Tony Guldbrandzén död

Påskvänner!

Missionsföreståndare Stefan Holmström skriver idag tänkvärt från Sundsgården om Aska och död. Där berättar han att han just fått veta att förre biskopen och Svenska bibelsällskapets nuvarande ordförande Tony Guldbrandzén (1942-2010) avlidit (i torsdags den 15 april). Han skulle ju ha medverkat vid en kyrkhelg med EFS i Edsbyn, i S:t Olovs kapell, så sent som sista helgen i februari, men hans medverkan inställdes p.g.a. sjukdom. Och nu är han alltså död, endast 67 år gammal och endast ett halvår efter sin pensionering.

Jag skrev ett litet poem till Tony efter en Annandagpåsk-gudstjänst vi firade med honom och några till i Härnösands domkyrka för kanske 5 år sedan på väg upp till Luleå. (Inspirerad av firningsämnet och av att namnen på härnösandsbiskoparna Franzén och Guldbrandzén rimmar).

"Vad ljus över griften!
Det ser vi
med Härnösands biskop Franzén.
Han fann det i Skriften.
Nu ber vi
för Tony Guldbrandzén:
I tidernas skiften
behåll honom hos dig. Amén."

Tony Guldbrandzén gjorde mycket positivt för EFS och dess förlag, liksom för Sveriges kristenhet i stort. Jag tackade honom i vuxen ålder för hans fina barn- och ungdomsbok "Hemliga fisken" som jag läste med förtjusning i 10-årsåldern. Den blå serien med gudstjänstmaterial (I-IV) är också ett fantastiskt hjälpmedel vid förberedelse för gudstjänst och söndagsskola (!), och även annat praktiskt pedagogiskt material från hans hand har varit av stort värde för många.

Positiv var också hans vilja till kommunikation, vilket gjorde att han både gav sej in i bloggosfären och kunde ses kommentera inlägg på det mer konservativt kyrkliga forumet Kyrkans framtid. Tyvärr hörde han dock - liksom övriga stiftschefer i aktiv tjänst - inte till dem som öppet protesterade mot ärkechefen Hammars ultraliberala teologi (läs Samtal om Gud) eller mot Svenska kyrkans upprepade inbjudningar till den likasinnade men om möjligt ännu mer urspårade s.k. biskopen John Shelby Spong. Han kallade i obegriplig omdömeslöshet Jonas Gardell för "en väckelsepredikant av Guds nåde". Jag vill ändå gärna tro att han inte delade den teologi som i praktiken är ett övergivande av kristen tro, ja, som jag ser det av verklig gudstro/teism ö.h.t., och tar fasta på att han, om än alltför svagt betonat, inte kunde följa Gardell i "riktigt allt" utan ville hålla sej till de "äldre tolkningar" av Kristus som finns i kyrkans trosbekännelser.

Tony Guldbrandzén blev dock tyvärr historisk på så sätt att hans episkopat blev det sista i Sverige som i sin helhet inföll innan Svenska kyrkans 1000-åriga definition av äktenskapet som ett förbund mellan just man och kvinna på bl.a. hans egen tillskyndan upphävdes (samma dag som han gick i pension). Och blev till en "persongemenskap" mellan två stycken i största allmänhet! Jag skrev ett mycket kritiskt brev till honom med anledning av detta (i kyrkomötet hade han ju dessutom dragit paralleller till slaveriets upphävande och liknande, vilket ju - oavsiktligt? - ställde hans motståndare i en rent förfärlig dager). Ett brev som han - lovvärt och kanske karaktäristiskt nog - besvarade både utförligt, vänligt och snabbt, dock utan minsta vilja att modifiera sin i mina ögon kristligt och allmänmänskligt orimliga, men utan tvivel ytterst välmenta ståndpunkt, som nu tycks tillåtas även företrädare för EFS (?).

Men må han trots detta nu vila i frid till uppståndelsens morgon, då allting ska avgöras och klargöras av den ende som bedömer och dömer helt rättvist.

Ni fromma som klagar,
vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar
och nätter förbi.
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstår ni åter
likt kornen som gror.
Han själv som dem sådde
skall komma till slut
och samla in skörden,
men först skilja ut
ogräset från vetet.
Halleluja!