Skickade följande brev som kommentar till missionsföreståndarens bloggtext "Minus fem och en halv miljon", så här inför 40-dagarsbönesatsningen. Men jag publicerar brevet/kommentaren även i detta forum - det är ju tänkt att vara helt "öppet". Det förbryllar mej nämligen inte lite att Missionskyrkans missionsföreståndare och styrelse kan säga åt min hustru och andra missionspastorer att inte viga karlar med karlar, åtminstone inte före 2012, medan EFS:s missionsföreståndare bara önskat att de EFS-präster som står i begrepp att viga karlar med karlar (eller damer med damer) ska tala med honom först. Betyder det att "lärofria" Missionskyrkan åtminstone några år framöver har en strängare linje i äktenskapsfrågan än evangelisk-lutherska EFS? Och beror detta på EFS-avtalet med Svenska kyrkan? I så fall måste det brytas omedelbart!
Nu till det öppna brevet:
Hej Stefan! Din företrädare Anders Sjöberg tillträdde i en period av liknande ekonomisk turbulens (med enorma börsförluster o.s.v.). Vad jag minns hade vi inte is i magen att "följa börsen upp" utan sålde av en massa till vrakpris, men klarade ändå att via ökat gåvogivande rädda budgeten ett antal år. Till stor del berodde det, tror jag, på det stora förtroende Anders Sjöberg personligen hade bland missionsvännerna.
Nu har jag en undran, Stefan. Du är mycket betrodd och omtyckt som person. Men hur agerar du nu som ledare och vad accepterar du bland dina och våra med-ledare? Jag tänker på EFS-präster, kanske särskilt i norr, som inte vill ta tydligt och offentligt avstånd från K-G Hammars eller Jonas Gardells teologi (du verkar ju också vara på linjen att man ska försöka hålla sej allmänt positiv till det mesta?) och på EFS-präster som även tycks acceptera ovannämndas äktenskapssyn och förklarar sej villiga att viga män med män till (nb!) ett kristet äktenskap ("de tu ska bli ett kött").
Missionskyrkans missionsföreståndare har (efter många turer visserligen och nödrop från evangelister som bl.a. Liselotte J Andersson, Carl-Olov Hultby och Brita Hermansson) sagt att missionskyrkans pastorer (min fru t.ex.) åtminstone fram till 2012 inte ska sammanviga män med män (eller kvinnor med kvinnor). Är det möjligt att EFS missionsföreståndare - som dock har en bekännelse, bl.a. en Stora katekes, som SMK inte har! - har MINDRE auktoritet och tillsynsansvar över "sina" förkunnare än Göran Zettergren har? Är det möjligt att Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka inte ska kunna lita på att ens EFS:s utsända står för man+kvinna-förbundets särställning? Varför ska vi då ha en "egen" mission, om vi inte ens i denna fråga har en tydligare linje än Svenska kyrkan centralt?
Du säger kanske att du inte har makt att "avsätta" någon. Det stämmer säkert rent formellt, men jag tror du har en mycket stark informell ställning och förväntas agera som andlig ledare (vilket jag också tror att du skulle göra i frågor DU SJÄLV ansåg vara verkligt allvarliga). Och har EFS genom sitt avtal med kyrkan lämnat över allt tillsynsansvar gentemot sina "predikanter" till biskopar som Lennart Koskinen och Eva Brunne, då måste vi genast bryta det avtalet. Om vi inte vill lämna Svenska kyrkan (och överlämna den i liberalteologins händer), måste vi åtminstone återfå full frihet att se om vårt eget hus och ta teologiskt ansvar för att vår egen rörelse lever upp till sin portalparagraf. Annars har EFS snart inget som helst existensberättigande och kan stilla uppgå i Svenska Kyrkans Lekmannaförbund.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar