Tja, frågan är kanske hur länge Svenska kyrkan centralt - läs: politikerna från (S), (M) och (C) - tycker att den lite subversiva prästutbildningen på Johannelund (känd härd för exempelvis heteronormativitet, se filmen Jenny, Gud och tystnaden) är värd att sponsra.
Nej, jag vet att Johannelund är så mycket mer. Men frågan är ju också hur självständig EFS-rörelsen och dess prästutbildning är och får vara, nu när den inte "utbildar egna predikanter" utan präster i största allmänhet till Svenska kyrkan i största allmänhet.
Det är ju allvarligt om de ytterst otydliga signalerna från EFS-ledningen i fråga om vad EFS-präster förväntas stå för vad gäller t.ex. äktenskapet beror på en ovilja att stöta sej alltför mycket med kyrkomöte och kyrkoledning. Av ekonomiska skäl. Vem ska då ge tydliga signaler gentemot de halvgnostiska för att inte säga helfnoskiga tankar som en riksdagsmajoritet (=kyrkomötesmajoritet?) nu leker med, nämligen att även mammor - som vill fortsätta kunna föda barn - ska få registrera sej som män.
(Det är väl egentligen ganska följdriktigt; strider det mot allas lika värde att ha så mycket som ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna, så strider det väl mot allas lika värde att ha ett särskilt ord för - män).
Inlägg
2 kommentarer:
Ja, när nu feministerna fått tillträde till alla andra områden trots att de är kvinnor inkl prästämbetet, varför skulle man förmenad dem att bli Män? Jag kommer osökt att tänka på apan Kung Loui i djungelboken som trodde att han skulle bli man om han lärde sig att göra upp eld...Mogli kunde inte göra upp eld, men han var man (eller åtminstone pojke) ändå.
Att t o m trotsa att Gud gjort människan till man och kvinna är verkligen överdrivet nitiskt...
Ja, överdrivet nitiskt, verkligen ;o) (tack för kommentaren och för hela din blogg, Gunvor!). Men kanske också på något sätt följdriktigt. Man behöver inte vara överens med Anders Nygren i ämbetsfrågan för att inse att åtminstone nu på 2000-talet har gnosticismen gjort comeback i kyrkan. Tyvärr misskrediterar ju det här mycket av det sunda jämställdhetsarbetet och arbetet för att "både söner och döttrar" ska få utveckla både sina naturgåvor och nådegåvor också i kyrkan. Vissa konservativa lär dra öronen åt sej: se nu vad det leder till. Och papisterna lägger till: se vad reformationen leder till. Men detta sista ÄR ingen re-formation, det är en de-formation. Att reformeras är att åter-formeras, åter-formas. Inte till ett visst "konservativt stuk" (vi behövar ALLA reformeras!) utan till Guds form och plan. Må så ske!
Skicka en kommentar