Kyrkvandringsdags

Påskvänner!

Är uppe nästan med solen idag, för jag ska gå 10 km kyrkvandring tillsammans med dottern (snart 7 år) och en del andra från Naturskyddsföreningen eller Friluftsfrämjandet eller vad det nu var ;o).

Sen ska jag spela på gudstjänsten i Växbo kapell kl 11, så ni som inte hann med oss som går kl 7 från Ottos bil kan ju alltid haka på då! Sen kan ni gärna prova att gå till kyrkan under resten av sommarhalvåret - bilda gärna ett helt lustvandringsgäng och få tid till goa samtal både på väg till och på väg från gudstjänsten!

Är lite bekymrad för att allergitabletterna har tagit slut och apoteket har stängt, men det går nog bra om jag sköljer ansiktet i varje vårbäck vi passerar.

Vill än en gång rekommendera dagens episteltext och psalm 28 i psalmboken till förnyad läsning och sång. (Psalm 28 av Betty E. är f.ö. jämngammal med EFS och var Calle Rosenius´ älsklingssång ;o).

Vi är inte här förgäves.

Ensamma har vi ej gått.

Före oss har många vandrat 

samma väg i tro och hopp.

Vi är inte här förgäves.

Här tar inte vägen slut...

Gårdagens gudstjänst med domprost Burstrand en socialdemokratisk demonstration?

Påskvänner!

Har skrivit om det här på en annan blogg, men kan inte låta bli att göra det nu också när den aktuella gudstjänsten ägt rum: vad säger man om en annons som denna?



Jag upprepar mina frågor: Vad säger domprost Burstrand om det här? Stöder man socialdemokaterna genom att gå i Skene kyrka den 6 maj? Hur ska då en vanlig enkel folkpartist våga gå och lyssna till domprosten? Och vad säger ateister och agnostiker i Socialdemokratiska arbetarpartiet?

Kyrkans politisering måste brytas omedelbart och senast vid valet den 20 september! Kyrkans medlemmar måste kräva att de politiska partierna tar sitt pick och pack och drar till de beslutande församlingar där de hör hemma (i riksdag, landsting och kommun)! 

Och de politiska partiernas medlemmar (ofta men inte alltid samma personer som kyrkans) måste kräva att deras ädla partinamn inte missbrukas och därmed dras i smutsen i den ideologiska kraftmätningen inom fria trossamfund!

Men när EFS nu inte ställer upp i årets kyrkoval - av någon för mej obegriplig anledning - så kan det finnas anledning att fråga sej vad man ska rösta på. Det är inte helt lätt, även om Frimodig kyrka nog känns anständigast.

Jag upprepar dock min pestvarning: den som tänker rösta på eller själv ställer upp i kyrkovalet för M, S och C - eller FISK, MISK och VISK - eller Sverigedemokraternas, f´låt, Fädernas kyrka - måste ställas till svars! Hur KAN du? Hur KAN du? Att Sverigedemokraterna vill bevara/återinföra statskyrkan är inte så konstigt. Men vi andra? (En kyrka som styrs av de politiska partierna är väl en statskyrka mer än någonsin?).

Din unga kyrka bräcklig 

bland motståndskrafter står.

I dag går lätt förlorat 

vad vunnet blev igår.

Se dokumentären om Hans Nielsen Hauge!

Påskvänner!

Se Norsk Rikskringkastnings dokumentär om den norske lekmannen och väckelseledaren Hans Nielsen Hauge! Han är alldeles för okänd här i Sverige, trots att bl.a. EFS:s "meste" missionsföreståndare Nils Dahlberg skrivit en Hauge-biografi.

Åtskilligt är relevant även för EFS idag. T.ex. är den rationalistiska "upplysnings"-tid där Hauge träder fram - där även kyrkans budskap påverkas - inte helt olik den tid vi lever i. Och vem ställer oss egentligen idag inför den dubbla utgångens allvar?

Intressant är också hur Hauge förenar andlig och praktisk insikt - och blir "den förste populärförfattaren i norsk historia" (250 000 exemplar i en befolkning av under 1 miljon!). Samt att han så frimodigt bejakade också kvinnors nådegåvor (se t.ex. 18-åriga Randi!) vid evangeliets spridning.

Hauge var inte föredömlig i allt. Men hans beredskap att lida för Jesus skull, även sju års fängelsestraff, är ett gott  kännetecken som ofta saknas i vår tid i vår del av världen.

Jesus är ute och söker,

vem ska han finna idag?

Vem ska idag honom svara:

Herre, du ser, här är jag.

Olof Djurfeldt skriver fantastiskt bra i Dagen idag

Påskvänner!

Dagens förre chefredaktör Olof Djurfeldt skriver ett fantastiskt bra inlägg i en aktuell debatt på Dagen idag. Det är så värdefullt att Djurfeldt fortsätter ge sej in i debatterna då och då - han modererar så fint utan att ge avkall på sin övertygelse och den nödvändiga tydligheten.

Tack, Olof!

Det kära ord, det enkla ord

som mänskor dock förgäta,

var finns en mänsklig visdom spord

som sig därmed kan mäta?

Var giver världen oss en grund

så fast att därpå bygga,

som ordet av Guds egen mun,

det eviga och trygga?

Luddes begravning

Påskvänner!

På eftermiddagen var jag och ett par av barnen på Ludde Rönnbergs begravning i Arbrå kyrka. Han var ett riksbekant original (känd bl.a. genom Filip och Fredriks 100 höjdare) och en djurvän av stora mått, men också en kristen personlighet och poet (samt spelman) som skrev många dikter, av vilka officianten framförde en vid kistan.

En annan av Luddes dikter lyder så här (han bodde ca 60 år i ett skjul mitt ute i Vallstaskogen):

När kvällens mörker faller på

och ensamheten är som störst,

till Bibelns ord jag brukar gå 

och söka mig en tröst.

Där finns det vila, lugn och ro,

för tankar öde, fjärran.

Där får min ensamhet sitt bo

i ordet, han lovat det, Herran.

Första personalmötet

Påskvänner!

Var på mitt första personalmöte med församlingens anställda i morse. Härligt att få börja med morgonbön och den märgstarka psalmen "Jesus för världen". Att sedan den upplästa betraktelsen inför söndagen däremot bara behandlade sista versen av episteltexten från Johannes kändes i och för sej lite väl typiskt för kyrkan av idag. Men jag var mycket positivt inställd idag och tog verkligen till mej de underbara orden "Gud är kärlek", hur ofta de än missbrukats och ryckts ur sitt sammanhang. De är verkligen Guds ord och Guds löfte ändå, också de.

(Läs gärna hela den underbara episteltexten som förberedelse inför helgen! Inte bara en gång utan flera - och sjung sedan psalmen "Så älskade Gud" av Betty E. som är skriven till just den texten).

Som sagt: det var roligt att träffa de anställda, av vilka jag redan kände de flesta (upptäckte jag under presentationsrundan). Gud välsigne arbetet och helgen! Jag är stolt och glad - hör du det Klas - över det evangelium vi i Svenska kyrkan får sprida. Tänk att Johannes´ predikar i så många kyrkor på söndag! Och, förhoppningsvis, Jesus!

Så älskade Gud världen all,

att han gav den sin ende Son,

att var och en som på honom tror

skall få ett evigt liv.

Ty däri består kärleken,

ej att vi först har älskat Gud,

men däri att han har älskat oss

och sänt till oss sin Son.

Ja, däri har Guds kärlek stor

blivit uppenbar för oss,

att till försoning för all vår synd

han sände oss sin Son.

Han sände till oss Jesus Krist,

att på honom vi skulle tro.

Må vi förbli i hans kärleks kraft

och han förbli hos oss.

Kyrkvandring till Växbo på söndag

Påskvänner!

Alla som har möjlighet: kom till Ottos Bil på Ren i Bollnäs klockan 7.00 (fm) nu på söndag, så går vi tillsammans över berget till Växbo kapell! Vi sjunger givetvis under vandringen: "I en djup oändlig skog", "I en kall och kylig värld" och "Det finns en väg till himmelen". (Förslagsvis).

Vid gudstjänsten klockan 11 spelar jag, Ingrid predikar och Gösta sjunger solo. Hemskjuts erbjuds (till Bollnäs i a f).

I en kall och kylig värld
fryser den som jämt står still,
men ett folk på pilgrimsfärd
hinner aldrig stelna till.

Här talar Torsten Nilsson ännu, fast han är död

Påskvänner!

Genom tron och nya mp3-filer talar Torsten Nilsson (1925-2009) ännu, trots att han dog den 1 maj. Lyssna här på hans utläggning av Romarbrevet från 1980-talets början! Både anhängare och skeptiker till Torsten torde kunna vara betjänta av att höra hur den erkänt fascinerande - bl.a. genom sitt sätt att söka formuleringar i stundens ingivelse! - pedagogen utlägger detta kardinalbrev i Nya Testamentet.

Men observera att han i inledningen uttrycker tvekan inför sina då 30 år gamla inspelningar och önskar att somliga av dem sänktes i havsens djup ;o). Vad han idag skulle tycka om "sina" mp3-filer kan man ju fundera över. Dock: Väl bekomme!

Att leva av tro
är grenarnas liv från olivträdetsrot,
att bära ett ok i sitt jordiska kall
men själv vara buren av den som bär allt
och svara på åklagarmakternas dom
försoningens ord.

Snart är S:ta Clara i hamn?

Påskvänner!

Ja, S:ta Clara har nått det himmelska målet (får vi tro), men S:ta Clara kyrka är ännu inte riktigt i hamn. Fast nästan. Det vore ju fantastiskt spännande med ännu en "icke-territoriell församling" i Stockholms innerstad, denna gång med en EFS-förening som ansvarig huvudman.

Helt riktigt strategiskt tänkt, tycker jag. Något sånt här måste ju hända om inte Sahlbergs pensionering ska bli slutet för S:ta Claras diakonala och teologiska profil. (Varför inte låta de högkyrkliga och Dag Sandahl ta S:t Jakob, som Erika Cyrillus föreslog halvt på skämt, halvt på allvar? Så skulle också den kyrkan fyllas betydligt bättre).

Svenska kyrkan är en koloss på lerfötter, och den styrs till stor del av de politiska partierna. På ett närmast pinsamt övertydligt sätt. Men det händer alltså även saker som får en att hoppas på en framtid för åtminstone delar av Svenska kyrkan. Det sticker upp maskrosor genom asfalten.

Forma mej för ditt rike,
uppväck mej, ge mej liv.
Ta mej nu in i din lydnad.
Herre, förvandla mej.

Jodå, man talar med dem och man ber för dem - först

Påskvänner!

Apropå förra blogginlägget: ja, jag förutsätter att man talat med stiftscheferna och bett för dem först - innan man i handling bryter med dem. Men det GÅR helt enkelt inte att acceptera Spong-lärjungar och Gardell-samtyckare som biskopar i en evangelisk-luthersk (eller ö.h.t. kristen) kyrka. Det GÅR bara inte! Är det inte rätt klart? Måste man inte tro på Gud som himmelens och jordens Skapare för att vara präst och biskop - eller tro att Jesus är Guds Son med makt att väcka och döma både levande och döda? (D.v.s. tro åtminstone aningen mer på Gud och Jesus än våra muslimska vänner gör?).

Det var troligen fel av både högkyrkliga och lågkyrkliga att under 90-talet erkänna K-G Hammar som vår ärkebiskop (de högkyrkliga var nöjda med att han är man och de lågkyrkliga var nöjda med att han är trevlig), eftersom jag för mitt liv inte har kunnat få klart för mej i vilket avseende hans teologi i realiteten skiljer sej från Spongs eller Gardells (att han uttrycker sej mer fromt är ju klart). Någon får gärna hjälpa mej. Jag blir bara glad om Hammar fronderat mot Spong eller Gardell i något avseende. Men den teologiska ut- (eller av-) vecklingen har troligen gått steg för steg, varför ingen biskop har verkat så hemskt mycket sämre än sin företrädare. Därför har det kunnat gå så här långt, även om tendensen skönjdes redan på Söderbloms tid.

Både inomkyrkliga organisationer som EFS och nomineringsgrupper inför kyrkovalet som Frimodig kyrka måste sätta ner foten nån gång. Vi talar inte om smärre avfall från den evangelisk-lutherska bekännelsen. Vi talar om fasansfulla och uppenbara avfall från kristen tro. Eller nästan lika fasansfull likgiltighet inför förnekelsen. Hur KAN ledande teologer inom Svenska kyrkan bjuda in John Shelby Spong (som biskop!) år efter år - och hur kan Spongs vän och inbjudare Hans Ulfvebrand ens bli påtänkt som biskopskandidat? Om någon inte visste det: det är inte specifikt kristet att beundra Jesus eller tro på kärleken i största allmänhet - och det är definitivt bortom all igenkännbar kristen tro att som Spong och Gardell förneka att Jesus dog för våra synders skull och "uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull", att förneka att "han är det offer som sonar våra synder, och inte bara våra utan hela världens", att hävda att det inte spelar någon roll om Jesus ruttnat eller inte. Långt bortom all monoteistisk common sense är dessutom att som Spong i praktiken förneka Guds existens som verkligt, självständigt och över-naturligt väsen - det är ju faktisk a-teism eller pan-teism han pysslar med.

Och - jag upprepar det - hur kan det komma sej att det anses hedervärt (vilket jag oxå tycker) att i ord och handling ta avstånd från SSPX-"biskopen" Richardson för att han förnekar Förintelsen (han har alltså inte genomfört den och vill inte kännas vid den), medan våra i tjänst varande "biskopar" inte ens tycks ha snuddat vid tanken att de borde ta avstånd i ord och handling från en "biskop" som öppet förnekar Försoningen genom Jesus och hans blod, ja, förnekar existensen av en personlig Gud?

Nu får det faktiskt räcka. Mina barn håller på att växa upp och riskerar, liksom många andra barn, att få höra ett nytt evangelium (Gal. 1) istället för ett evigt evangelium (Upp.) i Svenska kyrkan om vi inte säger stopp. När en prästkandidat skriver i senaste Tro och liv om hur farligt våldsförhärligande det är att förkunna frälsning genom Jesus lidande och död, så har det gått alldeles för långt. Det är inte samexistens och mångfald som gäller i det här läget. Det är - faktiskt - vinna eller försvinna.

Och kan inte EFS:s ledning och fotfolk ta den här nödvändiga konfrontationen - vad ska EFS då finnas till för? Är det verkligen EFS uppgift att kämpa för att Svenska kyrkan fortsätter vara ett andligt smörgåsbord, där Spong-giftet kan stå sida vid sida med Rosenius-limpan (och kanske av någon ung person råkar bredas på smörgåsen)?

Vid skrivbord och på lärorum
ett evigt evangelium
ger mödan glädjens vingar.

Härligt sången där ska brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.