I romanen "Fåvitsk jungfru" (Efs-förlaget 1975) slår den lågkyrklige läsaren Ove lite oväntat ett slag för Morsmäss, firandet av jungfru Marias födelsedag den 8 september. Han är nog åtminstone just där tolk för författaren Tore Nilsson (1919-98), som i flera sammanhang, bl a i några dikter, gav uttryck för en luthersk mariafromhet som alls inte ville göra sej urarva i fråga om mariaminnena.
Att Maria (och Gud sej förbarme, i något fall även Luther) stundom gjorts till något hon dock inte är och aldrig var tänkt att vara hindrar ju inte att vi med glädje får - ja, ska! - minnas henne och prisa henne salig. Salig är hon som trodde. Salig är hon som hörde Guds ord och tog vara på det. Salig är hon som blev Herrens mor.
Idag på Morsmäss gjorde jag en travesti på Bellmans sympatiska visa om Joachim uti Babylon. (Enligt traditionen hette ju även Marias far Joachim).
VISA PÅ MORSMÄSS
(fritt efter C M Bellman)
Joachim uti Nasaret
hade en hustru, a Anna!
Böj din panna, böj din panna
när du henne sett!
Joachim var en genomärliger man,
frun lika ärliger också som han,
hustru Anna, hustru Anna
många hjärtan vann!
Joachim och hans kära fru
fick så en dotter, Maria!
Låt oss fira, låt oss fira
hennes födsel nu!
Dottern hon blev en dag vår Frälsares mor,
tänk att vår Herre blev vår köttslige bror!
O Maria, o Maria,
vad Guds nåd är stor!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar