Nu har jag provat att vara både vanlig föreningsmedlem (Ersmark Södra) och enskild medlem i EFS (Bollnäs), samt vanlig församlingsmedlem (Storuman) och associerad medlem (Bollnäs) i Missionskyrkan. Dessutom har jag både gått in i och ut ur Svenska kyrkan ett par gånger (nu är jag medlem igen).
Låter det förvirrat? Det är inte så farligt som det låter ;o). Men visst kan man fundera, särskilt kring det här med enskilt medlemskap.
Det mest förmånliga med detta har väl varit att man får brev från missionsföreståndaren och vid något tillfälle t.o.m. en bok ("Kolosserbrevskommentaren"), vilket jag inte minns att jag fick som vanlig föreningsmedlem.
Dessutom har jag känt mej mer lojal med hustrun och mitt nuvarande gudstjänstsammanhang tack vare att jag inte är föreningsengagerad i EFS. Ett EFS som jag ändå "tror på" och vill stödja.
Men samtidigt känner man sej ju lite som en frifräsare och inte som en så legitim och folkrörelseförankrad EFS-are som jag var i Ersmark S. Jag har starka funderingar på att ringa Margit E. och bli medlem i Bollnäs EFS fr.o.m. 2008.
Det är ändå bra att möjligheten till enskilt medlemskap finns. Det passar somliga, även om det knappast är idealet. Eller vad sägs?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar