Tack Liselotte. Tack Jesus.

Påskvänner!

Läs Liselotte J Anderssons Rakt på sak inför helgen med kyrkoårets största tema. Om det hon skriver kan jag bara säga: Tack Liselotte. Tack Jesus.

I helgen är det f.ö. OAS-helg här i Hälsingland (Hudiksvall) med bl.a. Hans Weichbrodt. Sigrid L bjöd in som vanligt men jag vet (som vanligt) inte om jag får tid att vara med. Ungdomssamlingen på fredagkvällen har ju redan varit, men dagens program kanske kan vara något? Hoppas att bibelundervisningen kan förmedla något av det Liselotte fick fram.

OAS-helg 29-31 okt 2010 Jakobs Kyrka i Hudiksvall ”…nära vill jag leva, nära dig min Gud” Medverkande: Berit Simonsson Hans Weichbrodt
Program Fredag kl 19.00-20.00 ungdomssamling med Hans Weichbrodt kl 20.30 Taizégudstjänst i S:t Jakobsgården, därefter Ungdomscafé Lördag kl 13.30-14.30 Bibelföredrag Kaffeservering kl 15.30-16.30 Bibelföredrag kl 19.00 Förböns och lovsångsgudstjänst i Jakobs kyrka Lovsångsteam Söndag kl 11.00 Högmässa i Jakobs kyrka Lovsångsteam, Kyrkkaffe Varmt välkommen!

Kristus, på korset du tog på dej
skapelsens synd och ve!
Kristus, på korset du bar för mej
dom och förbannelse!

Där vid ditt kors räckte himlens Gud
handen till fallen själ,
där blev vårt uppror mot lagens bud
sonat och allt gjort väl.

Korset är tecknet för frälsningen,
anstöt för självgjord tröst,
korset är balsam och hälsoregn
över ett sårat bröst.

Här är förlossning från jordens kval,
fred med Gud själv, jag vet,
frälsning för syndare utan tal,
frälsning i evighet.

Världen den hånar väl korsets trä,
fräck i sitt övermod,
men här får syndare ly och lä,
rening i Jesu blod.

När världens furste sin gunst mej bjöd,
jag vid Guds kors sa nej!
Jag är vid korset för världen död,
världen är död för mej.

Härlige Kristus, ditt namn jag bär,
följer dej på vår jord,
anser mej ingenting veta här
utom ditt kors, ditt ord.

Text: J Santon, övers. A.H. 2009

Tema Johannelund

Påskvänner!

Tja, frågan är kanske hur länge Svenska kyrkan centralt - läs: politikerna från (S), (M) och (C) - tycker att den lite subversiva prästutbildningen på Johannelund (känd härd för exempelvis heteronormativitet, se filmen Jenny, Gud och tystnaden) är värd att sponsra.

Nej, jag vet att Johannelund är så mycket mer. Men frågan är ju också hur självständig EFS-rörelsen och dess prästutbildning är och får vara, nu när den inte "utbildar egna predikanter" utan präster i största allmänhet till Svenska kyrkan i största allmänhet.

Det är ju allvarligt om de ytterst otydliga signalerna från EFS-ledningen i fråga om vad EFS-präster förväntas stå för vad gäller t.ex. äktenskapet beror på en ovilja att stöta sej alltför mycket med kyrkomöte och kyrkoledning. Av ekonomiska skäl. Vem ska då ge tydliga signaler gentemot de halvgnostiska för att inte säga helfnoskiga tankar som en riksdagsmajoritet (=kyrkomötesmajoritet?) nu leker med, nämligen att även mammor - som vill fortsätta kunna föda barn - ska få registrera sej som män.

(Det är väl egentligen ganska följdriktigt; strider det mot allas lika värde att ha så mycket som ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna, så strider det väl mot allas lika värde att ha ett särskilt ord för - män).

Herre, jag vill stå för allt
som din stora plan befallt.
I din ordning livet har
fått ett starkt och tryggt försvar.

Fantastisk EFS-mobilisering gav 200 000 50-öringar

Påskvänner!

100000 pix till sjukhus i Indien och Etiopien - från "Kronans Droghandel" - tack vare en stor mängd EFS-röster! Inte illa pinkat (ursäkta uttrycket!). En av de roligaste nyheter jag läst i Kyrkans Tidning på senare år. (Står även i Dagen).

Inte för att EFS är vad jag brukar kalla en "välgörenhetsorganisation", men vaddå, nog kan man väl säga att EFS (för det mesta) gör väl på många områden. "Du gjorde väl i att du kom", som Kornelius i Apostlagärningarna sa till Petrus. Och ni gjorde väl, ni som röstade på EFS.

En bloggare tycker dock att EFS "sjabblar bort pengarna" när de skickar dem utomlands. Har han/hon aldrig läst bibelordet "Sänd ditt bröd över vattnet, för i tidens längd får du det tillbaka"?

//: Han håller hela världen
i sin hand,
han håller hela världen
i sin hand ://

Anders Sjöberg: Vad kan vi veta om Jesus?

Påskvänner!

Hittade en länk till ett mycket intressant Jesus-föredrag som f. missionsföreståndaren Anders Sjöberg höll för tre år sedan ungefär.

Rubriken var: "Vad kan vi veta om Jesus?" (En rubrik som nästan skulle kunna sjungas - till samma melodi som "Låt mej få höra om Jesus"!).

Jesus är densamme,
Kristus är densamme
som i går
än i dag
och i all evighet.
Amen.

Sorgen och glädjen de vandra tillsamman

Påskvänner!

Benny Hinn-mötena i somras sänkte i mina ögon mycket av det Ulf Ekman på senare år velat bygga upp. Som bl.a. Emanuel Karlsten påpekat är det ju inte vidare trovärdigt att vara engagerad för den rätta läran om t.ex. äktenskapet (vilket vi ska vara), om vi närmast struntar i folks kristologi (lära om Kristus) eller teologi i övrigt. Och Benny Hinn sa otroligt konstiga saker i somras (alldeles bortsett från frågan hur han hanterar pengar eller sjuka och döende människor).

Desto roligare att kunna konstatera att Ulf Ekman nu verkar predika sunt och bibliskt om "Lidandet i en kristens liv" (så långt jag läst på hans blogg i alla fall). Jag har varit och är skeptisk till mycket inom trosrörelsen - inte minst kring hur pass man gjort upp med sitt förflutna - men man bör kunna erkänna och behålla det som är gott sedan man prövat allt.

Och att Ulf Ekman nu citerar Lina Sandells sångtext om vår himmelske Far som ger varje dag "dess beskärda del av fröjd och smärta", det är faktiskt historiskt. Det hade varit stört omöjligt i den trosrörelsemiljö jag kom i kontakt med i slutet av 1980-talet, då man lika lite kunde sjunga sista strofen i Tryggare kan ingen vara, eftersom Herren bara ansågs ge och inte ta. Trots att Bibeln bekräftar Jobs utsaga om att "Herren gav och Herren tog" - vilket bl.a. Arild Edvardsen förnekade i boken Jobs Gud - genom att uttryckligen påpeka att "vid allt detta syndade Job inte och talade intet lasteligt mot Gud."

Sorgen och glädjen, de vandra tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt.

Cape Town 2010

Påskvänner!

Jätteroligt att läsa Dagens och Anders Gustafssons blogg från "Lausannekonferensen" i Kapstaden 2010! Fågelskådaren och prästen John Stott - ledande vid de båda tidigare konferenserna 1974 och 1989 - skickade tydligen en hälsning på sin höga ålders höst. Härligt!

Anders har nu även fikat med missionssekreterare Erik Johansson från EFS och tyckt att det var trevligt (och att Erik gav en klok kommentar). Dessutom bloggar ju "Präst-Erik" själv från Kapstaden, fast på engelska!

Sedan Erik började twittra, har jag förlorat mycket av kollen på var han håller hus; jag är alltså ingen "follower". Tack, Anders, för tipset!

Guds kyrkas liv är jordens största under!
När världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och fast som klippan hans församling står.

Fin arktisk bönesajt hos Svenska kyrkan

Påskvänner!

Jag kan inte hjälpa det - som gammal norrbottning faller jag pladask för Svenska kyrkans nya bönesida med "bönemoln", isklädda vidder och samiskklingande musik. Visst kunde undervisningen vara tydligare om bön i Jesu namn och vad det innebär, men jag är faktiskt glad över initiativet - han som hör korpungarnas rop hör även svenska hedningars (i det fallet är jag kanske inte riktigt luthersk?).

Om ni blev stilla... säger Skriften, och jag tycker den här sidan var en bra hjälp till det. För mej själv. Gripande vardagsböner också. Det utesluter inte att den undervisande delen behöver utvecklas (gäller hela SvK:s hemsida f.ö.). Vilket inte hindrar att bönesidan var ett bra initiativ. O.s.v. o.s.v.

Och vad mitt hjärta beder,
det vet jag att du hör.
Och vad mitt väl bereder,
det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
din hjälp mig närmast är.
Jag vet att på ditt hjärta
du mina sorger bär.

Psalmmaraton i Lund

Påskvänner!

Kul att psalmmaratonskonceptet lever vidare - eller pånyttfötts! - och denna gång genomförs i Skåne, i Lund, på initiativ av KRISS! Riktigt, riktigt kul! Se våra erfarenheter från psalmmaraton i Bollnäs för tre år sedan! Och jämför med bloggen 1986 års psalmbok!

Du är min Gud och jag vill prisa dej.
Du är min Gud, och jag vill tillbe dej.
Jag vill upphöja ditt namn, för du är stor
och din nåd, den varar för evigt.

Tredje biskop Martin av Linköping i rad!

Påskvänner!

Helt otroligt lustigt - det blev tredje biskop Martin av Linköping i rad! Dock har vi nu, vad efternamnet beträffar, gått från biskopssätets L till M: Martin Modéus vann valet med tydliga 70-30 mot närmaste konkurrenten Mikael Mogren. (Båda kandidaterna hade alltså initialerna MM, kul bara det!).

I sak: Martin Modéus är känd som en konstruktiv gudstjänstförnyare, och många av oss har haft glädje av boken Tradition och liv. Nu gäller det att vara biskop, inte bara författare och konsulent. Ser du vidden av ditt kall, Martin? Och hur ställer du dej till prof. teol dr. Miika Ruokanens väckelserop vid Lappo stifts synodalmöte den 29 september 2010: Trosbekännelsen och den moderna världsbilden?

Det är en känd sak att många EFS-are ställde stora förhoppningar till den biskop Martin som blev biskop av Linköping 1980 (Lönnebo). Och glädje och uppbyggelse har vi haft även av honom, men hördes det någon klar signal när fara hotade?

Utrannsaka mej, min Gud,
känn mitt hjärtas tankar.
Pröva mej, o Gud, i nåd,
kom och känn min oro.
Se om vägen som jag går
bort från dej mej leder.
Led mej då, o Herre, du
på den goda vägen.

Skarpt av finske biskopskandidaten Mika Ruokanen, professor, teol dr

Påskvänner!

Se och läs teol dr. prof. och förlorande men i längden vinnande biskopskandidaten Mika Ruokanens knivskarpa och rykande aktuella föredrag TROSBEKÄNNELSEN OCH DEN MODERNA VÄRLDSBILDEN vid Lappo stifts synodalmöte den 29 september 2010 (sv. övers. piratkopierad, erkännes, men jag lyckades inte länka direkt som jag ville till rtf-filen på www.ruokanen.com).

Nu är det strid på liv och död (fast inte med världens vapen)! Kan inte Stefan Holmström säga ifrån som Ruokanen någon gång? Anders Sjöberg har försökt - fast inte fullt så grundligt och skarpt - några gånger, men EFS måste ha uthållighet för att inte slarva ifrån sej evangeliet och bekännelsen, saltet, i en alltmer uppenbart avkristnad kyrkoorganisation.

Men saken, äran först och sist
är din och inte vår, helt visst.
Stå därför bi din lilla hjord
som tror och litar på ditt ord.

Höstfärger!

Höstfärger!

Intressant - men riskabelt

Påskvänner!

Nog är det intressant att i dansk press läsa om hur den danska folkekirken ska bevaras genom större hänsyn till teologiska minoriteter, och att jämföra med strömlinjeformningen inom Svenska kyrkan. Man kan förstå entusiasmen hos inre-missions-vänner (något i stil med EFS) i Danmark. Vi får också finnas, vi får också ha präster.

Samtidigt krävs naturligtvis en ömsesidighet i detta, och här kan man också tänka på vår situation i Sverige och EFS. Vi får ha vår äktenskapssyn - men inte ämbetssyn om den är högkyrklig - och vi får predika luthersk lära, men inte gå till storms offentligt mot att liberal teologi och queerläror alltmer vinner insteg, ja, att dörren öppnas på glänt för de mest märkliga saker.

Om vi dessutom har en missionsföreståndare som gjort en dogm av optimism och positiv attityd (och visst ska vi vara positiva där så är möjligt!), blir ju effekten att vår tystnad "köps". Förslaget från Uppsala stift och den snälle Ragnar Persenius, att EFS i Hälsingland skulle få nyttja stiftsadjunkter som stiftet betalar, känns ju så glädjande för smått desperata EFS-föreningar i landskapet - vad snällt av stiftet, nu när diskussion förs om Skytesvallen eller Brogården måste säljas. Att slippa bidra till lönekostnader, att få hjälp och stöd. Men hur hårt orkar vi då kritisera stiftet och biskopen - man biter väl inte den hand som föder en? (Inte för att stiftet och biskopen måste kritiseras på alla punkter, men det finns viktiga och i mina ögon avgörande, ömmande punkter som oupphörigen och envetet måste påtalas till förändring sker).

Har just fått Curt Carlssons doktorsavhandling om "Samhörighet och separation" från 1979. Onekligen en mycket spännande historieskrivning om relationen mellan EFS och Svenska kyrkan, som på många håll blev rätt frostig under 1950-60-talen. Men det känns rätt konstigt att i historiens ljus se hur EFS under 1900-talets sista år blev allt kyrkotrognare just när Svenska kyrkans ledning på ett allt mer alarmerande sätt fjärmade sej från den gemensamma bekännelsen...

Ska EFS alls ha i Svenska kyrkan att göra på 2000-talet måste det vara som tydlig väckelserörelse utan given uppbindning till något annat än kyrkans bekännelse. Allmän lekmannaaktivering har vi ju redan Lekmannaförbundet till.

Samtidigt: kan Svenska kyrkan med de resurser vi gemensamt betalar för erbjuda EFS utrymme och växtplats, kan det bli till liv och välsignelse för en på sina håll döende kyrka och en på sina håll utdöd missionsrörelse. Exemplet Trelleborg är glädjande. Som det står över kapellet där Trelleborgs EFS får hålla till: "Dina döda skola lefva".

Kom, Jesus, du som frälsa vill,
och se hur det står till.
Av döpta vimlar Sverige än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort?

O helge Ande, du vår skatt,
dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!

Arbrå församlingshem vid Kyrksjön.

Arbrå församlingshem vid Kyrksjön.

Mikaeli

Påskvänner!

En Mikaelipsalm av Christian Braw (publicerad med tillstånd):

1. I himlen, bortom plats och tid
det blev en väldig änglastrid,
där ängeln Mikael till slut
drev Satan från Guds närhet ut.

2. När Satan kom till jorden ned
fanns för Guds vänner ingen fred.
Han visste att hans tid var kort
att driva tron ifrån oss bort.

3. Hans vrede väldig är och stor
mot alla som på Kristus tror,
men Jesus, Gud och mänska sann,
är starkare ändå än han.

4. Nu står vi mitt i striden där
han strider mot Guds änglahär,
där ängeln Mikael för an
och vi med honom segra kan.

5. Och efter Satans nederlag
det blir en härlig segerdag,
med fest och jubel, vila, frid,
som vara skall till evig tid.

Upp. 12: 7-12
Text: Christian Braw
Musik: Carl Nielsen

Gunvor tänker långt och väcker ytterligare tankar

Påskvänner!

Läs och begrunda teologistuderande Gunvor Vennbergs ytterligt tänkvärda och insiktsfulla bloggtext!

Men samma fråga som hon ställer till kyrkans liberalteologiska ledarskap, skulle man väl kunna ställa till de konservativa som inte vill att hon ska få bli församlingsföreståndare (för att hon är kvinna). Många upplevde väl före 1958 något liknande som det Gunnel upplever nu:

Därför blir jag beklämd när den icke antagna prästkandidaten för första gången får ett ansikte för mig och det visar sig vara en av de smartaste teologer jag har träffat. En av de trevligaste också för övrigt.

Alltså är de s.k. kvinnoprästmotståndarnas (inte bara högkyrkliga och inte bara män!) ständiga utmaning att anvisa troende och smarta kvinnor en lämpliga arbetsuppgifter, gärna även väl avlönade, i både församlingsliv och mission - också sedan ev. barn vuxit upp. (Som norrbottning tänker jag inte minst på den högkyrkliga folkhögskolerektorn Anna-Greta Norén vid Pitedalens folkhögskola).

Om man läser Margit Sahlins memoarer ser man att det på 1940-talet - inför "hotet" om kvinnliga präster - utvecklades stor kreativitet när det gällde att föreslå olika sätt att ta vara på den kvinnliga begåvningsreseven inom kyrkan, men att den kreativiteten i många konservativa sammanhang tycktes upphöra när beslutet att prästviga kvinnor hade tagits. Och Kyrkliga Förbundets givartjänst och Missionsprovinsens vigningar tycks idag bara gälla män, trots att kvinnor sedan länge accepterats, ja dominerat, som diakoner i evangelisk-lutherska sammanhang (mer än i romersk-katolska).

Men ingen vill väl vara utan kvinnliga teologer och skribenter - jfr t.ex. Maja-Lisa Söderlund och Lina Sandell - och vem har sagt att kvinnor bara får vägleda barn och hedningar? Om Bibeln inte känner till "kvinnliga präster" har den å andra sidan åtskilliga kvinnliga profeter, både i Gamla Testamentet och Nya. (Filippus hade t.o.m. fyra stycken i familjen!). På bl.a. det här området har nog många s.k. lågkyrkliga EFS:are - både män och kvinnor! - positivt bidragit i den "inomkyrkliga ekumenik" som uttrycks i bl.a. Frimodig kyrka eller OAS-rörelsen.

"Om ändå allt Herrens folk profeterade!" "Era söner och döttrar ska profetera." "Utsläck inte Anden. Förakta inte profetiskt tal."

Ja, lär mej att följa dej vart du än går,
och lär mej att se vad du ser och förstår,
att tala ditt ord på ditt värmande sätt,
att verka och be för de fattigas rätt.

Kraftig skönmålning av relationerna till andra kyrkor

Påskvänner!

Att som Anders Wejryd hävda att inga kyrkor brutit sina relationer till Svenska kyrkan för äktenskapsdeformens skull, tycks vara en kraftig skönmålning. Enligt kyrkomötesledamoten Torbjörn Lindahl har EFS:s missionssekreterare Erik Johansson, i brist på EFS-grupp aktiv i kyrkomötesnomineringsgruppen Frimodig kyrka (FK), internt informerat om att världens tredje största evangelisk-lutherska kyrka, Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien, i somras visst beslutat att bryta alla relationer till Svenska kyrkan, men i nåder givit oss ett (1) år till bot och bättring!

Men hur ska det beslutet kunna hjälpa oss till bot och bättring om det inte kommer till vår kännedom? Om Anders Wejryd och kanske även EFS mörkar det och låtsas som om "allt står väl till" så länge beslutet ännu inte effektuerats? Skilsmässa är på väg, krismedvetande saknas hos ena parten (känner vi inte igen det?). Enligt "Wejryd-doktrinen" kan ju etiska frågor ö.h.t. inte vara kyrkoskiljande - det vore nämligen att tillmäta lagen en alltför stor betydelse enligt ärekbiskopens kvasilutherska uppfattning.

Det är väl därför en av Svenska kyrkans just nu mest framträdande präster, Åke Bonnier, i somras inte klarade av att definitivt avvisa polygami - på ett polyseminarium som Svenska kyrkan själv arrangerade! Samtidigt som det nästan verkar anses smårasistiskt att verka för att äktenskapet ska re-formeras, åter-formeras, i förnyad anslutning till Jesusorden i Matteus´ 19 och kyrkans evangelisk-lutherska bekännelse! (Bra att Frimodig kyrka och Dan Sarkar ändå motionerade om det - det måste ske i varje kyrkomöte hädanefter). Hellre polygami än heteronormativitet, verkar det som.

Men att läran om rättfärdiggörelsen är den artikel med vilken kyrkan står eller faller, innebär ju inte att övriga läror är oviktiga (den om monogami t.ex.). Och ärligt talat företräder Svenska kyrkans teologiska elit knappast någon luthersk lära om rättfärdiggörelsen. Heller.

Jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska vandra,
jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska gå.
Jag vill ge dej råd
och låta mitt öga
vaka över dej,
jag vill lära dej
vilken väg du ska gå.

Visst har biskop Kyrillos rätt

Påskvänner!

Nog har biskop Kyrillos rätt i att den s.k. biskopen Bengt för folk bakom ljuset när det gäller islam och det gemensamma "Gudshuset" i Nacka. Se även Stefan Gustavssons mycket hovsamma men i sak lika skarpa artikel i frågan. Fredlig samexistens är bra, men inte om respektive sida lägger ner sina missionerande ambitioner. Det handlar ju nu inte bara om att, som i Ålidhem i Umeå, lägga en moské och en kyrka i varandras omedelbara närhet - vilket inte behöver vara fel utan ganska väl uttrycker den tolerans vi är skyldiga varandra - utan om att "bygga ihop sej" och ge varandra ett mycket större erkännande än rimligt är ur både kristen och islamisk synvinkel.

Observera att även västerbottens-EFS:arna Valentin Bergqvist och Georg Andersson i ord eller praktisk gudstjänst gått väldigt långt i Wadensjös riktning. Överraskande öppna formuleringar beträffande somliga muslimers - eller för den delen djungelhedningars - eviga salighet eller fördömelse går att finna både hos Fjellstedt och Rosenius. Det är inget nytt. Men aldrig har de sistnämnda hävdat att vi kan ha bönegemenskap med muslimer eller se deras kristustro som frälsande.

Bengt Wadensjö är en väldigt sympatisk kille, precis som K-G Hammar. Men frågan är helt ärligt om någon av dem är kristna. Wadensjö verkar lika mycket muslim och Hammar lika mycket buddhist (jfr samtalet med Dalai Lama). Kanske ett adekvat och inte alltför fördömande uttryckssätt vore att kalla dem sökare (jfr titeln på Ami Lönnroths intervjubok med Hammar).

Men hur kunde de bli "biskopar"? Och hur kunde både lågkyrkliga EFS och högkyrkliga aKF erkänna dem som det? Bara för att de är snälla? Eller - i det senare fallet - för att de är män?

Låt mej få höra om korset,
kvalen och smärtan han led.
Visa mej graven i berget,
där man hans kropp lade ned.
O, vilket under av kärlek!
Det var för mej som han dog,
det var för mej som han uppstod.
Herre, min Gud, det är nog!
Låt mej få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord.
Sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.