Jag måste väl i all ödmjukhet nämna det innan jag går och lägger mej: Den som vill höra om Anders Carl Rutström kan komma till EFS i Njutånger kl 11. Rubriken är "Bellmans lärare och landsförvisad hatt". Närmare förklaringar till rubriken kommer imorgon! Kaffe serveras!
Tro och älska, det är saken! Allt på kärlek kommer an. Kärleken uppfyller lagen, tron ej annat göra kan. Den som tror skall salig bliva, den som älskar livet får. Gode Jesus, värdes giva att din kärlek om mig rår.
Den här boken: Jesus - motspänstig medmänniska, är kanske något att läsa under julfastan? Ca 10 sidor om dagen? (Stort tack till D Sandahl och Kyrklig dokumentation!).
Jag skulle kalla boken ett herdabrev. Från en som aldrig fick bli biskop och som inte skulle bli prästvigd idag. Fast det är klart, han omfattar ju den exklusivistiska och elitistiska läran att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger.
(Nu hör jag någon säga att det tror förstås ärkebiskopen också. Jaså - varför är det då så omöjligt för henne att säga det rakt ut? Trots att frågan upprepats!).
Annars tipsar författaren också om profeten Jesaja, 3 kapitel om dagen. En profetisk bild av Sverige idag - och av Sveriges och världens Frälsare.
[Tillagt 14.22: Även Liselotte J Andersson har goda tips på hur adventstiden kan användas. Tillagt 19.17: Håkan Sunnliden har en fin predikan över GT-texten]. Ett Gott och Välsignat Nytt Kyrkoår! Med många adventspsalmer!
När vintermörkret kring oss står, då gryr på nytt vårt kyrkoår, med nåd och tröst från världens Ljus, från Konungen av Davids hus.
Den 14 november, dagen efter terrorattentaten i Paris, skrev vår stiftschef Ragnar på sin blogg under rubriken "En barmhärtig Gud ger livet" bl.a. följande:
Kristna, judar och muslimer förenas i tron på en nåderik och barmhärtig Gud. Vi delar helig skrift. Där berättas om att Gud skapade människan till sin avbild, oändligt värdefull. Det gudomliga skaparordet ger skapelsen liv, och detta liv är gott. Guds ande fyller människan med liv. Människan är Guds medarbetare i skapelsen.
I den aronitiska välsignelsen uttrycks Guds vilja. Gud bevarar oss, visar oss nåd och ger oss fred. Det som hände vid det fasansfulla blodbadet i Paris står helt i strid med Guds vilja. Oavsett politiska och religiösa motiv och vilka som bär ansvar för dåden kan det aldrig rättfärdigas att så släcka det liv som Gud har gett.
Jag kommenterade en vecka senare (men kommentaren har fortfarande inte publicerats):
Instämmer. Men vänta nu förresten - delar vi helig skrift även med muslimer? F.ö. får man i Frankrike låta avliva sin avkomma ända fram till födelsen. I varje fall om den visar sej ha Downs syndrom. Kanske bra att dom har samvetsfrihet där, åtminstone? Men vår utsortering är inte mycket roligare, och heder åt de barnmorskor som sjunger ut mot vår abortpraxis. Har vi i smyg accepterat en fascistisk människosyn? I varje fall kan de uteblivna reaktionerna på onsdagens nyhet i P1, se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6299773 inte förklaras med terrorattentatet på fredagskvällen - vi hade två hela dagar på oss. Tycker vi inte längre att utsorteringarna av Downs-barn är "helt i strid med Guds vilja"? Tänk om någon biskop även om detta kunde säga: "Oavsett politiska och religiösa motiv och vilka som bär ansvar för dåden kan det aldrig rättfärdigas att så släcka det liv som Gud har gett." Än är vi i nådens tid. T.o.m. på Domssöndagen.
Nu idag, den 28 november, skriver biskop Ragnar bl.a. så här under rubriken "För dagar som ska komma":
Det är på allvar. Livet är hotat. Därför behövs ännu en klimatkonferens för mänsklighetens överlevnad. Därför behöver vi alla i smått och stort tänka igenom på vilket sätt vi kan bidra till att jorden ska bli beboelig för kommande generationer. Kristen tro ser människan som Guds medarbetare i skapelsen. Guds vilja ska ske. Guds rike ska utbredas. Kristen tro ger hoppet som ett särskilt bidrag till arbetet för mänsklighetens överlevnad.
Och jag svarade (men tror inte att heller detta publiceras, det anses kanske "off topic"?):
Klimatkonferens blir det nu i landet där man enligt Studio 1 (11/11) får avliva sin avkomma ända fram till dagen före (det som skulle ha varit) födelsen - ifall det visar sej ha Downs syndrom (eller ett antal andra handikapp). Nu har barnmorskorna i det landet visserligen den samvetsfrihet som inte ens Svenska kyrkan vill tillerkänna våra svenska barnmorskor (vilken biskop har stått upp för Ellinor Grimmark eller Linda Steen?), men själva förfaringssättet ser jag inte som ett skvatt mer etiskt högtstående än om man ströpe barnen en dag EFTER förlossningen (vilken skillnad gör två dagar?). Änglamakeri är det förskönande begreppet, knäsättning av önskade och utsättning av oönskade barn de klassiska, fornnordiska begreppen. Det är på allvar även detta. Livet är hotat även i detta avseende. Vår reaktionsförmåga är tack och lov intakt när det gäller terroristskjutningar på gator i Frankrike eller vid en abortklinik i USA, men vår (även min) långvariga tystnad beträffande de franska och svenska Downs-uppspårningarna och -avlivningarna (i Sverige tillåtna över halva graviditeten, upp emot en månad efter att s.k. normala barn blivit fridlysta) avslöjar på ett skrämmande sätt vår egen alltmer fascistoida syn på barn med detta handikapp. Tror någon att det inte blivit ramaskri om ett liknande förfaringssätt tillämpats på foster med anlag för rödhårighet, vänsterhänthet eller homosexualitet? Så varför inte beträffande dem med en extra kromosom? Även kyrkans tystnad skickar en stark signal - en signal om "rashygienens" normalitet. Inget att bråka om och skriva i tidningarna om - ens när det går till som i Frankrike. "Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord. Även barn med Downs syndrom, med en extra kromosom - Jesus älskar alla barnen på vår jord?"
PS. Nej, det är förstås inte så smart eller juste att visa sin respekt för liv genom att skjuta ihjäl en polis och flera andra utanför en abortklinik. Om det nu verkligen var det den nu gripne mannen ville visa. DS.
Det blev en del tal (och sång) om rövaren på korset idag. Han som frikändes av "högsta rätt" och tilldömdes paradiset. Så stor är nåden - och nådens tid varar än, t.o.m. på Domssöndagen. Samtidigt är ju just Jesus och rövarna på korset en avbildning i miniatyr av den yttersta domen. Med samme person i huvudrollen, även om han den gången inte kom för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom. "Som Frälsare han nu oss bjuder, / som Domare han kallar sist". Rövaren till höger lovades paradiset och bjuds in i sin Herres glädje. Rövaren till vänster fick inte samma löfte. I en finsk väckelsesång står det:
Mänskor vid korset likväl skiljas åt. Tungt är att skåda därpå. Rövarn till höger går himmelens stråt - rövarn till vänster ej så.
(Ändå har vi inte rätt att döma ens honom - vem vet vad kamratens vittnesbörd och Jesus-närvaron kan ha betytt till slut? Skillnaden är att kamraten blev offentligt helgonförklarad av Jesus, och det smäller onekligen högre än påvens "utnämningar").
Det talas ju om ny kyrkohandbok nu. Gustaf Adolf Danell (1908-2001) ville som tidigare nämnts ha en ändring i tackbönen efter syndabekännelsen. Han ville ändra "tack för att vägen till dig alltid är öppen" till "tack för att vägen till dig ännu är öppen." Och nog måste man säga att det vore ett förtydligande. Det ÄR aldrig försent så länge vi befinner oss i nådens tid. Men det kan enligt Jesus BLI försent.
Efter att ha hört Bo Brander på Håstakyrkan (och "Körven" i Iggesunds kyrka) denna fina kyrkhelg - Brander talade om vilken vila och återhämtning det skulle innebära för både "moder Jord" och våra fattigare medmänniskor om vi människobarn inte jagade så förtvivlat efter vind utan fann vår glädje och tillfredsställelse i Frälsaren - Augustinus: "sök det du söker men sök inte där du söker" - så vill jag påminna om ytterligare några viktiga verser att begrunda kyrkoårets sista vecka
Först Sydney Carters:
Och sedan Björn Lindgrens:
Ifall det blir en domedag som helst vi inte vill, så har vi många vackra drag som Gud bör ta hänsyn till. Vi stöder hyfs och lag, förstås, vi avskyr bråk och kiv, vi jobbar och gör rätt för oss, vi lever ett hyggligt liv, vi lever ett hyggligt liv. Ja, allt det där är gott och väl, men kravet är så stort, att ingen nånsin frälst sin själ med gott som han själv har gjort. Nej, i domens ljus blir hygglighet ett skydd av spindeltråd, och den som riktigt fattat det kan bara be Gud om nåd, kan bara be Gud om nåd, kan bara be Gud om nåd..
Ja, det räckte till några duklag vid nattvarden i alla fall. Som "förkunnar Herrens död, till dess han kommer." Men Tomas av Celanos psalm om Vredens stora dag är skakande.
Som tur är kan man alltid trösta sej med helgsmålsbönshållare i Sveriges radio, som försäkrar att "min Jesus skulle aldrig döma någon till ett evigt helvete" (P1 21/11 2015). Eller, vilket väl smäller högre, biskopar som den i Strängnäs, som i senaste ärkebiskopsvalet försäkrade att alla till slut blir evigt saliga. (Han är inte ensam - och någon tydlig dementi kom inte).
Tycker man att det ändå känns lite otäckt med Kristi återkomst, kan man åberopa förrförre ärkebiskopen, som inte tror att Jesus kommer tillbaka alls. Någonsin. Annat än i våra hjärtan, möjligen. Det känns ju betryggande.
Fast vad sa Jesus själv?
Jesus som bebis står vi ju ut med, att döma av uppslutningen i våra kyrkor. Jesus som fattig, ridande på en åsna, kan också gå an. Men Jesus som härlighetens Herre, som kommer för att döma levande och döda - honom vill vi uppenbarligen helst inte ha att göra med. Borde vi inte läsa dagens texter även nästa söndag - då det brukar komma folk? Om det så skulle bli sista gången de gick i kyrkan? (Som ren hederlig och ärlig konsumentupplysning, alltså).
För Guds domstol en och var måste stå helt uppenbar. Ingen då sej dölja kan, alla ser och känner han. Sök ej nu från honom fly. När han ses på himlens sky, vart har du väl tänkt att då från hans ansikte bortgå?
I måndags var det medlemsmöte på "EFS-kyrkan" eller bönhuset som jag föredrar att kalla det.. Medlemsmöte som inleddes med middag: ris och korv Stroganoff (el dyl) och sallad och Crush. (Tack, Stina!). Bra diskussioner - och härliga glimtar från Etiopien och Addis Abeba men vi hoppas på fler! Jag föreslog att vi ska fira C O Rosenius´ 200-årsdag den 3 februari 2016 med palt och "onsdagsklang".
I fredags var det Missionsauktion - välbesökt som vanligt. Otroligt vad Petters Börje orkar med och vad syföreningen knåpat ihop! (Annars undrar jag ibland om inte syföreningen borde bli bakförening - det ätbara verkar mest lättförsålt: ostkakor, limpor, saffransbröd...). Som vanligt tog auktionisten våra pojkar för att vara flickor - det börjar höra till traditionen det med. Inga sura miner, tvärtom!
(Det händer mycket på bönhuset nu - på onsdag kväll kl 19 kommer Ströms bruksorkester!).
Och idag är det domssöndag. Väl att märka. I Njutångers kyrka kommer prästen Zack och körmedlemmen Ulrica att sjunga "Dies irae, dies illa". På svenska. Törs någon komma, tro?
Må vi då ge honom rätt i hans ord och på så sätt få ha domedagar här. Då vår räkning uppgjord är.
Biskopen de facto Anna Sophia Bonde sjunger ut ihop med gamle komministern i Tölö inför biskopen de jure Fredrik Modéus. Om pärlan - och stötestenen.
Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit, världens Frälsare, själarnas skatt. Allt jag har önskat, det har jag nu vunnit, ljuset har skingrat min säkerhets natt. Fast vid Jesus håller jag till min sista levnadsdag. [Tillagt 20/11: Härfinns fler sånger och psalmer av Lasse Linderot].
Jag vet inte hur många som tänker på att Stiftelsen Berget och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (som förvisso inte är någon stiftelse i rättslig bemärkelse) har en liknande bakgrund som något slags fristående men dock inomkyrkliga rörelser, av somliga betraktade som närmast subversiva, men dock med en ambition att bidra till Svenska kyrkans - och vårt folks - andliga liv och växt. I senaste numret av SPT (Svensk pastoraltidskrift) beskriver ledarartikeln "Utmaningen från Berget" på ett bra sätt hur Svenska kyrkan är - eller i varje fall hittills har varit - långt mer än sin "officiella" organisation.
Och Håkan Sunnliden kommenterar tänkvärt på sin blogg, inte minst kring detta med EFS; ELM-BV, laestadianer, kyrkliga förbundare och andra som EFS kanske inte officiellt vill förknippas med men som i alla fall har haft en liknande roll inom vår Svenska kyrka som bärare av det evangelisk-lutherska arv - eller hellre: bibliskt-evangeliskt kristna - som nu i alltför stor utsträckning förskingras.
Jag hoppas nu inte att fler EFS-are blir romerska katoliker. Men vi kan gärna bli mycket mer intresserade av det verkligt katolska-allmänkyrkliga arvet, framför allt uttryckt i en härlig skriftsamling som kallas Nya testamentet - d.v.s. bli verkligt re-formatoriska! Läste just i EFS:s 75-årshistorik från 1931 att en av Speners "fromma önskningar" gällde högläsning av Skriften i långa svep, utan kommentarer - jfr skådespelarframförandena av Markus- och Lukasevangelierna! En annan regelrätta bibelstudier med bön och grundliga samtal kring smärre avsnitt. Något för EFS 85 år senare att ta tag i under dubbeljubileumsåret 2016 och inför reformationsjubileet 2017?
(I en s.k. luthersk kyrka borde gälla: "Det som är reformatoriskt är apostoliskt och därför katolskt.").
En av de finaste morgonpsalmer jag vet är Jakob Knudsens "Se, nu stiger solen ur havets famn." Anders Frostenson har gjort en fin översättning (se Psalmer i 2000-talet!), men där reducerades psalmen till att bli blott och bart en sommarpsalm. Jag vill kunna sjunga den även en solig novembermorgon som dagens (jfr höstsolbilden från danska Fladstrand nedan!).
Den finaste melodin gjordes samma år som texten skrevs, av Lars Nielsen. Men Oluf Rings från 1915 är inte dum den heller. Och med anledning av den melodins 100-årsjubileum är det den jag väljer att publicera ihop med texten nedan (det är alltså Rings, inte Nielsens, melodi på videoklippet nedan vad bildtexten än säger!). Prova sjung den imorgon om du som vi bor vid kusten och solen skiner! Den dråpliga fjärde strofen har i många sammanhang "förkortats bort", men den får vara med här!
Rena "ljusterapin":
1. Se, nu stiger solen ur havets famn, luft och böljor blossar i glöd och brand. Vilket saligt jubel där allt var tyst, sedan ljuset landat och världen kysst! 2. Jag vill andas luften i fulla drag, sjunga Gud en sång för den ljusa dag, tacka för en morgon med liv och glöd, att mej dagen gläder, trots synd och död, 3. tacka Gud som just när hans sol gick opp, lät mej känna morgon i själ och kropp, så att mörkret rymde med hjärtats ve och jag kunde be: låt din vilja ske! 4. Ja, jag vill få omfamna dej, min dag, värma mej vid dej, vid Guds välbehag, kalla dej vid namn, vid allt gott jag vet, mor och syster, älskade, hör du det? 5. Ljusets vågor visar i himlen in, varifrån jag nås av en morgonvind, just som om av ljuset den andats ut, o du milde Skapare, Far och Gud! 6. En gång ska jag segla på nattmörkt hav, sakta stäva fram mot min svarta grav. Livets Gud mej skyddar, jag är hans barn, milt hans hand mej löser från dödens garn. 7. Se, då stiger sol upp ur hav på nytt, alla dödens skuggor för evigt flytt! Vilket segerjubel med liv och lust: ljuset lyser evigt på himlens kust! Text: Jakob Knudsen 1891 (33 år), sv. övers. A.H. Musik: Oluf Ring 1915 (31 år) J Knudsen; O Ring:
OK, ni vill alltså höra Lars Nielsens ännu vackrare melodi också? (Vackrare i varje fall när Pernille Bach sjunger den!). Kör i vind:
Det är bara att instämma i missionsföreståndarens ord om att det är orimligt om biståndbudgeten - i praktiken etiopier m.fl. - ska bekosta vårt flyktingmottagande här i Sverige annat än mycket marginellt. Tråkigt att det verkar bli ett "storsvagår" på Afrikas horn - det var ju ändå en tid sen sist.
Låt oss så be om rik välsignelse över medarbetarkonferensen i Addis Abeba! "Förrän de ropa, skall jag svara!" Och att våra medarbetare för med sej något av denna välsignelse och missionsglädje hem till oss! "Sänd ditt bröd över vattnet - ty i tidens längd får du det tillbaka." (Vad gäller just våra utsända medarbetare i "inre missionen" får vi ju dem förhoppningsvis tillbaka ganska snabbt!).
Ja, låt oss "bygga färdigt" tillsammans, även här i Sverige, med detta bibelord i åtanke: "Om Herren icke bygger huset, så arbetar de fåfängt som bygger därpå."
Verka tills natten kommer. Du som gick tidigt ut, kastar du dina redskap, tror du ditt verk är slut? Verket är inte färdigt ens när du hembud får. Saligt ur natten dagas evigt gudstjänstår.
Det känns på något sätt gott att Fars dag i år har temat "Förlåtelse utan gräns". God helg på er allesammans - idag blir det högmässa med båda sakramenten i Njutångers medeltidskyrka! Och möt gärna upp i EFS-bönhuset (f´låt kyrkan) i Njutånger nästa helg, som har temat "Vaksamhet och väntan".
Säga och tycka vad man vill om nya kyrkohandboksförslaget - och det har bl.a. Olof Edsinger gjort redan för snart två år sedan - men även den här texten "inifrån" av Carl Sjögren var absolut intressant! Ett stort tack till Posk:aren och domprosten i Skara för visad öppenhet! Skrev följande till honom: Tack för mycket intressant och tankeväckande bloggpost! Gillar både den sakliga tonen i huvudsak och den något provocerande 5-uppdelningen av oss som reagerat! Provar att denna sena timme skicka några fler synpunkter till handboksgruppen: Det slår mej att domprost G A Danell på 80-talet önskade ha en ändring i tackbönen efter syndabekännelsen. Han ville att vi skulle be: "Gud, vår Fader, tack för att vägen till dig alltjämt (eller ännu) är öppen genom Jesus Kristus." Det var ett tankeväckande förtydligande, tycker jag. Nådens dörr är faktiskt inte alltid öppen i bemärkelsen "för all framtid" (jfr berättelsen om Noas ark). "Idag, om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan." F.ö. vill jag egentligen inte ha en ny kyrkohandbok just nu - inte förrän queervågen dämpats i vår kyrka. Vi ska verkligen inte ha homofobi heller, men en helt könsneutral vigselordning ser jag som "en galenskap i Israel", genomförd p.g.a. politiska påtryckningar. Det är helt orimligt att inte ens kyrkan ska få se någon som helst teologisk/biologisk/social vits med man-kvinna-förbundet och att detta inte ens i kyrkan ska få ha ens så mycket som en egen benämning! (Det blir som att det nu inte finns något speciellt med kvinnor heller - för även män kan ju föda barn, enligt avgångne Wejryd). "Underbart har du skapat man och kvinna" hette det vid min och min hustrus vigsel "år 1" - men ska nya handboken nu stå för attityden att den kombinationen inte alls är särskilt underbar, i varje fall inte mer än "man och man" eller "kvinna och kvinna"? Varken särskilt välsignad eller särskilt väldesignad, alltså?
Jonas Nordén fortsätter på sin och Victorias blogg den djupt uppbyggliga och tänkvärda kortversionen av EFS:s missionshistoria (inför medarbetarkonferensen i Addis Abbeba nu i november). Den tillhör faktiskt också martyrhistorien. Inte bara missionärer som S:t Ansgar, S:t Sigfrid och S:t Staffan blev ju mördade, utan även missionärer som S:t Per Eric och S:ta Anna-Greta (ja, jag struntar faktiskt högaktningsfullt i påvens helgonutnämningar). Läs gärna både
Gud välsigne medarbetarkonferensen! Gud välsigne EFS mission - och Mekane Yesus-kyrkans! (Ni vet väl att MY tagit upp ett eget missionsarbete, också utanför Etiopiens gränser?)
Tillkomme ditt rike, o Herre vår Gud, tillkomme ditt rike på jorden! Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud, sänd ut dem i södern och norden //: att kalla och bjuda all världen ://
Nuri Kino fortsätter att påminna om vad som sker - i vår egen tid. Martyrernas tid är inte över. Det känns bra att kollekterna under Allhelgonahelgen i Enånger-Njutångers församling gick till Open Doors. Ge gärna en gåva du också och fortsätt be för våra förföljda trossyskon:
O Gud, dina tysta martyrer, som fängslade givit dig ära, du var deras kraft i tortyren, kom nu med välsignelse nära! Ja, slut dem i famnen och friden, och fyll deras hjärtan med fröjden att vi, deras vänner, ur striden skall bärgas åt Herren i höjden.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
