Påskvänner!
Läs Stefan Gustavssons tal vid Jesusmanifestationen! Ja, läs även andra delen av talet! Här har vi Stefan Gustavsson när han är som bäst och fokuserar på det väsentligaste i kristen tro. Mer sånt! Jesus som Guds Son och världens Frälsare måste lyftas fram. Ständigt och jämt. Så att viktiga etikdiskussioner kommer på sin rätta plats och inte blir Prio 1.
Jag tror att den i och för sej viktiga "Bevara äktenskapet"-kampanjen snart måste följas upp med en evangeliseringskampanj för att Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare och medlemmen av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen ska bevara sin trovärdighet som just Evangelisk.
Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften, o salighets höjd!
lördag 10 maj 2008
Jesusmanifestationen och Pride
En annan sak är att Elisabeth Sandlund har fullständigt rätt i att det är konstigt, mycket konstigt att Svenska kyrkans ledning och Stockholms stift förhöll sej så distanserade till Jesusmanifestationen. Medan det anses fullkomligt självklart att vara närvarande på Pridefestivalen.
Som Elisabeth Sandlund generöst konstaterar är det i teorin inget som hindrar att kyrkan är närvarande på bägge ställena. Men om kyrkan - troligen och förhoppningsvis - inte ställer sej bakom allt som kommer till uttryck i en Pridefestival och ändå tycker sej kunna vara med där, så är det väl konstigt om en skeptisk inställning till vissa av Jesusmanifestationens uttryck ska förhindra biskopar och andra i kyrkans ledning att ta aktiv, offentlig del av en så rent och uttryckligt positiv manifestation?
Vi svenskkyrkliga och EFS:are har i varje fall anledning att tacka Gud för Hakon Långström. Och för EFS:aren Elisabeth Sandlund.
Som Elisabeth Sandlund generöst konstaterar är det i teorin inget som hindrar att kyrkan är närvarande på bägge ställena. Men om kyrkan - troligen och förhoppningsvis - inte ställer sej bakom allt som kommer till uttryck i en Pridefestival och ändå tycker sej kunna vara med där, så är det väl konstigt om en skeptisk inställning till vissa av Jesusmanifestationens uttryck ska förhindra biskopar och andra i kyrkans ledning att ta aktiv, offentlig del av en så rent och uttryckligt positiv manifestation?
Vi svenskkyrkliga och EFS:are har i varje fall anledning att tacka Gud för Hakon Långström. Och för EFS:aren Elisabeth Sandlund.
Vi finns även om vi inte syns
Påskvänner!
Jesusmanifestationen för en vecka sen var en härlig pingstupplevelse, för att inte säga en försmak av himmelen. Folk av alla slag och tungomål. Hakon Långström travesterade Apg 2 så fint i Dagens manifestationsbilaga ("vi må vara... från Enköping eller Enånger"). Glädjen var stor trots ofrånkomliga små arrangörsmissar - bättre nästa gång - och minimsal uppmärksamhet från media.
Ja just det ja. Under rubriken "Smolk i glädjebägaren" skrev Elisabeth Sandlund på ledarplats i Dagen om hur dåligt det är att tidningar och tv rapporterade så lite från Jesusmanifestationen. Men kära nån - vi behöver ju inte tro på den mediala dogmen "syns du inte så finns du inte". Det som hände i Kungsträdgården m.fl. offentliga platser i Stockholm, det hände faktiskt och var oerhört positivt alldeles oavsett längden på rapportinslaget eller förekomsten av reportage i DN.
Vi som tror på att "Jesus finns fast han inte syns, det är sant, ja det är verkligen sant" borde inte behöva hänga upp oss på den mediala rapporteringen. Också vi kristna - även inom EFS - finns faktiskt även om vi inte syns i media. Och vi syns väl på många andra sätt? Både i Stockholm vid Jesusmanifestationen och landet runt på arbetsplatser och i fritidsgemenskap? Ett långsiktigt och uthålligt arbete för Herren och hans minsta bröder KAN inte förbli osynligt.
Och ärligt talat: ÄR det verkligen ur medial synvinkel så oerhört fantastiskt att en rörelse som den kristna med uppskattningsvis en miljon medlemmar i Sverige lyckas samla 12-15000 deltagare i Kungsträdgården? (120000-150000 vore en annan sak ;o) Ur andlig synvinkel var dock gemenskapen kring Jesus med både gamla och nya svenskar helt fantastisk - och det kommer att märkas, också i media. På lite sikt.
Kristus lever - underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod!
Jesusmanifestationen för en vecka sen var en härlig pingstupplevelse, för att inte säga en försmak av himmelen. Folk av alla slag och tungomål. Hakon Långström travesterade Apg 2 så fint i Dagens manifestationsbilaga ("vi må vara... från Enköping eller Enånger"). Glädjen var stor trots ofrånkomliga små arrangörsmissar - bättre nästa gång - och minimsal uppmärksamhet från media.
Ja just det ja. Under rubriken "Smolk i glädjebägaren" skrev Elisabeth Sandlund på ledarplats i Dagen om hur dåligt det är att tidningar och tv rapporterade så lite från Jesusmanifestationen. Men kära nån - vi behöver ju inte tro på den mediala dogmen "syns du inte så finns du inte". Det som hände i Kungsträdgården m.fl. offentliga platser i Stockholm, det hände faktiskt och var oerhört positivt alldeles oavsett längden på rapportinslaget eller förekomsten av reportage i DN.
Vi som tror på att "Jesus finns fast han inte syns, det är sant, ja det är verkligen sant" borde inte behöva hänga upp oss på den mediala rapporteringen. Också vi kristna - även inom EFS - finns faktiskt även om vi inte syns i media. Och vi syns väl på många andra sätt? Både i Stockholm vid Jesusmanifestationen och landet runt på arbetsplatser och i fritidsgemenskap? Ett långsiktigt och uthålligt arbete för Herren och hans minsta bröder KAN inte förbli osynligt.
Och ärligt talat: ÄR det verkligen ur medial synvinkel så oerhört fantastiskt att en rörelse som den kristna med uppskattningsvis en miljon medlemmar i Sverige lyckas samla 12-15000 deltagare i Kungsträdgården? (120000-150000 vore en annan sak ;o) Ur andlig synvinkel var dock gemenskapen kring Jesus med både gamla och nya svenskar helt fantastisk - och det kommer att märkas, också i media. På lite sikt.
Kristus lever - underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod!
fredag 9 maj 2008
Tänkvärt från årskonferensen
Påskvänner!
Vill gärna länka till Erik "Prästerik" Johanssons två blogginlägg om årskonferensen i Halmstad. Han är både tacksam och kritisk. Han finner arrangemanget högst uppbyggligt och stärkande, men tycker inte att de internationella gästerna behandlas med tillbörlig respekt.
Apropå respekt - jag kan inte låta bli att också länka till Eriks senaste inlägg - om mötet med en 100-åring. En fantastiskt vacker text som verkligen utstrålar respekt - för jubilaren, livet och Gud.
Livet vann - dess namn är Jesus! Halleluja!
Han var död - men se, han lever! Halleluja!
Vill gärna länka till Erik "Prästerik" Johanssons två blogginlägg om årskonferensen i Halmstad. Han är både tacksam och kritisk. Han finner arrangemanget högst uppbyggligt och stärkande, men tycker inte att de internationella gästerna behandlas med tillbörlig respekt.
Apropå respekt - jag kan inte låta bli att också länka till Eriks senaste inlägg - om mötet med en 100-åring. En fantastiskt vacker text som verkligen utstrålar respekt - för jubilaren, livet och Gud.
Livet vann - dess namn är Jesus! Halleluja!
Han var död - men se, han lever! Halleluja!
Härliga Härjedalen - inte bara Mässlingen
Påskvänner!
Familjen har varit bloggfri i härliga fjälldalar under veckans första hälft. Vi hade inte sett mer av Härjedalen än Sveg- och Överhogdalstrakten, så vi tyckte det var dags att göra som alla andra hälsingar redan gjort och följa Ljusnan ända upp mot härjedalsfjällen under pastorns lediga långhelg.
Vi såg oss flitigt omkring på "Sveriges tak" där mycket är landets högsta: Sveriges högst belägna by (Högvålen), Sveriges högst belägna sockenkyrka (Tännäs) och Sveriges högst belägna landsväg (den över Flatruet på 1000-metersnivån). Och vi sov över i "bara Mässlingen" - eller Messlingens fjällby som det numera heter.
Visst var snön blöt och porös så här en bit in i maj - men barnen var nöjda (de är fortfarande i en tacksam ålder!) och pappa Andreas njöt obeskrivligt av den framrusande vårfloden och fotograferade flitigt. Ljusnedal ("bruket") blev hans favorit och ff a Kvarnströmmen gjorde honom smått extatisk. (Här i Södra Norrland är "ström" inte samma sak som i övriga landet - det rör sej ofta om synnerligen kraftfulla forsar av nästan vattenfallsartat slag, som t.ex. Hylströmmen i Voxnan, det mäktigaste outbyggda vattenfallet söder om fjällen).
Härliga Härjedalen - javisst! Tyvärr missade vi f.d. EFS-gården i Älvros ("Härjedalsgården"), som numera drivs av Pilgrimskyrkan i Sveg (baptister/missionare). Men vi fick en härlig frukoststund vid Älvros gamla kyrkas klockstapel i strålande morgonsol.
Han är uppstånden, Frälsaren!
Han lever, o så stort!
Familjen har varit bloggfri i härliga fjälldalar under veckans första hälft. Vi hade inte sett mer av Härjedalen än Sveg- och Överhogdalstrakten, så vi tyckte det var dags att göra som alla andra hälsingar redan gjort och följa Ljusnan ända upp mot härjedalsfjällen under pastorns lediga långhelg.
Vi såg oss flitigt omkring på "Sveriges tak" där mycket är landets högsta: Sveriges högst belägna by (Högvålen), Sveriges högst belägna sockenkyrka (Tännäs) och Sveriges högst belägna landsväg (den över Flatruet på 1000-metersnivån). Och vi sov över i "bara Mässlingen" - eller Messlingens fjällby som det numera heter.
Visst var snön blöt och porös så här en bit in i maj - men barnen var nöjda (de är fortfarande i en tacksam ålder!) och pappa Andreas njöt obeskrivligt av den framrusande vårfloden och fotograferade flitigt. Ljusnedal ("bruket") blev hans favorit och ff a Kvarnströmmen gjorde honom smått extatisk. (Här i Södra Norrland är "ström" inte samma sak som i övriga landet - det rör sej ofta om synnerligen kraftfulla forsar av nästan vattenfallsartat slag, som t.ex. Hylströmmen i Voxnan, det mäktigaste outbyggda vattenfallet söder om fjällen).
Härliga Härjedalen - javisst! Tyvärr missade vi f.d. EFS-gården i Älvros ("Härjedalsgården"), som numera drivs av Pilgrimskyrkan i Sveg (baptister/missionare). Men vi fick en härlig frukoststund vid Älvros gamla kyrkas klockstapel i strålande morgonsol.
Han är uppstånden, Frälsaren!
Han lever, o så stort!
måndag 5 maj 2008
Kyrktuppen bloggar från årskonferensen i Halmstad
Påskvänner!
Budbärarens chefredaktör har tydligen haft vissa uppkopplingsproblem i Halmstad. Därför står det inte så mycket som utlovats på Cyrillus bloggar-bloggen. Hittills.
Men istället kan man läsa en bloggtext från Halmstad på Kyrktuppens kackel. En lite färgrannare blogg (ungefär som chefredaktören själv), om än mindre frekvent uppdaterad än den officiella redaktörsbloggen på Budis hemsida.
Budbärarens chefredaktör har tydligen haft vissa uppkopplingsproblem i Halmstad. Därför står det inte så mycket som utlovats på Cyrillus bloggar-bloggen. Hittills.
Men istället kan man läsa en bloggtext från Halmstad på Kyrktuppens kackel. En lite färgrannare blogg (ungefär som chefredaktören själv), om än mindre frekvent uppdaterad än den officiella redaktörsbloggen på Budis hemsida.
Pingstfasta
Kära påskvänner och övriga läsare!
Nu är vi inne i det Peter Halldorf brukar kalla "pingstnovenan" - de nio dagarna mellan Kristi Himmelsfärds dag och Pingst. Och även om jag uppfunnit termen påskvänner för att beteckna EFS-arna, så är vi väl även pingstens vänner? Pingsten, då uppståndelsens budskap i all sin tydlighet bars fram offentligt för första gången.
Utan pingsten skulle vi inte ha koll på påsken här i Norden. Vare sej i dess gammal- eller nytestamentliga innebörd.
Nu är vi inne i det Peter Halldorf brukar kalla "pingstnovenan" - de nio dagarna mellan Kristi Himmelsfärds dag och Pingst. Och även om jag uppfunnit termen påskvänner för att beteckna EFS-arna, så är vi väl även pingstens vänner? Pingsten, då uppståndelsens budskap i all sin tydlighet bars fram offentligt för första gången.
Utan pingsten skulle vi inte ha koll på påsken här i Norden. Vare sej i dess gammal- eller nytestamentliga innebörd.
söndag 4 maj 2008
Jesusmanifestationen
Kära påskvänner och övriga läsare!
På ett bananskal halkade jag och barnen med på en buss från Hälsingland till Kungsträdgården i Stockholm, där det skulle bli samling på temat "Jesus, barnens vän" fr.o.m. klockan 12 - och klockan 15 storsamling med alla deltagare i manifestationen.
Jag är glad att vi var med. Det blev faktiskt en folkfest med människor av "alla folkslag och stammar och språk och åldrar". Med sång och musik och tal av alla de slag. Och en fantastisk inmarsch kl. 15 med jesusords-banderoller i närmast oändliga rader. Roligt att alltsammans blev ett inslag, om än litet, i Rapport-nyheterna.
Vår käre EFS-are Lennart Möller höll en härlig appell om författarna till våra runstenar (1-2 meters skrift) och DNA-strängar (samlad info i en människa räcker från jorden till månen och tillbaka). I det förra fallet förutsätter vi en författare. Varför inte i det andra? Bra fråga tyckte jag. Ett gudsindicium vill jag kalla det, om än inget gudsbevis. Övriga appeller var också mycket tänkvärda - den längre förkunnelsen hann jag inte följa eftersom jag måste försöka ha koll på barnen.
Och barnen var nöjda med att leka med mej på Kungsträdgårdens gräsmattor och att rita i barntältet - men jag blev klart besviken över att barnmötet antingen ställdes in eller hamnade på fel plats. Att Jesus är barnens vän märktes nämligen inte speciellt i Kungsträdgården - mer än på "rittältet". Och det är ju lite illa. Mellan 12 och 14 såg vi inget barnanpassat hända från scenen. När vi frågade i barntältet fick vi veta att det skulle bli barnmöte 16.30. Men gästtalaren från Indionesien höll tydligen på så länge i "stormötet" att både barnmötet och en del av ungdomsmötet trängdes undan.
Det är alltid svårt med tider när många moment ska med. Men barnen måste prioriteras bättre en sån här gång. Jag tror att Jesus, barnens vän, skulle ha uppskattat det.
På ett bananskal halkade jag och barnen med på en buss från Hälsingland till Kungsträdgården i Stockholm, där det skulle bli samling på temat "Jesus, barnens vän" fr.o.m. klockan 12 - och klockan 15 storsamling med alla deltagare i manifestationen.
Jag är glad att vi var med. Det blev faktiskt en folkfest med människor av "alla folkslag och stammar och språk och åldrar". Med sång och musik och tal av alla de slag. Och en fantastisk inmarsch kl. 15 med jesusords-banderoller i närmast oändliga rader. Roligt att alltsammans blev ett inslag, om än litet, i Rapport-nyheterna.
Vår käre EFS-are Lennart Möller höll en härlig appell om författarna till våra runstenar (1-2 meters skrift) och DNA-strängar (samlad info i en människa räcker från jorden till månen och tillbaka). I det förra fallet förutsätter vi en författare. Varför inte i det andra? Bra fråga tyckte jag. Ett gudsindicium vill jag kalla det, om än inget gudsbevis. Övriga appeller var också mycket tänkvärda - den längre förkunnelsen hann jag inte följa eftersom jag måste försöka ha koll på barnen.
Och barnen var nöjda med att leka med mej på Kungsträdgårdens gräsmattor och att rita i barntältet - men jag blev klart besviken över att barnmötet antingen ställdes in eller hamnade på fel plats. Att Jesus är barnens vän märktes nämligen inte speciellt i Kungsträdgården - mer än på "rittältet". Och det är ju lite illa. Mellan 12 och 14 såg vi inget barnanpassat hända från scenen. När vi frågade i barntältet fick vi veta att det skulle bli barnmöte 16.30. Men gästtalaren från Indionesien höll tydligen på så länge i "stormötet" att både barnmötet och en del av ungdomsmötet trängdes undan.
Det är alltid svårt med tider när många moment ska med. Men barnen måste prioriteras bättre en sån här gång. Jag tror att Jesus, barnens vän, skulle ha uppskattat det.
fredag 2 maj 2008
Mellansel då?
Kära påskvänner och övriga läsare!
Jo tack, det var trevligt om än nervösare än att uppträda inför en normal svensk församling. Men "porten kallas trång och vägen heter smal". Endast 3 av typ 15 sökande till distanskursen kan tas in detta år. Så å ena sidan: chansen är rätt liten. Men å andra sidan: den finns.
Och man behöver inte känna sej så dålig och skämmig om man inte blir antagen. Alltid en tröst.
Måste också säga att namnet på folkhögskolans restaurang ("Rätten") var fyndigt. Med tanke på att den är belägen i ett gammalt tingshus.
Och det är rätt skojigt att folkhögskolans kapell är tingshusets gamla stall. Där måste man ju bara få fira julbön nån gång... (Vi har just läst Den sista striden av C S Lewis hemmavid, och även där spelar ett stall en central roll - kolla gärna!).
Jo tack, det var trevligt om än nervösare än att uppträda inför en normal svensk församling. Men "porten kallas trång och vägen heter smal". Endast 3 av typ 15 sökande till distanskursen kan tas in detta år. Så å ena sidan: chansen är rätt liten. Men å andra sidan: den finns.
Och man behöver inte känna sej så dålig och skämmig om man inte blir antagen. Alltid en tröst.
Måste också säga att namnet på folkhögskolans restaurang ("Rätten") var fyndigt. Med tanke på att den är belägen i ett gammalt tingshus.
Och det är rätt skojigt att folkhögskolans kapell är tingshusets gamla stall. Där måste man ju bara få fira julbön nån gång... (Vi har just läst Den sista striden av C S Lewis hemmavid, och även där spelar ett stall en central roll - kolla gärna!).
torsdag 1 maj 2008
Kristi Himmelsfärds dag och första maj
Kära påskvänner!
Det var ju riktigt roligt att få fira gökotta på arbetarnas fridag, tillika folknykterhetens dag (som ju låg ovanligt lämpligt detta år). Kul att alla "de tre stora" folkrörelserna från 1800-talet hade viktiga arrangemang denna dag. Endast en gång tidigare har detta kunnat ske, nämligen 1913. Och enligt somliga uppgifter är denna påskcykel den tidigast möjliga - enligt andra uppgifter skulle den kunna inträffa en dag tidigare (det beror kanske på att vårdagjämningen är lite vacklande datummässigt). Hursomhelst lär ingen av oss nu levande få uppleva en så här tidig Kristi Himmelsfärdsdag igen - skojigt bara det!
Tyvärr blev det inomhusgökotta på Vevlingestrands sommargård i år. Annars är ju det här årets mest obligatoriska friluftsgudstjänst, tycker jag - med många härliga utflykts- och morgonfikaminnen från både lule- och umetrakten. Men det blåste och småregnade, så stranden kändes inte så inbjudande. (Vi brukar varva mellan Missionskyrkans gökotta på Vevlingestrand och Svenska kyrkans på Hänsjöberget). Missionspastorn (min fru) läste en fin betraktelse av Owe Wikström och vi sjöng "Morgon mellan fjällen" (nåja!) och "Till himlen Herren Jesus for".
Jag tycker att denna dag verkligen understryker påskens under. För om Jesus bara uppstod andligt blir ju himmelsfärdsdagen överflödig. Då hade ju Jesus redan fysiskt lämnat lärjungarna att vänta på pingstens under. Himmelsfärdsdagen är ju också missionsbefallningens dag och därmed av oerhörd betydelse för bl.a. Svenska kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
Hur Jesus kropp transformerades till den himmelska världen? Det vet nog bara Gud Fader, Son och Ande. Men inkarnationens under är inte slut. Hans kropp har enligt bibeln förhärligats men är fortfarande en människas, möjlig att se när han återkommer. Till detta kommer att han genom sin Ande inkarneras, blir kropp, i oss, sin församling. Samt i nattvardens bröd och vin. Här får inte det ena utesluta det andra, utan allt måste hållas samman.
Det var ju riktigt roligt att få fira gökotta på arbetarnas fridag, tillika folknykterhetens dag (som ju låg ovanligt lämpligt detta år). Kul att alla "de tre stora" folkrörelserna från 1800-talet hade viktiga arrangemang denna dag. Endast en gång tidigare har detta kunnat ske, nämligen 1913. Och enligt somliga uppgifter är denna påskcykel den tidigast möjliga - enligt andra uppgifter skulle den kunna inträffa en dag tidigare (det beror kanske på att vårdagjämningen är lite vacklande datummässigt). Hursomhelst lär ingen av oss nu levande få uppleva en så här tidig Kristi Himmelsfärdsdag igen - skojigt bara det!
Tyvärr blev det inomhusgökotta på Vevlingestrands sommargård i år. Annars är ju det här årets mest obligatoriska friluftsgudstjänst, tycker jag - med många härliga utflykts- och morgonfikaminnen från både lule- och umetrakten. Men det blåste och småregnade, så stranden kändes inte så inbjudande. (Vi brukar varva mellan Missionskyrkans gökotta på Vevlingestrand och Svenska kyrkans på Hänsjöberget). Missionspastorn (min fru) läste en fin betraktelse av Owe Wikström och vi sjöng "Morgon mellan fjällen" (nåja!) och "Till himlen Herren Jesus for".
Jag tycker att denna dag verkligen understryker påskens under. För om Jesus bara uppstod andligt blir ju himmelsfärdsdagen överflödig. Då hade ju Jesus redan fysiskt lämnat lärjungarna att vänta på pingstens under. Himmelsfärdsdagen är ju också missionsbefallningens dag och därmed av oerhörd betydelse för bl.a. Svenska kyrkan och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
Hur Jesus kropp transformerades till den himmelska världen? Det vet nog bara Gud Fader, Son och Ande. Men inkarnationens under är inte slut. Hans kropp har enligt bibeln förhärligats men är fortfarande en människas, möjlig att se när han återkommer. Till detta kommer att han genom sin Ande inkarneras, blir kropp, i oss, sin församling. Samt i nattvardens bröd och vin. Här får inte det ena utesluta det andra, utan allt måste hållas samman.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
