Mycket är bra också

Jag har gått rätt illa åt Olof Edsinger och Stefan Gustavsson på sistone. Även i EFS-gruppen på Facebook (välkomna dit också!). Men jag vill betona att Stefans böcker Kristen på goda grunder och Gör som Gud - bli människa! borde vara obligatorisk läsning för alla mer reflekterande kristna (förhoppningsvis inkluderar jag då alla präster och ledare i våra sammanhang. Och Olofs Välsignat givande är helt enkelt en liten pärla för oss alla som brukar ge kollekt!

Så nu har jag sagt det. Också!

Lammet och Lejonet

Det har väl inte undgått någon att jag är djupt bekymrad, ja, upprörd över Olof Edsingers senaste bok. Jag skulle helst önska att den drogs tillbaka från förlaget. Det är inte bara det att jag finner det upprörande att använda Jesus som försvar för vissa av historiens folkutrotningar, utan det är också det att jag är orolig för att många av Olofs viktiga huvudpoänger nu kommer att misstänkliggöras.

Som t.ex. detta att Jesus inte bara är Lammet utan också Lejonet, att han verkligen ska komma tillbaka för att hålla dom o.s.v. (Hur tydligt framhölls det där sista i DIN kyrka i söndags?). Boken hade gärna fått heta LAMMET OCH LEJONET (blir det en ny upplaga är namnet rätt givet, tycker jag) fokusera mer på Jesus och den slutliga domen - ständigt aktuell men särskilt så här vid kyrkoårets slut - och gärna ha med vissa jämförelser och trådar till GT utan hårddragningar och överbetoningar.

Folkutrotningarna och Jesus

Ur debattartikeln "Gärna kämpaglöd men inte folkutrotningar" i Dagen 19(?) april 2007

En sak som fler kristna borde reagera på är folkutrotningarna i Gamla Testamentet. Det kan inte vara rätt att man från nytestamentlig ståndpunkt måste försvara och förklara folkutrotningar, bara för att de ägde rum för några tusen år sedan och beskrivs som befallda av Gud. I Lee Strobels "Fria eller fälla" finns ett kapitel som på ett ganska läskigt sätt försöker försvara vissa av historiens folkutrotningar. Sådant tycker jag att både Birger Schlaug och vi andra borde reagera betydligt hårdare på. Står Jesus som Guds eviga Ord rakt och oförmedlat bakom orden i 1 Sam. 15:3? Då är han inte den jag trodde och fick lära känna. Sådan Jesus är, sådan är Gud.

Det kan å andra sidan inte heller vara rätt att jämföra GT:s folkutrotningar med Nya Testamentets (NT:s) kärleksbud. Det är att jämföra äpplen och saltsten, och blir orättvist mot judarna och den mosaiska tron. Kärleksbudet och även evangeliet fanns redan i GT, och NT, inte minst Jesu förkunnelse, är fullt av varningar för Guds vredesdomar. "Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig", står det i GT. Men att "det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer" står i NT, i Hebréerbrevet.

Det kan inte heller vara rätt att, som Jonas Gardell och många av Svenska kyrkans ledare gör idag, bara räkna evangeliet om Guds kärlek - i både GT och NT - som Guds ord men räkna lagens och domens ord - i både GT och NT - som något slags beklagliga missförstånd som egentligen borde rensas ut ur både bibel och förkunnelse.

Rätta vägen är att å ena sidan en gång för alla bejaka uppenbarelsen genom Lagen och dess bud och domar. ("Syndens lön är döden." "Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.") Men också, och framför allt, att bejaka Evangeliets budskap om att Jesus lidit syndens lön och utgjutit sitt blod "för många till syndernas förlåtelse." Vi gör inte lagen om intet genom tron på evangeliet - tvärtom, vi bekräftar lagen, som Paulus skriver.

Folkutrotningarna kan förklaras som hemska följder av människans synd och samtidigt en ny, viktig insikt om syndens förfärlighet, men de kan aldrig idag försvaras som Guds yttersta vilja med de aktuella folken. "Genom Moses blev lagen given - nåden och sanningen har kommit genom Jesus." (Joh. 1:17). Moses nås ju av tilltalet att inte heller hans eget folk (judarna) borde få leva vidare; möjligen han själv som dock försökt göra Guds vilja. Men ansikte mot ansikte med Gud vill Moses hellre att folket ska få leva inför Gud än att han själv ska få göra det. Där lyser Nya Testamentets evangelium fram, och Moses blir en förebild för Jesus som personligen, som den ende verkligt skuldfrie, går in under världens synd och lagens dom.

Jag saknar dock motsvarande förbön för de kananeiska folken, och kan inte se utrotningen av dessa (enligt 5 Mos. 7 och 20) som Guds egentliga och oföränderliga avsikt. Moses kunde och borde ha bett om nåd även för dem. Såg inte han det så borde åtminstone vi se det. Guds goda lag kan sorgligt nog inte annat än fördöma oss; vi förtjänar egentligen inte att släppas in i Guds himmelska rike. Men genom Jesus erbjuder Gud oss och alla andra sin livsförvandlande nåd och förlåtelse, sin Ande och sitt eviga liv.

Vissa EFS:are positiva till vissa folkutrotningar?

Ojojoj. Ja jag säger då det.

Det är absolut modigt av Olof Edsinger att ta upp ett ohyggligt svårt ämne. Gustav Börjesson i Sätila gjorde det också för några år sedan med boken "Herren ska strida för er", men det var en ganska tunn bok med mest andliga tillämpningar. Jag har inte läst boken "Krigen i Gamla Testamentet" än - det var ju "släppfest" i Betlehemskyrkan nu i kväll kl. 19.00. Men jag har en hemsk misstanke om att den gode Olof, liksom kvällens sekundant Stefan Gustavsson tidigare gjort, försöker ge sej på den totalt omöjliga uppgiften att försvara somliga av historiens försök till folkutrotningar. Nämligen dem som beskrivs i t.ex. 5 Mos. 7, Josua eller 1 Sam. 15.

Och det går inte. De är totalt oförsvarliga. Mose upplevde ju - riktigt nog - att Guds heliga lag krävde utrotning även av det egna, judiska folket. Men valde att gå in i förbön och ställa sej ivägen för den totala utplåningen, och är där en stor förebild till Jesus. (Läs 2 Mos. 32!). Så borde han ju ha gjort även beträffande t.ex. amalekiterna. Det vore intressant att få veta hur judiska rabbiner, t.ex. Morton Narrowe, ser på folkutrotningstexterna i GT.

"Ganom Moses blev lagen given - nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus." (Joh. 1:17)

Facebookdebatten går vidare

Debatten på EFS-gruppen i Facebook (www.facebook.com) motsvarar faktiskt ganska väl vad jag hade hoppats av ett internetforum. Är idén om att skapa ett debattforum via Budis´ hemsida därmed överspelad?

Kanske. Möjligen talar dock 2 saker emot detta. Dels integritetsskäl - åsikter är nästan lika lätta att spåra som personer på Facebook, och möjligen kan somliga dra sej för att skriva på en så öppen arena som Facebook är (å andra sidan är det ju kul att det är så lätt att "surfa in" hos folk). Dels den lite inflammerade debatten om EFS-gruppens skapare Simon Simonsson modererar tillräckligt väl (somliga tyckte det var illa att en länk till Ja till Livet tillåtits på "anslagstavlan").

Fast helt klart blir det en tuff utmaning att starta en konkurrerande diskussionsarena på nätet. Det är redan över 300 EFS-are som anslutit sej till Facebook-gruppen, även om naturligtvis inte alla deltar i diskussionerna.

Tack, Melker!

Tack, Melker Stenberg, för din ledare i senaste Budbäraren! Äntligen berördes evigheten...

"...from sounds to things..."

Intressant också att MS kallar EFS för en "trosrörelse". Reclaim the tro?

Och för övrigt gratulerar vi naturligtvis Martin Luther på födelsedagen!

Alla själars dag och vårt eviga öde

Höstens storhelg är passerad. Den traditionella saligförklaringen av åtminstone Svenska kyrkans medlemmar har ägt rum i våra kyrkor. Som jag förstår det lovar EFS inte att alla blir evigt saliga. Däremot tycks t.ex. Anders Sjöberg (liksom t.ex. Runar Eldebo i Missionskyrkan) vara inne på att det värsta som kan hända är ett utslockande (alltså just det som våra vänner naturalisterna/materialisterna ändå tror är vad som väntar dem). Med andra ord är EFS´ ledning inte alltför oroliga av Jesusorden om att "masken aldrig dör" eller "mörkret utanför, där man ska gråta och skära tänder".

Om jag förstått saken rätt, alltså. Man kan fortfarande varna för att gå "evigt förlorad", men det handlar då enbart om att gå miste om den eviga saligheten, inte om att längre uppleva några samvetskval eller en tillvaro utan Gud. "För sent skall syndarn vakna, där ingen morgon är, där han skall evigt sakna den nåd han spillde här. Att synden hopplöst minnas, o kval som ro ej ger - ack, kan väl hoppet finnas då ingen tid är mer" sjunger Franzén i den psalmbok även EFS använder. Men jag misstänker starkt att den psalmen inte sjungs längre - och nya psalmer i den stilen har väl inte författats på hela 1900-talet?

Men så bra då, är man ju frestad att utropa. Det är väl ingen som vill återinföra helvetet, inte ens det så praktiska "bondhelvetet" som ärkebiskop Anton Niklas Sundberg på sin tid ansåg nödvändigt att bevara. Det kan ju inte vara fel att önska alla, iinkl. släktingar, grannar och arbetskamrater, evig salighet eller åtminstone evig ro. Oavsett livshållning och konfession. Frågan är bara vad vi utifrån bibeln har mandat att förkunna och utlova.

Det här känns lite grann som när vi avvecklade försvaret med hänvisning till den eviga fred som nu tagit sin början. Man kan inte hoppas annat än att bedömningen stämmer, men den absoluta förvissningen behagar inte infinna sej...