Påskvänner!
På städdag i EFS Brogården (Njutånger) hittade jag följande sång av karaktären tillfällighetsvers. Den kom över mej inför grillkvällen på barnsångarlägret i fjol (tema: "Syskon i Bibeln"). Den kan sjungas till samma melodi som "Gör för andra det som du vill / att andra ska göra, göra för dej" (ni som ev. kan den!).
GAMLA TESTAMENTETS TID
Kain och Abel, syskon de var,
den ene blev bonde, herde blev en.
Kain blev avundsjuk och så arg
att han slog ihjäl sin bror!
Sem, Ham och Jafet åkte en båt,
som nog var den största nån hade byggt.
Pappan var snäll, men när han var full
så kunde det bli problem.
Isak och Ismael, Abrahams barn
med olika mammor, skildes till slut.
Ismael törsta´ nästan ihjäl,
men bågskytte blev hans grej.
Jakob och Esau, tvillingar två,
den ene va´ luden, den andra va´ slät.
Jakob han lura´ pappa och bror,
men sedan så slöt dom fred.
Lea och Rakel, syskon som var
rivaler i kärlek, schyssta ändå!
Löste problem på konstruktivt vis,
blev mödrar till Israels folk.
Mirjam och Aron, Moses i vass,
dom hjälpte tillsammans folket på väg
ut ur Egypten, genom ett hav
och nästan till Kanaans land.
Kesia, Jemima, Keren-Happuk
var älskade döttrar till gamle Job.
Nu så var farsans olyckor slut
och dom fick ett präktigt arv.
NYA TESTAMENTETS TID
Petrus, Andreas fiskade jämt
tills dom följde Jesus Israel runt,
lärde sej se och förlåta varann
och göra som Jesus sagt.
Jakob, Johannes hade en båt,
men lämnade den, följde Jesus på väg,
hade ett fasligt häftigt humör,
men kärleken segrade.
Lasaros, Marta, Maria förstås,
dom bodde tillsammans hemma i byn.
Jesus och gänget hälsade på
på väg till Jerusalem.
Jesus, han hade syskon, han me´,
dom trodde en gång att han blivit knäpp.
"Alla som gör Guds vilja", sa han,
"är systrar och bröder till mej."
Jesus vill ha oss alla till sej,
Guds rike, det är för stora och små.
Alla är bjudna, alla får gå
som syskon till himmelen!
Bifogar - när jag ändå håller på - en Byggen-i-bibeln-sång som jag gjorde för två år sedan när temat för minorerna i Enånger och Njutånger var just "Byggen i bibeln" (melodi "Vi är miniorer, vi"):
GAMLA TESTAMENTETS TID
När Noa har byggt sin ark
och vatten har täckt all mark,
då sköter han djuren,
tar med dom på turen,
för arken är stor och stark.
Vi gör inget Babels torn!
Vi snidar i trä och horn.
Vi är inte lata,
men vill kunna prata
och så våra sädeskorn.
Ett altare bygger vi,
av sten får det lov att bli.
När elden vi tänder,
till Gud jag mej vänder,
hans nåd gör mej glad och fri.
Att bygga en pyramid
tar fasansfullt mycket tid.
Man blir ganska tagen
av slitet om dagen,
men natten ger ro och frid.
Vi väver ett jättetält
och kånkar i öknen snällt.
Vår Guds tabernakel
är inget spektakel,
när vi det på marken ställt.
Ett tempel nu bygger vi
att möta vår Herre i.
Ta honom på orden:
han uppfyller jorden
men vill att vi hans ska bli.
Vi bygger upp stadens mur,
vi jobbar i ur och skur.
Vi lyder Nehemja
i vänskap och sämja
men tar oss ibland en lur.
NYA TESTAMENTETS TID
Vår Herre var timmerman
som Josef en gång, minsann.
Med Gud får vi bygga,
då kan vi va´ trygga
hos honom som allting kan.
Att bygga sitt hus på sand
kan vara rätt dumt ibland.
När vindarna korsar
och vågorna forsar
det faller vid gravens rand.
Till levande tempelsten
vill Gud ha oss var och en.
Där Jesus är hörnsten
du duger, och hör sen!
Han själv gör dej stark och ren.
En stad ifrån himmelen,
Guds nya Jerusalem,
ska komma till världen,
helt underbar är den
och där är vårt rätta hem.
tisdag 29 april 2014
söndag 20 april 2014
Härligt handfast påskpsalm
Påskvänner!
Här kommer en ruggigt handfast påskpsalm av Missourisynodens grundare C F W Walther (som även komponerat melodin!):
1. Uppstånden, uppstånden vår Frälsare är,
nu gläd dej, du jord som han skapar och bär!
Nu jubla, ni himlar, åt allt han oss gav,
och hoppa, ni höjder, och brusa, ni hav!
2. På Golgata djävlarna tjöt av triumf,
ja, helvetet gladdes när himlen var stum,
för nu hade mörkret fått Ljuset på knä
och fäst Herren själv på förbannelsens trä.
3. Men ve dej, du helvete, vakna, du värld,
för frälsningens Furste blev inte förtärd!
Knappt var han i graven i dagarna tre,
så kunde man honom i vårsolen se!
4. Var är nu din udd, du förskräckliga död?
Var är nu din seger, du helvetesglöd?
Du synd, var är nu den ohyggliga kraft
som du genom lagen sen urtiden haft?
5. Vår Herre har uppstått och graven är tom
och syndare frias från död och från dom.
Stå upp från de döda, ta vara på det
och prisa den heliga Treenighet!
Här kommer en ruggigt handfast påskpsalm av Missourisynodens grundare C F W Walther (som även komponerat melodin!):
1. Uppstånden, uppstånden vår Frälsare är,
nu gläd dej, du jord som han skapar och bär!
Nu jubla, ni himlar, åt allt han oss gav,
och hoppa, ni höjder, och brusa, ni hav!
2. På Golgata djävlarna tjöt av triumf,
ja, helvetet gladdes när himlen var stum,
för nu hade mörkret fått Ljuset på knä
och fäst Herren själv på förbannelsens trä.
3. Men ve dej, du helvete, vakna, du värld,
för frälsningens Furste blev inte förtärd!
Knappt var han i graven i dagarna tre,
så kunde man honom i vårsolen se!
4. Var är nu din udd, du förskräckliga död?
Var är nu din seger, du helvetesglöd?
Du synd, var är nu den ohyggliga kraft
som du genom lagen sen urtiden haft?
5. Vår Herre har uppstått och graven är tom
och syndare frias från död och från dom.
Stå upp från de döda, ta vara på det
och prisa den heliga Treenighet!
Jesusfilmer så här i påsk
Påskvänner!
Vidarebefordrat från Dag Sandahls blogg (f.v.b.):
Den här är inte så dum heller (utdelad till en massa svenska familjer i år):
Vidarebefordrat från Dag Sandahls blogg (f.v.b.):
Den här är inte så dum heller (utdelad till en massa svenska familjer i år):
Glad Påsk!
Påskvänner!
GLAD PÅSK!
)
1. Nu strålar söndagssol från sky,
nu skapas veckan åter ny.
Ljus lyser från vår Faders hus,
som en gång sade: "Varde ljus!"
2. I dag gick Kristus ur sin grav
till livet fram, och världen gav
nytt hopp och ny rättfärdighet,
frid, hälsa, liv och salighet.
3. Nu är den rätta solens dag,
och solen är Guds välbehag.
Och varje kristen glädjas kan
att Kristus oss försoning vann.
4. O Herre, livets ord oss giv,
förnya oss till evigt liv.
Vår kropp och själ och ande vig
att nu och alltid tjäna dig.
*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.
GLAD PÅSK!
)
1. Nu strålar söndagssol från sky,
nu skapas veckan åter ny.
Ljus lyser från vår Faders hus,
som en gång sade: "Varde ljus!"
2. I dag gick Kristus ur sin grav
till livet fram, och världen gav
nytt hopp och ny rättfärdighet,
frid, hälsa, liv och salighet.
3. Nu är den rätta solens dag,
och solen är Guds välbehag.
Och varje kristen glädjas kan
att Kristus oss försoning vann.
4. O Herre, livets ord oss giv,
förnya oss till evigt liv.
Vår kropp och själ och ande vig
att nu och alltid tjäna dig.
*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.
lördag 12 april 2014
400-årig koral inför Palmsöndagsfirandet och Stilla veckan
Theodulf och Teschner (vars koral fyller 400 år i år!) är inte illa - underbar lovsång! Men kan ingen vara så snäll och lägga ut "Dig vi lovsjunger, ärar" på Youtube också? 100-årsmannen Frostenson och Agnestig från Järvsö, nyss fyllda 90 bast, är ju helt enkelt bäst ;o).
Svensk koralversion:
1. Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm.
Dej prisar änglars skara
i himlens ljusa höjd,
och allt som lever, andas,
ska stämma in med fröjd.
2. Dej mötte judafolket
med palmer där du for.
De gamla och de unga
gav dej en hyllning stor.
De sjöng sitt Hosianna,
men mot ditt kors du red.
Nu bär du segerkronan
och vi vill sjunga med.
3. De bredde sina mantlar
där du red fram en gång.
Vår Frälsare och Konung,
ta mot vår hyllningssång:
Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm!
Tänk att få börja Stilla veckan med jubel! Ja, varje söndag är en liten påskdag, men också en liten långfredag och en liten domssöndag, då vi (förhoppningsvis) förkunnar Herrens död till dess han kommer.
[Anm 0414: Det blir inga blogginlägg under stilla veckan. En god och stilla vecka önskas er alla!].
Svensk koralversion:
1. Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm.
Dej prisar änglars skara
i himlens ljusa höjd,
och allt som lever, andas,
ska stämma in med fröjd.
2. Dej mötte judafolket
med palmer där du for.
De gamla och de unga
gav dej en hyllning stor.
De sjöng sitt Hosianna,
men mot ditt kors du red.
Nu bär du segerkronan
och vi vill sjunga med.
3. De bredde sina mantlar
där du red fram en gång.
Vår Frälsare och Konung,
ta mot vår hyllningssång:
Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm!
Tänk att få börja Stilla veckan med jubel! Ja, varje söndag är en liten påskdag, men också en liten långfredag och en liten domssöndag, då vi (förhoppningsvis) förkunnar Herrens död till dess han kommer.
[Anm 0414: Det blir inga blogginlägg under stilla veckan. En god och stilla vecka önskas er alla!].
fredag 11 april 2014
Roligt att Hammarbykyrkan lyfts fram som positivt exempel!
Påskvänner!
S:ta Clara har gott rykte sedan tidigare. Nu verkar också Hammarbykyrkan ha gjort positiva intryck, i detta fall på Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson. Det var ju roligt! Tack Jesus och tack ni i Hammarbykyrkan - såväl svensk- som farsitalande!
S:ta Clara har gott rykte sedan tidigare. Nu verkar också Hammarbykyrkan ha gjort positiva intryck, i detta fall på Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson. Det var ju roligt! Tack Jesus och tack ni i Hammarbykyrkan - såväl svensk- som farsitalande!
tisdag 8 april 2014
Replik till Anders Piltz
Påskvänner!
Precis som Stanley Sjöberg insåg har Ulf Ekmans aviserade konversion till romersk-katolska kyrkan vållat en hel del slitningar och brytningar i svensk kristenhet, istället för ökad enhet, då det nu blivit absolut nödvändigt för oss som inte kan följa Ulf att motivera varför vi inte gör det. Och då kan det inte undgås att åtskilligt i romersk teologi uttryckligt behöver avvisas. Här en replik jag skrev i Dagen på Anders Piltz krönika om S:ta Maria (nuförtiden brukar inte kommentarerna arkiveras på Dagen så jag sparar den här):
Precis som Stanley Sjöberg insåg har Ulf Ekmans aviserade konversion till romersk-katolska kyrkan vållat en hel del slitningar och brytningar i svensk kristenhet, istället för ökad enhet, då det nu blivit absolut nödvändigt för oss som inte kan följa Ulf att motivera varför vi inte gör det. Och då kan det inte undgås att åtskilligt i romersk teologi uttryckligt behöver avvisas. Här en replik jag skrev i Dagen på Anders Piltz krönika om S:ta Maria (nuförtiden brukar inte kommentarerna arkiveras på Dagen så jag sparar den här):
Här flätar Anders Piltz skickligt samman ur- och allmänkyrklig tro och lära, sådan den finns i eller går att härleda ur Nya testamentet, med obestyrkta romerska spekulationer. Jesus är Gud och Maria är alltså Guds moder. Helt klart. Men: "Världens frälsning hängde i ett hisnande ögonblick på en tonårings avgörande". Jaså? Det är nästan lika skruvat som att göra Judas´ förräderi till villkor för vår frälsning. Hade Jesus inte kunnat tillfångatas ändå / fanns det inga andra tänkbara förrädare? Resp. fanns det inga andra fromma jungfrur i Israel att tillfråga?
Läran om Marias unicitet "ab ovo" hänger ju helt och hållet på den även under medeltiden omstridda dogmen om den obefläckade avlelsen - alltså läran att det fanns en under hela sin livstid syndfri människa redan före Jesus och därmed bara en som KUNDE föda denne syndfrie son (varför inte också Guds mormor Anna behövde vara syndfri för att föda en syndfri människa förtäljer inte den romerska logiken/dogmatiken). "Mor till älsklingslärjungen" - det är utan tvekan sant enligt Jesu egna ord i Skriften. "D.v.s. till varje troende" - här har vi ett hisnande slutledningssprång där Anders Piltz måste hoppa över en hel radda outtalade premisser.
"Det är därför alla släkten prisar Maria salig" - sant, det gör ju faktiskt även s.k. protestanter - "...och vänder sig till henne med begäran om hennes förbön inför Sonen" - det gör sannerligen inte alla kristna. Vi evangeliska vänder oss normalt direkt till gudamänniskan Kristus, medlaren och förmedlaren mellan Gud och människa, med begäran om förbön inför Gud - eller till våra på jorden vandrande fysiska mödrar eller andliga mödrar i Kristus. Enligt vår Frälsares egna ord i Skriften: "Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min - mor."
lördag 5 april 2014
tisdag 1 april 2014
Årtusendets kyrkliga aprilskämt
Påskvänner!
Noterar att Västerås stift skämtar om att förbjuda stearinljus i kyrkorna. Endast LED-ljus ska bli tillåtna i fortsättningen, och omställningspsalm blir SvPs1986 nr 275 LED milda ljus. Kul.
Fast det är klart - det är ganska svårt att slå nyheten om att vår nuvarande ärkebiskop tror att somliga barn är födda av karlar! Och att vår tillträdande ärkebiskop inte kan svara på om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger!
Årtusendets kyrkliga aprilskämt?
Noterar att Västerås stift skämtar om att förbjuda stearinljus i kyrkorna. Endast LED-ljus ska bli tillåtna i fortsättningen, och omställningspsalm blir SvPs1986 nr 275 LED milda ljus. Kul.
Fast det är klart - det är ganska svårt att slå nyheten om att vår nuvarande ärkebiskop tror att somliga barn är födda av karlar! Och att vår tillträdande ärkebiskop inte kan svara på om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger!
Årtusendets kyrkliga aprilskämt?
söndag 30 mars 2014
Utkast till ett föredrag som aldrig hölls på Frimodig kyrkas stiftsårsmöte i Jakob, Hudiksvall
Påskvänner!
Följande föredrag kunde jag ha hållit på Frimodig kyrkas stiftsårsmöte på Jakobsgården, Hudiksvall, den 29 mars 2014. Om någon hade bett mej hålla ett föredrag, alltså ;o)
SAMTIDENS FRÅGOR OCH KYRKANS KALLELSE
Hej, jag heter Andreas Holmberg och är liksom Leo Holtter en rätt senkommen och kanske lite motsträvig medlem av Frimodig kyrka. Jag ville ju egentligen att EFS skulle bli en nomineringsgrupp i valen till kyrkofullmäktige och kyrkomöte - det hade både varit naturligare och mer praktiskt, menar jag, eftersom jag då sluppit ännu ett årsmöte som jag som trebarnspappa egentligen inte har tid med. Men just nu är min fru pastorn och ett av barnen på "klädbytardag" i Missionskyrkan några kvarter härifrån och kunde både skjutsa hit och hem mej efter förmiddagens folkanstormning (270 pers hängde på låset!).
Nåväl, till ämnet: Samtidens frågor och kyrkans kallelse. Det här var en rubrik att bita i! Vi kan både se samtidens frågor som en kallelse till kyrkan och ibland se samtidens frågor som något kyrkan måste höja sej över eller ge andra perspektiv på.
1) Det finns frågor som Jesus faktiskt rent av dissar: "Vad ska vi äta? Vad ska vi dricka? Vad ska vi klä oss med?" Och då visar han ändå absolut inget förakt för kroppens behov (Kol. 2:23, 1 Tim. 4:3f). I Joh. 4 ber han själv om dryck, i Joh. 6 - särskilt aktuellt kapitel den här helgen! - ger han andra bröd. Fastekampanjer mot hunger och törst och vardagens diakoni är "basic", ofrånkomliga delar av kyrkans eller varför inte säga människans kallelse. Men se Joh. 4:13-14 och Joh. 6:27,51! Gud vill ge oss evigt liv och det perspektivet är kyrkans unika kallelse att lyfta.
2) Ställer samtiden längre den evighetsviktiga frågan "Vad ska jag göra för att räddas (bli frälst)?" (Apg. 16:30) Den där vi som kyrka kan svara "tro på Herren Jesus, så blir du räddad (du och din familj)". Ja, kanske inte om vi menar "räddas från Guds vrede" - men kanske om vi menar "räddas från döden", "räddas från meningslösheten", "räddas från tomrummet där jag inte har någon att tacka för livets under", ja, kanske t.o.m. "räddas från min skuld mot miljön och medmänniskorna". Och ja, jag tror att människan i samvetet kan uppleva Guds vrede och dom över synden utan att medvetet tro på honom. Men jag tror att det är en del av kyrkans kallelse att öppet förkunna och bekräfta Guds vrede; det är inte säkert att "den naturliga lagen" gör oss - även i egna ögon - helt beroende av Guds nåd.
3) Samtidens frågor - kring exempelvis miljö, flyktingar, jämställdhet - kan vara en konkret utmaning till oss alla, även kyrkan, att verkligen agera, både för sakernas egen skull och för vår allmänna trovärdighets. Men de kan också, och kanske just genom våra ansträngningar att lösa dem, vara en påminnelse om diskrepansen mellan Guds goda vilja och våra mindre goda "resultat". Den moderna syndakatalog som håller på att utvecklas ("du skall åka mindre bil/flyg", "du skall äta mindre kött", "du skall tänka på örepubliken Naurus framtid") är till största delen sund och riktig, men löper samtidigt samma risk som 30-talets mer navelskådande syndakataloger (kring frisyr, smink och rökning - förresten, rökning är visst kvar i syndakatalogen!) att bara bli ett utanverk eller en "lagom" svår utmaning - t.o.m. om vi bara skulle gå eller cykla i fortsättningen! - som lämnar den grundläggande självrättfärdigheten intakt. Men vissa insikter på miljöns område är verkligen förkrossande - och, för oss män åtminstone, på jämställdhetens.
4) Kyrkans "differentia specifika" är ändå så fint uttryckt av Jesus själv i Joh. 3:16, Joh. 4:13f och Joh. 6:27,51. Vi behöver verkligen honom själv som livets vatten och livets bröd. Kommer vi inte fram dit - oavsett om samtiden frågar efter honom eller inte - har vi missat vår kallelse som människor och kristna, och som kyrka. Det är därför en ojämförligt stor skandal om vi som kristen(?) kyrka inte kan svara på frågan om huruvida Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Det är ingen tipspromenadfråga utan en fråga som berör miljarder människor på vår jord. Det är också en stor skandal om vi likt domprosten Dalman hävdar att alla blir evigt saliga oavsett hur de ställer sej till Jesus - förutsatt att de dör, naturligtvis. "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" stod det ju på framsidan av Verbums begravningsmagasin, utgivet i 10 000-tals exemplar. Rent suicidal teologi, menar jag.
5) Det finns nog samtidsfrågor som kyrkan inte kan svara på som kyrka: hur höga skatter samhället bör ta ut (men skattebetalande är anbefallt av både Jesus och Paulus!), exakt hur akut klimathotet är och vilka åtgärder och energislag som mest är att rekommendera, huruvida kvotering är ett bra sätt att främja jämställdhet o.s.v. (Det är bl.a. därför det lätt blir tokigt när politiska partier är med och styr kyrkan - som Leo säger finns det folk som verkar vilja göra kyrkan till ett politiskt parti och inte ser de skilda rollerna mellan kyrka och stat). Men att omsorg om fattiga och flyktingar bör stå högt på både kyrkans och samhällets dagordning, att penningbegäret är en rot till allt ont och att naturen bör respekteras som Guds skapelse och behandlas därefter, det kan kyrkan frimodigt hävda. (Och att kvinnorna bör bevisas all aktning om Gud alls ska höra karlarnas böner - väl värt att tänka på även och inte minst för Frimodig kyrkas medlemmar). Därför tycker jag nog att både flykting- och diakonupprop - riktade till olika regeringar - kan vara på sin plats.
6) Sen finns det ju mer delikata samtidsfrågor där kyrkan verkligen också borde kunna uttala sej, om än inte nödvändigtvis om den exakta lagstiftningen (som ju ofta måste vara mer pragmatisk än principiellt konsekvent). Vissa driver "lutherdomen" till en sådan spets att vi egentligen bara kan uttala oss om rättfärdiggörelsen genom tron och sakramenten - men gör vi anspråk på att vara en evangelisk-katolsk kyrka måste vi väl ändå ha lite mer att säga om lite mer än så? T.ex. att även troende kristna (och muslimer!) måste kunna anställas som barnmorskor, eftersom fosterfördrivningar inte är yrkets raison d´etre (se Arbetsförmedlingen yrkesbeskrivning!) - hade kyrkan och på den politiska sidan Kristdemokraterna följt upp 1974 års abortlag bättre hade samvetskonflikten inte behövt uppstå, jfr Norge! Ja, än mer: att kristna människor inte - och för den delen inte andra heller - bör låta avliva sin avkomma, eller avliva andras, ens om den har Downs syndrom. Jesus älskar alla barnen.
7) Eller den andra frågan som räknas till de "underlivsfrågor" där vi inte bör uttala oss annat än positivt: äktenskaps- och könsbegreppsfrågan. Som EFS-are frustreras jag av att EFS dels intimt samarbetar med världens kanske queeraste kyrka, där själve ärkebiskopen tror att män kan föda barn, dels intimt samarbetar med en av världens homofobaste kyrkor i ett av de länder där homosexuella förföljs av själva lagstiftningen, snart kanske t.o.m. grundlagen, nämligen Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien. Om man i förment luthersk försiktighet vill vara positiv och tyda allt till det bästa, kunde man ju som EFS-are säga att vi gläds åt Svenska kyrkans arbete för ökad förståelse för hbt-personer och åt Mekane Yesus-kyrkans frimodiga fasthållande vid äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Men egentligen borde istället såväl EFS som Frimodig kyrka hårt attackera både vår egen kyrkas orimliga queerläror (präst- och biskopsvig inte folk som är beredda att viga två karlar till ett kristet äktenskap och därmed förnekar Jesus´ uttryckliga heteronormativitet i Matteus 19 och vitsen för ett litet barn med att ha en mamma!) och östeuropeiska och afrikanska kyrkors homofobi (bra Leo H. att du gick till storms mot de stenkastande prästerna!). Jag tror att vi då paradoxalt nog kan vinna i respekt på bägge håll.
8) Samtidens frågor har ofta av samtiden önskade svar - men jag tänker allt oftare på den lärorika sagan om pojken, pappan och åsnan. Vill vi ständigt göra folk till lags får vi nog till slut bära åsnan. I den mån vi inte blivit åsnor själva.
9) Avslutningsvis: Jag har med mej tre böcker som illustration till ämnet SAMTIDENS FRÅGOR - KYRKANS KALLELSE.
Först har jag 1) Rutströms postilla - predikningar av lulepojken Anders Carl Rutström (1721-1772), mest känd som herrnhutare och väckelsepredikant. Men han var också ivrig politiker (republikan och "hatt"). Och kanske var det mer därför han blev landsförvisad av "mössorna" (1767-1770) och till sin död blev inspärrad på Stockholms slottshäkte under Gustav III:s revolution 1772, mer än för sin förment heretiska förkunnelses skull. Under Lovisa Ulrikas revolutionsförsök 1756 hördes han inför Kungl.(!) Svea Artilleriregemente predika att "friheten från kungavälde var en av de friheter till vilka Kristus frigjort oss", vilket bidrog till att de förtjusta hattarna gjorde honom till kyrkoherde i Hedvig Eleonora. Som kyrkoherde predikade han på tredje böndagen om nödvändigheten av "Enhet i religionen" för ett lands fortbestånd, vilket är lite paradoxalt med tanke på hur hans som sekterisk uppfattade herrnhutism lades honom till last vid den senare landsförvisningen - men så länge hattarna regerade var han ju språkrör för regimen och "stabiliteten". Knepig men intressant person, den där Anders. Framstående förkunnare när han höll sej till bibeln och inte blandade ihop statens och kyrkans olika roller.
Sedan har jag 2) Marianne Bloms UTANFÖR LUSTGÅRDEN - om kyrka och tro i förvandling där hon bl.a. återger en radioandakt hon som evangelisk-luthersk präst höll hösten 1992, där hon behandlade syndafallsberättelsen, hävdade att "ormen kan ses som språkrör för en sida av Gud" och i konsekvens därmed avslutade så här: "Så varför inte göra som den första kvinnan, lyssna på ormen, smaka på frukten, bjuda andra, ta det s.k. straffet och avstå från en del av tryggheten? Men i gengäld få sina ögon öppnade." Kyrkliga förbundet anmälde men hon friades - givetvis - av Stockholms domkapitel. Det är bl.a. på grund av präster som Marianne Blom - men också p.g.a. ärkechefen K-G Hammars karriär i vår kyrka - som jag, fastän lågkyrklig och gift med en missionspastor, finner prästvigningsförbudet mot högkyrkliga från 1994 fullständigt absurt. Snacka om att sila mygg och svälja kameler!
Sist men inte minst har jag 3) Stefan Gustavssons KRISTEN PÅ GODA GRUNDER från 1997. Borde ingå i prästutbildningen, tillsammans med Peter Kreefts "Till den kristna trons försvar" (minus de allt annat än katolska=allmänkyrkliga slutkapitlen i den boken). Till samtidens frågor hör ju också de som ställs explicit om kristen tro, och till kyrkans kallelse hör i allra högsta grad beredskapen att svara på dessa samtidsfrågor. Även om vi också där ibland måste "passa" - allt har inte blivit uppenbarat för oss (5 Mos. 29:29). Men det som faktiskt blivit uppenbarat tillhör oss och våra barn.
PS. Apropå vad som verkligen sas i Jakobsgården 12.30-13.30: Det var som vanligt intressant att lyssna till Leo H. ("Höger-Leo" - ha ;o) som är ett fantastiskt kul exempel på hur Frimodig kyrka spränger politiska parti-vallarna. Och att lyssna till klippan Ellinor T om dagens prästutbildning - hon kunde gärna ha blivit ombedd att "respondera" på Leo istället för mej själv. Men man kanske ville ha s.k. omväxling? DS.
Följande föredrag kunde jag ha hållit på Frimodig kyrkas stiftsårsmöte på Jakobsgården, Hudiksvall, den 29 mars 2014. Om någon hade bett mej hålla ett föredrag, alltså ;o)
SAMTIDENS FRÅGOR OCH KYRKANS KALLELSE
Hej, jag heter Andreas Holmberg och är liksom Leo Holtter en rätt senkommen och kanske lite motsträvig medlem av Frimodig kyrka. Jag ville ju egentligen att EFS skulle bli en nomineringsgrupp i valen till kyrkofullmäktige och kyrkomöte - det hade både varit naturligare och mer praktiskt, menar jag, eftersom jag då sluppit ännu ett årsmöte som jag som trebarnspappa egentligen inte har tid med. Men just nu är min fru pastorn och ett av barnen på "klädbytardag" i Missionskyrkan några kvarter härifrån och kunde både skjutsa hit och hem mej efter förmiddagens folkanstormning (270 pers hängde på låset!).
Nåväl, till ämnet: Samtidens frågor och kyrkans kallelse. Det här var en rubrik att bita i! Vi kan både se samtidens frågor som en kallelse till kyrkan och ibland se samtidens frågor som något kyrkan måste höja sej över eller ge andra perspektiv på.
1) Det finns frågor som Jesus faktiskt rent av dissar: "Vad ska vi äta? Vad ska vi dricka? Vad ska vi klä oss med?" Och då visar han ändå absolut inget förakt för kroppens behov (Kol. 2:23, 1 Tim. 4:3f). I Joh. 4 ber han själv om dryck, i Joh. 6 - särskilt aktuellt kapitel den här helgen! - ger han andra bröd. Fastekampanjer mot hunger och törst och vardagens diakoni är "basic", ofrånkomliga delar av kyrkans eller varför inte säga människans kallelse. Men se Joh. 4:13-14 och Joh. 6:27,51! Gud vill ge oss evigt liv och det perspektivet är kyrkans unika kallelse att lyfta.
2) Ställer samtiden längre den evighetsviktiga frågan "Vad ska jag göra för att räddas (bli frälst)?" (Apg. 16:30) Den där vi som kyrka kan svara "tro på Herren Jesus, så blir du räddad (du och din familj)". Ja, kanske inte om vi menar "räddas från Guds vrede" - men kanske om vi menar "räddas från döden", "räddas från meningslösheten", "räddas från tomrummet där jag inte har någon att tacka för livets under", ja, kanske t.o.m. "räddas från min skuld mot miljön och medmänniskorna". Och ja, jag tror att människan i samvetet kan uppleva Guds vrede och dom över synden utan att medvetet tro på honom. Men jag tror att det är en del av kyrkans kallelse att öppet förkunna och bekräfta Guds vrede; det är inte säkert att "den naturliga lagen" gör oss - även i egna ögon - helt beroende av Guds nåd.
3) Samtidens frågor - kring exempelvis miljö, flyktingar, jämställdhet - kan vara en konkret utmaning till oss alla, även kyrkan, att verkligen agera, både för sakernas egen skull och för vår allmänna trovärdighets. Men de kan också, och kanske just genom våra ansträngningar att lösa dem, vara en påminnelse om diskrepansen mellan Guds goda vilja och våra mindre goda "resultat". Den moderna syndakatalog som håller på att utvecklas ("du skall åka mindre bil/flyg", "du skall äta mindre kött", "du skall tänka på örepubliken Naurus framtid") är till största delen sund och riktig, men löper samtidigt samma risk som 30-talets mer navelskådande syndakataloger (kring frisyr, smink och rökning - förresten, rökning är visst kvar i syndakatalogen!) att bara bli ett utanverk eller en "lagom" svår utmaning - t.o.m. om vi bara skulle gå eller cykla i fortsättningen! - som lämnar den grundläggande självrättfärdigheten intakt. Men vissa insikter på miljöns område är verkligen förkrossande - och, för oss män åtminstone, på jämställdhetens.
4) Kyrkans "differentia specifika" är ändå så fint uttryckt av Jesus själv i Joh. 3:16, Joh. 4:13f och Joh. 6:27,51. Vi behöver verkligen honom själv som livets vatten och livets bröd. Kommer vi inte fram dit - oavsett om samtiden frågar efter honom eller inte - har vi missat vår kallelse som människor och kristna, och som kyrka. Det är därför en ojämförligt stor skandal om vi som kristen(?) kyrka inte kan svara på frågan om huruvida Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Det är ingen tipspromenadfråga utan en fråga som berör miljarder människor på vår jord. Det är också en stor skandal om vi likt domprosten Dalman hävdar att alla blir evigt saliga oavsett hur de ställer sej till Jesus - förutsatt att de dör, naturligtvis. "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" stod det ju på framsidan av Verbums begravningsmagasin, utgivet i 10 000-tals exemplar. Rent suicidal teologi, menar jag.
5) Det finns nog samtidsfrågor som kyrkan inte kan svara på som kyrka: hur höga skatter samhället bör ta ut (men skattebetalande är anbefallt av både Jesus och Paulus!), exakt hur akut klimathotet är och vilka åtgärder och energislag som mest är att rekommendera, huruvida kvotering är ett bra sätt att främja jämställdhet o.s.v. (Det är bl.a. därför det lätt blir tokigt när politiska partier är med och styr kyrkan - som Leo säger finns det folk som verkar vilja göra kyrkan till ett politiskt parti och inte ser de skilda rollerna mellan kyrka och stat). Men att omsorg om fattiga och flyktingar bör stå högt på både kyrkans och samhällets dagordning, att penningbegäret är en rot till allt ont och att naturen bör respekteras som Guds skapelse och behandlas därefter, det kan kyrkan frimodigt hävda. (Och att kvinnorna bör bevisas all aktning om Gud alls ska höra karlarnas böner - väl värt att tänka på även och inte minst för Frimodig kyrkas medlemmar). Därför tycker jag nog att både flykting- och diakonupprop - riktade till olika regeringar - kan vara på sin plats.
6) Sen finns det ju mer delikata samtidsfrågor där kyrkan verkligen också borde kunna uttala sej, om än inte nödvändigtvis om den exakta lagstiftningen (som ju ofta måste vara mer pragmatisk än principiellt konsekvent). Vissa driver "lutherdomen" till en sådan spets att vi egentligen bara kan uttala oss om rättfärdiggörelsen genom tron och sakramenten - men gör vi anspråk på att vara en evangelisk-katolsk kyrka måste vi väl ändå ha lite mer att säga om lite mer än så? T.ex. att även troende kristna (och muslimer!) måste kunna anställas som barnmorskor, eftersom fosterfördrivningar inte är yrkets raison d´etre (se Arbetsförmedlingen yrkesbeskrivning!) - hade kyrkan och på den politiska sidan Kristdemokraterna följt upp 1974 års abortlag bättre hade samvetskonflikten inte behövt uppstå, jfr Norge! Ja, än mer: att kristna människor inte - och för den delen inte andra heller - bör låta avliva sin avkomma, eller avliva andras, ens om den har Downs syndrom. Jesus älskar alla barnen.
7) Eller den andra frågan som räknas till de "underlivsfrågor" där vi inte bör uttala oss annat än positivt: äktenskaps- och könsbegreppsfrågan. Som EFS-are frustreras jag av att EFS dels intimt samarbetar med världens kanske queeraste kyrka, där själve ärkebiskopen tror att män kan föda barn, dels intimt samarbetar med en av världens homofobaste kyrkor i ett av de länder där homosexuella förföljs av själva lagstiftningen, snart kanske t.o.m. grundlagen, nämligen Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien. Om man i förment luthersk försiktighet vill vara positiv och tyda allt till det bästa, kunde man ju som EFS-are säga att vi gläds åt Svenska kyrkans arbete för ökad förståelse för hbt-personer och åt Mekane Yesus-kyrkans frimodiga fasthållande vid äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Men egentligen borde istället såväl EFS som Frimodig kyrka hårt attackera både vår egen kyrkas orimliga queerläror (präst- och biskopsvig inte folk som är beredda att viga två karlar till ett kristet äktenskap och därmed förnekar Jesus´ uttryckliga heteronormativitet i Matteus 19 och vitsen för ett litet barn med att ha en mamma!) och östeuropeiska och afrikanska kyrkors homofobi (bra Leo H. att du gick till storms mot de stenkastande prästerna!). Jag tror att vi då paradoxalt nog kan vinna i respekt på bägge håll.
8) Samtidens frågor har ofta av samtiden önskade svar - men jag tänker allt oftare på den lärorika sagan om pojken, pappan och åsnan. Vill vi ständigt göra folk till lags får vi nog till slut bära åsnan. I den mån vi inte blivit åsnor själva.
9) Avslutningsvis: Jag har med mej tre böcker som illustration till ämnet SAMTIDENS FRÅGOR - KYRKANS KALLELSE.
Först har jag 1) Rutströms postilla - predikningar av lulepojken Anders Carl Rutström (1721-1772), mest känd som herrnhutare och väckelsepredikant. Men han var också ivrig politiker (republikan och "hatt"). Och kanske var det mer därför han blev landsförvisad av "mössorna" (1767-1770) och till sin död blev inspärrad på Stockholms slottshäkte under Gustav III:s revolution 1772, mer än för sin förment heretiska förkunnelses skull. Under Lovisa Ulrikas revolutionsförsök 1756 hördes han inför Kungl.(!) Svea Artilleriregemente predika att "friheten från kungavälde var en av de friheter till vilka Kristus frigjort oss", vilket bidrog till att de förtjusta hattarna gjorde honom till kyrkoherde i Hedvig Eleonora. Som kyrkoherde predikade han på tredje böndagen om nödvändigheten av "Enhet i religionen" för ett lands fortbestånd, vilket är lite paradoxalt med tanke på hur hans som sekterisk uppfattade herrnhutism lades honom till last vid den senare landsförvisningen - men så länge hattarna regerade var han ju språkrör för regimen och "stabiliteten". Knepig men intressant person, den där Anders. Framstående förkunnare när han höll sej till bibeln och inte blandade ihop statens och kyrkans olika roller.
Sedan har jag 2) Marianne Bloms UTANFÖR LUSTGÅRDEN - om kyrka och tro i förvandling där hon bl.a. återger en radioandakt hon som evangelisk-luthersk präst höll hösten 1992, där hon behandlade syndafallsberättelsen, hävdade att "ormen kan ses som språkrör för en sida av Gud" och i konsekvens därmed avslutade så här: "Så varför inte göra som den första kvinnan, lyssna på ormen, smaka på frukten, bjuda andra, ta det s.k. straffet och avstå från en del av tryggheten? Men i gengäld få sina ögon öppnade." Kyrkliga förbundet anmälde men hon friades - givetvis - av Stockholms domkapitel. Det är bl.a. på grund av präster som Marianne Blom - men också p.g.a. ärkechefen K-G Hammars karriär i vår kyrka - som jag, fastän lågkyrklig och gift med en missionspastor, finner prästvigningsförbudet mot högkyrkliga från 1994 fullständigt absurt. Snacka om att sila mygg och svälja kameler!
Sist men inte minst har jag 3) Stefan Gustavssons KRISTEN PÅ GODA GRUNDER från 1997. Borde ingå i prästutbildningen, tillsammans med Peter Kreefts "Till den kristna trons försvar" (minus de allt annat än katolska=allmänkyrkliga slutkapitlen i den boken). Till samtidens frågor hör ju också de som ställs explicit om kristen tro, och till kyrkans kallelse hör i allra högsta grad beredskapen att svara på dessa samtidsfrågor. Även om vi också där ibland måste "passa" - allt har inte blivit uppenbarat för oss (5 Mos. 29:29). Men det som faktiskt blivit uppenbarat tillhör oss och våra barn.
PS. Apropå vad som verkligen sas i Jakobsgården 12.30-13.30: Det var som vanligt intressant att lyssna till Leo H. ("Höger-Leo" - ha ;o) som är ett fantastiskt kul exempel på hur Frimodig kyrka spränger politiska parti-vallarna. Och att lyssna till klippan Ellinor T om dagens prästutbildning - hon kunde gärna ha blivit ombedd att "respondera" på Leo istället för mej själv. Men man kanske ville ha s.k. omväxling? DS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
