Ja, det var några som tordes

Ja, det räckte till några duklag vid nattvarden i alla fall. Som "förkunnar Herrens död, till dess han kommer." Men Tomas av Celanos psalm om Vredens stora dag är skakande.

Som tur är kan man alltid trösta sej med helgsmålsbönshållare i Sveriges radio, som försäkrar att "min Jesus skulle aldrig döma någon till ett evigt helvete" (P1 21/11 2015). Eller, vilket väl smäller högre, biskopar som den i Strängnäs, som i senaste ärkebiskopsvalet försäkrade att alla till slut blir evigt saliga. (Han är inte ensam - och någon tydlig dementi kom inte).

Tycker man att det ändå känns lite otäckt med Kristi återkomst, kan man åberopa förrförre ärkebiskopen, som inte tror att Jesus kommer tillbaka alls. Någonsin. Annat än i våra hjärtan, möjligen. Det känns ju betryggande.

Fast vad sa Jesus själv?

Jesus som bebis står vi ju ut med, att döma av uppslutningen i våra kyrkor. Jesus som fattig, ridande på en åsna, kan också gå an. Men Jesus som härlighetens Herre, som kommer för att döma levande och döda - honom vill vi uppenbarligen helst inte ha att göra med. Borde vi inte läsa dagens texter även nästa söndag - då det brukar komma folk? Om det så skulle bli sista gången de gick i kyrkan? (Som ren hederlig och ärlig konsumentupplysning, alltså).

För Guds domstol en och var
måste stå helt uppenbar.
Ingen då sej dölja kan,
alla ser och känner han.

Sök ej nu från honom fly.
När han ses på himlens sky,
vart har du väl tänkt att då
från hans ansikte bortgå?