Påsk-, advents- och julvänner!
Nye ärkebiskopen är utom all tvekan en utmärkt pedagog. Han och den 18 år äldre Tony Guldbrandzén (biskop i Härnösand 2001-09) arbetade tillsammans fram den fina serien Gudstjänst 1-4 (Bokförlaget Origo 1992) som provats i praktiken i deras gemensamma tjänst i Tumba. Även om evangelieboken ändrades 2003 och därmed i en del avseenden gjorde fyrbandsverket obsolet, vore det synd att bara ställa undan det. De flesta teman är sej ju lika, och även Elisabeth Edströms "bibelvisor" för varje söndag är sannskyldiga pärlor, väl värda att bruka.
Vissa teologiska påpekanden förtjänar att citeras i sin helhet, vilket jag också gjort på åtskilliga ställen i min kyrkoårsblogg Kyrkans solvarv. Andra känns mest, även så här inför Johannes Döparens adventssöndag, som taffliga försök att dämpa förkunnelsen om domens allvar och omvändelsens nödvändighet. Utvecklingen mot att fira Domssöndag som en ren glädjedag (en fröjd utan bävan) tycks ta fart genom denna gudstjänstserie, och det framställs som viktigt att Johannes Döparens budskap predikas "utan att människor känner sig fördömda." Que? Vem har inbillat just oss att vi ska slippa undan den kommande vredesdomen? Lagen låter oss inte slippa undan, förrän vi betalt "den yttersta skärven".
Sedan måste ju också Evangelium förkunnas, om honom som verkligen betalade "den yttersta skärven" för vår skull. Så att fördömda syndare finner vägen ut ur sin fångenskap - och vägen hem till Fadern. Som Johannes Döparen, lagpredikanten, ropade: "Se Guds Lamm, som borttar världens synd!" Ja, redan i början av sin förkunnargärning var det "syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop" han förkunnade. Gamla förbundets siste profet såg längre än de flesta. Vi måste nog börja lyssna till honom. Nu igen.
Då har inte bara Efs en framtid och ett hopp, utan också Svenska kyrkan, vårt land och vår värld.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar