Fastlagshelgens budskap om Guds kärleks väg överskuggades inte Mekane Yesus-kyrkans beslut att bryta med Svenska kyrkan. Men visst är det senare ett allvarligt memento. Så här kommenterade jag Dagens artikel i kommentarsfältet:
Inte oväntat. Men vad innebär det här för EFS´ relation till / nattvardsgemenskap med Mekane Yesus-kyrkan? Och vad innebär det för EFS´ relation till Svenska kyrkan?
Observera att vi från EFS inte är okritiska till Mekane Yesus kyrkan heller. Det finns utan tvekan verklig homofobi som måste bekämpas - missionssekreterare Erik Johansson kritiserade med rätta att pingstvännen Åke Green av alla människor blev kallad till Etiopien för att undervisa de evangelisk-lutherska där om kristen äktenskapssyn; det hade han själv gjort betydligt bättre anser jag - men utsikterna har knappast blivit bättre av att Svenska kyrkans ledning sedan 2009 anser att man-kvinna-kombinationen varken är särskilt välsignad eller särskilt väldesignad OCH sedan 2012 att även män kan föda barn. Det är både fnoskigt och gnostiskt så att det förslår - vilket ju gör att kyrkor i Afrika och Östeuropa knappast längre tar oss på allvar ens i frågor där vi faktiskt skulle kunna ha en del att lära ut...).
Wejryd, Wejryd, är det detta du kommer att bli ihågkommen för? Jag är rädd att du blivit herostratiskt kyrkohistorisk för något som du själv egentligen inte ville driva (var du inte ganska tacksam för att gaygalans kronprinsessa Victoria inför all världens kameralinser själv valde att gifta sej med en karl?).
Och på en önskan om förtydligande svarade jag så här:
Led mej, Gud,
led mej i rättfärdighet,
låt mina ögon se din väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar