Den längsta dagen

Påskvänner!

Läste just - medan jag väntade på att barnen skulle somna och någon timme till - ett Det Bästa-sammandrag av Cornelius Ryans skildring av Dagen D: "Den längsta dagen". Jag insåg att boken och filmen "Rädda menige Ryan" måste ha fått mycket av sitt material - huvudpersonens efternamn icke att förglömma - från just irländaren C Ryan, som på 50-talet intervjuade över 700 personer från fyra olika länder - även Tyskland - och som stående fråga hade: "Vad gjorde ni den 6 juni 1944?"

Det var en lång lång dag. Och jag tänkte på honom för vars skull denna fredag kallas Långfredag. För honom var den lång, trots att han dog redan vid 15-tiden. För oss var den god, som en gammal präst sa som förklaring varför engelsmännen kallar dagen Good Friday. (I varje fall om vi ska tro Jesus-orden om att han kommit för att "ge sitt liv till lösen för många"). Det är inte utan att också de allierade soldaterna som offrade sina liv Dagen D ger en illustration till detta, trots att många dog bara några timmar in på dagen. För dem var dagen svår - och, om de överlevde fler än ett par timmar och kunde intervjuas av Ryan, ohyggligt lång. För oss som nu lever i ett fritt Europa var den god.

Som långfredagspredikan fick vi här idag höra Jesaja 53. Ett märkligt kapitel, särskilt med tanke på att det skrevs ca 700 år före den första Långfredagen. För den som befarar att Folkbibelns översättning måhända är alltför "kristligt-dogmatiskt tillrättalagd" kan det vara bra och uppbyggligt att även ha B2000 till hands för jämförelse.

Fick förresten ta emot Herrens måltid för andra dagen i rad - denna gång hemma hos en gammal pastor som en gång i världen vigde mina svärföräldrar med varandra (och som själv varit gift med sin Elsa i snart 65 år). Gud välsigne oss allesammans!

Rövare, farisé,
syndare och fromma,
vem som vill
lyssna till
får till bröllops komma.