Dag Sandahl mitt i prick om vårt evangelisk-lutherska arv

Påskvänner!

Nu måste EFS markera att vi tänker fira reformationsjubileet 2017 på ett annat sätt än kyrkoledningen. Annars lär jubileet mest bli reklam för ren liberalteologi. De EFS-are som tycker att Dag Sandahl hugger i sten ibland (för det gör han förstås, liksom troligen undertecknad) bör grundligt läsa igenom hans pilvassa bloggpost Vårt evangelisk-lutherska arv och fundera på varför EFS sitter så märkvärdigt stilla i båten sedan Anders Sjöberg slutade som missionsföreståndare och K-G Larsson blev pingstpastor.

För två år sedan blev det ju aldrig riktigt klart om Ulla Karlsson (hon med "Bort med synd och skuld och slaktade lamm", ni vet) fick fortsätta predika så som präst i Svenska kyrkan, eller om domkapitlets kritik berodde på att hon var så uppriktig i rikstäckande Kyrkans Tidning samt att hon prioriterat ett kyrkligt café framför att infinna sej i domkapitlet. Känt är i varje fall att man i Svenska kyrkan kan predika i stort sett vilket evangelium man behagar, även som ärkebiskop (jo det kallas att myndigförklara folk, läs Samtal om Gud och Jag har inte sanningen - jag söker den!). I varje fall så länge man inte är alltför högkyrklig eller baptistisk, för då slår lärotukten plötsligt till, minsann! Och vilka som inte blir prästvigda alls - även om de förkunnar så väl och så evangeliskt som Bo Brander, Yngve Kalin och Dag Sandahl (jo!) - det vet väl även vi stillatigande lågkyrkliga?

Skäms vi inte? Vet vi inte riktigt hut? Vad säger de kvinnliga teologer och/eller hbt-personer och/eller EFS-are som inte gått med i Frimodig kyrkan än? Är det ur er synvinkel viktigare att de får bli prästvigda som tror att även män kan föda barn och som öppet förnekar att Jesus som Guds Lamm burit våra synder i sin kropp upp på korsets trä, än att de uppriktigt och ärligt högkyrkliga får bli det? 

Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.