fredag 31 december 2010

Var är Jesus?

Påskvänner!

Jag tror att vi alla, även alla EFS-are, innan året är slut bör läsa och begrunda Jonas Gardells julbetraktelse "Var är Jesus"? Jonas måste för allt i världen sluta betraktas som riksevangelist eller kyrklig exeget, däremot förtjänar han (som sagt) sitt hedersdoktorat för att han offentliggjort vad Svenska kyrkans präster utbildas till. Nämligen - låt oss tala klarspråk nu - till förnekare. Av både Jesu Kristi gudom, försoningen i hans blod och hans återkomst i härlighet till att döma levande och döda.

Det är helt i sin ordning att Jonas Gardell och Christer Sturmark får utrymme för sina tankar i media (och vem har inte tvivlat - varför kommer han inte? - finns det evigt liv eller evig död?). Men varför bara den ene av dem ska kallas till församlingar och benämnas "en väckelsepredikant av Guds nåde" (cit. EFS-aren och biskopen Tony Guldbrandzén, 1942-2010) är för mej obegripligt. Christer Sturmark har ju t.o.m. bättre begrepp om vad som är kyrkans kallelse och "differentia specifika" än vad kyrkomötet och Jonas Gardell har.
Vi ska dock inte sluta "brottas med Gud" - Ann Charlotte Altstadt har helt rätt i att mycket svårt och svart "fuskas undan" av kyrkan [även om hon helt tycks ha missat Guds uttryckliga omsorg om både Kain och Esau - och även om hon minst sagt skruvar till det rejält när hon talar om "Guds gruppvåldtäkter", anm. kl 15.00]. Inte bara i barnbiblar, för övrigt, och inte bara inom vissa teologiska inriktningar. Hur förena GT och NT, hur vara trogna mot uppenbarelsen genom lagen och uppenbarelsen genom evangelium - och konklusionen i Joh. 1:17? Jag känner helt igen mej i Sofia från Piteå och hennes brottning (se hennes senaste bloggposter så förstår ni) och kan bara sörja att så få verkar ha förstått det ohyggliga allvaret i hennes invändningar. Är vi så avtrubbade bara för att vi inte följer Gardell i hans antinomism?
Men innan året är slut kan vi också - Gud ske lov - även ladda ner och lyssna till fil. mag. i datalingvistik och doktoranden i litteraturvetenskap Mattias Agnesunds (1973-2010) insjungning av Jag är främling. Vi får väl - med Mattias själv - erkänna att hans röst inte riktigt når upp till Einar Ekbergs vokala höjder. Men också att den berör våra hjärtan om möjligt ännu starkare.

3 kommentarer:

Gunnel sa...

Elon Svanell hade ett Einar Ekberg-möte med sångare från Småland i Smyrnakyrkan i Göteborg för ett par år sen. Då var Mattias Agnesund med och hans bok hade kommit ut. Vilket vittnesbörd!

Tack, Andreas för denna Bloggen!
Gott Nytt År!
önskar
Gunnel

Andreas Holmberg sa...

Gott Nytt År själv, Gunnel! Ja, hela Mattias Agnesund och inte minst hans Ekberg-bok med dess Guds-brottning ifråga om hälsa och helande var/är verkligen ett starkt vittnesbörd.

Anonym sa...

Andreas! Har du slutat att skriva på din blogg? Har du tappat "stinget"? Jag saknar dina kommentarer.