Ikväll ska jag spela på kvällshögmässa i Segersta. Evangelietexten med "missionsbefallningen enligt Lukas" hör till de starkaste i hela bibeln. "En ande har inte kött och ben, och det ser ni att jag har." Eller: "Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro..." !!!! ;o) Eller: "Syndernas förlåtelse genom omvändelse ska förkunnas i hans (Messias´) namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni ska vittna om allt detta. Och jag ska sända er vad min fader har lovat." Annandagarna är inte de sämsta!
Nu har EFS:s utlysta böneperiod dragit igång - 40 dagar av bön fram till konferensen Kristi Himmelsfärdshelgen. Det blir en slags "efterfasta" - och sedan börjar ju pingstnovenan som Peter Halldorf så ivrigt brukar tala om, så den som vill kan fortsätta ända fram till pingst och Jesusmanifestationen i Kungsträdgården ;o).
Ett stort tack för initiativet! Igår ombads vi be för rörelsen som helhet och dess framtid, idag är det de enskilda EFS-föreningarna som utgör det övergripande böneämnet. Vill man ha böneämnena varje dag per SMS, kan man skicka sitt mobilnummer till adressen sms@efs.nu.
Nu vet jag ju en del EFS-are som vädrar lagiskhet så fort någon anbefaller bön och bibelläsning, men faktum är ju att det är att fresta Herren att förvänta sej andlig kraft och styrka om man inte använder de kraftkällor han anvisat. Att vara så "evangelisk" att man inte ofta ber till Gud och läser/hör hans ord, det är riskera hela sitt andliga liv, om man nu har något kvar. Det är dessutom varken evangeliskt eller lutherskt.
Men inte är det lätt att be ensam alla gånger, och detta att "komma överens" om en böneperiod eller ett böneämne är ju något Jesus själv tar upp och välsignar. Jag vill även påminna oss föräldrar om den positiva möjlighet för vårt eget andliga liv som ligger i en enkel afton- och morgonbön med våra barn. Och rekommenderar Dagens lösen 2010 (köp gärna boken på rea via din bokhandel, så får de inga ex över och tar ännu hellre hem nya till jul!).
Dagens lösen Annandag Påsk är: "I din hand är kraft och styrka, / allt har du makt att göra stort och starkt." 1 Krön 29:12. Och: "Men Herren är trofast, / han skall styrka er och skydda er för det onda." 2 Thess 3:3. Så om en EFS-are möter en annan EFS-are idag och säger "I din hand är kraft och styrka", kan den andre svara: "Allt har du makt att göra stort och starkt." Eller om den andre säger: "Herren är trofast", kan den förste svara: "Han skall styrka er och skydda er för det onda." Tänk om Dagens lösen kunde bli hela det kristna Sveriges "ordförråd" och dagliga färdkost! Vilket rikt förråd av löften och böner skulle vi då inte bära med oss efter bara något år! Både gamla och unga! Ett böneämne kanske?
I år firar jag min dopdag på en påskdag! Visst passar det bra?
Det är också en stor glädje att få hänvisa till vad Luleås stiftschef Hans Stiglund skriver tillsammans med Chrys Caragounis och Tuve Skånberg i dagens Aftonblad (!). Jättebra, Hans m.fl.! Verkliga biskopsord faktiskt.
Vi behöver inte vara negativa till Svenska kyrkan för att vi skarpt kritiserar dess ledning (biskopsmöte och framför allt kyrkomöte). Ifall någon nu tolkade EFS:s missionsföreståndare så. Det går utmärkt väl att vara positiv till Svenska kyrkan, dess bekännelse och (på många håll) gudstjänstfirande, utan att knappa in det allra minsta på den kritik dess genompolitiserade styre och många populistiska präster så väl förtjänar.
Som gammal lulestiftare är det en glädje att få länka till långfredagsgudstjänsten i Luleå domkyrka. Kyrkokören, dirigenten och organisten är riktiga pärlor. Hans Stiglund är en sympatisk person och hör till de stiftschefer man i det längsta ville tro och tänka gott om. I rätt omgivning kan han fortfarande vara riktigt, riktigt bra - t.ex. vid EFS årskonferenser i Pite, Ume eller Skellefte eller vid en långfredagshögmässa i domkyrkan.
Men det känns inte alltid som om han står upp för kyrkans bekännelse i mer "världsliga" forum och när andra i kyrkan lämnar den. Jag har så gärna fel - och hade hoppats att det senaste kyrkomötesbeslutet skulle få det att "brista" för honom och andra biskopar. Tyvärr känns det som om de alla beträtt anpassningens väg. Men jag har som sagt gärna fel.
Och långfredagsgudstjänsten var fin, både i text, bild och musik. Se och lyssna gärna!¨
[Samtidigt, vad min anonyme kommentatorskritiker nedan än säger om det, måste jag reservera mej på en punkt: hur mycket jag än gläds över det bibliska evangelium som Stiglund till mycket stor del överräcker (särskilt med hänvisning till vissa bibelord om hur Jesus bar vår synd och skuld) liksom över slutappellen "Låt detta kors bli ett fäste för din tro", kan jag ändå vid en noggrannare genomlyssning inte finna många tydliga allvarsord till verklig väckelse, eller något som på allvar dementerar Verbums stora begravningsmagasin i 40000 ex., som i november 2009 förkunnade "Det finns ingen död som ej bytes i glädje". En sådan dementi hade sannerligen behövts, när man kan nå 100000-tals lyssnare som matats med budskapet både direkt och ff.a. indirekt (inga varningar ju!) i många år. Exemplet rövaren kan ju dessutom verka sövande snarare än tröstande om man inte blir påmind eller undervisad om att rövarna faktiskt var två och att vi inte hör något om att den andre vände sej till Jesus innan han dog. SvPs 455:4 som sjöngs efter predikan jävar ju inte precis heller den nya läran. (Jesus beskrivs f.ö. inte bara som lamm i NT, utan även som lejon). Kalla mej gärna överkritisk, men det här är inget att leka med - antingen finns det en risk att gå förlorad eller också finns det inte. Den på sin tid för hyperevangelism anklagade lulesonen och herrnhutaren Anders Carl Rutström (1721-1772, kh i Hedvig Eleonora 1756-1765) framstår i den "tjuvutgivna" postilla jag har i min ägo som en dundrande väckelsepredikant jämfört med både Stiglund och de flesta andra nutida präster. Tillagt 4/4 22.40].
Jag hade ämnat mej till Edsbyn för en dryg månad sedan (sista helgen i februari), då enligt planerna Tony Guldbrandzén skulle ha medverkat vid en kyrklördag i S:t Olovs kapell. Och likaså hade jag hoppats kunna lyssna till Anders Sjöberg på Brogården i Njutånger kvällen den 13 mars. Men Tony blev sjuk (hoppas han blivit frisk nu!) och vår familj stannade kvar på en skön sportlovsledighet i Lule istället för att hasta ner till Njutånger. Det är väl helt OK - sjuk resp. bortrest måste man ju få vara - men två roliga kontakter med övriga EFS-gänget i Hälsingland blev ju inhiberade i och med det.
Men så lätt kommer man inte undan: Vid min 40-årsdag blev jag istället rejält uppvaktad av Bollnäs-EFS:arna, med både Per Harlings bok "Våra älskade psalmer", blomstercheckar och en vacker slant därtill. Jag får tacka så mycket! Jag trodde länge att ett 40-årskalas bara var en eftergift åt konvenansen, men jag behövde verkligen all den uppmuntran som kom mej till del förra lördagen, när jag firades på Prästnäsgården.
Dagens ros går även (något försenad) till förre distriktsföreståndaren Greger Larsson i Domsjö, som jag fick lift med till Mellansel senast, när jag kom för sent till Övik p.g.a. inställt tåg (trasiga lok). Jag börjar tro att EFS-are är alldeles speciellt liftarvänliga, för pastor Jonas Byström i Gottne erbjöd helt spontant skjuts när jag kånkade en packe böcker mellan Gottne och Mellansel för snart ett år sedan. Jag lovar nu att på vägen mot min 50-årsdag själv ta upp liftare så ofta jag kan ("ni har fått intet - så ge då också för intet").
Göteborgsbiskop electus (1990) Bengt Holmberg - som skulle ha fått efterträda biskoparna Bo och Bertil om nuvarande tillsättningsprinciper tillämpats för 20 år sedan - håller nu föredrag om äktenskapet på Oas-rörelsens inspirationsdagar för präster: Se del 1 och del 2. Missionsprovinsens biskopar (Arne Olsson, Lars Artman, Göran Beijer) har i fjol skrivit ett biskopsbrev i samma ämne.
