torsdag 12 december 2019

Kampsång i Hongkong

Påsk- och adventsvänner! (Jo, jul- och pingstvänner med!)

Vi kanske borde sjunga den här sången lite oftare även i Sverige? Den här uppmaningen som liksom blir en lovsång i sej själv! Lätt att lära sej texten och lätt att minnas den. Och vacker melodi. Sjung med kineserna i Hongkong 2019 - så länge de och vi får göra det:



//: Sjung halleluja till vår Gud! ://
//: Sjung halleluja! ://
Sjung halleluja till vår Gud!

Den försvunna skattskrivningen och andra mysterier

Påsk- och adventsvänner!

Några intressanta och trosstärkande uppsatser (tack, Anders Brogren!) för Efs-are och andra, för präster och lekmän, inför Lucia- och julfirandet:

Den försvunna skattskrivningen och andra mysterier  (kortversion här)

Betlehems stjärna - när, var, hur?

Julen - kristen eller hednisk högtid?

Jul i januari

Julgranen - en kristen symbol

I övrigt vill jag hänvisa till Stefan Gustavssons utmärkta böcker "Skeptikerns guide till Jesus", del 1 och del 2.


Katekesfråga 247: Hur sker skriftermålet?

Adventskalender 2019 lucka 12: Så skön går morgonstjärnan fram

Påsk- och adventsvänner!

En annan vacker Wallin-psalm är denna (av upphovsrättsliga skäl här i min egen bearbetning i st f Britt G Hallqvists). Den är, liksom "Var hälsad sköna morgonstund" och "Nu segrar alla trognas hopp" inspirerad av Philipp Nicolais "Du morgonstjärna mild och ren". Alla dessa psalmer sjungs till samma Nicolai-melodi, kallad "koralernas drottning", här nedan något förenklad (som de flesta koraler i 1819 års psalmbok). Liksom beträffande "koralernas konung" är versmåttet - som Nicolai själv uppfann - till formen likt en nattvardskalk eller en dopfunt. Alla texter till dessa kungliga melodier blir alltså - när texten centreras - en sorts "rimpokal", typiskt för barocken när Nicolai levde. Ingemar Nordström spelar dessutom trumpet så vackert att man nästan smälter. God bless!




1. Så skön går morgonstjärnan fram
och bådar, klar och lyckosam,
den stora dagens möte,
den dag Guds barn, av nåden höjd,
får svinga sej med helig fröjd
till Himlafaderns sköte.
Tiden, 
striden
snart ska slutas,
friden njutas,
hoppet vinna,
tro och kärlek målet hinna.

2. Jag skyndar till den staden fort,
det nya Salem, på vars port
min bön så länge klappat.
Du, som i döden för oss gått,
av dem som du av Fadern fått
ej någon har borttappat.
Du stred,
du led,
kärleksfulle,
så vi skulle
evigt frälsas
och av dina änglar hälsas. 

3. Och varsamt lossas jordens band,
jag vet att vid din trogna hand
jag i den glädjen hamnar
där vän ej mera skils från vän,
där David, from och glad, igen
sin Jonatan omfamnar.
Modern,
brodern
där ej gråter,
makar åter
möts och finner
fröjd som aldrig mer försvinner.

4. Ej mer med blicken skum och svag
jag leta ska Guds anletsdrag
i världens dunkla spegel,
men Herrens klarhet ohöljd se
bland dem som blivit tecknade
med Herrens Guds insegel.
Salig,
salig
ska jag röna
allt det sköna,
sanna, höga,
som här doldes för mitt öga.

5. Min sällhetsdag, jag väntar dig!
Jag redo är, jag kläder mig
i vita högtidsdräkten.
Kom, Jesus! "Ja, jag kommer snart,"
du svarar mig, jag hör nu klart
din röst i morgonväkten.
Ära,
ära
vare Herren!
Vik nu fjärran,
sorger alla!

onsdag 11 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 11: Dig, ljusens Fader, vare pris

Påsk- och adventsvänner!

Wallins vackraste psalm är nog ändå "Dig, ljusens Fader, vare pris" på samma melodi som "Din klara sol" (se lucka 7). Här kommer den, helt obearbetad liksom i 1937 och 1986 års psalmböcker, tillsammans med en kommentar jag skrev för en nätupplaga av den senare:




1. Dig, ljusens Fader, vare pris:
jag fick till rikedom
det ord som gör den fromme vis
och gör den vise from.

2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du
i detta dyra ord
till mig som går, ett barn ännu,
o Fader, på din jord!

3. Väl har naturens rike prakt
med tusen stämmors ljud
till min försagda tanke sagt
att du är stor, o Gud.

4. Din väldighet, ditt majestät,
ditt underfulla råd
jag såg i solens höga fjät
och gräsets minsta tråd.

5. Dock låg för mig din mening skymd,
ditt hjärta jag ej fann
och i en mörk, oändlig rymd
jag som ett stoft försvann.

6. Men gryning blev kring Sinai,
på Tabor uppgick dag,
och själen såg, från töcken fri,
din lag, ditt välbehag.

7. Förklarat för mitt samvete
stod helighetens bud.
Till hjärtat flöt hugsvalelse
med nådens milda ljud.

8. Och tidens kval fick sammanhang
med evighetens tröst,
och himlarösters återklang
blev hörd i jordiskt bröst.

9. O människa, det är dig sagt
vad Gud av dig begär.
Vad han uppå ditt hjärta lagt
din egen sällhet är.

10. I enfald och i ödmjukhet
håll dig till Herrens ord,
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja bliva gjord.

11. Du genom Kristus allt förmår,
som själv dig mäktig gör,
när dig hans Ande leda får
och dig hans kärlek rör.

12. Sann tro på Gud och på hans ord
och kraft att göra gott
och frid i himmel och på jord
är kristnas kall och lott.

13. Till denna lott, till detta kall
mig nåd, o Jesus, giv.
Då vet jag vad jag göra skall
att få ett evigt liv.

14. I dig är Faderns välbehag,
i dig vår salighet,
o Jesus Krist, i går, i dag
och i all evighet.


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1710
Detta är en av de ganska få psalmer som i exakt samma skick funnits i tre psalmböcker på raken: 1819 års, 1937 års och 1986 års. (Om man bortser från stavningen, förstås). En annan är Wallins julottepsalm Var hälsad, sköna morgonstund

Som skald och talare stod Wallin mycket högt, det erkände alla, men den bibliskt/kristna substansen ifrågasattes av många. Precis som julottepsalmen är dock denna av de flesta troende kristna i vårt land fullt accepterad, trots att den knappast gör rättvisa åt den lutherska dikotomin lag-evangelium utan snarast sammanställer "upplysningen genom lagen" med "upplysningen genom evangelium" till en "upplysning genom ordet". En ljuskälla som Wallin ställer i motsats till vad man kunde kalla "upplysningen genom naturen", vilken enligt Wallin bara kan ge en aning om Guds storhet, men inte om hans kärlek och mening med våra liv: "Dock låg för mig din mening skymd, ditt hjärta jag ej fann, och i en mörk, oändlig rymd jag som ett stoft försvann." Kanske är det strofer som denna som väckt anklang också hos senare tiders psalmbokskommittéer?
Och även om t.ex. den förste stockholmsbiskopen Manfred Björkquist betydligt starkare än Wallin betonade den förkrossande aspekten av Guds lag ("vi ha inte bävat på Sinai, därför ha vi ej på Tabor att göra"), kan han såtillvida instämma i Wallins sammanförande av "Sinai" och "Tabor" som han på tal om Luthers fruktansvärda själskamp utbrister: "Lycklige Luther, som dock hade en vredgad Gud, som dock hade en Gud"! (Ur Björkquist: En bok om dödens mening, svensk ungdom tillägnad, Uppsala 1918, s. 24-25). Både Björkquist och Wallin finner det meningsfullare att brottas med en aldrig så sträng Gud än att "försvinna som ett stoft i en mörk, oändlig rymd", en rad som nog uttrycker rätt mycket av vår tids existensiella ångest.
Sinai berg:                                             


Tabor:

                                     
Det är dock ett faktum att de makalöst storslagna åtta första verserna ofta skurits bort i låg- och frikyrkliga sångsamlingar. Avslutningen om tron och helgelsen, och särskilt slutstrofen, är ju också betydligt mer kristocentrisk.
Samtidigt kan man begrunda det faktum att psalmen som helhet är disponerad så, att församlingen i de åtta första verserna talar till den himmelske Fadern, men i de därpå följande fyra till sej själv ("O människa, det är dig sagt / vad Gud av dig begär"). De två avslutande verserna är så en bön och lovprisning till Sonen/Kristus.
Och psalmen har huvudärendet att prisa Gud för hans ord, vilket ju inte syns lika bra om man bara använder den senare delen av psalmen. I 1819 års psalmbok har den rubriken "Nådens medel: Ordet" och har överskriften "Jak. 1:17" - där det står att läsa: Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat. (Cit. från Jakobs brev enligt 1917 års översättning).

tisdag 10 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 10: Du som åt människan

Påsk- och adventsvänner!

Arvet från Adam är inte bara negativt. Det är ju också, som Luther säger, "kropp och själ, ögon öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen." Till de viktigaste lemmarna hör tungan, som förut t o m hade en alldeles egen söndag i trefaldighetstiden med temat "Tungans rätta bruk". Till den söndagen passade en psalm av Wallin, som inte kom med i 1986 års psalmbok (när den speciella söndag den hörde till sedan tre år utmönstrats ur evangelieboken). Tycker nog ändå att den hör till Wallins mest tänkvärda och minns hur kyrkoherde Evert Stefansson i Örnäset deklamerade den i den numera sålda Björkskatakyrkan. Skriv gärna en modern psalm på samma tema!



1.
Du som åt människan
Den ädla förmån skänker,
Att tungan yttra kan
Vad själen vill och tänker!
Med ansvar, fullt av vikt,
Du lämnar i mitt val
Att tillse, när min plikt
Är tystnad eller tal.

2.
Må aldrig denna röst
Sig blanda med de fräckas,
Av vilka jordens tröst
Och himlens budord gäckas!
En oblyg ordalek
Mitt skämt besmitte ej,
Ej svordom eller svek
Mitt öppna ja och nej!

3.
Jag väja må det ord,
Som villar eller sticker,
Och fly som själamord
Allt baktal och allt smicker!
Jag sanning tala vill
Och anse för ett rån
Såväl att lägga till
Som taga därifrån.

4.
Jag söke ingen del
Uti den usla ära
Att träffa nästans fel
Och dem i dagen bära!
Den illsint gripes an
Jag kristligt hägna vill,
Och där jag det ej kan,
Jag tige hellre still!

5.
Min tunga aldrig skall
En hemlighet förråda:
Hon hellre stum och kall
Må fast vid gommen låda.
Vad vännen trygg förtror
Åt ömhetens förvar,
Må han som trätobror
Ännu där finna kvar.

6.
Men lossne tungans band
Att tolka vad jag känner
För konung, fosterland,
Välgörare och vänner.
Jag spare ej mitt tal,
Där jag med Jesu nåd
Kan lindra uslas kval
Och hindra ondas råd.

7.
Vad rätt, vad ärligt är,
Vad kyskt, vad ljuvligt lyder,

Vad dygdens stämpel bär,
Vad ung och gammal pryder,
Sig gjute med min röst
Liksom en morgondagg
Och vittne om ett bröst
Förutan flärd och agg!

8.
Men först och sist, min Gud,
Jag vill med tacksam tunga
Förkunna dina bud,
Din nåd och sanning sjunga
Och gå i fröjd och kval
Till dig med bönens ljud:
Låt mina läppars tal
Behaga dig, min Gud!


Katekesfråga 244: Vad hör till syndabekännelsen?

måndag 9 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 9: Ack, vi är ju alla

Påsk- och adventsvänner!

Franzén skrev en annan psalm som sällan sjungs nuförtiden (kom inte ens med 1937). Men den passar väl i den bots- och beredelse- och fastetid vi nu sägs vara inne i. Jag har tillåtit mej att bearbeta den språkligt för att den ska tala även till vår tid.

Man kan ju inte säga att vi idag har särskilt många psalmer på det här temat, människans fall genom Adam och upprättelse genom Kristus ("den andre Adam"). Allraminst kan man säga att vi sjunger dem särskilt ofta. Men här kommer en rejäl psalm (man kan förstå att de lutherläsare i skelleftebygden som annars var skeptiska till 1819 års psalmbok godkände psalmerna av Franzén):




1. Ack, vi är ju alla
Adams barn, o Gud! 
Därför ses vi falla, 
bryta dina bud. 
Högmod vill få höra 
ormens smicker än, 
att varann förstöra 
vän förleder vän. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

2. Men den fröjd försvinner, 

som mitt brott mej vann;  
snart min brist jag finner,  
som ej skylas kan. 
Fåfängt jag mej döljer 
undan Herrens röst; 
vart jag flyr, den följer, 
ropar i mitt bröst. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

3. Borta är det Eden, 

där jag skuldlös var. 
Bort med samvetsfreden 
himlens glädje far. 
Om än lyckan mäter 
mej sitt överflöd, 
skild från Gud jag äter 
dock med sorg mitt bröd. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

4. Se, av jorden komna

blir vi jord igen; 
fåfängt får vi domna, 
själen vakar än, 
vakar och begråter 
utan slut sin nöd, 
lever för att åter 
dö en evig död.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

5. Världar ser vi röra

sej på Herrens bud; 
bara vi kan göra 
mot din lag, o Gud! 
Till den minsta lilja 
allt var skapat gott; 
genom mänskans vilja 
blev det onda sått.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!     

6. Ska vi då förskjutas 

utan hjälp och tröst? 
Ska din himmel slutas 
för var böneröst? 
Ska din jord oss nära 
till förtappelse 
och blott tistlar bära 
och förbannelse? 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

7. Nej, på ormen träder 

kvinnans helga Säd;
Gud, din nåd oss gläder 
än vid livets träd!
Jesus kom, och jorden 
är välsignad än, 
dukade är borden,  
öppnad himmelen. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!   

8. Du som frälst oss alla, 

Jesus, kom till mej, 
låt mej mer ej falla, 
håll mej fast vid dej! 
Hjälp mej när jag strider,  
gör mej god och vis 
och mej tag omsider 
till ditt paradis! 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

Kommer att tänka på hur Aslan i en av Narniaböckerna säger ungefär så här: Du är en son av Adam (och en dotter av Eva), och det är en ära så stor att den fattigaste tiggare borde gå med högburet huvud - och en skam så stor att den stoltaste prins borde böja sig i stoftet.

Katekesfråga 243: Vad hör till skriftermålet?

söndag 8 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 8: Jag lever och upphöjer

Påsk- och adventsvänner!

Även Franzén skrev en morgonpsalm. Den var nog lite för lång för att sjungas vid skolornas morgonböner, men har säkert nyttjats vid enskild andakt, som så många av wallinska psalmbokens "tillfällespsalmer". Och den är tänkvärd än idag. En bön att instämma i när man vaknar, men kanske snarare läsa än sjunga? (Här lätt bearbetad av bloggaren). Glad "andra advent", hör ni!



1. Jag lever och upphöjer
min själ igen till dig,
o Gud, vars vård sig röjer
i allt, som omger mig:
i dagens nya ljus,
i lugnet kring mitt läger,
i allt vad kärt jag äger
bevarat i mitt hus.

2. Lov ske ditt ord i tiden,
som bjöd att ljuset är!
Och tack för ron och friden
som natten till oss bär!
Så ljuvt att i dess famn
sitt trötta huvud gömma
och dagens sorger glömma
och somna i ditt namn!

3. Så skönt att åter träda
förnyad på din jord
och åt din sol sig gläda
och livas av ditt ord
och gå med hälsans fröjd
till sina plikters övning,
beredd till kamp och prövning
och med din vilja nöjd.


4. Ej blott att kroppen stärka

du gav oss vilan, Gud,
nej, må den hos oss verka
ny håg för dina bud!
Om på min gårdag nu
jag ser med skam tillbaka,
hjälp mej idag att vaka
och älska liksom du.

5. Hjälp mej att aldrig kränka
min nästas minsta rätt,
ej tala eller tänka
på falska vänners sätt,
att ej för stundens ro
förspilla samvetsfriden,
ej håglös dräpa tiden,

men tjäna dej i tro.

6. Kanhända snart jag saknar
den tid du nu mej ger.
Jag bäddas ner och vaknar
till jordens dag ej mer.
O Jesus, giv mej då
den frid som du blott skänker,
till dess den dagen blänker,
vars sol ej ner ska gå! 


Katekesfråga 242: Har de som fallit ur dopets nåd ingen nytta av sitt dop?

lördag 7 december 2019

Kan man slösa bort dopets nåd?

Påsk- och adventsvänner!

Fråga 241 i katekesutvecklingen högg tag i mig. Den betonas verkligen inte nuförtiden. Vi får nog ta den en gång till:

Katekesfråga 241: Hur kan man slösa bort dopets nåd?

Imorgon är det gudstjänst på EFS i Njutånger

Påsk- och adventsvänner!

Imorgon på Andra söndagen i advent "provpredikar" Simon Renöfält vid gudstjänsten i Efs Njutånger kl 11. Varmt välkomna då!

Katekesfråga 241: Hur kan man slösa bort dopets nåd?

Förslag till lussesånger

Påsk- och julvänner!

Och så kommer snart Lucia. Kanske att vi inte ens då ska sjunga "Och över stad och land i kväll / går julens glada bud" utan spara den till julbönen på julafton? Det finns ju så många andra bra lusse- och adventssånger att sjunga som liksom pekar framåt mot julen utan att föregripa den. Se klippen nedan!

Men visst kan vi sjunga några "riktiga" julsånger också - fr o m 13 december iaf! Särskilt som det här väl är det enda tillfället på året som man helt legitimt kan klä ut sej - inte till påskkärring eller bus-eller-godis-maffia - utan till kristna helgon och martyrer som ringer på och sjunger sånger om Jesus hos vilt främmande (eller kända!) grannar och släktingar!

Och ska det sjungas julsånger under skolterminen är ju Lucia nästan enda tillfället - under själva julen är ju alla lediga! (Liksom på nationaldagen när eleverna egentligen skulle sjunga nationalsången :o). Och Staffansvisorna talar ju om julegröt, julegris, julegran och juleljus, så sjung Stilla natt och - åkejrå - Nu tändas om ni vill! (Som en försmak eller "trailer" inför det riktiga julfirandet). Men texterna till dem kan ni väl utan youtubeklipp?

PÅ FREDAG DEN 13 DECEMBER KL 18 ÄR DET LUCIATÅG I NJUTÅNGERS EFS! VÄLKOMNA DÅ!




 

1. När första ljuset brinner,
då rider Jesus in.
Han kommer på en åsna,
den kungen, han är min!
När andra ljuset brinner,
då ropar Jesus: "Kom,
för nu är tiden inne
att tro och vända om!"

2. När tredje ljuset brinner,

då går Johannes fram.
Han visar oss på Jesus
och säger: "Se Guds Lamm!"
När fjärde ljuset brinner,
då ser vi Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor!

Katekesfråga 240: Hur avslutas den kristna uppfostran i församlingen?