Glad Nikolaus! Även kallad Nilsmässodagen. Finlands nationaldag.
Nu till dagens lucka i adventskalendern:
Den s k herdesöndagen (3 söndagen i påsktiden) har alltid haft en särskild ställning i kyrkoåret och påsktiden. Just för den söndagen skrev Frans Michael Franzén nedanstående psalm, med den ursprungliga rubriken "Den gode herden". Men herdetemat återkommer så ofta i bibeln och kyrkoåret, att psalmen sjungits vid åtskilliga andra tillfällen, även inom Efs (fanns i Sionstoner 1906-1986).
Den är helt klart en av Franzéns mest älskade och uppbyggliga psalmer, full av allusioner på bibelns "herdetexter" i både Psaltaren, Hesekiel och Johannesevangeliet. Dock kanske lite på nedgång i användningen efter att melodin 1986 återförts till Crügers lite hoppiga original. Ofta har dessa "återföringar" varit lyckade, men så tror jag inte var fallet här. Den jämna lunken, i min barndom i frisk marschtakt, passade bättre till Franzéns text och själva vandringstemat.
Här får psalmen dock ha Crüger-koralen i original, dock i två olika utföranden. Texten är också i original, d v s utan verbrättelsen som gjordes 1986 på slutet (från "där skolen I ock vara"). Konsekvens inom varje enskild psalm var annars huvudregeln, men den lilla talspråkligheten ansågs kanske ursäktad så här i mer direkt anföring? Själv har jag i vissa psalmbloggar bearbetat bort alla äldre verbformer (också det konsekvent), men de tjusiga rimmen blir onekligen bättre i originaltexten som alltså följs här, om än "rättstavad".
DEN GODE HERDEN
1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.
2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.
3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.
4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.
5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!"
1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.
2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.
3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.
4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.
5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!"
Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.
Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt".
F M Franzén:
J Crüger:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar