Tänk att vi en gång i världen hade påskfest i dagarna fyra (före "Stora helgdöden" 1772) både jul, påsk och pingst! I Anders Nohrborgs (1725-1767) postilla kan man t.ex. läsa predikan för Fjärdedag Pingst! I vår tid firar vi knappt ens annandagarna, och uppslutningen i kyrkorna vid själva huvudfirningsdagarna avtar betänkligt från jul till pingst...
Detta inskränkta påsk- och pingstfirande drabbar våra påsk- och pingstpsalmer hårt. Vi sjunger dem alldeles för sällan (jämför bara med julpsalmerna!). Egentligen borde vi sjunga en påskpsalm som processionssång vid högmässans inledning varje söndag året runt. Och varför inte en pingstpsalm före varje predikan?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar