Påskvänner!
En underbar lördag i Edsbyn med Hans Lindholm och Kerstin Oderhem följdes av fina gudstjänster på hemmaplan under Ekumeniksöndagen. Jag komme nog aldrig över paradoxen att "ekumenikens kyrkofader" (cit Gustaf Aulén), hälsingesonen Nathan Söderblom, både organiserade det ekumeniska mötet i Stockholm 1925 (varför han fick ett välförtjänt fredspris) och saboterade all verklig ekumenik, d v s kyrkogemenskap i anda och sanning, genom att införa modernismen, radikal liberalteologi i vår kyrka, där han (enligt beundraren, sedermera biskopen Tor Andrae, som efterträdde honom i Svenska Akademien) tog avstånd ifrån alla naturunder utan endast erkände mirakler "i Andens (eller andens) värld", i form av genier och andliga rörelser, men där Kristi kroppsliga uppståndelse, jungfrufödelse eller fysiska närvaro i Sakramentet blir omöjligt att hålla fast vid eller i vart fall ovidkommande.
Vederlägg mej gärna, ni som kan. Ingen skulle bli gladare än jag om Söderblom verkligen, som många menar, blev mer katolsk, d v s verkligt allmänkyrklig, under sin ärkebiskopstid och särskilt mot slutet (efter krigets fruktansvärda erfarenheter). Men Tor Andrae tar i sin söderblombiografi starkt avstånd från sådana försök, och menar att de förminskar Söderblom, vars reformation enligt Andrae är lika betydelsefull och "befriande" som Martin Luthers. Men den år 1918 av Söderblom prästvigde Emanuel Linderholm var därvidlag tydligare än den liturgiskt mer konservative Söderblom.
Inte undra på att de romerska katolikerna inte ville komma till Stockholmsmötet 1925. Men lika sant är att Söderbloms initiativ betydde mycket för beträngda ortodoxa kyrkor under kommunismens ok i öster samt för nybildade evangelisk-lutherska kyrkor som de i Estland och Lettland. Och högkyrklighetens store banérförare i Sverige, Gunnar Rosendal, kan rent av sägas ha kommit till personlig tro på sin Frälsare under en av mötets nattvardsgångar. Så Gud är suverän. Han använder vem han vill.
Inlägg
3 kommentarer:
Tycker du är lite snål här. Söderblom skickade ut pingstvänner som missionärer till Brasilien och att mena att han är värre än de vedervärdiga prosperity gospelpredikanterna som skor sig på fattigas längtan efter ett bättre liv i Afrika söder om Sahara är väl magstarkt. Inte här men i Dagens kommentarsfält gjorde du det. Denna bok är tydligen mycket ensidig och enögd. Lewi Petrus som Söderblom samarbetade med var inte heller ensidigt helgutet genomklok. Inte jag heller. Jag önskar mig dock mer välvilliga bedömare som ser mer än en sida, den sämsta, därav borde jag unna andra detsamma. Även döda biskopar.
Vänta nu lite. När har jag sagt att Söderblom är "värre än de vedervärdiga prosperity gospelpredikanterna som skor sig på fattigas längtan efter ett bättre liv i Afrika söder om Sahara"? Att han skickade ut pingstvänner som missionärer till Brasilien var mer än jag visste - var det inte Lewi Pethrus som gjorde sånt? - men att han låg bakom mycket hjälp till Gammalsvenskby och kyrkorna i Baltikum vet jag och brukar ofta nämna (Söderbloms trevlighet och koncilians vet jag få som ifrågasätter).
En enkel övning i källkritik: Alma-Lena Anderssons påstående om Andreas Holmbergs upphöjande av vedervärdiga prosperity gospel-predikanter framför ärkebiskop Söderblom har inget stöd i källorna (nu har iofs Dagen tagit bort alla kommentarer så ingen kan kolla den uppgiften längre). Medan mitt påstående om Söderbloms förnekande av alla naturunder eller fysiska under har stöd i lärjungen, linköpingsbiskopen, söderblomkännaren och Söderbloms efterträdare i Svenska Akademien Tor Andrae. Andrae som själv upplevt befrielsen och radikaliteten i "Söderbloms reformation", vilken gjorde det möjligt att nå Svenska kyrkans allra högsta ämbeten och samtidigt ta för givet att både jungfrufödelsen och uppståndelsen var något slags metaforer (d v s att Jesus hade en jordisk, biologisk far som alla andra och att hans kropp ruttnade på vanligt vis - vilket ju är enda möjligheten om man förnekar s k naturunder och bara tror på "under i andens eller geniernas värld", även om få var så öppna om detta som Emanuel Linderholm och Sveriges Religiösa Reformförbund).
Tor Andrae som hela sitt liv förblev en hängiven beundrare till mästaren och reformatorn Söderblom måste väl betraktas som en lika bra källa som t ex lärjungen Johannes visavi Jesus? Eller? Men som jag skrev: bevisa gärna att jag och Tor Andrae har fel i vår uppfattning av Söderblom - inget skulle göra mej gladare!
PS. Problemet är ju snarare att det finns en sorts "Söderblomskult", inte minst här i Hälsingland, som utan alla reservationer helgonförklarar mannen och vördar hans grav i Uppsala domkyrka som man tidigare vördade Gustav Vasas. Den hyllning av radikalaste liberalteologi som detta i praktiken innebär är skadlig för vår kyrka (nu ska ju även Ludvig Jönsson firas i Stockholm). Jag vill inte flytta vare sej Gustav Vasa eller Söderblom ut ur Uppsala domkyrka, men kulten är mycket olämplig i båda fallen. Maria däremot hedrar jag med större glädje.
Skicka en kommentar