Påskvänner!
Har kommit tillbaka från ett uppbyggligt medlemsmöte i Njutångers EFS när vi sjungit, bett och försökt planera våren efter bästa förstånd. Och se - undrens tid är inte förbi! Nu kan man läsa Rosenius´ dagbetraktelser på EFS hemsida! Salta bitar. Och kanske just därför så innerligt välbehövliga. För mej, och kanske också för dej?
Så här skriver Rosenius i betraktelsen för den 20 januari. Nån fler än jag som känner sej träffad?
Läggen eder nu därom all vinning, att I uti eder tro låten finnas dygd." (2 Petr. 1:5)
När man rätt betänker alla de dyra löften, som Gud givit oss, kan man vilja förgås av grämelse över sin förskräckliga kallsinnighet och olydnad, att man icke beständigt tänker på, huru man med all flit må bevisa sin tro i ett gudligt leverne. Allt, vad till liv och gudaktighet tjänar, är oss givet, så att vi icke behöva för vår svaghet vara syndens trälar; och vi hava de allrastörsta och dyraste löften av Gud själv, som omöjligt kan ljuga — löften, vilka sträcka sig ända därhän och redan i tiden medföra, att vi varda delaktiga av Guds natur och skola i evighet leva med Honom!
Skulle vi icke då den lilla tid, som återstår att leva i köttet, låta det vara vår högsta omsorg att nu blott leva för Honom, som givit oss allt detta, blott söka att täckas Honom och bidraga till hans pris och därför lägga oss därom all vinning, att uti vår tro må finnas dygd.
O, betänk dock detta, du som är ett benådat Guds barn! Bed Gud om förlåtelse för all din försummelse och om nåd att hädanefter begynna något bättre!
Då aposteln säger: "att uti eder tro må finnas dygd", betecknar dygd här ett heligt nit, kraft och drift till det goda. Aposteln ville, att vår tro icke skulle vara ett dött, overksamt vetande eller blott ett lättjefullt vilande; utan då vi tro så herrliga ting, som Guds löften innehålla, skola vi också bevisa oss uti all vår umgängelse, som det anstår ett så benådat och lyckligt folk här på jorden.
Man ser ofta i detta avseende något, som är både bedrövligt och besynnerligt, själar, som tyckas verkligen vara komna till ett nytt andligt liv, men på samma gång är det, såsom visste de icke, att den nåd, de emottagit, skulle användas i levernet till den gamla människans dödande; ty en och annan oart kunna de så helt förbise, som visste de icke, att varje synd måste korsfästas och dödas.
Om nu dessa dock verkligen hava något andligt liv, bevisar ett sådant förhållande alltid en andlig sömnaktighet och lättja, och det är egentligen från denna, som aposteln här vill väcka oss, då han yrkar, att i vår tro må finnas dygd — nit, kraft, verksamhet. Så säger han ock själv om sitt ändamål med detta brev: "Detta är nu den andra episteln, som jag skrivit eder till, i vilken jag uppväcker och förmanar edert rena sinne."
O, måtte nu var och en, som detta läser, genast gå till sig själv och eftersinna, om det icke kan finnas hos honom något sådant förhållande — någon kristlig plikt, som han ännu försummar, någon synd, som han ännu icke uppriktigt korsfäster; ty i dessa två stycken måste gudaktighetens kraft bevisas, nämligen att göra allt gott, som i vår kallelse är möjligt, samt undfly och korsfästa synden.
Således: Du, som tror och är benådad, men t.ex. drages med ett styvt och vresigt sinne, giv akt på detta, döda detta, släpp det icke löst, utan följ din Frälsares exempel: När Han blev bannad, bannade Han icke igen, och när Han led, hotade Han icke, utan ställde hämnden till den, som dömer rätt. —
Du som tror och är benådad, men drages med någon svår köttets begärelse, vakta dig! Hör apostelns ord: "Jag förmaner eder, såsom främmande och elända, att I förvaren eder för köttsliga begärelser, vilka strida emot själen." —
Du som tror och är benådad, men har hjärtat så intaget av jordiska ting, dina jordagods, din köpenskap m. m., att du vill först och sist tänka på och tala om dessa, vet, att detta är ett betänkligt tecken, att du icke är rätt nykter och vakande, och blir du icke vaken, skola dessa törnen kväva den goda säden i dig, så att du blir en falsk kristen, i hjärtat jordisk, blott i munnen och några fromma iakttagelser andlig. —
Du som tror och äger alla dessa herrliga ting, som Gud i Kristus givit oss, men kan se dina medmänniskor i andlig död och säkerhet gå emot en evig fördömelse, och du gör icke det minsta till deras väckande, du talar med dem allt annat och vet i tysthet deras stundande ofärd, o, vakna, bed Gud om en så uppriktig kärlek, att den beständigt arbetar i ditt inre, så att du söker något tillfälle och sätt att tjäna dina medmänniskor till frälsning. —
Du som tror och är benådad, men ser din fattiga broder nödställd och äger medel att hjälpa honom, men sluter ditt hjärta till, huru blir Guds kärlek i dig? Döda här ditt kött, som vill behålla allting för dig och de dina.
Se, av sådana exempel kan du märka, vad det är, att uti tron finnes dygd, helig kraft och nitälskan.
Nu säger aposteln: använden därpå all flit; bedjen Gud om hans Helige Ande till att så tro och så älska, att det bevisar sig i allt edert leverne! Gud förlåte oss allt, vad häri kan brista — och uppfylle oss så med fröjden och kraften av de dyra och allrastörsta löften, Han givit oss, att någon verklig förbättring måtte följa!
Inlägg
Kommentar av valresultatet
2 veckor sedan
