Har glatts mycket åt textläsningarna de senaste söndagarna. Bibelns ord är förstås bra, men kombinationerna har varit ovanligt lyckade och perspektivrika. T.ex. förrförra söndagen på temat "Att inte döma" fanns Natans domsord mot David med, liksom Sakarjas ord (2 årg) om att fälla rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Och förra söndagen, Apostladagen, fanns en helt underbar text från Hesekiel, liksom både Paulus´ och Petrus´ i sammanhanget rent upplivande syndabekännelser.
Hesekiels text (kap. 1 och 2) är fulla av "föreföll", "tycktes ha", "såg ut som", "tedde sig". För han fick - faktiskt - se något av Herrens i grund och botten obeskrivliga härlighet (jfr Upp. 1). "Han var omstrålad av ljus. Och som bågen bland molnen en regnvädersdag var det ljus som omstrålade honom." En regnvädersdag var det verkligen, och regnbågen såg jag! Så nog hade det passat att läsa texten just idag! Men det var svårt att höra vad prästen sa under eftermiddagens dop, eftersom skyfallet smattrade så starkt mot altantaket. Tänkte på bibelordet: "De blev alla döpta i molnskyn".
Kyrkvärden i söndags (jag säger inte var) vägrade faktiskt läsa Hesekieltexten, tyckte den var opassande p.g.a. sitt tal om "klagan, suckar och jämmer." På sätt och vis var reaktionen adekvat, särskilt jämfört med ingen reaktion alls (och kyrkvärden läste övriga texter med berömvärd kraft och kläm). Hesekiel tyckte nog inte heller att det var så roligt att äta en bokrulle som var fullskriven av klagan, suckar och jämmer. Och med jämmer slutade texten, och ska jag kritisera evangelieboken så är det för att Hesekieltexten är för "klippt och klistrad" (för att den inte ska bli så lång?). Men på Guds tydliga och upprepade uppmaning åt Hesekiel upp bokrullen (!). Och se, då var den i hans mun söt som honung.
Det är nog ett ord till oss också. Att inte vraka den själaföda vi får, hur frånstötande den än kan verka också för en kyrkvärd eller profet. Skriften kan verka full av domsord, klagan och jämmer, men intar vi den hel och ostympad ska vi upptäcka smaken av Evangelium, om syndernas förlåtelse och evigt liv för Jesu Kristi skull.
Sinais röst, domslut som skallar,
som ställer syndarn brottslig för Gud -
Skrifternas tröst milt honom kallar:
Allt är fullkomnat, ljuder dess bud.
Skrifternas tröst - o vilka flöden,
talet om korset kraften ej mist!
Ljus i vår natt, liv mitt i döden,
manna i öknen helt utan brist!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar