Diskussionen på missionsföreståndarens blogg

Eftersom missionsföreståndaren inte vill att hans blogg ska utvecklas till någon debattsajt, och den flitige men kortfattade debattören Anders Bergstedt med fog undrar var EFS-debatten då egentligen ska föras (men samtidigt tycker att jag tar för stort utrymme och gör det för lätt för mej), erbjuder jag härmed detta forum för den som undrar var EFS egentligen ställer sej i konflikten mellan Svenska kyrkan och Mekane Yesus-kyrkan. 

För att rekapitulera tog EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström för en månad sedan på sin blogg upp vad som hänt mellan Mekane Yesus-kyrkan och Svenska kyrkan (och därmed även på något sätt - fast ändå inte - Evangeliska Fosterlandsstiftelsen). Erik Thors undrade då i kommentarsfältet hur det egentligen är med EFS inställning i dessa frågor: "Kan/bör en EFS-präst viga samkönat?" Styrelseledamoten Bengt "Begis" Gustavsson svarade: "Det är fortfarande upp till prästen att avgöra den frågan. Efs bör som inomkyrklig rörelse inte uttala en egen ståndpunkt. Det har aldrig varit vårt uppdrag. Att rörelsen har medlemmar som gärna går in i samtalen från olika horisonter är en annan sak. Och DET är i sin ordning. Därmed ger jag också mitt svar på frågan om vår lojalitet: Den är med SvK."

Jag skrev då följande:

Begis, tack för att du som vanligt kör med öppna kort! Men det här hör, menar jag, till vår portalparagraf om att stå fast vid en evangelisk-luthersk bekännelse (som inte kan reduceras till att enbart handla om huvudartikeln rättfärdiggörelsen). I motsats till ämbetsfrågan kan man knappast hävda att äktenskapsfrågan inte är behandlad i bekännelseskrifterna (inkl. Stora katekesen) eller i vår Herres undervisning (1 Mos. 2 och Matteus 19). 

Att EFS inte skulle kunna ha en egen och gemensam uppfattning om huruvida det finns någon gudomlig och mänsklig vits med att ha en mamma (eftersom även pappor kan föda barn?) eller med man+kvinna-förbundet (varken särskilt välsignat eller särskilt väldesignat enligt ÄB), nej, det finns inte på min karta. Man kan prata om pastorala hänsyn och förbön/välsignelse på enskild pastors ansvar hur mycket som helst (vilket jag själv har gjort), men äktenskapsdeformen 2009 är så renodlat queer att inte bara homofober reagerar. Ideologin bakom den borde ju om den slår igenom alldeles få oss att slå ut väggarna mellan "damernas" och "herrarnas", som ju bygger både på en markerad heteronorm - det sexuella tabut mot det egna könet - och de traditionella könsbegreppen.

Svenska kyrkans ledning gör det ju faktiskt nu till en människovärdesfråga att förneka könets relevans t.o.m. i könsliv och föräldraskap! (Och för oss kyrkomusikarbetare och övriga anställda finns inga samvetsklausuler, bara för prästerna). Däremot accepterar kyrkoledningen tigande den pågående utsorteringen och avlivningen av foster med Downs syndrom. Hm...

En annan sak är att det inte är Wejryd som hotar med indraget bistånd, det är EECMY som helt frankt säger upp samarbetet trots sämre ekonomiska utsikter som följd. Och bl.a. Antje Jackelén har helt rätt i att vi i relation till EECMY måste markera att kränkningar mot homosexuella strider mot evangeliet - men queerdeformen och dess definition av kränkningar är i alltför hög grad löjeväckande (nu anser ju ÄB att vi kränker folk genom att förneka att män kan föda barn!) och gör det inte precis lättare att kommunicera det vettiga vi faktiskt kan ha att bidra med.

Anders Bergstedt begärde då svar av missionsföreståndaren på de "frågetecken som uppstått beträffande EFS ståndpunkter" och skrev att han fått intrycket att Stefan Holmström ligger lågt för att inte skapa konfrontation och riskera ekonomisk dramatik. Samtidigt påstod han att frågan om samkönade äktenskap inte är någon enkel fråga och att jag, Andreas Holmberg, i alla debatter tar stort utrymme (jo, jag skriver som regel längre än Anders om än kanske inte oftare) och gör det för enkelt för sej. Det sista håller jag ju inte med om, förstås, så jag svarade (det blev mycket om kartor, men jag låter det stå kvar):

Jo, Anders, det ÄR en enkel fråga för en kristen kyrka (precis som polygami). Queeräktenskapet, där vi nu inte ens i kyrkan ska ha kvar ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna, mellan mor och far, fanns inte på kartan ens hos Anders Wejryd förrän staten fattade ett beslut som de politiska partierna sedan knallade över till kyrkomötet och drev igenom även där å Svenska kyrkans vägnar. Via Svenska kyrkan påverkade staten/partierna sedan GF-kyrkan (som aldrig vågat könsneutralisera äktenskapet själva).

Vad som onekligen är en knepigare fråga - gäller även polygamin på t.ex. missionfälten! - är den pastorala hanteringen av en utsatt grupp, "oskicklig till äktenskap" (Matt 19 KB1917), och där har jag inte alls "gjort det enkelt för mej" utan varit mer liberal än de flesta EFS:are i fråga om möjligheter till pastorala undantag, förbön/välsignelse o.s.v. Men jag har, liksom t.ex. Esbjörn Hagberg och andra, visats vara en "nyttig idiot", eftersom de pastorala undantagen utnyttjades till en generell carte blanche (precis som vissa krafter nu vill göra även beträffande polygamin).

Jag erkänner att jag, ofta just för att jag INTE vill förenkla för mycket, skriver längre inlägg än du, Anders ;o). Men du skriver å andra sidan ofta fler ;o). F.ö. håller jag med dej om att frånvaron av vettigt debattforum är ett stort problem - i varje fall för oss som tycker att öppen debatt behöver föras. Bl.a. du och Begis har länge gjort en viktig insats för att hålla den vid liv (liksom Mandor på sin tid) och det tackar jag uppriktigt för - ni får gärna ta ännu mer utrymmme!

Tack till missionsföreståndaren för kommentarsmöjligheten; att han skulle hinna svara på alla kommentarer finns inte på kartan; vi får vara nöjda om han alls hinner ögna igenom dem. Men en sammanvägning av och allmän kommentar till reaktionerna här och på andra håll inom EFS (på lite sikt) är inget orimligt önskemål från din sida, Anders.

Missionsföreståndarens senaste redogörelse för läget (igår 12 mars) tyckte jag var bra och instämde på följande sätt i kommentarsfältet:

Ja, det är ett stort böneämne. Jag hoppas nu att EFS inte frestas tala med kluven tunga och inför kyrkoledning och mer "liberala" EFS-are hävda att vi inte så alldeles definitivt har intagit någon ståndpunkt i fråga om äktenskapet - eller i varje fall inte ämnar driva frågan om en "återställare" - medan vi inför Mekane Yesus-kyrkan överdriver vår mycket modesta kritik mot kyrkomötesbeslutet 2009 och ivrigt betygar vår totala uppslutning kring heteronormen.

Och jag hoppas och ber att EFS - trots styrelseledamoten Bengt "Begis" motsatta ståndpunkt - öppet ska arbeta för ett återinförande av 2008 års äktenskapsbegrepp, i vår kyrka åtminstone, och JUST DÄRFÖR med trovärdighet ska kunna attackera verklig homofobi var den än sticker upp sitt fula tryne, i Etiopien eller i Sverige. (Queerideologin och homofobin parasiterar ju på varandra; just nu driver t.ex. Öst- och Västeuropa isär i varsitt dike i den här frågan. Väst upplöser könsbegreppen medan Öst och i viss mån syd stiftar alltmer drakoniska lagar). 

Men nu ska jag snart sluta skriva så att inte Anders B. tycker att jag tar för stort utrymme och gör det för enkelt för mej. EFS´ och Svenska kyrkans situation just nu påminner mej om berättelsen om mannen, pojken och åsnan. Den som vill göra alla till lags får till slut - bära åsnan.

F.ö. har både jag och andra - t.ex. Erik Thors - nu länge ställt oss frågan: Får och kan präster inom vår rörelse viga två personer av samma kön till äktenskap (OBS!) med varandra - d.v.s att i både ord och handling förneka att det finns någon särskild (biologisk, social eller gudomlig) vits för ett barn med att ha en mamma - eller för den delen med att ha en pappa? Jag har hittills bara hört att de i så fall ska prata med missionsföreståndaren först. Men om missionsföreståndare och styrelse inte har sådan tillsyn över rörelsens andliga ledare och företrädare att ni kan vägra dem viga - eller vägra dem att om sådan vigning sker längre företräda EFS - så har ju 90-talsvigningarna [av predikanter till präster] definitivt inneburit att EFS´ teologi glidit EFS ur händerna och att liberalteologiska biskopar är våra ledares andliga ledare (inte bara stiftschefer)! Och kan vi då uppriktigt inför EEMCY hävda att EFS har någon egen och tydlig ståndpunkt i äktenskapsfrågan?