Konjunktiv på bönhuset

Påskvänner!

Den lilla kyrkokören Decemberkvartetten sjöng idag vackra uppmuntrande sånger på bönhuset, bl.a. "Bereden väg", "Herre, låt mig få vila i dig" och "Dotter Sion". Men kyrkoherden predikade länge nedslående, om laglösheten som skulle tillta och kärleken som skulle kallna, om surdegar som borde bort och senapsbuskar som inte står för något gott (i GT). Bara för att vi inte skulle tro att Guds rike "automatiskt" skulle segra och genomsyra hela samhället här i tiden.

Ändå tror jag att surdegen i dagens evangelium står för något gott, just här! Bara för att fariséernas surdeg och ondskans surdeg är dåligt, har himmelriket inte nödvändigtvis sämre "spridningseffekt". Det sprider sej nog rätt bra, det också! Men det är nog rätt att påminna om "konkurrensen".

Efter predikan sjöng vi "All världen stämme upp med fröjd: / Pris vare Gud i himlens höjd! / Välsignad blive jordens krets / och mänskan bättrad och tillfreds." Jag noterade konjunktiven: "Stämme, vare, blive" och tänkte som Alf Henrikson att medan många talar i imperativ och indikativ är "de som ville att konjunktiven bestode / om möjligt vore" inte lika många.

Men till dem hör jag. Vid födelsedagarna är ju "han/hon leve" obligatoriskt. Den aronitiska välsignelsen har ju också hittills - liksom i dag - ljudit "Herren välsigne dig och bevare dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig". Vissa, bl.a. vår biskop och prosten i södra hälsingekontraktet anser ju att det ska vara indikativ här, precis som vid den ovillkorliga avlösningen. Men bådadera kan diskuteras när det gäller "tal till kreti och pleti." Inte vet jag precis om Herren välsignar och bevarar en nynazist eller IS-krigare i den församlade skaran. Men t.o.m. en sådan kan jag önska: "Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid."

Gud vill att alla mänskor ska bli frälsta och komma till sanningens kunskap. Och ett av de sätt han valt för att förverkliga detta är uppenbarligen att varna för att gå förlorad! Därför är jag tacksam till Gud och vår kyrkoherde för de många varningsorden idag. Och till kantor Mats för den fina psalmen efter predikan:

En sanningens och nådens tolk
till världens konungar och folk
han kommer, frid hans hälsning är
och kärleken hans spira bär.

All världen stämme upp med fröjd:
Pris vare Gud i himlens höjd!
Välsignad blive jordens krets
och mänskan bättrad och tillfreds.