Hovlands koralbok

Adventskalender lucka 24: Simeon och Hanna

Påsk- och julvänner!

God Jul! En sång som egentligen är tänkt för jultidens avslutning (Kyndelsmäss eller Fyrtiondedag Jul) är denna sång av Britt G Hallqvist och Carl-Bertil Agnestig - som även pekar fram emot fastan och påskens händelser. Och med denna lucka avslutas årets adventskalender. Den 24 december är egentligen adventstidens sista dag - men inatt, då händer det! (Eller rättare sagt: det har verkligen redan hänt, för över 2000 år sedan. Men nu firar vi Kristi födelses fest, både idag, i morgon och åtminstone fyrtio dagar framöver).

Adventskalender lucka 23: Med vår glädje

Påsk- och julvänner!

Så här på Adam-dagen kan vi ju glädjas även över arvet från Adam, som inte bara består i den s k arvsynden, utan även av "ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen", som Luther uttrycker det. Nu när vi har alla våra tre barn hemma för första gången på länge, tänker jag tillbaka på barnens födelse (även den nya) och vår glädje över livets under:

Adventskalender lucka 22: Marie bebådelse

Påsk- och julvänner!

Fjärde söndagen i advent tangerar i mångt och mycket Jungfru Marie bebådelsedag nio månader tidigare. Nu när graviditeten lider mot sitt slut tar vi det liksom från början igen - en typisk "agnestigare":

Adventskalender lucka 21: Julbön

Påsk- och julvänner!

Tomasmässodag, vintersolstånd och dags för Julbön, med melodi av Carl Bertil Agnestig och text av Bo Setterlind.

Adventskalender lucka 20: Jordens Gud

Påsk- och julvänner!

Fredag som begravningsdag är väl etablerad i vår kyrka, och fint är väl det. För liksom söndagen är Kristi uppståndelses dag är ju fredagen Kristi begravningsdag. Men psalmvalet vid våra begravningar har ofta ganska allmän prägel: det blir i regel Härlig är jorden eller Blott en dag. Ingen kristligt brutal psalm som Mikael Weisses underbara och rättframma Vi nu begraver denna kropp. (Ungefär som frejdiga doppsalmer som Glad jag städse oftast får vika för t ex Tryggare kan ingen vara vid våra dopförrättningar).

En begravningspsalm som man annars kunnat tycka haft förutsättningar att slå igenom är Hallqvists/Hovlands Jordens Gud. Men precis som Hallqvists/Hovlands vigselpsalm har den nästan aldrig sjungits under min tid som kyrkomusiker. Kanske folk inte vill ha "kasualpsalmer" vid bröllop och begravningar utan hellre sjunga något som känns bekant och som även sjungs vid andra tillfällen? Eller också är det melodin det hänger på - gärna en ny text, men i så fall till en känd melodi (t ex Den blomstertid)?

Här kommer i alla fall Jordens Gud. Kanske har den använts mer än man tror, texten i varje fall. Vid enskild andakt i sorgens och saknadens tid. Här är den norsksvenska psalmen dock insjungen på danska!

Adventskalender lucka 19: Inte en sparv

Påsk- och julvänner!

En av Carl Bertil Agnestigs mest kända kompositioner är den till "Inte en sparv" med text av - gissa vem! - Britt G Hallqvist. (Den finns i Psalmer i 2000-talet som nummer 953).

Adventskalender lucka 18: Guds lille fattige son

Påsk- och julvänner!

För mej som spelade vis man på julspelet igår känns det extra kul att få presentera Carl Bertil Agnestigs sång om de tre vise männen. (Att de knappast kom fram till ett stall utan, förmodligen ett helt år senare, kunde gå in i ett hus där barnet och dess moder var, det kan vi vara schyssta och lämna därhän just nu).

Adventskalender lucka 17: Alla Guds barn

Påsk- och julvänner!

Alla Guds barn, sjung nu för Herren! Britt G Hallqvist (vem annars?) och Carl-Bertil Agnestig. En av hans originellaste skapelser, inte minst rytmiskt.

Adventskalender lucka 16: Alla har brått

Påsk- och julvänner!

Sista arbetsveckan före jul. Alla har brått, ingen har tid? En psalm för Guds barn i alla åldrar är denna som först publicerades i Kyrkovisor för barn, då med en annan melodi. Efter att i första versen ha konstaterat att ingen har tid, kommer andra versen med sitt konstaterande "Gud har ju tid". Ja, inte bara tid, utan t.o.m. evighet! Och sista versen inleds därför med frågan "Hör du mej, Gud?"

Egil Hovlands melodi komponerades nästan två decennier efter Hallqvists text i Kyrkovisor, men blev den som togs in i psalmboken. 

Egil Hovland: 

Adventskalender lucka 15: Vinden ser vi inte

Påsk- och julvänner!

Värst vad det har börjat blåsa! En vindpsalm av Britt G med tonsättning av Hovland är denna:

Adventskalender lucka 14: Gud har omsorg om vårt släkte

Påsk- och julvänner!

En psalm av märket Hovland/Hallqvist som inte alls slagit igenom är denna (SvPs411):

Denna fina vigelpsalm har jag under mina kantorsvikariat aldrig varit med om att ett brudpar önskat, ens med hjälp av prästen. Däremot har jag själv valt den, inte på mitt eget bröllop men vid en vigsel där brudparet överlät åt mej att välja psalmer. 

Kanske man skulle ha använt den insjungna "Det finns djup i Herrens godhet"-melodin (SvPs285) istället för Hovlands fina men föga originella? Kanske hade man behövt en populär insjungning på skiva för att psalmen skulle "slå igenom"?

Britt G Hallqvists text är ännu ett exempel på att de moderna bröllopspsalmerna i psalmboken är uttalat heteronormativa ("man och kvinna"), medan de äldre (från 1800-talet) använder det könsneutrala uttrycket "dessa två".

Psalmens avslutning ("mod och lust att tända ljus") har anklagats för att vara pryd ("tända ljus - bah!"), men det hade knappast varit möjligt att vara så mycket mer rakt på sak i en psalm. Eller vad tror du? Hade det varit bättre om det stått "mod och lust till kärleksbus"? :o)

E Hovland:

Adventskalender lucka 13: Det spirar i Guds örtagård

Påsk- och julvänner!

Glad Lucia!

Carl Bertil Agnestig har tonsatt "Det spirar i Guds örtagård" av Sam Gabrielsson (SvPs 527) lika kongenialt som någonsin Oskar Lindberg:

Adventskalender lucka 12: Marta och Maria

Påsk- och julvänner!

En rolig musikalisk gestaltning av systrarna i Betania ger Agnestig i visan "Marta och Maria":

Adventskalender lucka 11: De skall gå till den heliga staden

Påsk- och julvänner!

Britt G Hallqvists helgonpsalm är inspirerad av saligprisningarna i bergspredikan. Egil Hovlands melodi är inspirerad av Britt G Hallqvists text. En av hans allra, allra bästa koraler, tycker jag, kanske den finaste. Här med Göran Stenlund och Troendegruppen:

Adventskalender lucka 10: Herren är min herde

Påsk- och julvänner!

Tyvärr har ju Davids melodi till världens mest berömda psalm förkommit. Men vi har i alla fall Agnestigs kvar (till Britt G Hallqvists fina herdepsalm):

Adventskalender lucka 9: Lär mig att bedja av hjärtat

Påsk- och julvänner!

Ett exempel bland många på att b-melodierna i psalmboken som regel är bättre än a-melodierna ger oss även Carl Bertil Agnestig och hans koral till Britt G Hallqvists psalm "Lär mig att bedja av hjärtat" (SvPs 214b). Det är inte Hovland som är hans medtävlare utan någon helt annan, men jag har nästan aldrig sjungit a-melodin eller hört någon annan göra det - utan jag har fått spela den själv för att alls höra hur den låter! Agnestigs melodi är däremot både lättsjungen, spänstig och originell - den bär hans signum, helt enkelt. Så låt oss då be (som lärjungarna): "Herre, lär mig att bedja".

Adventskalender lucka 8: Vi är ett folk på vandring

Påsk- och julvänner!

Efter lovsången Måne och sol kommer här pilgrimsmässans Vi är ett folk på vandring. Också den är frukten av ett samarbete mellan Egil Hovland och Britt G Hallqvist. 

Det är en enkel psalm, visserligen mera texten än melodin. För banal som nattvards- eller offertoriepsalm tycker vissa. Passande vid enkla veckomässor eller som inledning till hela högmässan menar andra. Prova sjunga den!

Adventskalender lucka 7: Måne och sol

Påsk- och julvänner!

Okej, då är det dags för Hovlands superhit: Måne och sol! Fast han påstod att han komponerade denna melodi på bara någon minut, ja, att noterna liksom kom nerdansande på notpapperet. Carl Bertil Agnestig komponerade även han en melodi till Britt G Hallqvists fina lovsångstext, med mycket möda och stort besvär, och jag bifogar även den så att vi förstås vilken tur det var att vi slapp den i psalmboken 💛. Men testa gärna båda melodierna för både skojs och omväxlings skull! 

Jag tycker nog att den här psalmen gärna fick vara stående lovpsalm i våra högmässor under momentet "Gloria och Laudamus". Den är i sin enkelhet ännu bättre än vanliga Laudamus ("Vi prisar dig"), tycker jag, för den har liksom Nicænska trosbekännelsen fått med det Luther betraktade som evangeliets kärnord "för oss"!

Måne och sol a la Hovland:

Måne och sol a la Agnestig:

Nicænum - en personlig bekännelse

Credo. Jag tror. Jag är kristen för att jag är döpt och tror. Framför allt vet jag på vem jag tror. Jag är lärjunge eller följare till Jesus Kristus. Och det var just sådana lärjungar som i Antiokia började kallas kristna.

Credo. Jag tror. Så börjar den Nicaenska trosbekännelsen, som är den verkligt "athanasianska" (den som kallas så är från 700-talet). Alltså den kristna bekännelse som kyrkofadern Athanasius och Kyrkan med honom, även under förföljelse och landsflykt, försvarat alltifrån kyrkomötet i Nicaea 325. Det är den kristna kyrkans kollektiva bekännelse, men vi som använder den brukar säga Credo, Jag tror, för att markera att det också är en personlig bekännelse.

Jag tror på en enda Gud. Trots att kyrkans bekännelse är till Fadern, Sonen och Anden är det ingen tvekan: Vi har en enda Gud. Inte flera.

Allsmäktig Fader. Först Fadern. Allsmäktig så att han kan göra vad han vill. Men han vill inte vad som helst, utan bara det som är i överensstämmelse med hans godhet och helighet och som är till vårt eviga bästa. Och han kan inte få till atånd det logiskt meningslösa, som t ex fyrkantiga cirklar eller gifta ungkarlar. Däremot gäller det som Johan Åström i Gävle skrev i en psalm:

Du, o Gud, om du behagar ändra kan naturens bud. / Blott för oss de äro lagar, icke lag för dig, o Gud.

Skapare av himmel och jord. Här kommer också Guds allmakt in. Han kunde ha skapat världen på ett ögonblick, t ex igår, med allt vi tror oss ha upplevat inprogrammerat, men valde uppenbarligen att skapa successivt. Här kan vi ha olika syn på tider och stunder - men det blir direkt okristet om vår syn på skapelsen präglas av rå naturalism, där Gud (om Gud finns) är klavbunden av sina egna naturlagar, eller där världen som något slags panteistisk gudom alltid har funnits, vilket den bevisligen inte har, eller där världen har skapat sej själv, vilket är omöjligt, eller där världen bara plötsligt uppkommit i en slags gigantisk uralstring, vilket strider mot axiomet att allt som har en början också har en orsak.

Av allt vad synligt och osynligt är. Här innefattas verkligen allt. Allt. Även de onda andarna har sitt ursprung i Gud och var från början goda. Varför Gud lät möjligheten till uppror finnas, och hur från början goda varelser (både änglar och människor) kunde välja den vägen, låter sig knappast förklaras från vår begränsade utsiktspunkt. Men en liten aning kan vi kanske få genom våra försök att skapa självständig intelligens som går utöver den "robotliknande" lydnadens nivå och därmed kan nå nya höjder av förmågor men också riskerar att i de bästa avsikter skada varandra och t o m sina upphovspersoner (jfr Isaac Asimovs robotlagar från Stiftelse-trilogin).

Och på en enda Herre. Här kommer Jesus in i matchen.

Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allt blev till; som för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himlen. och blev kött genom den Helige Ande  av jungfrun Maria och blev människa. och som blev korsfäst för oss under Pontius Pilatus , led och blev begravd, som uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna, steg upp till himlen, sitter på Faderns högra sida och skall återkomma i härlighet för att döma levande och döda, och vars rike aldrig skall ta slut.		Credo in unum Deum, Patrem omnipoténtem, factórem caeli et terrae, visibílium ómnium et invisibílium. Et in unum Dóminum Iesum Christum, Filium Dei unigénitum, et ex Patre natum ante ómnia saecula: Deum de Deo, lumen de lúmine, Deum verum de Deo vero, génitum, non factum, consubstantiálem Patri, per quem ómnia facta sunt, qui propter nos hómines et propter nostram salútem descéndit de caelis, et incarnátus est de Spíritu Sancto ex María Vírgine et homo factus est. Crucifíxus étiam pro nobis sub Póntio Piláto, passus et sepúltus est, et resurréxit tértia die secúndum Scriptúras et ascéndit in caelum, sedet ad déxteram Patris, íterum ventúrus est cum glória  iudicáre vivos et mórtuos, cuius regni non erit finis.
Och på den Helige Ande, som är Herren och ger liv, som utgår av Fadern och Sonen, som tillsammans med Fadern och Sonen blir tillbedd och förhärligad,   och som talade genom profeterna. Och på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse och väntar på de dödas uppståndelse och den kommande världens liv. Amen.

Adventskalender lucka 6: Tusen stjärnor glimmar

Påskvänner!

Agnestigs melodier och Frostensons texter gick ju också bra ihop (jfr lucka 3). Även om det inte blev någon koral av Agnestig till denna text i vare sej Kyrkovisor eller Psalmboken. Men här kan ni lyssna i lugn och ro. 

Under nattens timmar, då jag sjuk och hes skriver detta, är ju stjärnorna som tydligast. Särskilt nu innan nymånen vuxit sej alltför stor. Barnen sjunger:

Adventskalender lucka 5: Det var i april om kvällen

Påsk- och julvänner!

Även Carl Bertil Agnestig tonsatte texter av Britt G Hallqvist, t ex nedanstående visa på samma tema som den igår, men med lite friare associationsbanor. 

Det är väl inte så ofta man nuförtiden möter en fårflock på vägen ens i april, och nu är det ju december. Ändå är själva smärtan och sorgen som sången uttrycker - med tanke på vad Frälsaren fick utstå - inte svårare att ta till sej den här årstiden.

 "Advent är mörker och kyla". Också. (Men våren - och påsken! - närmar sej).

Adventskalender lucka 4: Han gick den svåra vägen

Påsk- och julvänner!

Norske kompositören Egil Hovland samarbetade ju ofta med svenska författaren Britt G Hallqvist. Denna sång blir "lucka 4" så här på Barbaradagen (ni vet väl att advent och hela kyrkoåret börjar "söndagen före Barbara", som det stod i Bondepraktikan?). Adventstiden är ju något av "Jesus' liv baklänges" och börjar i slutet av Frälsarens vandring här på jorden (jfr gårdagens psalm). Även om detta inte är någon traditionell adventspsalm, passar den inte illa som uppföljare till "Dig vi lovsjunger, ärar", särskilt just denna årgång som accentuerat trosbekännelsen ord att Jesus var "pinad under Pontius Pilatus". Och vi är ju (se ovan!) både jul och påsk- (och pingst!)-vänner.

Adventskalender lucka 3: Dig vi lovsjunger, ärar

Påsk- och julvänner!

Liksom Hovlands Hosianna (se lucka 2!) förknippas även denna komposition av Agnestig (till en text av Frostenson med rötter i 800-talet!) snarare med Palmsöndag än Advent. Kanske är en förändring på gång - en del församlingar vill kunna sjunga den här glada melodin även under advent, liksom jag hört Bereden väg sjungas under en palmsöndagsprocession. 

Egentligen passar ju dessa psalmer bägge söndagarna, så det handlar väl mer om en önskan att ge lite olika musikaliska färg åt Adventstidens resp Stilla veckans upptakt. Huruvida även kompositörerna tänkt så låter jag vara osagt. 

Här kommer i varje fall Agnestigs koral (som jag håller för att vara hans finaste):

Adventskalender lucka 2: Hosianna

Påsk- och julvänner!

De flesta insjungningar av Egil Hovlands Hosianna har visst av upphovsrättsliga skäl plockats bort på nätet. Utom den frejdiga utomhusversionen i "Salmeboka minutt for minutt" (1:24-1:25) och Glenn Bengtssons pampiga inomhusversion nedan. 

Utan att kunna tävla med Voglers klassiska tonsättning har Hovlands (med något annat textunderläggning) bidragit till större variation och blivit ganska populär, den också, inte minst i barn- och ungdomskörer. Ibland har den föreslagits och använts särskilt till Palmsöndagens hosiannarop. 

Här kommer i alla fall Glenn i början av årets adventstid:

Hosianna, Davids son!
Välsignad vare han,
välsignad Davids son
som kommer i Herrens namn!
Hosianna i höjden,
hosianna Davids son,
välsignad, välsignad,
välsignad vare han.
Hosianna Davids son,
som kommer i Herrens namn!

Adventskalender 2024 lucka 1: Adventstid

Påsk- och julvänner!

Gott Nytt Kyrkoår! I år skulle både svenske Carl Bertil Agnestig (7 mars) och norske Egil Hovland (18 oktober) ha fyllt 100. Båda blev gamla men inte SÅ gamla, och båda betydde mycket för kyrkomusiken, inte minst bland barn och ungdom, och detta även i Efs-sammanhanget. Jag vill hedra deras minne med årets adventskalender.

Först ut blir Agnestig med hans Adventstid - som nog oftast sjungits om ett par veckor i något luciatåg men egentligen passar bäst när vi som nu tänder det allra första adventsljuset: