Påskvänner!
Följande insändare tog Ljusnan in idag:
EN "JESUSSAGA" VORE INGET PROBLEM
Det har varit en del högtstående insändarskribenter i Ljusnan de senaste veckorna. Stiftschefen Ragnar Persenius och partiledaren Göran Hägglund har skrivit om dop resp. luciafirande. Båda verkar omedvetet företräda något slags oförarglighetsreligion, där dopet beskrivs som ett uttryck för Guds villkorslösa kärlek mitt i vår allmänna brustenhet, och där kristendomen och julsångerna mest blir en del av en omistlig gammal tradition.
Vore detta allt kan man ju undra varför någon skulle tveka inför att låta döpa sina barn eller låta dem sjunga kristna julsånger. T.o.m. den som är övertygad om att alltihop rakt av är sagor, kan väl desto frimodigare, precis som ateisten Björn Ulvaeus, kämpa för sina barns rätt att få sjunga de fina julpsalmerna i skolan?
Kruxet är ju kristendomens radikala sanningsanspråk. Visserligen försöker en del även inom kyrkan, i strid med evangelisten Lukas egen programförklaring, att göra julevangeliet till legend och s.k. narrativ teologi, där mycket är påhittat för att uttrycka kärlek till Gud eller gestalta en viss poäng (ungefär som i Jesus´ egna liknelser). Men den som själv läser Nya Testamentet märker ju att apostlar och evangelister verkligen hävdar att det här hänt på riktigt. Att den som låg i en krubba verkligen är Guds Son och världens Frälsare och att "var och en som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv". Och att det dop som sedan instiftas handlar om att "dö och begravas med Kristus" för att "uppstå med honom och födas på nytt".
Och det är ju här det bränner till så här i juletider. Får det anses göra någon reell skillnad, rent av inför evigheten, om folk tror på Jesus och är döpta till hans död och uppståndelse - eller inte? Någon reell skillnad om kristendomen reduceras till en uppsättning gyllene regler och stämningsfulla folkriter - eller inte? Hur kristen får kyrkan vara för att accepteras av de politiska partierna och den folkmajoritet som - ännu - är medlemmar? Och hur allmänreligiös kan den bli utan att förlora sitt existensberättigande som kyrka?
Andreas Holmberg
Bollnäs
Vår Gud har mänska blivit
för oss att mista livet,
det är vårt Symbolum.
Han är vår morgonstjärna
och Skriftens själva kärna,
ja, liv i Evangelium.
Den ene sjunge psalmer,
den andre bäre palmer
och love himlens prins,
sen svare allesamman
med "Hosianna, Amen!"
tills jord och himmel sammanbinds.
Inlägg
