Tydningen - Korsets mysterium enligt Bibeln

Gallimatias - eller Guds kraft till frälsning?

Korsets mysterium

- vittnesbörd ur Skriften -

Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens makt uppenbar? Som en späd planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade oss. Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon. Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. Han blev fängslad och dömd och fördes bort, men vem ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från de levandes land, straffad för sitt folks brott. Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun. Men Herren tog sig an den han sargat, botade den som gjort sig till ett skuldoffer. Han skall få ättlingar och ett långt liv, och Herrens vilja skall förverkligas genom honom. När hans elände är över skall han se ljuset och bli mättad av insikt. Min tjänare, den rättfärdige, ger rättfärdighet åt många och bär deras skuld. Jag skall ge honom hans andel bland de stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att han var beredd att dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna. 

Se Guds Lamm som bär bort världens synd!

Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.

Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. 

Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad. Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, under uppskovets tid. I vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet: att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.

Vi ska räknas som rättfärdiga, för vi tror på honom som från de döda har uppväckt vår Herre Jesus, han som blev utgiven för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull.

Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. 

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod ska vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. För om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans Sons död, då ska vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans Sons liv. Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.

Vad innebär nu detta? Ska vi stanna kvar i synden för att nåden skall bli större? Naturligtvis inte. Vi som har dött bort från synden, hur ska vi kunna leva vidare i den? Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. För har vi blivit ett med honom genom att dö som han, ska vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. 

Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. För den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så ska också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. För den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud! Då han lät sin egen Son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. 

Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför ska han inte skänka oss allt med honom? 

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 

Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek!

Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord. Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet är starkare än människorna. Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.

Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.

Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sa: »Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.« 

Likaså tog han bägaren efter måltiden och sa: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Varje gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.« 

Varje gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren. 

Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna.

Kristi kärlek lämnar mig inget val, för jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer ska leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse – det gamla är förbi, något nytt har kommit.

Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus; han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.

Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste av någon synd, honom har Gud för oss gjort till synd, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom.

Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. Hans är härligheten i evigheters evighet. Amen.

^{Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium – fast det inte finns något annat; det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus.} 

^{Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er – förbannelse över honom!} 

^{Vad jag redan har sagt säger jag nu en gång till: om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått – förbannelse över honom!}

Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och offrat sig för mig. Jag kastar inte bort Guds nåd; om lagen kunde ge rättfärdighet hade ju Kristus inte behövt dö.

Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? 

Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: 

Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle.

När tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen. 

Jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen.

Fadern har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – 

till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son. I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd 

med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss.

Nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod. Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren.

I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen. Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära; genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande.

Låt det sinnelag råda hos er lsom också fanns hos Kristus Jesus. 

Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud 

utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa 

ödmjukade han sig och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän ska böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära.

Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse och dela hans lidanden, genom att bli lik honom i en död som hans – kanske jag då kan nå fram till uppståndelsen från de döda. 

Tro inte att jag redan har nått detta eller redan blivit fullkomlig! Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus fått mig i sitt grepp.

Många – jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar – är fiender till Kristi kors. De lever så att de slutar i fördärvet.

Ni ska tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset. Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom.

Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. 

Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen. 

Och ni, som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp. Han ska låta er träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga, om ni håller fast vid er tro, har en stadig grund och inte viker från det hopp ni har fått höra om i evangeliet, som har förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag har blivit.

Och ni som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset.

Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi ska leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför ska ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.

Gud, vår frälsare, vill att alla människor ska räddas och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är Medlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet när tiden var inne.

Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. 

Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store Gud och Frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet. Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott.

En sådan överstepräst var det vi behövde: en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna. 

Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv.

Nu har Kristus trätt fram som överstepräst för det goda som skall komma. Han har gått genom det större och fullkomligare tält som inte är gjort av människohand, det vill säga inte tillhör denna världen. 

Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden!

Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse. Avbilderna av det som är i himlen måste alltså renas med sådana medel. Men de himmelska tingen själva kräver bättre offer. Ty Kristus gick inte in i en helgedom som var byggd av människohand och bara en bild av den verkliga. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud med vår sak. Och han gjorde det inte för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. 

Då hade han måst lida många gånger alltifrån världens skapelse. Men nu har han trätt fram, en gång för alla, vid tidens slut, för att utplåna synden genom att offra sig själv. 

Och liksom det är människans lott att en gång dö och sedan dömas, 

så har Kristus en gång offrats för att lyfta bort mångas synder och ska uppenbara sig en andra gång, och då inte för syndens skull utan för att rädda dem som väntar på honom. Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.

Varje präst tjänstgör dagligen och bär alltså gång på gång fram samma offer, som ändå aldrig kan avlägsna några synder. Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.

Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss. Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus. Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. 

Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. 

Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och förlorar modet.

Må fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört förens store herde, vår Herre Jesus, upp från de döda, styrka er i allt gott, så att ni kan göra hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet. Amen. 

Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. 

Kristus led, för er skull, och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår. Han begick inte någon synd, och svek fanns inte i hans mun.Han svarade inte med skymford när han skymfades. Han svarade inte med hotelser när han fick lida. Han överlät sin sak åt honom som dömer rättvist. 

Våra synder bar han i sin egen kropp upp på träpålen, för att vi skulle dö bort från synden och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår har ni blivit botade. 

Kristus själv dog ju för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud.

Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss. 

Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.

Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för bröderna.

Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende Son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder. Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra.

Nåd och frid från honom som är och som var och som kommer och från de sju andarna framför hans tron - och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar, han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod.

"Gråt inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill." 

Och jag såg att mitt för tronen och de fyra varelserna och mitt för de äldste stod ett lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. Det gick fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen. Och när det tog boken föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. 

Och de sjöng en ny sång:

Du är värdig att ta boken

och bryta dess sigill,

ty du har blivit slaktad, och med ditt blod

har du friköpt åt Gud

människor av alla stammar och språk

och länder och folk.

Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud,

till präster åt honom.

Och de ska vara kungar på jorden.

Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen.

Och de sade med hög röst:

Lammet som blev slaktat är värdigt

att ta emot makten

och få rikedom och vishet och styrka

och ära och härlighet och lovsång.

Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:

Den som sitter på tronen,

honom och Lammet tillhör lovsången

och äran och härligheten och väldet

i evigheters evighet.

Och de fyra varelserna sade: »Amen.«
Och de äldste föll ner och tillbad.

En av de äldste sade till mig: »Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?« 

Jag svarade: »Du vet det, herre.« Han sade till mig: »Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod.

De har besegrat honom (draken) genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord.

 

 

 

Passionsandakt 10 - Judas tar sej själv av daga

Påskvänner!

Som Andreas Carl Rutström påpekar kan Tredje akten av Vår Herres Jesu Kristi lidandes historia till sitt yttre händelseförlopp synas föga uppbygglig. Herren Jesus tiger mest medan syndare talar. Men den visar enligt Rutström med desto större emfas att Jesus verkligen är den ende Medlaren mellan Gud och människor. Översteprästerna, som skulle träda fram inför Gud på den stora försoningsdagen, framstår ju här som direkta skurkar, och den frimodige ordföranden i Jesus' egen lärjungaförening sviker här å det grövsta.

Eller grövsta och grövsta. Vad kassören i föreningen hade för sej är givetvis ännu mer chockerande. Om Petrus' fall känns mänskligt (vem har inte blivit rädd och överrumplad nån gång?) känns ju Judas' fall och det han gör med berått mod rent djävulskt. Sälja sin Herre och Mästare, ja, vän, för en simpel månadslön? Men det är väl som med mordet på Olof Palme att det fablats fram diverse storslagna motiv som aldrig går att få bekräftade. "Satan for in i Judas" säger Johannes, som likt de andra inte ett ögonblick hade gissat på Judas, den förtroendevalde.

Snål-Judas uppskattade säkert de klingande mynten (han hade kanske tänkt täcka den brist i kassan som upptäcktes efter hans frånfälle). Men det vill faktiskt synas som att han inte trott att Jesus skulle bli dömd till döden. Satan hade väl ingivit honom inte bara själva idén till förräderiet utan också att det hela skulle få ett på det hela lyckligt slut. Det fick det ju också - men inte för Satan eller Judas. Hur vet jag det? Jo, Jesus säger att det varit bättre för förrädaren om han aldrig blivit född, och det kan aldrig sägas om någon som når saligheten. Två personers eviga öde (inte så väldigt många fler) står därmed redan klart, enligt Nya testamentet: Till saligheten döms en rövare och till osaligheten en apostel. Av världens Frälsare och Domare. (Eller har jag fattat honom fel?)

Att Judas Iskariot sedan fick ett makabert slut här på jorden, så att kroppen sprack och inälvorna rann ut (enligt Petrus i Apg 1), spelar ju mindre roll. Det inträffade förmodligen när han en tid efter påskfirandet upptäcktes och skars ner i halvruttet tillstånd, kanske i en dunkel ravin nära Blodsåkern. De flesta av de återstående 12 lärjungarna fick ju också ruskiga slut rent fysiskt (Petrus blev ju t ex korsfäst). Men det är Judas Iskariots eviga öde, mer än det kroppsliga, som borde fylla oss med fasa.

Märkligt nog har både förrädaren Judas och den saliga jungfrun Maria ibland  framställts som något slags med-frälsare. Som att det var just deras medverkan som gjorde frälsningen möjlig. Men nog hade översteprästerna fått tag på Jesus även utan Judas Iskariots medverkan (med lite mer buller och bång, bara). Och hade inkarnationen verkligen omöjliggjorts om blott en av tusen sinom tusen fromma jungfrur sagt nej till att medverka?

AKT 3, STYCKE 4: Judas tar sig själv av daga.

När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpengarna tillbaka till översteprästerna och de äldste och sa: "Jag har syndat genom att jag har förrått oskydligt blod." Men de svarade: "Vad har det med oss att göra? Du får svara för det själv." Då kastade han silverpengarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig. 

Men översteprästerna tog pengarna och sa: "Det är inte lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." Och de köpte för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern än idag Blodsåkern. 

Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sa: "Och jag tog de trettio silverpengarna - priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat - och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig."

Ack, värdes, Jesus, bevara 

mitt hjärta som dig hör till, 

att frestaren med sin snara 

ej lockar mig dit han vill. 

Ja, hjälp mig att leva, från synden död, 

och dö såsom den där levat 

av eviga livets bröd. 

Passionsandakt 9 - Jesus står inför rätta i Stora Rådet

Påskvänner!

Nu har tuppen galit, och i tidig morgontimme förhörs Jesus i översteprästens palats. Jesus inte bara tiger och lider, utan här säger han faktiskt ifrån på skarpen när han blir slagen på kinden. Att "vända andra kinden till" betyder alltså inte att man inte får protestera. 

Men när de falska vittnena hopar sej tiger Jesus, tills han öppet vittnar om sin återkomst i makt och härlighet. Då triumferar översteprästen (här i tiden): "I got you!" 

Det var ju bättre att offra en ensam judisk man än att hela folket gick under...

AKT 3, STYCKE 3: Jesus står inför rätta i Stora rådet.

När Jesus stod inför översteprästen, frågade denne honom om hans lärjungar och om hans lära. Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet för världen, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen där alla judar kommer tillsammans; jag har inte talat något i hemlighet. Varför frågar du mig då? Dem som har hört mig må du fråga om vad jag har talat till dem - de vet ju vad jag har sagt." När Jesus sa detta, gav honom en av rättstjänarna som stod där bredvid ett slag på kinden och sa: "Ska du svara översteprästen så?" Jesus svarade honom: "Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" 

Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus för att kunna döda honom; men fastän många falska vittnen trädde fram fann de likväl inget, ty vittnesbörden stämde inte överens. Slutligen trädde dock två män fram och sa: "Vi har själva hört honom säga: 'Jag ska bryta ner detta tempel, som är gjort med händer, och ska sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som inte är gjort med händer.'" Men inte ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.

Då stod översteprästen upp bland dem och frågade Jesus och sa: "Svarar du inget? Hur är det med det som dessa vittnar emot dig?" Men han teg och svarade inget. Åter sa översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." Jesus svarade: "Jag är det. Och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar." Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: "Vad behöver vi mer för vittnen? Ni hörde hädelsen. Vad tycker ni?" Då dömde de alla honom skyldig till döden. Och några började spotta på honom; och sedan de höljt över hans ansikte, slog de honom på kinderna med knytnävarna och sa till honom: "Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?" Också rättstjänarna slog honom på kinderna.

Och när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom. 

Jesus, lär mig rätt betänka

din tänkvärda, svåra död 

och din bittra pinas nöd. 

Hjälp att jag mig nu må sänka 

ner i dina helga sår, 

där jag liv och hälsa får. 

Judas´ kyss och Petri eder, 

Hannas´ list och Kajfas´ trug 

samt Pilati rädda hug 

och Herodes´ hala seder 

visar att alls ingen man 

uppå världen lita kan.

Passionsandakt 8 - Petrus förnekar Jesus

Påskvänner!

Så är vi då framme vid Petrus´ förnekelse. Jag tror det är Andreas Carl Rutström (kh i Hedvig Eleonora 1758-65, landsförvisad 1766-70) som påpekar att Tredje akten egentligen inte är särskilt uppbygglig. Det är mest Jesus´ fiender som agerar och pratar, och Jesus´ vänner mest bara sviker, förnekar och förråder. Men Rutströms (uppbyggliga!) passionsbetraktelse utgår från bibelordet om Jesus som den ende Medlaren mellan Gud och människor. Det är bara Jesus som håller, och det syns så tydligt i passionsberättelsen. Inte stor risk, som det nu blev, att någon sätter sitt hopp till Petrus eller någon annan av lärjungarna.

Det var kallt, står det, och därför samlades alla på översteprästens gård omkring den värmande kolelden. "Ty efteråt ska du förstå, att just vid soluppgången / är natten särskilt kall. Men så / begynner fågelsången." (Harry Blomberg). Just den här gången innebar ju inte fågelsången och gryningen någon glädje och lättnad för Petrus. Tvärtom blev han så slagen av samvetet att han nära nog förtvivlade, eller i varje fall grät bittert, förkrossad av Jesus´ blick. Men jag tror att Johan Olof Wallin hade rätt: Petrus såg att det var en kärleksblick (vilket ju alls inte gjorde honom mindre förkrossad, tvärtom). 

Många av oss har därför vid nattvarden gärna sjungit med Wallin (här i lätt bearbetning av undertecknad): "Likt Petrus som berömde sig / jag svek dig svårt och glömde dig, / men du ej dömde mig. / Din blick mig fann, din kärleksblick / till djupet av mitt hjärta gick." 

Berättelsen/betraktelsen avslutas med ett par verser av Franzén, också de bearbetade av mig häromåret. Jag var inte riktigt nöjd med att det framstod som om Jesus bara kunde väcka och upprätta de gråtande och kristusälskande. Men det är väl uppenbart att Petrus fylldes av gråt och kärlek först när Jesus' väckande och upprättande blick redan hade nått honom?

AKT 3, STYCKE 2: Petrus förnekar Jesus

Simon Petrus jämte en annan lärjunge hade följt efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den som var bekant med översteprästen, gick då in och talade med portvakterskan och fick så föra Petrus ditin. Tjänstekvinnan som vaktade porten sa då till Petrus. "Är inte också du en av den mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." 

Men tjänarna och rättsbetjänterna hade tänt upp en koleld mitt på gården, ty det var kallt, och de stod där och värmde sig. Bland dem stod också Petrus och värmde sig. Då sa de till honom: "Är inte också du en av hans lärjungar?" Han nekade och sa: "Det är jag inte." Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av: "Såg jag inte själv att du var med honom i örtagården?" Och de kringstående kom fram och sa: "Förvisso är också du en av dem - redan ditt uttal röjer dig ju!" Då började han förbanna sig och svära: "Jag känner inte den man som ni talar om!" Och i detsamma gol hanen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus, och Petrus kom då ihåg Herrens ord, hur han hade sagt till honom: "Förrän hanen idag har galit ska du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.

Vem var den som inte kände

dig, sin Mästare och vän, 

bröt den tro han nyss bekände, 

bröt den tredje gången än? 

Det var jag, som flera gånger 

brutit löften, glömt min ånger, 

svikit och förnekat dig 

som så ofta sökte mig. 

Men du ock den fallne åter 

med din blick upprätta kan! 

Denne då som Petrus gråter, 

får dig lika kär som han. 

Jag dig vållat sorg och smärta, 

se, dig älskar dock mitt hjärta. 

Jesus, du min bäste vän, 

tack att du känns vid mig än! 

Musikalen Petrus

Påskvänner!

Kanske även musikalen Petrus från i söndags (Roseniuskyrkan) kan få bli ett slags passionsandakt idag eller senare? Roligt f ö att gudstjänsten på Jungfru Marie Bebådelsedag börjar med psalmen "Världens Frälsare kom här / rena jungfrun moder är" - psalmbokens äldsta psalm som ju faktiskt passar alldeles utmärkt när vi som nu haft "jul i fastan och mitt i vintern vår" (som Lina Sandell uttryckte det). Mycket lämpligt att läsa Kolosserbrevet 1 till inledning.

Passionsandakt 7 - Getsemane II

Påskvänner!

Rent formellt hör gripandet av Herren Jesus till Tredje akten ("vad Jesus gör och lider inför översteprästerna och Stora rådet"), men samtidigt äger det ju rum i samma olivlund (Getsemane=Olivpressen) som Andra akten utspelar sig i. Så man kunde gott kalla denna scen "Getsemane del 2" eller "Judas gör entré". Observera hur Jesus förekommer Judas kyss, som enligt Johannes´ berättelse ter sej skäligen överflödig, men han ville väl få göra skäl för sina trettio silverpenningar. Observera även att Markus aktade sej för att namnge den som brukat våld mot översteprästens tjänare (fast han bättre än de flesta visste att det var Simon Petrus), medan vännen Johannes frimodigt kunde ange förbrytaren som ju då redan var korsfäst (fast ca 30 år efter sin Mästare).

Det känns f ö märkligt att även jag en dag 1996 kom till Getsemanes olivträdslund vid foten av Olivberget, efter att ha fotvandrat över bäcken Kidron, och kunde beskåda de gamla olivträden, av vilka åtminstone något kan vara 2000 år gammalt. Från den tid då Jesus var där med sina lärjungar, alltså. "Den stunden i Getsemane / jag aldrig glömma kan", skrev E Hammond sedan han varit där. "Gud har i sin fotografiatelje / ett mörkrum som heter Getsemane", skrev Nils Ferlin. 

AKT 3, STYCKE 1: Jesus grips.

Medan Jesus ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och Judas hade tagit med sig den romerska vakten, så ock några av översteprästernas och fariséernas tjänare, och han kom dit med svärd och stavar, lyktor och bloss. Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, den är det. Honom ska ni gripa och föra bort under säker bevakning." Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gick fram och sa till dem: "Vem söker ni?" De svarade honom: "Jesus från Nasaret." Jesus sa till dem: "Det är jag." Då vek de tillbaka och föll till marken. Åter frågade han dem då: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Jesus sa: Jag har sagt er att det är jag, om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå." Ty det ordet skulle fullbordas som han hade sagt: "Av dem som du har givit mig har jag inte förlorat någon."

Och Judas trädde nu strax fram till Jesus och sa: "Hell dig, rabbi!" och kysste honom häftigt. Jesus sa till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" Då steg de fram och grep Jesus och tog honom fången. Då nu de som var med Jesus såg vad som var på färde, frågade de: "Herre, ska vi hugga till med svärd?" Och Simon Petrus, som hade ett svärd, drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat, och tjänarens namn var Malkus. Då sa Jesus till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan. Ty alla som tar till svärd ska förgöras med svärd. Eller menar du att jag inte kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? Men hur blev då skrifterna fullbordade, som säger att så måste ske? Skulle jag inte dricka den kalk som min Fader har givit mig?" Och han rörde vid tjänarens öra och helade honom.

Sedan sa Jesus till dem som hade kommit emot honom: "Såsom mot en rövare har ni gått ut med svärd och stavar. Fastän jag varje dag har varit med er i helgedomen och undervisat, har ni inte sträckt ut era händer emot mig; men detta är er stund, och nu råder mörkrets makt. Och allt detta har askett, för att profeternas skrifter ska fullbordas."

Då övergav alla lärjungarna honom och flydde. 

Jesus, dig i djupa nöden

dina egna överger.

När du går för dem i döden

vågar de ej följa mer.

Också jag, som du har vunnit

med ditt blod som för mig runnit,

frestas lätt att liksom de

fegt min Herre överge. 

Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde som var kastat över blotta kroppen; honom grep de. Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken. Och den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarna grep Jesus och band honom och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligen svärfar till Kajfas, som var överstepräst för det året. Men Hannas sände Jesus bunden till översteprästen Kajfas. Och det var Kajfas som under rådplägningen hade sagt till judarna att det vore bäst om en man finge dö för folket. Och alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda församlade sig.

"Låt Jesus dö för folket",

sa Kajfas, han var präst. 

Så lät han orden falla - 

//: "Låt en man dö för alla, 

det tycker jag är bäst ://, 

Gammal Getsemanepsalm

Påskvänner!

En gammal klassisk getsemanepsalm är ju denna märkliga lovpsalm - som jag aldrig vet mej ha sjungit i en gudstjänst men som (med dubbelt så många verser) var med i tre svenska psalmböcker på raken innan den rök 1986. Här något bearbetad för eventuellt framtida bruk:

1. Min Frälsare, vad själave

du lider i Getsemane,

vem kan det rätt beskriva -

hur helvetets och dödens kval

och bäckarna från Belial

till ångest dej kan driva!

Nöden,

döden

dej förskräcker,

och du sträcker

dina händer

upp mot den som trösten sänder.

2. Så hjälper du min arma själ,

du trofaste Immanuel,

ifrån så stort elände!

Din ångest i en örtagård,

din kamp och strid med döden hård

min fara från mej vände.

Jag bör

därför

dej lovsjunga.

Själ och tunga

dej må prisa,

som vill oss din nåd bevisa!

3. Dej vare därför lov och pris!

Ja, låt din Glädjeande vis

min håg och ande styrka,

att jag i mitt Getsemane,

i mitt bekymmer, kval och ve,

må tillitsfullt dej dyrka,

tacka,

blicka

bortom kvalen,

tåredalen,

finna friden 

redan här och efter tiden.

Text: Johann Qvirsfeld 1682 (40 år), sv. övers. Andreas Amnelius 1690, bearb. A.H.
Musik: Philipp Nicolai, alt. svensk 

Passionsandakt 6 - Getsemane I

Påskvänner!

En del av Jesu lidandes historia som kommit att försummas i förkunnelsen pga de traditionella passionsandakternas upphörande är nog "Andra akten", Getsemane-berättelsen, även om den brukar finnas med i dramatiserad form i förekommande påskspel. 

I en del frikyrkor kallas Skärtorsdagens nattvardsfirande Getsemane-stund och inte bara den heliga måltiden utan även Getsemaneberättelsen aktualiseras vanligen vid detta tillfälle. I de lågkyrkliga sammanhang där jag växte upp förekom nattvardsfirande i kyrkan följt av läsning av "Andra akten" på annan plats - och bollnäsrektorn Carl Gotthard Lianders klassiska psalm Det går från örtagården (bearb Från örtagården leder), som idag finns i både norska och finska psalmboken (men inte svenska). Även Den stunden i Getsemane - skriven efter ett besök i just Getsemane - brukade sjungas då. 

Även om berättelsen egentligen hör Skärtorsdagens afton till, kan det vara välbetänkt att särskilt meditera över den tidigare under fastan, gärna med hjälp av några psalmverser. Nu när Passionstiden börjat passar det väl extra bra? (Passion betyder ju både lidande och lidelse - Höga Visan är "påskens festrulle", som Maria, Jesus och hans lärjungar hört läsas då i hela sitt liv. Gör gärna det du också denna påsk! Frälsningshistorien är i högsta grad en kärlekshistoria).

Andra akten: Vad Jesus gör och lider hos sin himmelske Fader i örtagården, förrän han grips.

Den stunden i Getsemane

inför mitt sinne står.

Där utstod Jesus för vår skull

en kamp så tung och svår.

Jag glömmer ej Getsemane,

där Jesu kamp jag sett.

I nattens bön hans vilja blev

med Faderns vilja ett.

Jesus gick över bäcken Kidron till Oljeberget. Där var en örtagård, som hette Getsemane, och i den gick han in med sina lärjungar. Men också Judas, han som förrådde honom, kände till det stället, ty där hade Jesus och hans lärjungar ofta kommit tillsammans.

När över Kidrons bäck du går, 

jag vill dig, Herre, be,

att jag dig stilla följa får

in i Getsemane.

Jag dröjer med de dina där,

men jag är svag som de.

O håll mig vaken, Herre kär,

uti Getsemane.

Din förr så mäktiga gestalt,

nu böjd av världens ve,

din nöd, din ångst, jag ser det allt

uti Getsemane.

Och när han kommit in i örtagården, sade han till lärjungarna: »Bli kvar här, medan jag går dit bort och beder.» Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han började bäva och ängslas. Och han sa till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stanna kvar här och vaka med mig.» 

Därefter gick han litet längre bort, vid pass ett stenkast, och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bli honom besparad. Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Ta denna kalk ifrån mig. Dock inte vad jag vill, utan vad du vill!» Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då inte vaka en kort stund? Vaka, och bed att ni inte må komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» 

"Vaka med mig!" Så blev vårt rop ur djupen 

ditt rop till oss i ditt Getsemane.

"Vaka med mig!" Du ber, men ingen svarar.

Vi hör ej bön i ditt Getsemane.

Vaka med oss och väck oss ur vår dvala,

Herre, till ditt och vårt Getsemane.

Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta inte kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.» När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon var förtyngda, och de visste inte vad de skulle svara honom. 

Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sa återigen samma ord. Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar som föll ned på jorden. 

I din och världens natt du ber: 

"Din vilja, Fader, ske!"

Och styrkans kalk Guds ängel ger

dig i Getsemane.

När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till sina lärjungar, fann han dem alltjämt sovande av bedrövelse. Då sade han till dem: »Ja, ni sover ännu alltjämt och vilar er! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen ska nu bli överlämnad i syndarnas händer. Stå upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»

Ske som Gud vill! Se, tagen ur sin ångest

bryter han upp. Han går mot Golgata.

Ske som Gud vill! Här är vår frälsnings hövding.

Skuggorna flyr. Han går mot Golgata.

Ske som Gud vill! Det står en eld kring Jesus,

namnet JAG ÄR. Han går mot Golgata.

Vaka med oss! Stå upp, hans folk, ur djupen,

prisa hans namn i Guds Getsemane.

Boktips

Påskvänner!

En otroligt bra bok, om bl a det moraliska gudsargumentet och många andra, är Timothy Kellers "Varför ska jag tro på Gud?", nu bara för 79 kr på Bokus. Ett fynd! Rena bokrean för en så bra pocketbok på mer än 300 sidor inkl en gedigen notapparat.

En annan otroligt bra bok om argumenten för vår Frälsares kroppsliga uppståndelse, är Per Ewerts "Sherlock Holmes och den tomma graven" som man kan få i pocket för bara 29 kr direkt från Sjöbergs förlag. Också ett fynd! Vilken fantastisk påskdeckare! Sherlock Holmes är visserligen, som bekant, en fiktiv person, men greppet att låta honom analysera historiska fakta är likväl oväntat lyckat. Författaren presenterar betydligt hållbarare fakta som föremål för sin romanhjältes begrundan än t ex Dan Brown gjorde i Da Vinci-koden. Det tror jag de flesta - även ateistiska forskare - kan vara överens om!

Musikalen Rätt och fel

Fantastiskt roligt att igår, på Jungfru Marie bebådelsedag och Femte söndagen efter fastan, få spela med i musikalen Rätt och fel av Mats Hylander! Två föreställningar i Iggesunds kyrka blev det - föreställningen handlade bl a om "det moraliska gudsargumentet" (se t ex boken "Varför ska man tro på Gud?" av Timothy Keller). Men också om både skapelse och frälsning i ljuset av Jesus - och Guds existens. 

Mycket humor och mycket eftertanke på en och samma gång. Vi fick bl a besöka Anarkistan, Diktaturkiet och Demokratien i sällskap med Tant Grön och andra spännande figurer. Tack!