Frånvarande medlem

Påskvänner!

I torsdags kväll blev jag välkomnad som medlem i EFS Njutånger under en kortare visit på medlemsmötet (hade hand om yngste sonen under övrigas scouting och kunde inte stanna så länge).

I fredags spelade jag på två begravningar och måste hämta barnen på fritids eftersom min fru inte kunde, så det blev ingen medverkan i helgstädningen. En god granne sa så riktigt att jag har så mycket att städa hemma (efter inflyttningen) att jag kunde sköta det istället den här gången.

Och idag söndag är hela församlingens gudstjänst "sammanlyst" till EFS-kyrkan i Njutånger (det jag föredrar att kalla bönhuset), där Bernth Alexandersson predikar och Mats Hylander spelar. Men själv far jag med barnen till Bollnäs, eftersom jag lovat dem det sedan länge (innan jag visst om det här med EFS-gudstjänsten).

Så min insats som medlem av EFS Njutånger har väl inte varit så imponerande hittills direkt. Men jag har i varje fall bokat in "vintring" av Brogården den 5 oktober och räknar med att kunna satsa en heldag där. Så det tar sej kanske. (Ungefär som elden i vedpannan vi har i källaren - nu har vi slagit av elpatronen och ska försöka elda upp den stora vedtrave hyresvärden generöst lämnat åt oss).

Och nu är det i alla fall "lillepåsk". Kring dagens evangelium har Rune Pär Olofsson skrivit den fina dikten "Lasarus är död":


En sparv har fallit ur sin herres händer
och sparvens ungar ropar efter bröd.
Men Kristus ser det ej. En av hans vänner,
hans broder Lasarus är död.

Kring Kristi hjärta drages sorgens svarta
och obevekligt hårda ögla åt.
Nog känner han hur tungt det blir för Marta -
men inte därför faller han i gråt.

Han minns de ögonblicken, silvrigt korta,
då vart offentligt hölje kläddes av,
då kors och törne var i fjärran borta
och Gud var fri hos någon han höll av.

Han erfar, knivvasst, som för första gången
den lott som tillhör den av kvinna född:
att du som nyss steg in i fågelsången
ligger där plötsligt, tystad och förödd.

Om tusen år skall du ur markens matta
bli lyftad till det bo du fallit från
men det är nu jag ville se dig skratta,
för det är nu jag kallas Mänskoson!

Är det en frestelse, så vet, Maria,
att Mänskosonen ej kan motstå den
ty mina händer äger makt att fria
ur dödens blinda grepp sin ende vän...

- - -

O, broder Gud, min hand har varken
liv eller fäste i en landfast tro.
Fall med din övergivna sparv till marken
och göm den mjukt i dina händers bo!