Birgitta gästbloggar

Påskvänner!

Idag på Birgitta Birgersdotters (1303-73) himmelska födelsedag vill jag dela med mej några böner ur "Trösta min själ - birgittinsk bönbok" (Förlaget Pro Veritate, Uppsala 1982).

O Herre, som ger all nåd, bli inte ond om jag talar! Du ger dig i sanning med överflödande frikostighet till oss, ja, du är slösande rik på nåd, långt mer än vi kan tänka.

Vem skulle någonsin kunna fatta din stora ljuvlighet och godhet, om inte den som blivit fylld av din Ande?

Det är ju skrivet att de som på Gamla Testamentets tid vidrörde och såg den heliga Arken, som betecknade dig, dog. Och nu tillåter du att man rör vid dig, du som är själva den sanning som dessa tecken utlovade.

O hur ren måste inte den vara som närmar sig den högste Guden! O Herre Gud, du som har skapat mig och återlöst mig med ditt dyra blod, om du ser att jag brister i tro, hopp och kärlek, så ber jag dig att du måtte överskyla bristen för din stora nåds skull.

Du är innerst i mitt hjärteblod, innerst i min själ. Fast jag är ovärdig din välsignade Andes besök och tröst, så anförtror jag mig helt i din stora makts beskydd, så att du får göra vad du vill med mig.

Välsignad vare du, min Skapare och Återlösare! Vredgas inte om jag talar till dig som en sårad till läkaren, som en bedrövad till tröstaren, en fattig till den rike som lever i överflöd. 

Den sårade säger ju: O läkare, känn inte obehag inför mig, ty du är min broder. O bäste tröstare, visa inte bort mig utan ge mitt hjärta ro och mina sinnen frid, ty jag är betryckt och plågad.

Men den fattige säger: O du rike man, som inte lider brist på någonting, se till mig, för jag svävar i fara genom hunger och svält: betrakta mig för jag är naken och ge mig kläder så jag kan värma mig.

Därför säger jag: O allsmäktige och bäste Herre, jag ser och är medveten om mina synders sår med vilka jag är sargad alltifrån min barndom, och jag suckar för att tiden är onyttigt använd. Krafterna räcker inte längre till arbetet, ty de är uttömda på onyttiga saker. 

Därför ber jag dig, som är all godhets och medlidandes källa: förbarma dig över mig! Berör mitt hjärta med din kärleks brand, ty du är den bäste läkaren. Trösta mig, ty du är den bäste tröstaren!

O Herre, allsmäktige Gud! Jag vet att jag har allt från dig och att jag utan dig ingenting är och förmår utom det som jag själv har gjort, nämligen synden.

Därför vädjar jag i ödmjukhet till din godhet, att du inte handlar med mig efter mina synder utan efter din stora barmhärtighet.

Sänd din Helige Ande för att upplysa mitt hjärta och styrka mig på min väg, så att jag kan fortsätta det goda som jag genom din ingivelse förstått och aldrig blir skild från dig genom några frestelser.

Allsmäktige Herre Gud! Du som leder alla till det goda. Jag syndare har kommit långt bort från dig genom mina synder, men jag tackar dig för att du har fört mig tillbaka till den rätta vägen.

Därför ber jag dig, mildaste Jesus, att du förbarmar dig över mig, du som hängde blödande och plågad på korset.

Jag ber dig genom dina fem sår och den smärta som från dina genomstungna ådror trängde in i hjärtat, att du måtte bevara mig idag, så att jag inte syndar. Ge mig kraft att stå emot ovännens pilar, och modigt stå upp igen om det skulle hända att jag faller i synd.

O Herre,allsmäktige Gud! Välsignad vare du som skapat och återlöst mig! När jag var värd fördömelse, hade du tålamod med mig trots mina synder, och förde mig tillbaka till botgöring.

Inför ditt Majestät erkänner jag, o Herre, att jag på ett onyttigt och förkastligt sätt slösat bort allt du gett mig till min frälsning, när jag använt min botgöringstid till onyttigt tidsfördriv, hängett min kropp åt frosseri och överdåd och genom högmod förverkat dopnåden.

Allt älskade jag mer än dig, min Skapare och Återlösare, min fostrare och bevarare. Därför ber jag om barmhärtighet, för jag är eländig i mig själv. 

Jag märkte inte ditt milda tålamod med mig, jag var inte rädd för din stränga rättelse, jag tänkte inte på hur jag skulle tacka dig för dina otaliga välgärningar.

Jag har nu bara ett enda ord att komma med: Gud, förbarma dig över mig efter din stora barmhärtighet. Hör mig fastän jag är ovärdig att öppna min mun inför dig!

Jag vet att om jag inte får hjälp av dig kan jag inte styra mig själv. Min kropp är som en bångstyrig häst, som om man inte lägger betsel i dess mun löper till varje plats där den brukar roa sig.

Min vilja är som en fågel, som alltid vill följa de flyktiga tankarna och flyga bort med dem.

Därför ber jag att ett betsel måtte läggas på min kropp, så snart den vill fara bort åt ett annat håll än din Son vill. Led den dit där den kan göra din Sons vilja.

Sätt också ett band på den där fågeln som är min vilja, så att den inte flyger längre bort än din Son vill.

Min Herre Jesus Kristus! Finge jag den nåden att älska dig som jag borde, då finge jag en rätt ånger över mina synder.

Du är samme Gud nu, som du var då du på korset svarade rövaren och hörde hans bön. 

Min Herre Jesus Kristus, hör min bön!

Visserligen har jag inte alls förtjänat det med mina gärningar - men gör det ändå, ty du är sann Gud. Gör mitt hjärta brinnande av din kärleks eld, så att allt däri som är dig emot må sopas bort som aska i blåsande storm.

O Herre, kom snart och lys upp natten. Såsom döende längtar, så längtar jag efter dig.

Säg min själ att ingenting händer utan att du tillstädjer det, och att ingenting som du tillstädjer är tröstlöst.

O Jesus Kristus, Guds Son, du som stod tyst inför dem som dömde dig, lägg band på min tunga tills jag tänkt över vad och hur jag skall tala.

Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den. Farligt är att dröja och vådligt att gå vidare. Så uppfyll min åstundan och visa mig vägen!

Giv, o Herre, mitt hjärta ro.