska styra från sin tron. 3. Fast draken full av raseri det barnet ville sluka, så måste han besviken bli, vad makt han än vill bruka, för kvinnans Son ryckts härifrån. Men hon är kvar med andra barn: de som Guds bud vill hålla och som har Jesu vittnesbörd. Vad draken än kan vålla, blir kvinnans bön dock hörd. JESAJA FICK EN UPPENBARELSE
Jesaja fick en uppenbarelse och såg sin Herre, ja, sin Skapare, som satt i templet på en upphöjd tron, hans mantelsläp uppfyllde varje zon. Serafer stod där inför Skaparen, sex vingar kunde ses på var och en. De skylde sina ansikten med två, höll två för sina fötter likaså, med två de flög, och dessa tjänare nu tydligt till varandra ropade: "Helig är Gud, vår Herre Sebaot, helig är Gud, vår Herre Sebaot, helig är Gud, vår Herre Sebaot och av hans härlighet är jorden full!" Då skälvde husets trösklar på sin grund, av rök blev templet fullt i samma stund.
MITT I LIVET LEVER VI 1. Mitt i livet lever vi under döden fångna. Säg, vem kan då stå oss bi när vi snart är gångna? O Herre, du allena. Men nog kan man gräma sej, att vi så förtörnat dej. Helige Herre Gud, helige, starke Gud, helige, barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss inte falla i den bittra dödens nöd. Kyrie eleison. 2. Mitt i dödens kamp så svår domen ska vi bida. Vem är den som med oss står och som vill oss fria? O Herre, du allena. Din kärlek och barmhärtighet vår jämmer, vårt elände vet. Helige Herre Gud, helige, starke Gud, helige, barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss inte falla i en evig avgrundsglöd. Kyrie eleison. 3. Ner i avgrundskval och sorg våra synder drar oss. Vem ger oss en säker borg och till frihet tar oss? O Jesus, du allena. Du ditt eget blod utgöt, för att sona vad vi bröt. Helige Herre Gud, helige, starke Gud, helige, barmhärtige Frälsare, du evige Gud, låt oss inte falla av från tron på dej, vår tröst. Kyrie eleison. UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET ÄR
Uppståndelsen och livet är du, Herre Jesus Kristus kär. Och den som tror på dej, vi hör ska leva även om den dör. Ja, den som lever och som tror ska aldrig dö. Det är Guds ord.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