Basundervisningen är, menar jag, i båda fallen gediget biblisk. Svagheten är den oförmåga att ge vägledning kring pastorala undantag som både föredraget och biskopsbrevet uppvisar. Bengt Holmberg skriver: "Alla människor är antingen man eller kvinna, inte något neutralt däremellan – om vi bortser från ett fåtal tragiska fall av fysiologiskt och psykologiskt oklar könsidentitet." Nej, Bengt, vi ska inte bortse från dessa fall! (Men det är bra att du inte låter undantagen förändra regeln). Missionsprovinsens biskopar skriver (i en fotnot!): "Vi är medvetna om att det finns människor som föds med oklar könsidentitet. Men detta ändrar inte den övergripande verkligheten." Sant, men även om undantagen inte förändrar regeln, kan de påkalla särskilda pastorala förhållningssätt, vilket ett biskopsbrev verkligen borde våga beröra.
Detta sagt: ELM-BV:s missionsdirektor Roland Gustafsson har sedan någon vecka tillbaka ersatt Arne Olsson (som ledde vigningsgudstjänsten) som "missionsbiskop" eller primus inter pares i Missionsprovinsens tremannakollegium.
Se och
Är denna gudstjänst ett tecken på att lågkyrkliga BV-are som Lars Artman (som satte den lustiga "mössan" på den nye biskopens huvud) och missionären Roland Gustafsson gått med i något slags mystisk "gubbklubb" och blivit "högkyrkligt och romersk-katolskt besmittade"? Eller är det riktigare att säga fornkyrkans och reformationstidens biskopsämbete med ett verkligt läro- och vigningsansvar nu återigen upprättats på svensk mark? Vore intressant med en kommentar från Tin Mörk, Erika Cyrillus, Stefan Holmström och andra av oss "lågkyrkliga".
Jag tror att vi lekmän har ett stort och viktigt ansvar, både när biskopar fungerar som de ska och (inte minst) när de "ballar ur", men innebär det att det för en EFS-are inte är viktigt med verkliga, bekännande biskopar? (Agne Nordlander och Anders Sjöberg borde f.ö. ha blivit biskopar i Växjö resp. Göteborg när det begav sej - men tyvärr räcker det ju inte med att vinna provval).
Nej, jag har inte blivit högkyrklig. Men jag tror att högkyrkligheten i sina bästa stunder är katolsk i bästa mening, allmänkyrklig alltså. "Det som är reformatoriskt är apostoliskt och därför katolskt." Och de påskpredikningar som Kyrklig Samlings ordförande Yngve Kalin lagt ut på nätet redan före (!) påsk hör till de i bästa mening mest evangelisk-lutherska predikningar jag hittat på nätet.
"Risken" är f.ö. (för er som ogillar dem) att just högkyrkligheten vinner starkt i goodwill genom den teologiska kalabaliken just nu om övriga kyrkogrenar visar sej sakna motståndskraft.
Men du som "fyndat" predikningar i andra slags "kyrkligheter" får gärna tipsa mej.
Skickade följande brev som kommentar till missionsföreståndarens bloggtext "Minus fem och en halv miljon", så här inför 40-dagarsbönesatsningen. Men jag publicerar brevet/kommentaren även i detta forum - det är ju tänkt att vara helt "öppet". Det förbryllar mej nämligen inte lite att Missionskyrkans missionsföreståndare och styrelse kan säga åt min hustru och andra missionspastorer att inte viga karlar med karlar, åtminstone inte före 2012, medan EFS:s missionsföreståndare bara önskat att de EFS-präster som står i begrepp att viga karlar med karlar (eller damer med damer) ska tala med honom först. Betyder det att "lärofria" Missionskyrkan åtminstone några år framöver har en strängare linje i äktenskapsfrågan än evangelisk-lutherska EFS? Och beror detta på EFS-avtalet med Svenska kyrkan? I så fall måste det brytas omedelbart!
Nu till det öppna brevet:
Hej Stefan! Din företrädare Anders Sjöberg tillträdde i en period av liknande ekonomisk turbulens (med enorma börsförluster o.s.v.). Vad jag minns hade vi inte is i magen att "följa börsen upp" utan sålde av en massa till vrakpris, men klarade ändå att via ökat gåvogivande rädda budgeten ett antal år. Till stor del berodde det, tror jag, på det stora förtroende Anders Sjöberg personligen hade bland missionsvännerna.
Nu har jag en undran, Stefan. Du är mycket betrodd och omtyckt som person. Men hur agerar du nu som ledare och vad accepterar du bland dina och våra med-ledare? Jag tänker på EFS-präster, kanske särskilt i norr, som inte vill ta tydligt och offentligt avstånd från K-G Hammars eller Jonas Gardells teologi (du verkar ju också vara på linjen att man ska försöka hålla sej allmänt positiv till det mesta?) och på EFS-präster som även tycks acceptera ovannämndas äktenskapssyn och förklarar sej villiga att viga män med män till (nb!) ett kristet äktenskap ("de tu ska bli ett kött").
Missionskyrkans missionsföreståndare har (efter många turer visserligen och nödrop från evangelister som bl.a. Liselotte J Andersson, Carl-Olov Hultby och Brita Hermansson) sagt att missionskyrkans pastorer (min fru t.ex.) åtminstone fram till 2012 inte ska sammanviga män med män (eller kvinnor med kvinnor). Är det möjligt att EFS missionsföreståndare - som dock har en bekännelse, bl.a. en Stora katekes, som SMK inte har! - har MINDRE auktoritet och tillsynsansvar över "sina" förkunnare än Göran Zettergren har? Är det möjligt att Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka inte ska kunna lita på att ens EFS:s utsända står för man+kvinna-förbundets särställning? Varför ska vi då ha en "egen" mission, om vi inte ens i denna fråga har en tydligare linje än Svenska kyrkan centralt?
Du säger kanske att du inte har makt att "avsätta" någon. Det stämmer säkert rent formellt, men jag tror du har en mycket stark informell ställning och förväntas agera som andlig ledare (vilket jag också tror att du skulle göra i frågor DU SJÄLV ansåg vara verkligt allvarliga). Och har EFS genom sitt avtal med kyrkan lämnat över allt tillsynsansvar gentemot sina "predikanter" till biskopar som Lennart Koskinen och Eva Brunne, då måste vi genast bryta det avtalet. Om vi inte vill lämna Svenska kyrkan (och överlämna den i liberalteologins händer), måste vi åtminstone återfå full frihet att se om vårt eget hus och ta teologiskt ansvar för att vår egen rörelse lever upp till sin portalparagraf. Annars har EFS snart inget som helst existensberättigande och kan stilla uppgå i Svenska Kyrkans Lekmannaförbund.
En fin långfredagsgudstjänst i Missionskyrkan, där min fru lyfte fram Romarbrevets undervisning om Jesu död, särskilt i kapitel 1-5 och särskilt i kapitel 5, som blivit så levande för henne under en tågresa till ett styrelsemöte i Gävle. Roligt att få lyssna till sin fru för en gångs skull (;o), eftersom det inte var någon söndagsskola denna dag.
Sedan en fin långfredagsgudstjänst till - i Betel Runemo, där Joakim Lundqvist (Ny Generations ledare och assisterande pastor på Livets Ord) talade om Jerusalems tempel och om nya förbundets tempel på två ben... Jag hade mina fördomar, särskilt som jag tidigare lyssnat på Linda Bergling i Runemo och nog tyckte att det var lite väl "hajpat", men Joakim höll en klart sund nivå den timme jag lyssnade, och betonade missionsuppdraget så att vissa trosrörelsespecialiteter nästan fick maka på sej (du som tror på Jesus kan ha dina krämpor och din dåliga ekonomi, men du kommer i alla fall till himlen! - det stora böneämnet, som måste få överskugga alla andra, är att fler ska få möta Jesus" (fritt återgivet)).
Men Livets Ords idrottsförening firade tydligen samtidigt Långfredagen här i Bollnäs genom att kvala till herrettan i innebandy. Inte för att jag vill förbjuda all rekreation och rörelse denna dag, men nog var detta nästan på gränsen, för mej i alla fall. Var avancemanget till ettan verkligen så viktigt - när nu redan tvåan var över förväntan! - att de inte kunde nobba Långfredagen som tävlingsdag och t.ex. förena sej med oss på påskkonferens i Runemo? Inte kan jag i varje fall (som Dagen) se just detta som tecken på att Livets Ord går från klarhet till klarhet. Laget vill säkert ge ett slags kristusvittnesbörd också i samband med idrottmatcher. Men ibland kan nog prioritering av andra saker bli det tydligaste vittnesbördet. (Jo, jag vet att en del tycker att man även bör bloggfasta en dag som denna ;).
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
