Här hos EFS i Färila var det något slags landskapssamling idag lördag - med distriktsföreståndare Tin Mörk. Jag hade pojkarna med mej, och det blev mycket kurragömma och "gömma sten" runt knutarna. Tre andra barn (killar!) med tillhörande föräldrar var där också - tack för det! - annars kanske mest s.k. äldre. Som sannerligen inte är att förakta men som kanske mera snart ska flytta till högre tjänst. Fikat och soppan var god och diskussionen 15-17 ca rätt livlig - fast den påminde inte så lite om den i Järvsö för snart tre år sedan. Ett av de konstruktiva förslag som presenterades var delsboprostens att en halvtids adjunktstjänst på stiftets bekostnad skulle kunna användas för EFS i Hälsingland - det handlar då förstås mycket om personlig lämplighet, men får vi typ 15-20 intresserade från Johannelund ska väl alltid någon kunna vara lämplig? ;o) Stationeringsort? Delsbo, givetvis (föreslog jag). I övrigt satt jag inte still någon längre stund, eftersom jag skulle ta hand om barnen.
Utmaningen är densamma som Efraim Rang formulerade för 100 år sedan: "Om inte Stiftelsen får barn, så dör den." Tack vare Guds nåd och eldsjälar som t.ex. Efraim själv eller Knut Björk fick Stiftelsen barn i våra trakter den gången. Guds nåd är stor och oändlig och eldsjälar finns det nog även idag, även en del yngre (inte minst kvinnor), men en del är kanske (som jag själv) "ekumeniskt kluvna" och undrar om man ska vara engagerad i en "riktig frikyrka" eller satsa helt och direkt inom Svenska kyrkans församlingar och lokaler. Fast behovet av en evangelisk-luthersk väckelserörelse inom Svenska kyrkan - med tydlig bekännarprofil men också tydliga kyrkoanknytning - har väl inte direkt minskat sedan 1856, om man säger så?
Roligt var det att förstå mer av Skytesvallens betydelse och underbara läge på vägen upp mot Härjedalen. Följande bilder "knöck" jag från EFS-Färilas hemsida, jag hoppas ni förlåter:
Men jag tänker ibland på "novellen" Den sköna lustgården i Selma Lagerlöfs Nils Holgersson-roman - där den gamle trädgårdsmästaren försöker få Nils att ta över spaden så att han själv kan bli fri, medan den unge mest genom en lyckträff undviker att överta en syssla han sedan svårligen själv kan bli avlöst ifrån. Ingen verksamhet har sitt värde för de många jubileumsårens skull, och förre missionsföreståndarens Bertil Johanssons resonemang om "frötallarnas" uppgift är djupt tänkvärt. Om EFS lägger ner här och var gör mindre, men om Guds rike i stort krymper i Sverige eller "ljusstaken" rent av flyttas härifrån, då är det verkligt allvarligt.
Sen borde man i Färila och annorstädes kanske plocka ner EFS-beteckningen från kyrkväggen ännu medan man fortfarande behåller lokalen? Hur många förstår att det betyder Evangelium För Syndare ;o)? Upplevs det inte bara som en lite avkylande och utestängande föreningsförkortning, ungefär som IOGT eller SSU? Huvudsaken är väl att korset hålls högt, med eller utan kyrkvägg? (Den officiella loggan där bokstäverna E F S bildar ett kors är dock i och för sej en grafisk fullträff).
Man kan hur som helst bara hoppas och be att psalmens ord ska få gälla både i många EFS-föreningar och i så många andra sammanhang som möjligt:
Men under all vår tröghetatt hoppas och att tro
fick ändå Andens höghet
med kraft ibland oss bo.
Vad vi i svaghet gjorde
gav Anden ljus och glans,
och älskad blev Guds Smorde.
Så blev all äran hans.
Och fastän svagt och illa
så mycket här blev gjort,
skall trohet i det lilla
av Gud belönas stort.
All möda för Guds rike
en härlig lön skall se.
En glädje utan like
skall glädjens Herre ge.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar