Charlotte Cecilia af Tibell

Påsk- och julvänner!

Efter Betty Ehrenborgs 200-årsjubileum 2018 och Clara Ahnfelts 2019 firar vi i år både Jenny Linds och Charlotte Cecilia af Tibells. Rännstensungen Jenny Lind (om vi hårdrar det lite) och adelsfröken Charlotte Cecilia af Tibell hade mycket olika uppväxtvillkor, men blev båda "väckta" (för att inte säga omvända) i vuxen ålder och rika också på tro och goda gärningar. 

Charlotte Cecilia gav oss bl a den närmast feministiska romanen Esther och Castenza (1872), som jag blir nyfiken på, samt den i Efs-kretsar länge helt obligatoriska julaftonsången Hell dig julafton:

Men också en annan, vemodigare julsång, som betydde mycket för en ingift släkting till mig när hennes syster dog i unga år, just i juletider. Här sjungen till en dalakoral (i princip samma som till SvPs229) och med en lätt textbearbetning av undertecknad bifogad:

1. Det blir, det blir en julhelg glad,
då jag får fara hem
till fadershuset, till Guds stad,
till vårt Jerusalem.

2. Här har jag nu i skola gått,
med synd och sorg och strid.
Min själ, du har en främlings lott,
ha tålamod därvid!

3. Än har du ej din läxa lärt,
din klass ej genomgått,
och hemmet blir dess mera kärt
ju mer av prov du fått!

4. Se upp mot himlavalvet, se
så många julljus där,
som strålar och emot mej ler:
välkommen hem jag är!

5. Farväl, farväl du kära jord!
Jag ger dej i förvar
min klädnad som av stoft är gjord,
tills den får uppstå klar!

6. Jag är så trött, jag sova vill,
o Jesus, i din famn!
Jag är ju din, jag hör dej till,
du kallat mej vid namn!

7. Så skönt det blir att vakna sen
och se din härlighet
vid nya himlars morgonsken
hos dej i evighet!