Det var ju verkligen en kul idé av Efs:s missionssekreterare Erik Johansson att - just denna isoleringens jul! - bjuda in till förmiddagsfika hemma hos honom varje dag kl 10.00-10.30! Under 17 dagar på raken t o m (25 december - 10 januari)! Har hört mycket positivt från dem som varit med - själv har jag hittills bara "tittat in" som hastigast (och hört Erik göra reklam för Nyåkers tranbärspepparkakor :o).
Det kanske kan vara något för dej att pröva denna nyårsafton? Eller att börja det nya året med?
Biskoparna de facto Olof Edsinger och Stefan Gustavsson skriver var sina "nyårskrönikor" i Världen idag. Både uppfordrande och hoppingivande. Gott Slut på det gamla året och Gott Nytt År! O.H.D.
Jubileumsåret för Charlotte Cecilia af Tibell går nu mot sitt slut. Tillsammans med Betty Ehrenborg-Posse (född 1818) och Clara Strömberg-Ahnfelt (född 1819) utgör hon ett väckelsens triumvirat eller "triss i damer" som tillsammans med likaledes 200-årsfirande storsångerskan Jenny Lind beredde väg för den 12 år yngre "sångförfattardrottningen" Lina Sandell. Allt till Guds större ära!
Vår store Överherde, till dig vår lovsång går! Du fått all makt i himlen och på jorden. Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år, och därför finns den även kvar i Norden. Du som för oss var dödad, du lever, och din hand bär spiran över världen och över detta land, bär nycklarna till döden och dess rike. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord ett nådens år i hemlig, dunkel slöja, vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord att alla dagar du bland oss vill dröja. Och har vi dig, vår Herre, vår Herde stark och god, och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod, vi går de dolda skiften glatt till mötes. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år, din nåd och makt gör känd på hela jorden! Sök upp, församla, vårda de många vilsna får, föröka nu och stärk den klena hjorden. Låt många nu få smaka hur underbar du är och bli i trons gemenskap med dig, o Jesus kär, förenade och saliga för evigt. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid i trons uppriktighet och Andens enhet, i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid - behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet. Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod, så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod, och korsets smälek glatt med dig vill bära. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dig, som evangelium åt alla unnar! Låt sändebudens fötter då låta höra sig, som seger genom Frälsaren förkunnar! Välsigna våra syskon som nu ibland dem går, och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår, en gång hos dig, o Jesus, saligt mötas. Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb. Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)
Här kommer en julpsalm om barnamorden i Betlehem och flykten till Egypten! Dagens texter på Tredjedag Jul/Söndagen efter Jul hör egentligen hemma på Värnlösa barns dag (Fjärdedag Jul).
Ikväll har Efs här i Hälsingland bönegudstjänst kl 19 via Google Meet med Hans Lindholm. Be gärna för honom och oss att det ska gå bra med teknik och annat!
1. Vid den tid man räknar folket blir vår Herre Mänskoson, han vars namn är över alla uppenbaras nerifrån. Skaparen så ödmjukt delar villkor med sin skapelse, den som ingen dödlig skådar visar här sitt ansikte.
2. Ja, en natt när markens herdar håller vakt omkring sin hjord, kommer kallelsen från ovan genom änglakörens ord: Se, till Betlehem har anlänt er och världens Herdekung; alla herdar, till er herde vandra, gammal eller ung!
3. När kung Davids stjärna lyser över österns himmel klar, även kungar önskar hylla detta himlens kungabarn. Men snart ljuder ramaskriet, staden blir en sorgeö, för den kung som inte tillber har bestämt att han ska dö.
4. Ändå firar vi vid julen honom som Befriaren: han, vår frälsnings Gud, besegrat ondskan och förgängelsen! Ur Egypten blev han kallad, "Gud med oss" liksom i fjol. Julen fylls av påskens strålglans från Rättfärdighetens Sol!
I gamla "missionsförbundet" var Annandag Jul den stora missionsdagen. Fint, tycker jag. Vi minns idag Stefanus och alla martyrer eller blodsvittnen, vars blod enligt det kända uttrycket var kyrkans utsäde.
Och vi ger med bön, uppmuntran och materiella tillgångar vårt stöd till missionen och alla som på ett särskilt sätt gått ut med budskapet om Jesus (vars ord ju är det egentliga utsädet). Vare sej de fått ge sina liv som just martyrer eller "bara" som kristusvittnen i största allmänhet. Som t ex Ansgar, han som sägs ha blivit lite besviken på att vikingarna inte tog ihjäl honom :o).
Glad Annandag, både "missionare" och Efs-are och alla andra!
Efter Betty Ehrenborgs 200-årsjubileum 2018 och Clara Ahnfelts 2019 firar vi i år både Jenny Linds och Charlotte Cecilia af Tibells. Rännstensungen Jenny Lind (om vi hårdrar det lite) och adelsfröken Charlotte Cecilia af Tibell hade mycket olika uppväxtvillkor, men blev båda "väckta" (för att inte säga omvända) i vuxen ålder och rika också på tro och goda gärningar.
Charlotte Cecilia gav oss bl a den närmast feministiska romanen Esther och Castenza (1872), som jag blir nyfiken på, samt den i Efs-kretsar länge helt obligatoriska julaftonsången Hell dig julafton:
Men också en annan, vemodigare julsång, som betydde mycket för en ingift släkting till mig när hennes syster dog i unga år, just i juletider. Här sjungen till en dalakoral (i princip samma som till SvPs229) och med en lätt textbearbetning av undertecknad bifogad:
1. Det blir, det blir en julhelg glad, då jag får fara hem till fadershuset, till Guds stad, till vårt Jerusalem. 2. Här har jag nu i skola gått, med synd och sorg och strid. Min själ, du har en främlings lott, ha tålamod därvid! 3. Än har du ej din läxa lärt, din klass ej genomgått, och hemmet blir dess mera kärt ju mer av prov du fått! 4. Se upp mot himlavalvet, se så många julljus där, som strålar och emot mej ler: välkommen hem jag är! 5. Farväl, farväl du kära jord! Jag ger dej i förvar min klädnad som av stoft är gjord, tills den får uppstå klar! 6. Jag är så trött, jag sova vill, o Jesus, i din famn! Jag är ju din, jag hör dej till, du kallat mej vid namn! 7. Så skönt det blir att vakna sen och se din härlighet vid nya himlars morgonsken hos dej i evighet!
Ytligt och flärdfullt - eller faktiskt en klart evangeliserande julkonsert med en avsikt att både nå ut och nå in i hjärtana? Ja, yta är det förstås ingen brist på, och är det fest är det fest - vi har det väl ofta så flärdfullt vi kan även hemma så här års - men åtminstone efterhand kan man inte ta miste på att det är Kristi födelses fest som presenteras. Naket och enkelt framställs lilla Bibeln i svartvitt: "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv." (Joh. 3:16). Tack till Hillsong och Andreas och Lina Nielsen för att ni ville vara tydliga med det, och tack till alla glada medverkande! This is Christmas:
Lina Nielsen avslutar med en appell för välgörenhet och tipsar om enjulföralla.se.
Har Göran Stenlund inte sjungit in några julsånger? Jodå, om än till synes inte lika många som exempelvis den två år äldre Artur Erikson. Här kommer den amerikanska söndagsskolsången "O Betlehem, du lilla stad", skriven av sedermera biskopen Phillips Brooks, med melodi snabbkomponerad för en söndagsskolfest av församlingsmusikern Ledner.
Winston Churchill sa sej aldrig ha hört denna julsång förr när han 1941 efter Pearl Harbour firade jul i USA tillsammans med sin allierade Franklin D Roosevelt. Men i England och Sverige (psalmboken) används en engelsk folkmelodi till Brooks' text. God Jul vilken melodi ni än föredrar!
Högkyrklige prästen Christian Braw betonar i dagens Dagen det positiva man kan få med sej även från "frikyrkan". Kanske det har viss tillämpning även på Efs? I varje fall tror jag det är viktigt även för oss (som "svenskkyrkliga") att fundera kring vad Braw skriver. Har vi samma positiva erfarenheter? Kan vi bära med oss dem in i ekumeniska böneveckan 18-25 februari?
En av Lewi Pethrus´ finaste sånger är den här, med motiv från Höga Visan. Folk undrade om det var baptisterna han menade med "mina bröder" i sången, men den är knappast polemiskt menad. Själv associerar jag till Josef som ju hamnade riktigt illa till "vid sina bröders hjordar", men tolkningen är fri. Det här är i varje fall först och främst en sång om den gode herden.
Haffners ökända koralbok fyller 200 år i år. "Ett hot mot vår nationella tonkonst" kallades den av somliga. Haeffners vision var fyrstämmig församlingssång - ett ideal som väl bara förverkligats i Estland? - och för att lättare uppnå denna förenklade han koralerna melodimässigt. Stolpiga tyckte många att de blev, men harmoniken var erkänt fin och Johan Dillner i Östervåla både övade in koralerna med kyrkokör och församling OCH sålde det ensträngade instrumentet "psalmodikon" på något slags postorder, om jag förstår saken rätt - och så småningom sjöngs de nya koralversionerna in, inte minst i Efs- och Sionstonersammanhangen. Även om s k "dalakoraler" levde kvar vid sidan om s a s.
Haeffner hade inte komponerat särskilt många melodier själv i sin koralbok, bara ett par. Men den här koralen som vunnit burskap i vårt grannland Norge, till en advents- eller julpsalm från Danmark, visar att Haeffner kunde komponera riktigt fint och melodiöst. Att sedan norrmannen Odd Nordstoga gjorde en ännu mer populär melodi kan ju inte Haeffner lastas för (se nedan)! Texten är en uppmaning och en julbön (jfr Fil. 4:7) som väl även en Efs:are av idag stämmer in i?
1. Upp, gläd er alla, gläd er nu, ja, gläds åt julens glädjebud, i Herren Jesus gläd er! Och se hur nära himlen är, när han som håller världen kär i kött och blod sej kläder!
2. Betryck och bitterhet, försvinn! Guds glädje må vi släppa in, så att han glad får lyssna till hjärtats bön och tack och tro, ja, får hans glädje i oss bo ska sången aldrig tystna.
3. Gud, låt din frid, som högre är än vårt förstånd kan fatta här, vårt hjärta väl bevara i Kristus Jesus, så att vi kan få en jul med glädje i som aldrig bort ska fara!
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
