Apropå slutförvaring...

...så är det ju det där med att gå evigt förlorad. Den läran har vi - både i EFS och Svenska kyrkan - uppenbarligen avskaffat helt utan egentlig lärostrid. Säga vad man vill om Ekman och Waldenström i Missionsförbundet 1904, men inte var det småpotatis de diskuterade! Jag fick hem Kyrkobladet från Bollnäs/Rengsjö församling här i Bollnäs. Som god EFS-are är ju jag i motsats till in missionskyrkliga fru medlem i Svenska kyrkan. Och två mycket goda artiklar om "Varför kremering?" och "Vad är uppståndelse?" av komminister Nilsson var helt klart tidningens behållning. Uppbyggligt och trösterikt. Men... får inte det hela en alltför stor anstrykning av önsketänkande när det inte finns en enda liten varning för att det kanske inte är absolut säkert att det slutar så där bra för oss allesammans? 

Jag säger inte att vi har rätt att döma vem som blir salig och vem som inte blir det - jag säger bara att vi troligen har rätt att varna men inte tycker att det är så värst kul.