Det är kanske inte så ofta jag haft anledning att instämma med teol dr Annika Borg, men vad hon skriver om prinsessbröllopet i dagens DN instämmer jag helhjärtat i. Jag skulle rent av kunna kalla det biskopsord. Just denna rakhet om äktenskapets innebörd, också i förhållande till kungahuset, har jag önskat att Svenska kyrkan kunnat stå för under hela 1900-talet och tidigare.
En annan sak är förstås att både Annika Borg och ärkebiskopen har förtvivlat svårt att stå för Svenska kyrkans lära och tradition om äktenskapet i övrigt. Som läget är just nu signalerar ju Svenska kyrkans ledande teologer (och vissa EFS-präster?) till kronprinsessans syster, och till andra tjejer som känner besvikelse över killfasoner, att de lika gärna kan bilda familj med en trofast tjejvän. (Ur ren jämställdhetssynvinkel torde ju detta f.ö. vara det optimala). Som läget är nu har Svenska kyrkan dessutom skrivit "kan utgå" efter Jesusorden om äktenskapet, och eftersom det inte finns två vigselritualer kan även heteropar, t.ex. Daniel och Victoria, byta ut Jesusorden om att "de två ska bli ett (kött)" mot t.ex. Ruts ord till sin svärmor (!).
Ett mått på ärligheten i ärkebiskopens entusiasm inför kyrkomötesbeslutet den 22 oktober torde väl f.ö. vara om han verkligen skulle se fram emot att inför hela världens blickar få förrätta ett kungligt bröllop mellan två av samma kön - eller om han tvärtom helst skulle slippa göra det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar