Välsignade gångedagar!

Reviderat inlägg från 2022.

Påskvänner!

Så är efter Bönsöndagshelgen kan vi ju komma ihåg att femdagarsveckan som började i lördags kväll (Bönsöndagen-Kristi Himmelsfärds dag) kallats "böneveckan" långt innan 18-25 januari utlystes som en sådan, och att tiden mellan Kristi Himmelsfärdsdag och Pingstdagen också betraktats som en (längre) bönevecka, den s k Pingstnovenan. En två veckors särskild böneperiod fram till pingst, alltså, med ekumenisk och historisk förankring! 

Som Efs-are och lutheraner vet vi förstås att det är "adiafora", en frivillig sak, vilka bönetider vi kommer överens om, men att bön är viktig menar ju även vi. Så varför inte prova den här gamla traditionen? Även för att förstärka ett miljö- och klimatengagemang som ju ibland brustit även i de frommaste och mest "medvetna" kretsar. (Det här var en bra och aktuell ledarartikel i Världen idag!). Vi ber nu inte bara för vår utan hela världens matförsörjning. 

Måndag-onsdag till veckan kallades i varje fall traditionellt "gångedagarna i böneveckan" och behölls även efter reformationen. Traditionell medeltida sed påbjöd att man sjungande och bedjande gick runt markerna med ett kors, välsignande markerna, jordbruksarbetarna och årets skörd. Och åtminstone de två första gångedagarna var fram till Stora helgdöden 1772 s k "halvhelgdagar" med (enligt kyrkolagen 1686) gudstjänster i kyrkorna kl 8 (med bön särskilt för årets gröda) och sedan arbete på åker och äng enligt devisen "Ora et labora". Texter och psalmförslag för dessa dagar fanns i karolinska psalmboken från 1695.

Måndagen i "böneveckan" kallas i 1628 års evangeliebok "Den första bönedagen". Dagens bön är följande:

Vi beder dej, allsmäktige Gud, käre himmelske Fader, att du förlänar oss en fast tro på dig och din Son Jesus Kristus, ett oförskräckt hopp på din barmhärtighet i all vår nöd och motgång, och en grundlig kärlek till vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre. Amen. Epistel Jakob 5:16-20. Evangelium Lukas 11:5-13 (samma som andra årgångens evangelium på Bönsöndagen, som vi firar imorgon). Föreslagna psalmer är Vår Fader som i himlen är, O Fader vår barmhärtig god och På dig o Herre käre.

Tisdagen i "böneveckan" kallas "Den andra bönedagen". Den har samma kollektbön som den första, men episteltexten är från Jeremia (!) 14:7-9 och evangeliet från Lukas 18:1-8. Föreslagna psalmer är t ex domarpsalmen I Guds församling Herren Gud, Jag lyfter mina händer och Mitt hjärta, fröjda dig. Sedan står det (här med moderniserad svenska) om ett par närmast revolutionära psalmer: "Förutom de nu anförda bönepsalmerna kan också följande psalmer sjungas, helst hemma i husen": 325 Guds stränga bud och helga lag samt 82 O Gud som har i händer (båda skarpa psalmer om och för domare) och sedan nämner psalmvalslistan även psalmerna "Om årets fruktbarhet" som t ex nr 317 Den blomstertid nu kommer.

Här kommer vi förstås även att sjunga nyare psalmer som t ex "Nu är det morgon", "Måne och sol" och "Ur sky, ur luft och lunder". Vi ber ganska fritt under korta pauser. Av prästen Johan Marklund i Luleå har jag dessutom fått följande bön för "gångedagar" (ur svenska tidegärden) som jag tänker avsluta bönevandringarna med:

O Gud, som oavlåtligen ger oss allt vad vi till vår timliga näring behöver, förläna din välsignelse över årets gröda, ge god och tjänlig väderlek och gör våra hjärtan tacksamma för varje gåva som vi tar emot av din milda hand. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.