Adventskalender lucka 2: O Jesus, än de dina

Påsk- advents- och julvänner!

Efter Frälsarens intåg i Jerusalem på en åsna (som vi firar både "Första advent" och Palmsöndagen i Stilla veckan) följde ju bl a nattvardens instiftande. Och en av Franzéns mest älskade och sjungna psalmer handlar om det. Tyvärr sjungs den nuförtiden nästan bara på Skärtorsdagen (har dock även hört den sjungas vid en konfirmation). Här kommer den, lätt bearbetad av 1969 års psalmbokskommitté.

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dig se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Dock vill du här på jorden

bland oss ock stiga ner.

För oss ett offer vorden,

dig själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är mitt blod."

3. Dig, Jesus, än vi höra

i dessa dyra ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dig höra till.

6. Dig vilja vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du när oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år), ngt bearb. 1986, jfr Stora Nätpsalmboken nr 192

Musik: Tysk folkvisa / Köpenhamn 1569

Da Vincis målning Nattvarden:

När Franzén den 1 juli 1817 publicerade bearbetningen av sin egen sju år gamla psalm i Stockholms-Posten, skrev han att den hade till ändamål att "enkelt och troget framställa själva handlingen därvid, såsom icke endast skedd, utan skeende ännu för att stärka intrycket av instiftelseorden och den efter dem följande bönen".

Psalmen har haft en mycket stark ställning i svensk kristenhet under 1800- och 1900-talen, och gärna sjungits som beredelsepsalm inför nattvarden. Alldeles särskilt har den i många församlingar varit en närmast obligatorisk skärtorsdagspsalm.

Melodin är tidigast känd från Thomissons koralbok 1569 till texten Hielp Gud att ieg nu kunde. I Haeffners koralbok gick den i 2-takt, men är nu "rytmiserad" i enlighet med den äldsta förlagan.

Alternativ norsk koral (OBS finns ej i 1986 års psalmbok!):

F M Franzén: