Märkligt - men förvånansvärt uppbyggligt!

Påskvänner!

Så är då Karl III av England krönt (och smord) till kung över Förenade kungadömet. En rätt besynnerlig ceremoni, men kanske ändå inte helt otidsenlig? Ett titthål in i historien, som Dick Harrison sa - men är inte varje gudstjänst det (också)?

Början var ju bäst. Ett barn säger:

Som barn i Guds kungarike välkomnar vi dej i konungarnas Konungs namn!

Karl (Carolus, Charles) svarar:

Ja, i hans namn och efter hans exempel kommer jag, inte för att tjänas utan för att tjäna!

Men på detta kände jag ett behov av att sjunga denna engelska påsk- och himmelsfärdshymn:

1. Krön honom, himlens Kung, 
din Frälsare, Guds Lamm!
I hela himlen brusar nu
en mäktig lovsång fram!
Så sjung, ja, sjung hans lov, 
som döden för dej led, 
och hylla honom som din Kung 
för tid och evighet. 

2. Krön Honom, Livets Gud, 
som över döden vann.
I tron på honom också vi 
nu övervinna kan. 
Vi sjunger nu hans lov
för påsk och himmelsfärd,
hans offerdöd nu ger oss liv,
all ära är han värd.

3. Krön honom, Fridens Gud, 
ja, fridens Furste krön!
Han ska på ondskan göra slut,
fall ner i sång och bön!
Ja, på hans rike ska
ej någon ände bli,
och vid hans genomstungna fot
sej böjer också vi.

4. Krön själva Kärleken,
hans hand och sida se!
Se såren som han bär för oss,
som stjärnor lyser de!
Tack, Herre, jag är din,
för du har dött för mej!
I både tid och evighet
vill jag få prisa dej!