Påskvänner!
Det är en nästan hisnande skillnad i stilnivå mellan Hans Lindholms psalm om Lejonet och Lammet i förra inlägget och Ingemar Olssons musikalsång om Våran Storebror som också sjöngs i bönhuset idag och som jag lägger in här nedan (med tillägg av en strof i samma stil som jag skrev själv i morse). Jag tror att båda typerna av sånger kan ha en plats i gudstjänsten, där "unga sjunga med de gamla", så att unga kan sjunga också gamla psalmer och gamla kan sjunga också unga psalmer:
Se Ingemar Olssons text här!
v. 4 (av A.H):
När för våran skull på korset han dog,
såg det ut som om allt var slut.
Men från döden alla nycklar han tog,
och ur graven gick han ut.
Och var och en som tror
på våran storebror
och litar på hans ord
blir pappas barn.
Våran storebror är kärleken själv,
han är pappa upp i dan.
Katekesfråga 174: Varför behöver vi särskilt uppmuntras till tillförsikt och frimodighet i bönen?
Inlägg
De troende bekänner färg
5 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar