Med prosten Brogren mot dåtid och framtid

Påskvänner!

När han nu så generöst delat med sej av sin dråpliga 09-krönika (fast nog hade det varit skojigt om han börjat redan 1509, strax före reformationen ;o), måste jag bara få länka till prosten Brogrens dråpliga "årskrönika" i Växjö Stifts Hembygdskalenders 100-årsjubileumsårgång. Det funnes väl en del att säga också om år 2009, men stimulerande nog överlåter författaren den uppgiften åt sina benägna läsare och går vidare till 2109. Vilken roll spelar EFS för utvecklingen fram till dess? Finns EFS kvar 2109? BLIR det något 2109?

För den engelskkunnige läsaren vill jag i sammanhanget också hänvisa till kapitlet Faith´s five deaths (Trons fem dödar) i Chestertons klassiska bok Everlasting Man (Ständigt denna människa!). Jag tänker: ständigt denne Chesterton - genom Jesus själv An Everlasting Man. Och Daniels hälsning "Må du leva evinnerligen" får vi tillönska alla dem vi möter.

Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Gott Nytt Kyrkoår!

Påskvänner!

Första advent är en påminnelse om påsken! Här kommer Jesus till sitt lidande och sin död - precis som vi firar vid Palmsöndagen - och Pilatus förhör honom och frågar "Vad är sanning?" och "Så är du dock en konung?" Hela adventstiden är en sammanfattning av kyrkoåret: 1) Påsken 2) Domssöndagen 3) Pingsten 4) Julen - en salig blandning av teman, men alla koncentrerade kring Kristus: Försonaren, Domaren, Eldsdöparen, Brodern. Kristus Konungen:

Konung är du visst,
Herre Jesus Krist,
om du bär en törnekrona
eller högt i himlen tronar,
Herre Jesus Krist,
Konung är du visst!

Men ditt rike är
ej av världen här.
Du med svärd ej seger vinner,
ej med våld ditt folk du binder,
för av världen här
ej ditt rike är.

Sanning är din makt,
all din kungaprakt.
Villigt kommer de du samlat,
hjärtan som i mörker famlat
du dej underlagt
med din sannings makt.

Konung, gör mej ren
ifrån lögn och sken!
Låt mej av din sanning vara,
lär mej korsets visdom bara!
Konung, kom hit in!
Rena själen min!

I ditt sanningsord
hos ditt folk du bor.
Hjälp oss, konung utan like,
att vi breder ut ditt rike
över hav och jord
med ditt sanningsord.

Text: Gustav Jensen 1915 (under världskriget), A.H. 2008
Musik: Greta Lagenskjöld, alt. Per Stenberg, alt. A.H.

När blir Stefan Holmström biskop?

Påskvänner!

Hett stoff så här i det nya kyrkoårets första timmar: Lågkyrkolekmannen Roland Gustafsson från Halmstad, missionsföreståndare eller som det numera heter -direktor för Evangelisk Luthersk Mission (Bibeltrogna Vänner), blir ny biskop för Missionsprovinsen efter Arne Olsson, som avgår i mars. Han prästvigs i januari och biskopsvigs i mars. (Ungefär som Stockholms stifts förste biskop Manfred Björkqvist, som heller inte var prästvigd när han valdes).

Skulle biskopsvigningen i mars innebära - vilket nog är troligt - att anslutningen till Missionsprovinsen tar fart i Skåne (ELM-BV:s starkaste fäste), så kan det här bli riktigt, riktigt intressant. Även om ELM-BV:s ordförande betonat att ELM-BV inte ansluts per automatik bara för att dess missionsdirektor blir biskop.

När ska vi i EFS be att få Stefan Holmström som biskop? (För kan vi verkligen erkänna nuvarande stiftschefer som biskopar, efter vad turerna före, under och efter senaste kyrkomötet avslöjat?). Eller anser vi i vår lågkyrklighet att a) biskopar inte behövs och b) att det därför inte spelar någon roll vem som är biskop? Och f.ö.: ÄR Stefan Holmström en "biskopstyp"? Kommer han att acceptera EFS-präster som köper det nya äktenskapsbegreppet- som inte ens hade diskuterats inom kyrkorna vid detta års början! - och förklarar sej beredda att viga i enlighet med detta? Kommer EFS som rörelse att acceptera det?

Intressant f.ö. att både Agne Nordlander och Anders Sjöberg vann var sitt biskopsprovval (i Växjö resp. Göteborg) men sedan "åkte dit" när pk-teologerna samlade sej kring Anders Wejryd resp. Carl-Axel Aurelius. Provvalssegern var mycket hedrande ändå, och jag minns att prosten Anders Brogren i Halland skrev att han blivit helt övertygad om att Anders Sjöberg var den biskop han ville ha, sedan han fått en kassett med Sjöbergs undervisning om Johannesevangeliet. Det kan jag mycket väl förstå, så fin som boken "Johannesevangeliets budskap" sedan blev (den skäms dock något av ett postmodernistiskt förord av Anders - Wejryd).

Led oss, Gud,
led oss i rättfärdighet,
låt våra ögon se din väg.

Jesus på strykjärnet

Påskvänner!

Jag och min fru brukar skratta hejdlöst åt alla som hittar Jesus (eller Maria) på varma mackor, väggar eller golv. Själv brukar jag tycka att figurerna ser ut som Che Guevara. Och när mamma klippte mej när jag var liten i Lule hittade jag gubbar i mängd på den bruna korkmattan (som finns även i vår nuvarande bostad här i Bollnäs!). Men jag minns inte att jag associerade till just Jesus - hade ingen direkt pejl på hans utseende. Tänker på vad Dietrich Bonhoeffer svarade på frågan om hur Jesus såg ut: "Han såg väl ut som en vanlig människa - d.v.s. som Adolf Hitler ungefär."

Samtidigt: har någon fått tröst av en smutsfläck som ser ut som hon tror att Jesus ser ut, så är det väl inte direkt att förakta. Ej heller om strykjärnet bär hans förmodade drag. Däremot kan man väl diskutera den nyhetsvärdering som får Dagens Nyheter och i flera fall även den kristna tidningen Dagen att rapportera om dylika "uppenbarelser." Blir varje kristen knäppgök nyhetsmaterial, ska det då tolkas som att kristna anses ovanligt nördiga eller i normalfallet ovanligt sansade?

Gott nytt kyrkoår önskas er alla!

När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från Världens Ljus,
från Konungen av Davids hus.

Bra genomgång av orimlig asylpolitik

Påskvänner!

Vad man än må säga om Sveriges Kristna Råd och dess ordhållighet (år 2008 var alla kyrkor i SKR som bekant överens om vad äktenskapet var för något), så har de nu gjort en bra insats för våra asylsökande genom att avslöja graverande missförhållanden i rapporten Skilda världar. Läs den gärna!

Särskilt drabbande är ett ironiskt referat av hur svenska myndigheter - och politiker - kan resonera (s. 8): Sverige säger till dem att ”Visst kan du få skydd i hemlandet, poliserna som torterade dig är enstaka kriminella rötägg inom polisen, du kan lugnt vända dig dit för att få hjälp…, Azerbajdzjan har skrivit på deklarationen om mänskliga rättigheter och lovat att följa den, du KAN vara homosexuell i Afghanistan bara du inte lever ut din homosexualitet, eller vara kristen i Iran, bara du inte öppet går ut med din religiösa tillhörighet….”

Den delen kunde SKR ha gjort mer av. Låt vara att rapporten är initierad av kyrkorna och fokuserar på rätten till religionsutövning - men samtidigt vill den ju peka på allmänna brister i asylsystemet. Och i en värld där nu även Litauen och Uganda stiftar lagar som jag inte kan beteckna som annat än homofoba - medan vi å andra sidan går ut i queerdiket - hade det varit schysst att ännu tydligare framhäva homosexuellas mänskliga rättigheter. Precis som beträffande "religiöst lagda" må man ifrågasätta upplevelsen hur mycket man vill, det är ändå inte schysst att förbjuda människor att uttrycka sina inre känslor. (Precis lika oschysst som att förbjuda politiskt engagerade att uttrycka sig offentligt).

Jag vet inte om några i SKR fruktade att ett uttalande till förmån för denna grupp skulle uppfattas som ett svenskt instämmande i tre av medlemskyrkornas öppning för enkönade "äktenskap" (jag undrar faktiskt ibland om inte denna öppning stängt en hel del andra dörrar). Eller om det är spökande homofobi av den typ som fick en person att ropa Halleluja när hon fick höra talas om Litauens förbud mot att offentligt omnämna homosexualitet på ett positivt sätt. Synd är det i alla fall, tycker jag.

Ändå: rapporten är bra och läsvärd. Wejryd är, liksom Hammar, bra i miljö- och flyktingfrågor. Än en gång: Läs rapporten!

Var skulle de möta din kärlek
om inte hos oss, vi som har
vårt dagliga bröd och vår frihet,
vårt hem och vårt fosterland kvar!

Anders Sjöberg predikar Domssöndagens lag och evangelium

Påskvänner!

Ännu en domssöndagspredikant: Förre missionsföreståndaren Anders Sjöberg predikar som gästkrönikör i Dagen. Jag ber med orden i den sång som brukar spelas i Luleå ishall när stadens hjältar åker in på isen:

När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

Jag länkar som Erika Cyrillus

Påskvänner!

Nu gör jag som Budis´ chefredaktör och ger två länkar som aktualiserades under Domssöndagshelgen.

Den ena länken är till Missionskyrkans historiska beslut att acceptera statens nya äktenskapsdefinition (märk väl att Missionskyrkan lika väl som ALLA andra samfund i Sveriges kristna råd så sent som i fjol sa att äktenskapet var förbehållet man och kvinna) och därmed sälla sej till den växande gruppen av statskyrkor i vårt land (Baptistsamfundet (!) gick först) för vilka statliga beslut om äktenskapet betraktas som teologiskt relevanta. Det sägs att beslutet hänskjutits till församlingarna - men det är snicksnack! Beslutet att acceptera äktenskap mellan två av samma kön (en fyrkantig cirkel) som acceptabel teologi har tagits av kyrkostyrelsen - man hänskjuter ju inte, än så länge åtminstone, frågor om polygami eller syskonäktenskap till församlingarna.

Den andra länken är till Manhattandeklarationen. Kristna från romersk-katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan och evangelikala samfund står enade bakom ett dokument till försvar för livets okränkbarhet, äktenskapet som en förening mellan man och kvinna - och religionsfriheten. Tolle lege - tag och läs! Det är uppbyggligare än du tror. Sen hoppas jag att så många som möjligt också deltar i upprop mot de homofoba lagarna i Litauen och Uganda m.fl. länder. Rör inte min kompis!

För livets skull vänds vanmakten till vrede.
För livets skull ska rätten flyta fram.
För livets skull ska källor utav glädje
ge modet hopp och kraft - för livets skull.

För livets skull blev Gud ett barn, vår like.
För livets skull gav han sitt liv för oss.
För livets skull ska rättens rätta rike
bli synligt genom oss - för livets skull.

Lars Linderot predikar på Domssöndagen

Påskvänner!

En av vägröjarna för Carl Olof Rosenius och den nyevangeliska väckelse som EFS kommer från var den västkustske komministern i Göteborg och Tölö Lars Linderot (1761-1811), känd och läst i hela vårt land, men även i Norge där hans postilla översattes och spreds. Känd som domedagspredikant, men också som en folktalare av Guds nåde. En typ som ofta karikerats i efterhand, och som absolut gjorde sej skyldig till vissa verkliga övertramp i stridens hetta (återkommer till det och till "helvetspredikans" kris), men som vi kanske skulle ha lika stort behov av, i vår tids språkdräkt förstås, nu 200 år senare? I varje fall hörs ofta ett bultande herdehjärta bakom de stränga orden, och som norrbottning känner jag igen många av de angelägna tonfall som något senare hördes från väckelseledaren i norr, Lars Levi Laestadius (1800-1861).

Nu låter jag Lars Linderot predika för oss inför kyrkoårets sista helg. Jag frågar mej om vi i Svenska kyrkan och EFS idag, när man mest hör om "kyrkornas globala vecka" (ett i sej självt vällovligt arrangemang) fullt sanningsenligt kan säga som Linderot sa omkring år 1800, att I dag är den uppväckande Söndagen, då i alla våra Evangelisk-Lutherska församlingar predikas om den yttersta dagen. I dag är den uppväckande Söndagen, då syndare få höra i alla kyrkor hur Jesus, Guds Son, skall komma på domedag, och döma oss allesammans, döma levande och döda. I dag är den uppväckande Söndagen, då människornas hjärtan, om de voro ock hårda som stenen, borde låta draga sig till bättring. Ack! Den som icke bättrar sig, när han hör talas om den yttersta domen, han är så hård, att jag säger rent ut: Gud vet, om den själen någonsin gör bättring. Denna dagen är den sista Söndagen i kyrkoåret, och på samma denna Söndagen predika alla lärare om den stora sista dagen, då alla Nyår, och alla kyrkoår, och alla söckendagar hava en ända.

Linderot ropar till oss även i psalm 265 (den enda psalm från 1937 års psalmbok som behöll sitt nummer - Wallin tog inte in den i 1819 års):

Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl.
Nådens helge Ande vill störa din sömn:
salig är du, om du vaknar.

Inför Domssöndagen och Domedagen

Påskvänner!

Får ej i vårt hjärta bo
kärleken till bröder,
död och kraftlös är vår tro,
ingen frukt den föder.
Stängs för nödens barn vår famn,
när de hjälp begära,
svek det blir att Kristi namn
våra läppar ära.

Att ge faderlösa stöd,
änkors sorg ej glömma,
att för vilsekomnas nöd
av allt hjärta ömma,
vara dem ett glädjebud
vilkas fröjd är gäckad,
det är inför Herren Gud
gudstjänst obefläckad.

"Salig den barmhärtig är",
så ditt löfte ljuder,
du som våra sorger bär
och din tröst oss bjuder.
Hur vi fyllt din kärleks lag
skall du utrannsaka,
när du sist på domens dag
kommer hit tillbaka.

(Mel. SvPs 554)

En annan bra Domssöndagspsalm är 792 i nya psalmbokstillägget, nummer 704 i Psalmer och sånger, av Arne H Lindgren:

Lär mej höra din röst på bussen
en novembermörk morgon i stan,
lär mej se dina ögon i vimlet
en lördag på köpcentrums plan.

Lär mej höra ditt rop från cellen
genom anstaltens hårda betong.
Lär mej höra din gråt i kvällen
genom kyrkrummets aftonsång.

Frihet för de fångna

Påskvänner!

Ser just att Dagen meddelar att Maryam och Marzieh, två iranska systrar som suttit fängslade nästan hela detta år för sin tros skull, igår släpptes fria mot borgen. De har hela tiden erbjudits frihet mot att avsäga sej sin tro muntligt och skriftligt, men har vägrat. "Vi vill bli frisläppta med heder", sa de.

Bollnäs Missionsförsamling, där min fru är föreståndare, skrev under en lista till förmån för de fängslade systrarna som skickades till iranska ambassaden. Grannförsamlingen i Alfta gjorde likadant. Det känns underbart att systrarna blivit fria, även om många fortfarande lider jorden runt för sin tros skull.

Eller för sin homosexualitet. Jag tycker fortfarande, och har sagt det många gånger, att Stefan Holmström, Stefan Swärd m.fl. tillsammans med Rfsl:s ordförande borde göra ett upprop till förmån för kristna och/eller homosexuella i särskilt Mellanöstern och Afrika: vädja om mänskliga rättigheter för dem i deras hemländer och kraftfullt verka för att deras asylskäl ska väga lika tungt som politiska om de söker sej till Sverige.

Sen tänker jag förstås också på Dawit Isaak. "Släpp fångarna loss!" Första söndagen i advent handlar ju om ett nådens år från Herren, men redan den annalkande Domssöndagen belyser Jesus fångars situation speciellt. "Jag var i fängelse, och ni besökte mej."

Jag var hungrig och törstig, var du där, var du där,
jag var frusen och naken, var du där?