lördag 3 april 2010

Biskoplig vägledning och biskopsvigning

Påskvänner!

Göteborgsbiskop electus (1990) Bengt Holmberg - som skulle ha fått efterträda biskoparna Bo och Bertil om nuvarande tillsättningsprinciper tillämpats för 20 år sedan - håller nu föredrag om äktenskapet på Oas-rörelsens inspirationsdagar för präster: Se del 1 och del 2. Missionsprovinsens biskopar (Arne Olsson, Lars Artman, Göran Beijer) har i fjol skrivit ett biskopsbrev i samma ämne.
Basundervisningen är, menar jag, i båda fallen gediget biblisk. Svagheten är den oförmåga att ge vägledning kring pastorala undantag som både föredraget och biskopsbrevet uppvisar. Bengt Holmberg skriver: "Alla människor är antingen man eller kvinna, inte något neutralt däremellan – om vi bortser från ett fåtal tragiska fall av fysiologiskt och psykologiskt oklar könsidentitet." Nej, Bengt, vi ska inte bortse från dessa fall! (Men det är bra att du inte låter undantagen förändra regeln). Missionsprovinsens biskopar skriver (i en fotnot!): "Vi är medvetna om att det finns människor som föds med oklar könsidentitet. Men detta ändrar inte den övergripande verkligheten." Sant, men även om undantagen inte förändrar regeln, kan de påkalla särskilda pastorala förhållningssätt, vilket ett biskopsbrev verkligen borde våga beröra.

Detta sagt: ELM-BV:s missionsdirektor Roland Gustafsson har sedan någon vecka tillbaka ersatt Arne Olsson (som ledde vigningsgudstjänsten) som "missionsbiskop" eller primus inter pares i Missionsprovinsens tremannakollegium.

Se
och
Är denna gudstjänst ett tecken på att lågkyrkliga BV-are som Lars Artman (som satte den lustiga "mössan" på den nye biskopens huvud) och missionären Roland Gustafsson gått med i något slags mystisk "gubbklubb" och blivit "högkyrkligt och romersk-katolskt besmittade"? Eller är det riktigare att säga fornkyrkans och reformationstidens biskopsämbete med ett verkligt läro- och vigningsansvar nu återigen upprättats på svensk mark? Vore intressant med en kommentar från Tin Mörk, Erika Cyrillus, Stefan Holmström och andra av oss "lågkyrkliga".

Jag tror att vi lekmän har ett stort och viktigt ansvar, både när biskopar fungerar som de ska och (inte minst) när de "ballar ur", men innebär det att det för en EFS-are inte är viktigt med verkliga, bekännande biskopar? (Agne Nordlander och Anders Sjöberg borde f.ö. ha blivit biskopar i Växjö resp. Göteborg när det begav sej - men tyvärr räcker det ju inte med att vinna provval).

Inga kommentarer: