Jag kommer inte ifrån att Anders Brogrens 100-årskliv mot framtiden hör till det intressantaste jag läst det senaste året. Jag tycker vi läser texten igen (om vi gjorde det för ett år sen). Den är bra!
Mindre skojiga men rätt intressanta ändå är Carl-Henrik Martlings minnen från diverse biskopsval och dylikt. Yngve Kalin minns turerna för 10 år sedan kring den nya kyrko(o)ordningen.
Hög- och gammalkyrklighetens skribenter ger tänkvärd läsning även för EFS-are. Jag har en känsla av att vi varit lite för nöjda med att en biskopskandidat (och andra) presenterats som "lågkyrkliga". Och jag anser faktiskt att vi redan nu - innan hagiografierna "sätter sej" - skulle behöva ompröva en del av exempelvis den genuint sympatiske och EFS-anknutne Tony Guldbrandzéns insatser rätt rejält.
Hur kom det sej att han till slut presenterade Jonas Gardell som en väckelsepredikant av Guds nåde och röstade för äktenskapsdeformen? Var det verkligen dit johannelundrektorn Torsten Nilssons teologi med nödvändighet ledde? (I så fall är den definitivt misskrediterad, man jag är ännu inte helt övertygad om att sambandet är självklart). Diskussion skulle behövas...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar