Nicænum - en personlig bekännelse

Credo. Jag tror. Jag är kristen för att jag är döpt och tror. Framför allt vet jag på vem jag tror. Jag är lärjunge eller följare till Jesus Kristus. Och det var just sådana lärjungar som i Antiokia började kallas kristna.

Credo. Jag tror. Så börjar den Nicaenska trosbekännelsen, som är den verkligt "athanasianska" (den som kallas så är från 700-talet). Alltså den kristna bekännelse som kyrkofadern Athanasius och Kyrkan med honom, även under förföljelse och landsflykt, försvarat alltifrån kyrkomötet i Nicaea 325. Det är den kristna kyrkans kollektiva bekännelse, men vi som använder den brukar säga Credo, Jag tror, för att markera att det också är en personlig bekännelse.

Jag tror på en enda Gud. Trots att kyrkans bekännelse är till Fadern, Sonen och Anden är det ingen tvekan: Vi har en enda Gud. Inte flera.

Allsmäktig Fader. Först Fadern. Allsmäktig så att han kan göra vad han vill. Men han vill inte vad som helst, utan bara det som är i överensstämmelse med hans godhet och helighet och som är till vårt eviga bästa. Och han kan inte få till atånd det logiskt meningslösa, som t ex fyrkantiga cirklar eller gifta ungkarlar. Däremot gäller det som Johan Åström i Gävle skrev i en psalm:

Du, o Gud, om du behagar ändra kan naturens bud. / Blott för oss de äro lagar, icke lag för dig, o Gud.

Skapare av himmel och jord. Här kommer också Guds allmakt in. Han kunde ha skapat världen på ett ögonblick, t ex igår, med allt vi tror oss ha upplevat inprogrammerat, men valde uppenbarligen att skapa successivt. Här kan vi ha olika syn på tider och stunder - men det blir direkt okristet om vår syn på skapelsen präglas av rå naturalism, där Gud (om Gud finns) är klavbunden av sina egna naturlagar, eller där världen som något slags panteistisk gudom alltid har funnits, vilket den bevisligen inte har, eller där världen har skapat sej själv, vilket är omöjligt, eller där världen bara plötsligt uppkommit i en slags gigantisk uralstring, vilket strider mot axiomet att allt som har en början också har en orsak.

Av allt vad synligt och osynligt är. Här innefattas verkligen allt. Allt. Även de onda andarna har sitt ursprung i Gud och var från början goda. Varför Gud lät möjligheten till uppror finnas, och hur från början goda varelser (både änglar och människor) kunde välja den vägen, låter sig knappast förklaras från vår begränsade utsiktspunkt. Men en liten aning kan vi kanske få genom våra försök att skapa självständig intelligens som går utöver den "robotliknande" lydnadens nivå och därmed kan nå nya höjder av förmågor men också riskerar att i de bästa avsikter skada varandra och t o m sina upphovspersoner (jfr Isaac Asimovs robotlagar från Stiftelse-trilogin).

Och på en enda Herre. Här kommer Jesus in i matchen.

Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allt blev till; som för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himlen. och blev kött genom den Helige Ande  av jungfrun Maria och blev människa. och som blev korsfäst för oss under Pontius Pilatus , led och blev begravd, som uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna, steg upp till himlen, sitter på Faderns högra sida och skall återkomma i härlighet för att döma levande och döda, och vars rike aldrig skall ta slut.		Credo in unum Deum, Patrem omnipoténtem, factórem caeli et terrae, visibílium ómnium et invisibílium. Et in unum Dóminum Iesum Christum, Filium Dei unigénitum, et ex Patre natum ante ómnia saecula: Deum de Deo, lumen de lúmine, Deum verum de Deo vero, génitum, non factum, consubstantiálem Patri, per quem ómnia facta sunt, qui propter nos hómines et propter nostram salútem descéndit de caelis, et incarnátus est de Spíritu Sancto ex María Vírgine et homo factus est. Crucifíxus étiam pro nobis sub Póntio Piláto, passus et sepúltus est, et resurréxit tértia die secúndum Scriptúras et ascéndit in caelum, sedet ad déxteram Patris, íterum ventúrus est cum glória  iudicáre vivos et mórtuos, cuius regni non erit finis.
Och på den Helige Ande, som är Herren och ger liv, som utgår av Fadern och Sonen, som tillsammans med Fadern och Sonen blir tillbedd och förhärligad,   och som talade genom profeterna. Och på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse och väntar på de dödas uppståndelse och den kommande världens liv. Amen.