Påskvänner!
Bibel- och missionsdagar på Brogården i Njutånger till helgen - med Agne Nordlander. Start 15.00 på fredag, avslutning kl. 12.00 på söndag. Välkomna ni som har tid och tillfälle - och be för mötena även ni som inte har det! Det är inte säkert att Brogården finns kvar i EFS ägo i evighet amen (snarast helt säkert att så inte blir fallet), men det är en underbar plats att vara på så länge vi kan och har möjlighet.
Vår Herre Jesus är själv oss nära,
han verkar, vem kan förhindra det?
Den eld på jorden han kom att tända
skall härligt brinna i evighet.
tisdag 30 juli 2013
måndag 29 juli 2013
Besök EFS Sundet!
Påskvänner!
Hemma igen från en härlig högsommarvecka i Luleå minns jag veckans upptakt på EFS Sundet med glädje. Förrförra söndagen (21 juli) var tydligen den första soliga dagen på ett tag, men den riktiga högsommarvärmen hade ännu inte återinfunnit sej (maj var rekordvarm i Norrbotten, men även juni var varmare än normalt). Vilket den gjorde några dagar senare.
Ett 100-tal personer i alla åldrar deltog hursomhelst i gudstjänsten som handlade om att bygga sitt hus på rätt grund. ("Bygg inte hus på en sandig strand" - "En vis man byggde sitt hus på klippegrund"). Billigt kyrkfika (60 kr för en familj) avnjöts efteråt. Jag kände tacksamhet mot alla som lagt ner tid och pengar för att vi och våra barn skulle få möjlighet att fira gudstjänst i denna underbara miljö.
Ännu finns det en sommarmånad kvar! Besök gärna Sundet i Gäddvik, vid Luleälvens strand, ni som har möjlighet!
Hemma igen från en härlig högsommarvecka i Luleå minns jag veckans upptakt på EFS Sundet med glädje. Förrförra söndagen (21 juli) var tydligen den första soliga dagen på ett tag, men den riktiga högsommarvärmen hade ännu inte återinfunnit sej (maj var rekordvarm i Norrbotten, men även juni var varmare än normalt). Vilket den gjorde några dagar senare.
Ett 100-tal personer i alla åldrar deltog hursomhelst i gudstjänsten som handlade om att bygga sitt hus på rätt grund. ("Bygg inte hus på en sandig strand" - "En vis man byggde sitt hus på klippegrund"). Billigt kyrkfika (60 kr för en familj) avnjöts efteråt. Jag kände tacksamhet mot alla som lagt ner tid och pengar för att vi och våra barn skulle få möjlighet att fira gudstjänst i denna underbara miljö.
Ännu finns det en sommarmånad kvar! Besök gärna Sundet i Gäddvik, vid Luleälvens strand, ni som har möjlighet!
fredag 19 juli 2013
Lästips 2: Budis som serietidning
Påskvänner!
För första gången någonsin går Budbäraren ut som serietidning. Jag blev milt sagt munter när jag såg den. Inte så menlöst som man kunnat befara, alltså. Att t.ex. läsa EFS:s historia och EFS:s riktlinjer i Anders Parsmo tolkning var en lätt svindlande upplevelse (kolla själva och prenumerera/bli medlemmar sedan!).
Och som chefredaktören framhöll, behöver den som är missnöjd med formen - och/eller innehållet - bara vänta till augusti, så kommer en "vanlig" Budis igen.
Det fanns f.ö. en hel del även i det förra numret (juni-juli-numret) som förtjänade rejäl eftertanke och kanske diskussion. Men det kan vi återkomma till. Läs Budis i alla dess former så länge!
Fortsatt skön sommar!
För första gången någonsin går Budbäraren ut som serietidning. Jag blev milt sagt munter när jag såg den. Inte så menlöst som man kunnat befara, alltså. Att t.ex. läsa EFS:s historia och EFS:s riktlinjer i Anders Parsmo tolkning var en lätt svindlande upplevelse (kolla själva och prenumerera/bli medlemmar sedan!).
Och som chefredaktören framhöll, behöver den som är missnöjd med formen - och/eller innehållet - bara vänta till augusti, så kommer en "vanlig" Budis igen.
Det fanns f.ö. en hel del även i det förra numret (juni-juli-numret) som förtjänade rejäl eftertanke och kanske diskussion. Men det kan vi återkomma till. Läs Budis i alla dess former så länge!
Fortsatt skön sommar!
måndag 15 juli 2013
Sommarläsning
Påskvänner!
Två lästips från Artos så här i högsommarvärmen:
Läs Oron vid älven, Allan Sandströms magnum opus, som fortfarande går att beställa från Artos förlag! Det är i år 300 år sedan 30-åringen Nils Grubb tillträdde kyrkoherdetjänsten i Umeå, och blev upphov till den berömda "oron".
Läs också David F Olsons urval av Kierkegaard-texter från samma förlag - det är ju i år 200 år sedan Sören Kierkegaard föddes, men hur många har egentligen läst vad han skrev? (Jfr detta urval på danska av hans aktuella kyrkokritik).
Två lästips från Artos så här i högsommarvärmen:
Läs Oron vid älven, Allan Sandströms magnum opus, som fortfarande går att beställa från Artos förlag! Det är i år 300 år sedan 30-åringen Nils Grubb tillträdde kyrkoherdetjänsten i Umeå, och blev upphov till den berömda "oron".
Läs också David F Olsons urval av Kierkegaard-texter från samma förlag - det är ju i år 200 år sedan Sören Kierkegaard föddes, men hur många har egentligen läst vad han skrev? (Jfr detta urval på danska av hans aktuella kyrkokritik).
söndag 7 juli 2013
Följ mej
Påskvänner!
Idag är det festhögmässa i Jakobs kyrka! En högmässa som är den inofficiella avslutningen av Oas-mötena i Hudiksvall. Det brukar verkligen bli både fest och allvar, lovsång och rejäl predikan. Och, så klart, nattvardsfirande.
Det ska bli roligt att vara med, men jag är lite nervös inför att på söndagsskolans utomhusavslutning föreställa Jesus som ber att få låna Petrus´ båt. Det är på något sätt betydligt lättare att "vara" Judas eller Petrus. Jag känner som Petrus att jag är "en syndig människa". Mina barn vet det dessutom betydligt bättre än de andra barnen.
Men Paulus, den störste syndaren, sa ju faktiskt: Var mina efterföljare, så som jag är Kristi efterföljare. Tänk om man vågade säga det!
Titta gärna in på Sjunde söndagen efter pingst i kyrkoårsbloggen Kyrkans solvarv.
Än i dag kallar Jesus, Mästaren:
Res dej upp och följ med mej!
I Guds rike finns plats för varenda en.
Res dej upp och följ med mej.
Lämna det som binder dej
- res dej upp och följ med mej -
låt det inte hindra dej
- res dej upp och följ med mej.
Följ mej,
följ mej,
res dej upp och följ med mej!
Följ mej till livets stora mål,
res dej upp och följ med mej.
Idag är det festhögmässa i Jakobs kyrka! En högmässa som är den inofficiella avslutningen av Oas-mötena i Hudiksvall. Det brukar verkligen bli både fest och allvar, lovsång och rejäl predikan. Och, så klart, nattvardsfirande.
Det ska bli roligt att vara med, men jag är lite nervös inför att på söndagsskolans utomhusavslutning föreställa Jesus som ber att få låna Petrus´ båt. Det är på något sätt betydligt lättare att "vara" Judas eller Petrus. Jag känner som Petrus att jag är "en syndig människa". Mina barn vet det dessutom betydligt bättre än de andra barnen.
Men Paulus, den störste syndaren, sa ju faktiskt: Var mina efterföljare, så som jag är Kristi efterföljare. Tänk om man vågade säga det!
Titta gärna in på Sjunde söndagen efter pingst i kyrkoårsbloggen Kyrkans solvarv.
Än i dag kallar Jesus, Mästaren:
Res dej upp och följ med mej!
I Guds rike finns plats för varenda en.
Res dej upp och följ med mej.
Lämna det som binder dej
- res dej upp och följ med mej -
låt det inte hindra dej
- res dej upp och följ med mej.
Följ mej,
följ mej,
res dej upp och följ med mej!
Följ mej till livets stora mål,
res dej upp och följ med mej.
fredag 5 juli 2013
Intressant Maria-seminarium på Oas-mötet i Hudiksvall
Påskvänner!
Att höra Hanna Simonsson och Lennart Henricsson berätta den gamla Josef-berättelsen på nytt har varit en upplevelse på Barn-OAS, där jag fick vara med även i år. Liksom att höra Berit Nilsson (f.d. Strömberg) och Johan Lundell tala om Livets Söndag och Ja till Livet (vi kan inte längre blunda för de alltmer rashygieniska konsekvenserna av vår nuvarande fosterfördrivningspraxis).
Dagens höjdpunkt för mej var Gunvor Vennbergs seminarium om Maria i Svenska kyrkan. Det kändes bra att vi var ungefär lika många män som kvinnor och att det gavs så mycket tid till frågor och diskussion. Tack Gunvor! Läs gärna och reflektera kring Gunvors magisteruppsats med den fyndiga titeln "Moder och modern? - Svenskkyrklig mariologi och synen på kön och kyrka 1920-2010" (Umeå universitet 2012). Ämnet är verkligen aktuellt - även med tanke på det jag skrev om under förra bloggposten...
Vi inledde f.ö. med Marias lovsång i Lukas 1:46-55 och avslutade med Upp. 12:1-6, 13-17 (hur ofta läser vi "evangeliska" den fascinerande berättelsen som inramar "Mikaels strid mot draken"?).
Att höra Hanna Simonsson och Lennart Henricsson berätta den gamla Josef-berättelsen på nytt har varit en upplevelse på Barn-OAS, där jag fick vara med även i år. Liksom att höra Berit Nilsson (f.d. Strömberg) och Johan Lundell tala om Livets Söndag och Ja till Livet (vi kan inte längre blunda för de alltmer rashygieniska konsekvenserna av vår nuvarande fosterfördrivningspraxis).
Dagens höjdpunkt för mej var Gunvor Vennbergs seminarium om Maria i Svenska kyrkan. Det kändes bra att vi var ungefär lika många män som kvinnor och att det gavs så mycket tid till frågor och diskussion. Tack Gunvor! Läs gärna och reflektera kring Gunvors magisteruppsats med den fyndiga titeln "Moder och modern? - Svenskkyrklig mariologi och synen på kön och kyrka 1920-2010" (Umeå universitet 2012). Ämnet är verkligen aktuellt - även med tanke på det jag skrev om under förra bloggposten...
Vi inledde f.ö. med Marias lovsång i Lukas 1:46-55 och avslutade med Upp. 12:1-6, 13-17 (hur ofta läser vi "evangeliska" den fascinerande berättelsen som inramar "Mikaels strid mot draken"?).
Etiketter:
Gunvor Vennberg,
Hudiksvall,
Jungfru Maria,
Oas-möten
måndag 1 juli 2013
För kännedom: nya könsbegrepp i Sverige fr.o.m. idag 1 juli
Påskvänner!
Och särskilt alla barn- och ungdomsledare inom Svenska kyrkan och EFS: Fr.o.m. idag den 1 juli ställer sej Sveriges riksdag och regering bakom den lille killen på fjolårets barnläger i Njutånger, som öppet hävdade att även killar kan föda barn, "för det har jag läst i tidningen". Medan jag i aposteln Paulus anda hävdat att "mannen kommer av kvinnan", d.v.s. att även vi killar alltid kommer ur en tjej och därmed basta.
Men vad tänker ni göra, nu när även ärkebiskopen gått på queerlinjen? Gud nåde den som inbillar min dotter att hon kanske redan är den kille hon (ibland) så gärna vill vara - eller inbillar mina långhåriga söner att det där med snopp och snippa är överspelat och att könet kanske sitter i håret (ja vad vet man nuförtiden?).
Min förtvivlan och ilska riktar sej givetvis inte i främsta rummet mot dem som upplever att de är födda i fel kropp (fast det finns en hel del intelligenta agitatoriska personer där också), utan mot den pk-elit som lyckats få det dithän att fullständigt självklara och vettiga invändningar mot queerideologin stämplas som människofientliga, ja, som ett försvar för tvångssteriliseringar.
Jag vill inte tvinga nån att sterilisera sej. Jag vill bara att den som föder sitt barn registreras som barnets mor, inte som dess far. Är det så konstigt? Någon däremot?
Är det inte en petitess då? Tja, för det första tycker deformens tillskyndare inte att det är en petitess, utan en alldeles nödvändig, epokgörande reform ("slutet för tvångssteriliseringarna", brukar den ju kallas). För det andra kan vi inte bedriva något vettigt jämställdhetsarbete, vare sej i skolan eller kyrkan och/eller EFS, om vi inte är överens om vad män resp. kvinnor är för något. För det tredje står hela vår trovärdighet som kyrka och missionsorganisation på spel, om vi både är flata mot queerologin här hemma OCH mot homofobin i Etiopien. Så här skrev jag på missionsföreståndarens blogg den 26 juni:
Istället för att ligga lågt i etiska frågor (som bl.a. Begis verkar kräva att styrelsen ska göra) borde EFS och dess ledning ryta ifrån rejält både mot queerologin och homofobin (jodå, även mot miljöförstöringen och Downs-avlivningarna; det finns inte bara en synd mot naturen!). Jag kan helt enkelt inte smälta att vår ärkebiskop - föredömlig i miljöfrågor men annars en opinionsflöjel - nu håller med lille uppkäftige killen på EFS-lägret i fjol om att även en del killar kan föda barn, medan jag med Paulus hävdade och hävdar att "mannen är av kvinnan", punkt slut. Jag kan inte heller smälta att EFS:s systerkyrka nu försöker få Etiopiens regering att skriva in homosexförbud i grundlagen (och vilken pinsam kulturrelativism missionärerna Nordén uppvisade i sin insändare i Kyrkans Tidning till försvar för etiopierna!).
Det ena rytandet skulle göra det andra mer trovärdigt och visa att EFS varken är homofobt eller queerknasigt. Vi skulle kunna göra positiv skillnad för ungdomar både i Sverige och i Etiopien. Men vi ryter inte åt något håll, vad jag kan höra. Mumlandet i garderoben gör att vi tappar båda sidors förtroende (SvK:s lednings och Mekane Yesus-kyrkans) - vi tycks både homofoba och queerknasiga på samma gång. Kan det vara så illa?
Och särskilt alla barn- och ungdomsledare inom Svenska kyrkan och EFS: Fr.o.m. idag den 1 juli ställer sej Sveriges riksdag och regering bakom den lille killen på fjolårets barnläger i Njutånger, som öppet hävdade att även killar kan föda barn, "för det har jag läst i tidningen". Medan jag i aposteln Paulus anda hävdat att "mannen kommer av kvinnan", d.v.s. att även vi killar alltid kommer ur en tjej och därmed basta.
Men vad tänker ni göra, nu när även ärkebiskopen gått på queerlinjen? Gud nåde den som inbillar min dotter att hon kanske redan är den kille hon (ibland) så gärna vill vara - eller inbillar mina långhåriga söner att det där med snopp och snippa är överspelat och att könet kanske sitter i håret (ja vad vet man nuförtiden?).
Min förtvivlan och ilska riktar sej givetvis inte i främsta rummet mot dem som upplever att de är födda i fel kropp (fast det finns en hel del intelligenta agitatoriska personer där också), utan mot den pk-elit som lyckats få det dithän att fullständigt självklara och vettiga invändningar mot queerideologin stämplas som människofientliga, ja, som ett försvar för tvångssteriliseringar.
Jag vill inte tvinga nån att sterilisera sej. Jag vill bara att den som föder sitt barn registreras som barnets mor, inte som dess far. Är det så konstigt? Någon däremot?
Är det inte en petitess då? Tja, för det första tycker deformens tillskyndare inte att det är en petitess, utan en alldeles nödvändig, epokgörande reform ("slutet för tvångssteriliseringarna", brukar den ju kallas). För det andra kan vi inte bedriva något vettigt jämställdhetsarbete, vare sej i skolan eller kyrkan och/eller EFS, om vi inte är överens om vad män resp. kvinnor är för något. För det tredje står hela vår trovärdighet som kyrka och missionsorganisation på spel, om vi både är flata mot queerologin här hemma OCH mot homofobin i Etiopien. Så här skrev jag på missionsföreståndarens blogg den 26 juni:
Istället för att ligga lågt i etiska frågor (som bl.a. Begis verkar kräva att styrelsen ska göra) borde EFS och dess ledning ryta ifrån rejält både mot queerologin och homofobin (jodå, även mot miljöförstöringen och Downs-avlivningarna; det finns inte bara en synd mot naturen!). Jag kan helt enkelt inte smälta att vår ärkebiskop - föredömlig i miljöfrågor men annars en opinionsflöjel - nu håller med lille uppkäftige killen på EFS-lägret i fjol om att även en del killar kan föda barn, medan jag med Paulus hävdade och hävdar att "mannen är av kvinnan", punkt slut. Jag kan inte heller smälta att EFS:s systerkyrka nu försöker få Etiopiens regering att skriva in homosexförbud i grundlagen (och vilken pinsam kulturrelativism missionärerna Nordén uppvisade i sin insändare i Kyrkans Tidning till försvar för etiopierna!).
Det ena rytandet skulle göra det andra mer trovärdigt och visa att EFS varken är homofobt eller queerknasigt. Vi skulle kunna göra positiv skillnad för ungdomar både i Sverige och i Etiopien. Men vi ryter inte åt något håll, vad jag kan höra. Mumlandet i garderoben gör att vi tappar båda sidors förtroende (SvK:s lednings och Mekane Yesus-kyrkans) - vi tycks både homofoba och queerknasiga på samma gång. Kan det vara så illa?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)