Påskvänner!
I höst fortsätter bibelstudierna i Njutångers Efs kring aposteln Petrus. Efter att ha studerat hans roll i evangelierna och hans predikningar i Apostlagärningarna (en hel liten postilla!) har vi nu kommit fram till Petrusbreven. Kopierade igår upp Första Petrusbrevet på två dubbelsidiga A4:or - de ska stoppas i kuvert och skickas ut som "vanliga" brev, är det tänkt. Med inbjudan till nästa träff. (Återkommer om tid och plats).
Idag handlar även 200-årige Carl Olof Rosenius´ Dagbetraktelser om en vers ur Första Petrusbrevet. Dagbetraktelsen får bli en "gästblogg" idag. Åtminstone jag behövde väckelseropet. Kanske du med?
"Var nyktra och vaka!" (1 Petr. 5:8)
En väg, på vilken många saliga Guds barn förlora livet, är den andliga lättjan — bortläggandet av vapnen, försumlighet i nådemedlens bruk, samt i trons och goda gärningars övande. I början av nådevägen var det så kärt att få umgås med ordet, läsa, höra, tala, skriva om Kristus, om tron, om nåden, om kärlek och goda gärningar, samt att i bönen tala med sin Gud och vid nattvardsbordet bespisas av Honom. Då var också alla dessa stycken livliga och dyrbara för hjärtat, och hela väsendet var kristligt.
Men efter något år blev detta allt mindre angeläget, då kom till äventyrs nya göromål och hinder; djävulen gjorde dessa mycket viktiga och ingav själen dessutom, att hon ju visste, vad hon behövde veta, kunde nu någon tid leva av minnet och hoppas, att Gud väl skulle uppehålla livet. Kan han nu bara föra själen ifrån ordet, då kan han sedan föra henne, vart han vill, inge henne vad som helst. Detta är en väg till allehanda avvägar, sjukligheter och fall. Snart ser själen inte flera synder hos sej än dem förnuftet straffar; snart tror hon inte mer om nåden än vad hon anser sej värd att få tro; men då syndakänslan dör ut, har hon nog tröst ändå. Och så står hon snart åter i ett rent naturtillstånd.
Till den andliga lättjan hör också att försumma ordets efterlevnad och att inte ge akt på Andens röst. I början ville själen göra allt vad Herren har befallt oss, var uppmärksam på alla kristliga plikter. Visst inte kunde hon fullgöra dem alla, dock stod hon i uppsåt och strävan därefter och höll varje brist däri såsom en synd, som hon inför Gud beklagade, bedjande om förlåtelse för den samt om nåd och kraft till förbättring. Nu däremot börjar hon föresätta sej själv ett visst mått hur mycket hon kan och ska göra; och allt det övriga lämnar hon alldeles, strävar inte efter det, tänker inte på det.
Och när hon så inte far efter mer, än vad hon redan gör, blir därav en naturlig följd att hon inte får någon brist att ångra, att hon snart är så god som hon vill. All självbelåtenhet kommer nämligen bara av lättja och av förgätande av Guds helighet, Guds buds andliga krav. Och när nu människan är nöjd med sej, inte mer känner skuld och brist, vad är då tron och hela det andliga livet? Vad är då Kristus för henne? En drömbild, eller väl en heliggörare, men inte en försvarare hos Fadern; en konung som man skall bekänna, hylla och hedra, men som i sanning i hjärtats djup inte är så viktig, kär och oumbärlig, som en försvarare vore, som står i Guds åsyn för oss och varje stund är vår enda rättfärdighet.
I korthet, Frälsaren, Försonaren har för hjärtat förlorat sitt rätta och egentliga ämbete och värde, är inte i sanning hjärtats liv och tröst, utan är det endast i inbillningen och i munnen. När första stycket, bättringen, syndens känsla, är förlorat, så är både det andra och det tredje falskt. Det är på denna väg, som det av en kristen blir en farise.
Av denna lättja kommer även en annan olycklig följd, nämligen denna tomhet i själen, denna ledighet, ledsnad, ljumhet och säkerhet, varigenom alla portar öppnas för djävulen och hans sällskap. Då där inte mer är någon strid eller någon segerfröjd, ingen synd, ingen nöd, ingen bön, ingen glädje över nåden, kort sagt ingen övning, så är kristendomen snart utlärd, har inget särskilt i sej, endast ledsnad och tyngd.
Detta är det tillstånd, som Kristus kallar, att huset är rensopat och väl tillpyntat. Dit går djävulen och ger själen en sysselsättning i ledsnaden, en uppfyllelse i tomheten — någon avgud, eller någon syndalusta, som han framställer mycket behaglig och ljuvlig och inte farlig. Denna smakar nu ovanligt väl efter fastandet, emedan där är förut så tomt, så ledigt, där var ingen övning, ingen skatt, inget kärt sällskap för hjärtat; och människohjärtat är så danat, att det alltid vill ha någon uppfyllelse, någon skatt, något sällskap — då nu skatten saknas, glädjen över nåd, umgänget med Gud och abbaropandet upphört, då smakar och intar en de nya sakerna, då super hjärtat i sej vad djävulen erbjuder, såsom en tom svamp suger i sej vatten.
Och med denna lustan eller avguden, t. ex. världsvänskap, eller världsära och utmärkelse, eller jordisk vinning, eller vällust, eller någon annan avgud — med denna går den gamle "starke" med sina sju ännu skadligare andar ditin, "och de bor där".
Det är sant, visst får varje kristen förebrå sej mycken andlig lättja och försumlighet; men därvid bör den åtskillnad märkas, dels att deras beklagade tröghet ofta bara är en saknad av känslans livlighet, under det att de ändå dagligen står i övning, brukar nådemedlen och far efter att både tro och älska; dels att även om verklig lättja inträffar, men de likväl låter Herrens Ande straffa och uppväcka sej, så att de räds därför, börjar ta till ordet och hos Gud söka nåd att bli bättre, så blir ändå där inte död. Men går det däremot så, att man inte har några bestraffningar för sin lättja, eller inte får tid att lyssna till Andens väckelser, utan det får gå an och gå fram, så illa det är, då lutar det till fall och död.
tisdag 30 augusti 2016
söndag 28 augusti 2016
Enheten i Kristus - och oenigheten om Kristus
Påskvänner!
Nog slår teol dr Dag Sandahl huvudet på spiken i denna debattartikel om Svenska kyrkans kris?
Nog slår teol dr Dag Sandahl huvudet på spiken i denna debattartikel om Svenska kyrkans kris?
tisdag 23 augusti 2016
Härlig högmässa i Enånger med syrisk middag på Diakonins dag
Påskvänner!
Ett stort tacksägelseämnet är den välbesökta högmässan i Enångers gamla kyrka på Diakonins dag i söndags, efter vilken en syrisk familj bjöd på lunch i församlingshemmet, och under vilken kyrkoherden predikade både kärlekens lag och kärlekens evangelium. Stort tack! Soli Deo Gloria!
Ett tacksägelseämne är också församlingens bönegrupper i Njutångers bönhus (sic!) och S:ta Maria kyrka. I S:ta Maria är det bön varje onsdag, och i Njutånger (på den s.k. EFS-kyrkan) är det bön varannan måndag. Men nu blir det två måndagar i rad, eftersom vi går från jämna till udda veckor! Så välkomna till bönhuset nästa måndag igen! (Måndagarna då det inte är bönegrupp planeras det istället s.k. 11-kaffen, men vi får återkomma om dem).
Böneämnen saknas inte heller. Nya med-lemmar, nya (och gamla!) konfirmander - Herre, hör vår bön!
Ett stort tacksägelseämnet är den välbesökta högmässan i Enångers gamla kyrka på Diakonins dag i söndags, efter vilken en syrisk familj bjöd på lunch i församlingshemmet, och under vilken kyrkoherden predikade både kärlekens lag och kärlekens evangelium. Stort tack! Soli Deo Gloria!
Ett tacksägelseämne är också församlingens bönegrupper i Njutångers bönhus (sic!) och S:ta Maria kyrka. I S:ta Maria är det bön varje onsdag, och i Njutånger (på den s.k. EFS-kyrkan) är det bön varannan måndag. Men nu blir det två måndagar i rad, eftersom vi går från jämna till udda veckor! Så välkomna till bönhuset nästa måndag igen! (Måndagarna då det inte är bönegrupp planeras det istället s.k. 11-kaffen, men vi får återkomma om dem).
Böneämnen saknas inte heller. Nya med-lemmar, nya (och gamla!) konfirmander - Herre, hör vår bön!
Bernsteins klassiska psalm från 1600-talet om "den inbördes kärleken"
Påskvänner!
"Lågorna är många" (SvPs 1986 nr 61) är en underbar psalm eller bibelvisa så här inför Ekumeniksöndagen. Men frågan är om inte den unge prästen Christian Andreas Bernstein (som dog vid 27 års ålder) har skapat den mest uppfordrande psalmen om "den inbördes kärleken" kristna emellan. I varje fall kommer Lina Sandells svenska översättning här i något förkortad och bearbetad form:
1. Ni kära Guds barn som för himmelen övar,
hur är det med kärleken, om ni er prövar?
Säg, är ni nu ett genom kärlekens band
och brister det bandet ej sönder ibland?
Ack, sedan ni låtit med Gud er försona,
må Herren för söndringens ande er skona
och kärlekens Ande i hjärtana trona!
2. Jerusalem är vår gemensamma moder
och varje dess barn är en syster, en broder.
Vi har ju tillsammans, du skingrade hop,
en Fader, en Ande, en tro och ett dop.
Om vi av Guds kärlek rätt började brinna
så skulle vår köttsliga tvedräkt försvinna
och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna.
3. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla
och blygs ej, o under! att syskon oss kalla.
Han ser ej på gåvornas olika glans,
han ser blott på ett: om vi verkligt är hans.
Och vi är ju hans för att älska varandra
och ej för att misstro och döma och klandra
de kära Guds barn, som till himlen vill vandra.
4. Nej, syskon i Kristus, till er vi nu ropar:
kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar,
ej blygas för Kristus, fast ringa han är
i alla föraktade lemmar han bär.
Ja, må vi förenas, så gamla som unga,
att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga
om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga!
5. O, må vi då söka av innersta hjärta
att älska varandra i glädje och smärta,
förenade blott i den Frälsares tro,
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro.
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära,
vars höga och heliga namn vi får bära,
och prisa hans nåd både fjärran och nära!
6. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen
när syskonen samlade står inför tronen
och sjunger till glädje för Gud och hans Krist
och älskar varandra, men då utan brist.
Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker,
och redan i hoppet min ande sig sträcker
dit upp, där den eviga morgonen bräcker!
Text: Christian Andreas Bernstein (1670-1697)
"Lågorna är många" (SvPs 1986 nr 61) är en underbar psalm eller bibelvisa så här inför Ekumeniksöndagen. Men frågan är om inte den unge prästen Christian Andreas Bernstein (som dog vid 27 års ålder) har skapat den mest uppfordrande psalmen om "den inbördes kärleken" kristna emellan. I varje fall kommer Lina Sandells svenska översättning här i något förkortad och bearbetad form:
1. Ni kära Guds barn som för himmelen övar,
hur är det med kärleken, om ni er prövar?
Säg, är ni nu ett genom kärlekens band
och brister det bandet ej sönder ibland?
Ack, sedan ni låtit med Gud er försona,
må Herren för söndringens ande er skona
och kärlekens Ande i hjärtana trona!
2. Jerusalem är vår gemensamma moder
och varje dess barn är en syster, en broder.
Vi har ju tillsammans, du skingrade hop,
en Fader, en Ande, en tro och ett dop.
Om vi av Guds kärlek rätt började brinna
så skulle vår köttsliga tvedräkt försvinna
och Kristus, vår Konung, mer rum bland oss finna.
3. Vår förstfödde Broder, han älskar oss alla
och blygs ej, o under! att syskon oss kalla.
Han ser ej på gåvornas olika glans,
han ser blott på ett: om vi verkligt är hans.
Och vi är ju hans för att älska varandra
och ej för att misstro och döma och klandra
de kära Guds barn, som till himlen vill vandra.
4. Nej, syskon i Kristus, till er vi nu ropar:
kom, låt oss stå samman mot fiendens hopar,
ej blygas för Kristus, fast ringa han är
i alla föraktade lemmar han bär.
Ja, må vi förenas, så gamla som unga,
att barnsligt och glatt med ett hjärta, en tunga
om Jesus, om Jesus vår Frälsare sjunga!
5. O, må vi då söka av innersta hjärta
att älska varandra i glädje och smärta,
förenade blott i den Frälsares tro,
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro.
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära,
vars höga och heliga namn vi får bära,
och prisa hans nåd både fjärran och nära!
6. Vi går dock till himlen. Där svävar ej tonen
när syskonen samlade står inför tronen
och sjunger till glädje för Gud och hans Krist
och älskar varandra, men då utan brist.
Ack, ljuvliga tanke! Min längtan du väcker,
och redan i hoppet min ande sig sträcker
dit upp, där den eviga morgonen bräcker!
Text: Christian Andreas Bernstein (1670-1697)
måndag 22 augusti 2016
Låt inte Etiopien svälta!
Påskvänner!
Info från i mars:
Efs har upprättat sajten Etiopien svälter för insamlingskampanjen till de delar av Etiopien som drabbats av värsta torkan på 30 år. Hela Etiopien svälter alltså inte, men över 18 miljoner människor är i rikszonen. Landet är betydligt bättre förberett än för 30 år sedan - en enorm utveckling har skett - men kris är kris och torka är torka. Och särskilt vi Efs:are med våra mångåriga kontakter med just Etiopien kan knappast stå och hänga fingrarna när detta sorgliga händer just under vår missions jubileumsår. "Allas ögon väntar efter dig och du ger dem deras mat i rätt tid" - ja, som regel även på denna syndens jord, men nu kan ju även den växande Mekane Yesus-kyrkan och våra vänner i den drabbas av svåra tvivel. Just den senaste 30-årsperioden har utmärkts av en exempellös medlemstillväxt och Guds välsignelse på alla sätt och vis - och så kommer denna prövning!
Men det är inte bara etiopierna som prövas - utan också vi. En extra jubileumsgåva till Etiopien vore väl inte fel? (Och låt oss inte glömma Eritrea som också drabbats!). Eller som det står på Efs:s hemsida:
Var med oss i kampen mot svälten genom att bidra till kampanjen. Bankgiro 900-9903 eller swish 123-602 56 62, märk gåvan “Etiopien svälter”. Du kan även ge via etiopiensvälter.se.
Jag skulle vilja utmana alla Efs:are att före sommarens slut ge minst 1000 kronor var till akut hjälp åt Etiopien (med utsäde, barnbespisning m.m.). Den som inte har råd får väl ge åtminstone 100 kr och den som har råd åtminstone 10000? Så blir det i varje fall 15 miljoner i en extra jubileumsgåva. Just nu har t.ex. bara hälften av insamlingsmålet 5 miljoner till 1,7 miljoner skolluncher (3 kr/lunch för 10000 elever under ett skolår) uppnåtts. Jag vet att det kommer pengar via SIDA också, men våra trossyskon i Etiopien undrar nog hur det är ställt med "Enheten i Kristus" (nästa söndags tema) och EFS ("Evangelium För Skapelsen" EFS, Mark. 16:15) om inte just vi ställer upp på ett särskilt sätt. Gud välsigne! (Även nästa sådd och skörd).
En anmärkning dock nu när väl de flesta på Efs kansli kommit tillbaka från semestern: Det är lite dåligt att informationen är så ouppdaterad (Youtube-filmerna från i vintras är bra, men det är ju ett halvår sen)! Har sommarregnen juni-augusti kommit till torkans områden så att man kan så nu? Eller har de uteblivit även detta år - I SÅ FALL är det ju verkligen fullständigt katastrofalt. Å andra sidan, har regnen kommit är det väl roligt att få veta det?
Hursomhelst får vi sjunga med prästen Christian Andreas Bernstein, som dog vid 27 års ålder men lämnade denna sång som sitt andliga testamente:
O må vi då söka av innersta hjärta
att älska varandra i glädje och smärta,
förenade blott i den Frälsares tro,
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro.
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära,
vars höga och heliga namn vi får bära,
och prisa hans namn både fjärran och nära.
Info från i mars:
Efs har upprättat sajten Etiopien svälter för insamlingskampanjen till de delar av Etiopien som drabbats av värsta torkan på 30 år. Hela Etiopien svälter alltså inte, men över 18 miljoner människor är i rikszonen. Landet är betydligt bättre förberett än för 30 år sedan - en enorm utveckling har skett - men kris är kris och torka är torka. Och särskilt vi Efs:are med våra mångåriga kontakter med just Etiopien kan knappast stå och hänga fingrarna när detta sorgliga händer just under vår missions jubileumsår. "Allas ögon väntar efter dig och du ger dem deras mat i rätt tid" - ja, som regel även på denna syndens jord, men nu kan ju även den växande Mekane Yesus-kyrkan och våra vänner i den drabbas av svåra tvivel. Just den senaste 30-årsperioden har utmärkts av en exempellös medlemstillväxt och Guds välsignelse på alla sätt och vis - och så kommer denna prövning!
Men det är inte bara etiopierna som prövas - utan också vi. En extra jubileumsgåva till Etiopien vore väl inte fel? (Och låt oss inte glömma Eritrea som också drabbats!). Eller som det står på Efs:s hemsida:
Var med oss i kampen mot svälten genom att bidra till kampanjen. Bankgiro 900-9903 eller swish 123-602 56 62, märk gåvan “Etiopien svälter”. Du kan även ge via etiopiensvälter.se.
Jag skulle vilja utmana alla Efs:are att före sommarens slut ge minst 1000 kronor var till akut hjälp åt Etiopien (med utsäde, barnbespisning m.m.). Den som inte har råd får väl ge åtminstone 100 kr och den som har råd åtminstone 10000? Så blir det i varje fall 15 miljoner i en extra jubileumsgåva. Just nu har t.ex. bara hälften av insamlingsmålet 5 miljoner till 1,7 miljoner skolluncher (3 kr/lunch för 10000 elever under ett skolår) uppnåtts. Jag vet att det kommer pengar via SIDA också, men våra trossyskon i Etiopien undrar nog hur det är ställt med "Enheten i Kristus" (nästa söndags tema) och EFS ("Evangelium För Skapelsen" EFS, Mark. 16:15) om inte just vi ställer upp på ett särskilt sätt. Gud välsigne! (Även nästa sådd och skörd).
En anmärkning dock nu när väl de flesta på Efs kansli kommit tillbaka från semestern: Det är lite dåligt att informationen är så ouppdaterad (Youtube-filmerna från i vintras är bra, men det är ju ett halvår sen)! Har sommarregnen juni-augusti kommit till torkans områden så att man kan så nu? Eller har de uteblivit även detta år - I SÅ FALL är det ju verkligen fullständigt katastrofalt. Å andra sidan, har regnen kommit är det väl roligt att få veta det?
Hursomhelst får vi sjunga med prästen Christian Andreas Bernstein, som dog vid 27 års ålder men lämnade denna sång som sitt andliga testamente:
O må vi då söka av innersta hjärta
att älska varandra i glädje och smärta,
förenade blott i den Frälsares tro,
vars död är vårt liv och vars ångest vår ro.
Ja, må vi så leva alltmer till hans ära,
vars höga och heliga namn vi får bära,
och prisa hans namn både fjärran och nära.
tisdag 16 augusti 2016
Flykten från Klockarträsk
Påskvänner!
Lars Gyllenhaals flykt från Klockarträsk verkar ha varit överkomligt svår. Men ändå en otroligt nyttig inlevelseövning, särskilt som mängder av scouter fick prova på. Bra tema att ta upp på ett läger! Hoppas det får många ringar på vattnet, både politiskt och socialt.
Och tack alla som ställt upp som ledare! (Vill gärna hedersomnämna scoutledaren Johan Lindgren i Hudiksvalls missionsförsamling, som bor här i Iggesund och gjort en stor insats för bl.a. våra barn).
Lars Gyllenhaals flykt från Klockarträsk verkar ha varit överkomligt svår. Men ändå en otroligt nyttig inlevelseövning, särskilt som mängder av scouter fick prova på. Bra tema att ta upp på ett läger! Hoppas det får många ringar på vattnet, både politiskt och socialt.
Och tack alla som ställt upp som ledare! (Vill gärna hedersomnämna scoutledaren Johan Lindgren i Hudiksvalls missionsförsamling, som bor här i Iggesund och gjort en stor insats för bl.a. våra barn).
fredag 12 augusti 2016
My Cross and Break the Cross
Påskvänner!
Apropå debatten om #mitt kors (jag tycker nog att Gunnar Sjöberg, som ju krupit till korset, bör få bli medlem där nu - just av pastorala skäl) bör man kanske även studera IS-propagandaskriften Dabiq, vars 15:e nummer har temat "Break the Cross." Om inte god så i varje fall nyttig läsning (i samma mening som Adolf Hitlers Mein Kampf). Åtminstone mej fick det att vilja bära korset - i fler avseenden än ett. [Tillagt 22/8: Läs gärna även Patrik Engellaus reflektioner efter läsningen]
Rakt på sak: Något så djävulskt! Och ändå har Gud i en mening tillstatt detta ske (jfr Jobs bok och förra inlägget). Jag tror inte ett ögonblick att jag särskilt frimodigt skulle bekänna Jesu namn med en kroksabel över mitt huvud. Jag är priviligierad nu, får t.o.m. avlöning för att bekänna Jesus. Men en önskan, en avsiktsförklaring är ändå Brorson-psalmen:
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt.
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Apropå debatten om #mitt kors (jag tycker nog att Gunnar Sjöberg, som ju krupit till korset, bör få bli medlem där nu - just av pastorala skäl) bör man kanske även studera IS-propagandaskriften Dabiq, vars 15:e nummer har temat "Break the Cross." Om inte god så i varje fall nyttig läsning (i samma mening som Adolf Hitlers Mein Kampf). Åtminstone mej fick det att vilja bära korset - i fler avseenden än ett. [Tillagt 22/8: Läs gärna även Patrik Engellaus reflektioner efter läsningen]
Rakt på sak: Något så djävulskt! Och ändå har Gud i en mening tillstatt detta ske (jfr Jobs bok och förra inlägget). Jag tror inte ett ögonblick att jag särskilt frimodigt skulle bekänna Jesu namn med en kroksabel över mitt huvud. Jag är priviligierad nu, får t.o.m. avlöning för att bekänna Jesus. Men en önskan, en avsiktsförklaring är ändå Brorson-psalmen:
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt.
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
torsdag 11 augusti 2016
Det mesta som står i Jobs bok är fel!
Gud själv säger ju att Jobs vänner inte har talat vad rätt är, och det är mest dom som talar i Jobs bok. (Fast ett och annat korn har ju även dessa hittat, det är helt klart). Ta gärna emot Mats Selanders hjälp vid bibelstudiet - men läs sedan denna världslitterära klassiker på nytt; skildringen av gruvnäringen är suverän! (Bortsett nu från de andliga aspekterna).
Jag vet, ja, jag är viss därpå
att ingen ofärd skall mej nå
om inte han ger lov därtill
och mej av kärlek pröva vill.
tisdag 9 augusti 2016
Missionspsalm av Fangen
Påskvänner!
Efter gårdagens missionsdag med förre distriktsföreståndaren i Västerbotten, Rune Persson, kände jag att Ronald Fangens missionspsalm hade varit fin att få sjunga. Den skrevs som jubileumskantat till Det norske Misjonsselskaps 100-årsjubileum 8-9 augusti 1942, alltså för i dagarna 74 år sedan) hade varit fin att få sjunga. De tre sista verserna finns i 2013 års norska psalmbok, 2002 års danska psalmbok, 1986 års finlandssvenska psalmbok och var på förslag även till vår rikssvenska psalmbok men togs undan i sista stund - den ståtliga koralen kom dock med till Maj Bylocks psalm "Är dagen fylld":
1. Var inte rädd, nej, gläd dig, du Guds kyrka!
Gud håller hela världen i sin hand.
Ja, frukta inte ens när jorden bävar
och satan sliter hårt i sina band!
Han är dock bunden. Gud gör vad han lovat,
hans Ande och hans ord når varje land.
2. Se upp till Gud! Du kyrka, se din Herre!
Ja, se det stora han med dig har gjort:
han samlat dig från alla folk och stammar,
från mörkrets rike och från dödens port,
och fört dig till den käre Sonens rike.
Stå upp, var ljus där mörkret än är stort!
3. Guds kyrkas liv är jordens största under!
När världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och på den klippan hans församling står.
När världens välden tornas upp och störtar,
går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.
4. Så kommer dagen då allt hat ska smälta
som is och snö för sommarsolen kär.
Då faller drakens makt, då ska hans välde
ge upp för dem som Lammets tecken bär.
Med jubel ska de skörda vad de sådde,
och saligt skåda Herren som han är.
5. Å sköna hopp! Ja, sanna, säkra löfte
från den som gjort det stora målet klart.
Är natten lång och full av kamp och mörker,
se, morgonstjärnan strålar underbart!
Det är Guds eget ord: Här ska du prövas,
men var frimodig! Se, jag kommer snart!
Efter gårdagens missionsdag med förre distriktsföreståndaren i Västerbotten, Rune Persson, kände jag att Ronald Fangens missionspsalm hade varit fin att få sjunga. Den skrevs som jubileumskantat till Det norske Misjonsselskaps 100-årsjubileum 8-9 augusti 1942, alltså för i dagarna 74 år sedan) hade varit fin att få sjunga. De tre sista verserna finns i 2013 års norska psalmbok, 2002 års danska psalmbok, 1986 års finlandssvenska psalmbok och var på förslag även till vår rikssvenska psalmbok men togs undan i sista stund - den ståtliga koralen kom dock med till Maj Bylocks psalm "Är dagen fylld":
1. Var inte rädd, nej, gläd dig, du Guds kyrka!
Gud håller hela världen i sin hand.
Ja, frukta inte ens när jorden bävar
och satan sliter hårt i sina band!
Han är dock bunden. Gud gör vad han lovat,
hans Ande och hans ord når varje land.
2. Se upp till Gud! Du kyrka, se din Herre!
Ja, se det stora han med dig har gjort:
han samlat dig från alla folk och stammar,
från mörkrets rike och från dödens port,
och fört dig till den käre Sonens rike.
Stå upp, var ljus där mörkret än är stort!
3. Guds kyrkas liv är jordens största under!
När världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och på den klippan hans församling står.
När världens välden tornas upp och störtar,
går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.
4. Så kommer dagen då allt hat ska smälta
som is och snö för sommarsolen kär.
Då faller drakens makt, då ska hans välde
ge upp för dem som Lammets tecken bär.
Med jubel ska de skörda vad de sådde,
och saligt skåda Herren som han är.
5. Å sköna hopp! Ja, sanna, säkra löfte
från den som gjort det stora målet klart.
Är natten lång och full av kamp och mörker,
se, morgonstjärnan strålar underbart!
Det är Guds eget ord: Här ska du prövas,
men var frimodig! Se, jag kommer snart!
måndag 1 augusti 2016
Missionsdag på Brogården nu på söndag!
Påskvänner!
Hjärtligt välkomna till Brogården i Njutånger för att lyssna till Rune Persson under vår missionsdag på söndag eftermiddag! Kl. 14.30 blir det kaffe för tillresande, kl. 15 föredrag och kl 18 gudstjänst följd av kaffe - och däremellan middag. Priset för två kaffen och en middag (inkl. kaffe?) sattes igår till endast 80 kr, så då blir det mer utrymme för kollekt!
Välkomna, som sagt! Be till Gud och välsignelse över dagen! (Inklusive högmässor och söndagsgudstjänster på förmiddagen!). Och tipsa gärna någon som inte vet om evenemanget. Vi firar ju faktiskt 150-årsjubileum för EFS mission i år, som vår missionssekreterare påminner om:
Hjärtligt välkomna till Brogården i Njutånger för att lyssna till Rune Persson under vår missionsdag på söndag eftermiddag! Kl. 14.30 blir det kaffe för tillresande, kl. 15 föredrag och kl 18 gudstjänst följd av kaffe - och däremellan middag. Priset för två kaffen och en middag (inkl. kaffe?) sattes igår till endast 80 kr, så då blir det mer utrymme för kollekt!
Välkomna, som sagt! Be till Gud och välsignelse över dagen! (Inklusive högmässor och söndagsgudstjänster på förmiddagen!). Och tipsa gärna någon som inte vet om evenemanget. Vi firar ju faktiskt 150-årsjubileum för EFS mission i år, som vår missionssekreterare påminner om:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
