Inte är det säkert att Christer Sturmark alltid är ett sanningsvittne. Icke desto mindre har Svenska kyrkan - och EFS - all anledning att fundera över vad han skriver i sin blogg. Den har blivit mer livfull nu i samband med kampanjen "Gud finns nog inte", och de två senaste inläggen bär rubrikerna Kryptohumanisten Wejryd och Om ordet "extrem" (applicerat på Svenska kyrkan).
Den omfamning Sturmark ger Svenska kyrkan känns mer förintande än någon konservativ kyrkokritik skulle ha gjort. Jag hoppas att Sturmark fått fel bild av kyrkan genom att endast träffa personer ur kyrkans ledning. Men säker är jag inte. Så här skriver Sturmark bl.a.
Egentligen skulle svenska kyrkans lära lika gärna kunna vara skriven av John Lennon och Yoko Ono: Peace, Love, Understanding, Rock´n Roll. Ok, det sprack på Rock´n Roll. Svenska kyrkan är alltför tråkig.
Ge oss mod att våga leva.
Ge oss mod att våga älska.
Ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.
Ge oss mod att våga älska.
Ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.
Inlägg
4 kommentarer:
Märkligt, tänk att man skulle finna sig själv ljudligt hummande och instämmande till något som Sturmark skriver!
Förmodligen biter väl sanningen från det här hållet bättre än från dig och mig eller någon annan "unken" kraft inom kyrkan...
Allt gott
Ja, om det nu är sanningen (hej förresten "unkne" broder ;o).
Jag tror - eller rättare sagt hoppas - att Anders Wejryd inte är riktigt så radikal (eller rättare sagt rotlös) som K-G Hammar och Spong. Men han har inte kuraget att stå upp för kyrkans bekännelse och Sturmarks beskrivning är sann i alltför många fall (vad har man inte hört eller läst av präster de senaste 20 åren...).
Undantagen är glädjande men döljer inte krissignalerna, snarare accentuerar dem.
Det är få som är så kloka som Sturmark. Heder åt honom. Hab gör ett bra jobb, sett med ett humanistiskt perspektiv.
Han är inte lätt att konfronteras med.
Jag minns att Torsten Nilsson hade mycket gott att säga om Hedenius. Han kallade honom för formidabel antagonist.
Jag uppskattar en diskussion med en ärlig ateist. Det är svårare att föra ett samtal med en orefleterad kristen som t.ex. saknar en medveten bibelsyn.
Ja, Sturmark gör ett bra jobb, sett ur ett ateistiskt perspektiv. Huruvida han är utpräglat humanistisk vet jag inte. Jag tycker nog ofta att det ateistiska perspektivet, där människan är ett djur bland andra, tenderar att inte bara i praktiken (som även "kristendomen" kan) utan också i princip förminska människan. Men kanske jag är orättvis?
Det kristna perspektivet gör, menar jag, bäst rättvisa åt människans både storhet och elände: "Du är en son av Adam / dotter av Eva / och det är en ära så stor att den fattigaste tiggare borde gå med högburet huvud, och en skam så stor att den stoltaste prins borde böja sej i stoftet." (C S Lewis)
Skicka en kommentar