På Anders Sjöbergs tid sa man ju ibland att det fanns fler samfundsledare som hette Anders än som var kvinnor (läs: Karin Wiborn). I Linköpings stift börjar det bli dags för något skämt om biskopar som heter Martin: Ni minns väl Lönnebo, sedan kom Lind och nu verkar det bäddat för Modéus! (I Göteborg fanns ju "de två biskops-B:na" Bo Giertz och Bertil Gärtner, och sedan vann faktiskt Bengt Holmberg biskopsvalet - men på den tiden utsåg kyrkoministern inte den kandidat som fick flest röster, utan den som var mest "pk", vilket på den tiden inte alltid var riktigt samma sak. Så det blev tyvärr inte tre biskop B på raken - alldeles bortsett från att biskop electus Bengt Holmberg har ett så välsignat vackert (efter-)namn!).
Det är kul. Men i övrigt är jag ju rätt uppgiven beträffande kyrkoledningen - just nu måste alla bekänna sej till den enda sanna queerläran (även om att vissa män måste kunna föda barn?) för att komma nånstans i kyrkan. Fast det kan vända snabbt och då ligger opportunisterna plötsligt riktigt illa till. Ändå måste jag ju säga att Martin (och Fredrik) Modéus - precis som t.ex. Per Harling - hör till de positivare inslagen i nutidens Svenska kyrka. Pedagogiken är på topp, och ett slags "ad fontes"(till källorna)-tänkande genomsyrar ibland det teologiska tänkandet och de pastorala tipsen. Vilket ju i sej är uppmuntransvärt ur ett sant reformatoriskt perspektiv, även om det skulle behöva ske genomgående.
Men som sagt - nuförtiden väntar jag mej inte att en "biskop" ska bli mer än stiftschef. Finns det eventuellt någon som har högre ambitioner än så, kan jag rekommendera Wallins biskopspsalm nedan. Det vore allvarligt om den ansågs inte bara språkligt utan även innehållsligt föråldrad.
Inlägg
3 kommentarer:
Du får tänka lite positivt om queer. De har bara inte gått tillräckligt långt i att inse varje människas unicitet. De behöver bl.a. komma förbi sin sexfixering och att placera människor i fack (han/hen/hon) och inse att alla först och främst är unika människor som inte är bundna vid sin (o)utlevda drift, utan också i Kristus är människor bortom detta.
Queer är helt enkelt inte tillräckligt radikalt (OBS, av radix!).
Man får ta dem med humor, skicka lite filmer till dem av typen "Hur gör djur?"
Hej Rickard - tack för kommentaren! Tänkvärt om verklig radikalitet, även om nog själva queer-begreppet blivit alltför belastat för att längre kunna tänkas positivt kring. Däremot är det ju helt klart så att könet är totalt irrelevant på många fler områden än man kanske trodde förr. Inte minst i Kristus (jfr Gal. 3:28). Men när man börjar förkunna att könet är irrelevant inte bara för ämbetet utan också för äktenskapligt samliv och föräldraskap, ja, för könsbegreppet själv (könsneutralt könsbegrepp, vad är det för något?), då har könskampen blivit självförgörande, precis som klasskampen blev en gång.
Några "hur-gör-djur" filmer tänker jag dock inte skicka. Att använda djuren som moraliska föredömen - vilket faktiskt gjorts från BÅDA sidor! - har sina mycket stora risker.
Angående djuren är det mest för att det finns en skiljelinje att upptäcka. Jag vet hur det har argumenterats, det handlar återigen om att gå förbi och se på uppenbarelsen.
Skicka en kommentar