Som norsk salme av biskop Bernt fyller "Guds folk for sin Konge skal kveda" 100 år i år. Men som "Magnificat", Marias lovsång, är den 20 gånger så gammal. Egentligen är ju Maria Joakimsdotter psalmens författare, driven av den helige Ande, och Bernt "bara" en översättare till norska (och jag till svenska). Men i vilket fall ska Gud ensam ha äran även på Fjärde söndagen i advent som i år tillika är julafton (Magnificat som är dagens evangelietext passar verkligen inte illa en julafton!):
1. Guds folk för sin Konung ska sjunga,
kring jorden dess jubel må runga.
Sitt folk han från synden vill frälsa,
med lovsång vi honom må hälsa.
2. Guds under begrunda vi borde,
till frälsning för oss han dem gjorde.
Så ofattbart rik är hans gåva,
hans heliga namn må vi lova!
3. Hans kärlek den är utan ände
mot dem som till honom sej vände,
från släkte till släkte han bär dem,
sin nåd och sin trofasthet lär dem.
4. Men mänskor med högmodets tankar,
vars hjärtan av maktlystnad bankar,
som agnar för vinden han skingrar,
som sand mellan allmaktens fingrar.
5. Han nedstörtar stora och rika,
men ska aldrig någonsin svika
de små i de dystraste öden,
som suckar till honom ur nöden.
6. I kärlek han hungrande mättar
och sorgtyngda hjärtan han lättar,
sitt ansikte milt mot oss vänder,
sin frid och välsignelse sänder.
7. Vår Gud vill vi lova och ära
som kom för att synderna bära.
Ja, du som oss skapar och frälsar,
ditt folk dej med lovsånger hälsar!
GOD JUL!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar